Idag fyller den madamen år .., trettiofem eller nåt sånt.
Trettioplus, kanske, det är ju ingen lögn i alla fall.
Tjusig, rolig, skärpt, trevlig, sprallig, allvarlig .., allt har hon och nu är hon ju mormor också!
Stort grattis från mig och pv!
tisdag 28 juli 2009
Till världens bästa Bettankax ...
Idag fyller den madamen år .., trettiofem eller nåt sånt.
Trettioplus, kanske, det är ju ingen lögn i alla fall.
Tjusig, rolig, skärpt, trevlig, sprallig, allvarlig .., allt har hon och nu är hon ju mormor också!
Stort grattis från mig och pv!
Gästhamnen i Båstad, lite över tio på kvällen.
Tåg från Ystad till Malmö och sen mjölktåget som passerar alla ljuvliga små bonnaställen .., Dösjöbro tilll exempel, där skulle jag gärna sätta ner mina bopålar och kunna sitta där och titta ut över kossor och hästar och får och ett kulligt landskap.
I Ängelholm blir det byte till buss.
Vänlig chaufför med stockholmsdialekt kör oss till Båstad.
Långt från järnvägsstationen till själva centrum är det och jag får lift av vänlig kvinna med dotter vid ratten.
Nere i gästhamnen möter pv.
Sen middag på Papas och här är massor med bakåtslickat hår och tjusig fritidsklädsel och vi äter himmelskt god mat ..., jag väljer lammytterfilé med rostad bjärepotatis och ur-goda grönsaker .., pv tar kalvrygg och vinet smakar bär och frukt. Björnbär. Blåbär. Det är första gången i mitt liv jag på rak arm kan säga att så smakar vinet!
Servitriserna är rara och fina och hela notan blir tvåhundra kronor billigare än vad jag hade förväntat mig.
Nu i segelbåten.
Martini i ett glas.
Efter tre veckors frånvaro av pensionatsvärden måste jag vänja mig så sakteliga.
Jag är ingen som faller i armarna och utbrister halleluuuuja, äntligen!
Men efter två glas Martini så ...,-)
En trevlig kväll till er alla, hälsar sjörövarbettan.
Tåg från Ystad till Malmö och sen mjölktåget som passerar alla ljuvliga små bonnaställen .., Dösjöbro tilll exempel, där skulle jag gärna sätta ner mina bopålar och kunna sitta där och titta ut över kossor och hästar och får och ett kulligt landskap.
I Ängelholm blir det byte till buss.
Vänlig chaufför med stockholmsdialekt kör oss till Båstad.
Långt från järnvägsstationen till själva centrum är det och jag får lift av vänlig kvinna med dotter vid ratten.
Nere i gästhamnen möter pv.
Sen middag på Papas och här är massor med bakåtslickat hår och tjusig fritidsklädsel och vi äter himmelskt god mat ..., jag väljer lammytterfilé med rostad bjärepotatis och ur-goda grönsaker .., pv tar kalvrygg och vinet smakar bär och frukt. Björnbär. Blåbär. Det är första gången i mitt liv jag på rak arm kan säga att så smakar vinet!
Servitriserna är rara och fina och hela notan blir tvåhundra kronor billigare än vad jag hade förväntat mig.
Nu i segelbåten.
Martini i ett glas.
Efter tre veckors frånvaro av pensionatsvärden måste jag vänja mig så sakteliga.
Jag är ingen som faller i armarna och utbrister halleluuuuja, äntligen!
Men efter två glas Martini så ...,-)
En trevlig kväll till er alla, hälsar sjörövarbettan.
Och himlen är faktiskt blå ...
Tisdag är kort dag och underbar dag.
U n d e r b a r.
U n d e r b a r a s t.
Massor, massor att göra och håret lockar sig av stressvärmen och jag försöker få in alla tidningarna utan att det ska ta halva dagen .., Hemmets Veckotidning, tv-guiden, Hänt Extra .., då är dom viktigaste på plast, dvs, dom som kunderna frågar efter ..., då kan man andas ut en stund .., men sen kommer alla buntarna med biltidningar, Elle Interiör och gud-vet-allt och man får gå ut i pantrummet och kolla i dom stora grå backarna och se om där finns fler ex som inte har gått in i hyllan men som ska returneras och mitt i alltihop behövs en fjärdekassa och någon annan vill ha växel och kundkorgarna ska dras undan och Fru Grå ler och visar vad hon har inhandlat .., jaha .., här ska bli ett Nytt Liv ser jag ...., och där är småsyskon som kivas och en kvinna från Norrbotten som undrar var fyrpack med djupfryst lax finns och vid ettiden får jag låna chefens fina Audi och köra till Stora Affären och hämta ut våra presentkort som har kommit och det känns ovant med automatlåda, men härligt.
Och roligt att köra bil igen!
När klockan är tre är arbetsdagen tillända.
Ute på lagret, vid tavlan där våra scheman sitter upptejpade, står Olof och försöker hitta någon frivillig som vill ta hans nästkommande söndagmorgon eller om det var lördag?
Ingen erbjuder sig och han suckar lite där han står.
Nu ska jag ta tåget till Malmö, för vidare befordran till Ängelholm och sen blir det buss till Båstad och dit kommer, hopefully, en seglande pensionatsvärd.
I dag har han seglat från en liten hamn i trakten av Kungsbacka, till Båstad.
Det blir många timmar det på havet och jag undrar hur pigg den mannen är i kväll?
Det känns som om det var länge sedan sist vi sågs.
Åtta vackra tisdagsfönster ...
... förevigade av Hasse från Ö-vik.
En reprisbild från juli 2007 och absolut värd att klicka på.
måndag 27 juli 2009
För tre år sedan ...
... då sitter jag i en blå stolstol på stranden och hela tiden springer kapten Lintott och letar stenar som han lägger i mitt knä.
Dom svarta kallar han för lakritsstenar.
Som ett litet röse blir det.
Och hon som är mormor har ett grässtrå i munnen som hon låtsasröker på.
Det är en annorlunda vecka.
Den här dagen för tre år sedan kommer ett sms från någon som har hittat ett hus.
Följande stod att läsa:
"Det finns cowboys i byn.
Precis just nu gick det förbi en ung sådan som pratade cowboyspråk med sig själv och sin knallpulverpistol.
Han såg mig inte ens.
Jag satt som en orörlig indian vid husväggen."
Pling i telefonen ...!
Det är sonen.
"Hej mamma! Vill du följa med och ta ett kvällsdopp ...?" frågar han.
Det är han och kapten Lintott som tänker sig att bada.
"Ja, gärna!" säger jag.
Boken av Minette Walters läggs åt sidan.
Allsången från Göteborg får tacka för sig.
Och så plockas baddräkten plockas fram.
Så varmt, så varmt blir hjärtat.
Efteråt: vi väljer lite mer enslig strand och hunden Meja skuttar i havet för att hämta tennisbollen och sonen dyker frejdigt bland vågorna och det gör för den delen Kapten Lintott också ... - vars badbyxor ideligen kasar ner -, till storasysterns glädje .., ja, Emma är också med ..., och hon som är mormor tar ett dopp i ganska kyligt vatten och sitter sedan på en sten och fylls av nån slags inutigråttacksamhet.
Det är sonen.
"Hej mamma! Vill du följa med och ta ett kvällsdopp ...?" frågar han.
Det är han och kapten Lintott som tänker sig att bada.
"Ja, gärna!" säger jag.
Boken av Minette Walters läggs åt sidan.
Allsången från Göteborg får tacka för sig.
Och så plockas baddräkten plockas fram.
Så varmt, så varmt blir hjärtat.
Efteråt: vi väljer lite mer enslig strand och hunden Meja skuttar i havet för att hämta tennisbollen och sonen dyker frejdigt bland vågorna och det gör för den delen Kapten Lintott också ... - vars badbyxor ideligen kasar ner -, till storasysterns glädje .., ja, Emma är också med ..., och hon som är mormor tar ett dopp i ganska kyligt vatten och sitter sedan på en sten och fylls av nån slags inutigråttacksamhet.
Lille Henrik Carl Joachim Alain
Ni som missade spektaklet ..., ja, här har ni chansen!
Själv fick jag svårt med synen ett tag ..., det hela var väldigt rörande och med mamman som hela tiden fick sitta med lillfingret i sonens mun, för att få honom tyst.
(Omkring 49.47 .., där ser man kronprinsparets lille son som är go som gull!)
Ni som missade spektaklet ..., ja, här har ni chansen!
Själv fick jag svårt med synen ett tag ..., det hela var väldigt rörande och med mamman som hela tiden fick sitta med lillfingret i sonens mun, för att få honom tyst.
(Omkring 49.47 .., där ser man kronprinsparets lille son som är go som gull!)
söndag 26 juli 2009
Ändrade planer ..
Fönsterputsandet får allt vänta.
Herremin!
Jag har ju glömt bort att jag har annat för mig.
Fönsterputsandet får allt vänta.
Herremin!
Jag har ju glömt bort att jag har annat för mig.
 | 16.00 Barnedåb i Møgeltønder - gæsterne ankommer |
| Prins joachim og Prinsesse Marie får følgeskab af hele den kongelige familie, når de i Møgeltønderkirke skal have deres søn døbt, og også Prinsens to brødre vil være med, når den nye lillebror skal have sit navn. |
Full fart!
En annan kapten. Kapten Lintott.
Men inga sjuttio sjömil då inte.
Tänk ...., vilken skillnad att sluta klockan halv två, i stället för treochenhalvtimme senare.
När man kommer hem finns orken ännu kvar.
Och nån slags energi.
Pensionatsvärden ringer och berättar att han idag måhända kommer upp i hela sjuttio sjömil .., från Orust i norr till - om han har tur och vindarna står sig - till trakten av Varberg.
Blir det inte full storm, tar han sikte på Båstad i början av veckan och blir det så, känner jag en madame som kanske tar tåget och hälsar på herr Seglare en stund.
En liten stund.
Kanske över natten.
Nu ska här putsas fönster och lagas mat och sedan blir dusch och sist av allt ..., ligga raklång på soffan Ektorp och fortsätta läsandet av låneboken "Ormars skepnad" av den i mitt tycke suveräna Minette Walters.
Söndagsfönstret ...
Klicka gärna på bilden ...
".... sen ett fönster från Glada Hudik.
En fin stad som vi stannade till i på vår resa norröver.
Solen sken och vi flanerade längs de gamla sjöbodarna.
SemesterTurtlan."
lördag 25 juli 2009
Kväller ...
klockan 21.20
fönstret på vid gavel
svalor som skrikflyger mot himlen
flytt-tider ...?
klackeskor mot trottoaren
skratt
och prat
och den allra vackraste musik hörs från min lägenhet
ja, så där lite på avstånd
Stillsam hemmakväll i soffan Ektorp ...
Har man inget annat att göra och det har man inte, så kan man alltid kolla på SVT24 och ett program om den danska prinsessan Marie Cavallier, numera gift med prins Joachim.
Vilken sympatisk människa hon verkar vara!
Efteråt blir det ett program om Martina.
Och nu vet jag ju att Martina också är en prinsessa, för det programmet har jag sett tidigare.
Det är ett alldeles helt underbart program!
Har man inget annat att göra och det har man inte, så kan man alltid kolla på SVT24 och ett program om den danska prinsessan Marie Cavallier, numera gift med prins Joachim.
Vilken sympatisk människa hon verkar vara!
Efteråt blir det ett program om Martina.
Och nu vet jag ju att Martina också är en prinsessa, för det programmet har jag sett tidigare.
Det är ett alldeles helt underbart program!
Ensamseglare ....?
Sugen på lite närhet av det mer ..., tja, heta slaget ...?
Lätt fixat.
Men då skulle du ha varit här.
Sugen på lite närhet av det mer ..., tja, heta slaget ...?
Lätt fixat.
Men då skulle du ha varit här.
Ett eftermiddagsfönster från ...
"Hej där söderöver!
Tänkte att ett tågfönster skulle Du säkert gilla!
Det blir ju lite tågresor till Pensionatet då och då.
Det här är fångat på tågmuséet i Gävle häromveckan.
En resturangvagn från den gamla goda tiden.
Ser väl inte precis ut som SJ:s Bistro numera.
Hälsningar ...."
"Skulle du möjligen ...?"
Skottland .. jag vet.
Men man kan ju låtsas.
Madeleine tog bilden.
Som jag ä l s k a r.
För en stund sedan blev jag tilfrågad om jag möjligen kunde tänka mig att med tåg/buss luffa omkring en vecka på Irland nästa sommar, tillsammans med den som ställde frågan.
Skulle jag kunna tänka mig det?
Om allt är som det är nu, kanske pv är ute och seglar i flera veckor.
Då.
Och då tänker jag ..., en vecka på Irland.
Eire.
Irland.
Galway och Cork.
Dublin.
Får och kossor.
Kanske hyra moppe.
Tåg och buss.
Vandrarhem.
Kameran.
Hjääääälp, vad det låter härligt!
Lördagsfönstret ...
... finns i Köpenhamn och att ta sig dit är lätt som en plätt, om man bor i Ystad.
Tåg till Malmö och så byte och iväg.
En och en halv timme.
Max.
Och så har man stämplat ut ...
Lördag och söndag är bra arbetsdagar.
Korta.
Sju till halv två .., tiden bara svischar iväg!
Det är Olof, Roffe och jag själv på morgonen och det är mycket att göra och jag är dödens trött och det är fler som delar den känslan .., Olof har varit på galej natten mot idag, men sköter sig ändå med den äran.
Nu är andra semestergänget inne på sluttampen.
Lasse, Cowboy-Maria och Filip kommer tillbaka och det ska bli sååå trevligt!
På chefens skrivbord har jag lagt en gul post-it-lapp där jag förvarnar om att jag nog kommer att söka om ledighet si-så-där tio dagar i slutet av september.
Finns det någon flygstol till bra pris till Grekland, så tänker herr pensionatsvärden och bloggmadamen försöka hitta en sådan och därefter ta en båt ut till någon ö i Egeiska havet.
Om det löser sig.
Och den 25:e juli för två år sedan, då var det en ledig dag.
En härlig ledig dag.
fredag 24 juli 2009
Ett kvällsfönster från Tyskland ...
Så här skriver madame Tuvstarr, ja, det är hon som har skickat bilden.
"Den här bilden visar fönstren av ett fd. jalusiföretag i Meissen, en jättetrevlig stad som ligger vid älven Elbe och som är välbekant för både porslin och vin.
Många hälsningar från Tuvstarr."
Herr Föreläsaren ...
Berättarmannen i egen hög person.
Tänk er en kväll i slutet av maj.
Några goda vänner sitter tillsammans på en altan i landet Halland och en av vännerna, en man från Jämtland, börjar plötsligt att berätta om biodling; om att ha bin och hur fantastiska varelser dom här små krypen är.
Just så var det.
Och tänk .., aldrig någonsin i hela mitt femtiofemåriga liv har jag blivit så oerhört tvär-fascinerad av något, som av just detta.
Det berodde förstås mest på själva berättaren .., herr Rindå själv, men ändå.
Av bara farten lånar jag två månader senare en bok på biblioteket - "Bin till nytta och nöje" - och så ligger jag raklång och läser och läser och det är inte sant så fantasiskt detta är.
Hör bara här, det här avsnittet handlar om Binas dans.
"Låt oss säga att biet har hittat en blommande körsbärsträdgård. Hemma i kupan delar biet med sig av nektarn det burit i honungsblåsan. På så sätt får de andra veta vad det är för nektar och hur hög sockerhalt den har. Bina luktar också på den nyanlände för att lära sig känna igen doften av de blommor de skall besöka.
Därefter börjar dansen.
Vippande med stjärten springer biet runt i en figur som liknar en 8:a och beroende på 8:ans lutning förstår bina i kupan i vilken riktning körsbärsträden finns.
Vinkeln mellan 8:as mittlinje och lodlinjen i kupan, motsvaras av vinkeln mellan riktningen till solen och riktningen till nektarkällan.
Hastigheten på dansen och anger avståndet till fyndplatsen.
Om ett varv i 8:an tar tre och en halv sekund ligger fyndplatsen drygt en km bort, dansar biet varvet på 2 sekunder är den knappt 200 meter avlägsen.
Finns körsbärsträden närmaren än 100 meter, dansar biet bara runt, runt och kamraterna får med hjälp av doften leta reda på var träden finns. Vilket de också mycket snabbt gör."
Det var det här som Gunnar berättade om och vi bara g a p a d e av förvåning!
Kolla här bara!
Nu får jag veta att det inte all syns som JAG ser det.
Men här är länken.
| Ringdansen talar om att det finns en rik foderplats nära kupan, men säger inget om riktning eller avstånd. Vippdansen talar om riktning och avstånd till en rik foderplats. Avståndet anges genom att biet varje gång det vänder rakt genom cirkeln utför en vippande, darrande rörelse med bakkroppen. Ju långsammare dansen går och ju eftertryckligare vippningarna blir, desto längre bort ligger fyndplatsen. Binas förmåga att uppfatta dansens hastighet gör att de med god precision förstår avståndet till foderplatsen. Vid motvind eller uppförsbacke anges ett längre avstånd och vid medvind eller nedförsbacke ett kortare avstånd. Det är alltid avståndet fågelvägen som anges, även om biet måste flyga runt hinder för att komma fram. |  |  | |
| Fynd rakt mot solen. | Fynd rakt från solen. | ||
 |  | ||
| Fynd 90° till höger om solen. | Fynd 40° till höger om solen. | ||
 |  | ||
| Fynd 90° till vänster om solen. | Fynd 40° till vänster om solen. | ||
Ja, men håll med om att det är som trolleri!
Dagens fönster ...
För nästan på pricken tre år sedan tillbringade jag några sommardagar i juli tillsammans med en man som letade ett hus och till sist fann ett.
Runt, runt på Österlen körde han, med mäklarpapperen intill sig.
I Blentarp, inte långt från Ystad, blev det paus.
Det var då och där jag föll pladask för den så vackra kyrkan.
Enkel, enkel.
Så avskalad.
Och det var där jag såg det lilla fönstret.
torsdag 23 juli 2009
Tiden går!
Av en händelse ramlar jag över detta.
Oj, nog minns jag tydligt när jag satt vid stora slagbordet och skrev ned svaren från den här, för mig, nästan helt obekante mannen, som jag dittills endast hade mailat med.
Av en händelse ramlar jag över detta.
Oj, nog minns jag tydligt när jag satt vid stora slagbordet och skrev ned svaren från den här, för mig, nästan helt obekante mannen, som jag dittills endast hade mailat med.
Litet möte .., eller stort.
Bild från irlandsresan förra hösten.
När det bara återstår en halvtimme av arbetsdagen, får jag en kund i kassan som på engelska säger att hon i morgon ska återvända till Irland och nu undrar hon .., finns det någon möjlighet att få återlämna lite torrvaror som blivit över och ja, hon har kvittot med sig?
Jag säger att det går bra.
Kvinnan är ljusblond och jag frågar lite om Irland och vad hon gör här?
Jaha, Wallanderfilmen, förstås!
Nu är nummer två på gång .., den här heter "Faceless killers" och jag får veta att den första filmen (den brittiska versionen med Kenneth Branagh som Kurt Wallander) vann brittiska tv:s motsvarighet till Oscarsstatyetten .., ja, den fick jättefina recensioner!
Och så berättar jag om resan till Dublin i höstas och hur underbart jag tyckte att det var där och vilka rara människor.
Då blir hon så glad och säger att ja, men så känner hon det med Ystad också!
I flera veckor har inspelningsteamet varit här och alla är så begeistrade och tycker att detta är rena himmelriket och så lugnt mot för i England, ja, kvinnan är från Irland, men dom flesta andra är engelsmän.
Och så frågar jag lite om hennes tumme?
"Du har säkert höger tumme upp om du arbetar med film ..., hon är "editor", nämligen?"
Jovisst, det är precis vad hon har!
"Och så tror jag att du är storasyster ...?" fortsätter jag.
"Ohhhh, yes! How could you guess ...?!" utbrister hon leende.
Och jag berättar om vänsterhänderna och att det ju är för bedrövligt att jag inte har med mig kameran, men det går ju att ordna ändå.
Kvinnan visar sig heta UNA NI DHONGHAILE .., det är gaeliska och det där "ni:et" betyder "dotter till ..." ja, till mr Dhonghaile, alltså förklarar hon.
(Efternamnet uttalas "Gonilla ..", när hon säger det låter det som Gunilla.)
Dessutom får jag veta att Una är Vattuman.
Eller kvinna.
Och så tackar hon för sig och lämnar butiken.
Mitt emot mig sitter Hannah med h och smajlar så varmt.
Alltsammans har hon hört.
Och ååå, vilket härligt möte det blev med irländskan Una!
Arbetsdag ..
Underbar bild: Eva på Frösön.
För mig symboliserar bilden en enda sak, nämligen frihetsängtan.
Eller bara längtan rakt av.
Torsdag är jobba-kväll-dag.
Elva till åtta.
Då tar man sovmorgon, eller i alla fall vil-morgon, bara för att man inte har lust att stiga upp.
Himlen är gråmulen.
Radions P1 är påslagen från klockan sex och jag ligger under påslakanet som min mamma hade i sängen den morgonen när hon dog .., nu har jag tvättat det flera gånger och mammas doft finns inte längre kvar, men det går det med ..., och när jag igår tittade in på gruppboendet med färska blommor, då tänkte jag på hur skönt det är för henne - för mamma -, att hon har fått ro.
Men nu ligger jag i sängen och med påslakanet nästan-under-hakan och lyssnar förstrött till Sjörapporten och det är dimma och mera dimma och jag lyssnar till nyheter som handlar om Barack Obamas sjukvårdsreform och om för tidigt födda barn.
Utanför mitt fönster hörs bildörrar öppnas och slås igen.
Och jag tänker på pratet med pv igårkväll .., om restresor till Grekland i september.
Skopelos?
Han har läst en artikel i kvällstidningen och låter alldeles lyrisk.
Tankarna susar hit och dit.
Grekland.
Turkosfärgat vatten ..., parasoller .. moppeturer.
Vykort.
Restaurangmenyer.
Sånt tänker jag på där jag ligger under det rutiga påslakanet.
Och detta ska jag lyssna till ikväll.
Dagens fönster ...
Så här skriver Cecilia som har varit på semester i Trondheim och då passade på att agera fönsterfångerska.
"Det här är kulisser till bygdespelet om katastrofen i Titran.
1899 dog 120 fiskare från trakten i en storm.
Ett minnesmärke med alla namnen finns bakom min rygg där jag stod för att ta det här kortet. "
Och i en liten by i södra Frankrike kan man hitta det här fönstret.
onsdag 22 juli 2009
Kväller i Bohuslän ...
först blir det långt prat med herr Seglaren
en och en halv vecka kvar
tänker jag
"som klarar mig så bra som ensamseglare"
men längta kan man ju
och så ringer äldsta dottern
också från bohuslän
från en klipphäll
det är den som är på bilden
"här sitter vi nu mamma ..., emil och stefan simmar .., vi har dukat upp med ost och kex ..."
klockan är elva på kvällen
i bohuslän är det ännu inte becksvart
säger hon
hos mig har grannen fest
"Jättestolt över pappa ...."
Sånt här roar man sig med i Skåne.
Tyvärr finns ingen textad version, ja, för er som har svårt med dialekten.
Men det har inte bloggmadamen.
Sånt här roar man sig med i Skåne.
Tyvärr finns ingen textad version, ja, för er som har svårt med dialekten.
Men det har inte bloggmadamen.
Anna - brandman ...
Jag har sagt det förut och säger det igen ....
Vore hon inte brandman, så kunde hon arbeta som fotograf.
En alldeles egen stil har hon!
Titta på hennes hundbilder!
Jag har sagt det förut och säger det igen ....
Vore hon inte brandman, så kunde hon arbeta som fotograf.
En alldeles egen stil har hon!
Titta på hennes hundbilder!
På Österporttorg ...
... inte alls långt från min lägenhet, kanske 1 minuts promenad, är det loppis idag.
I vanliga fall, under inte-sommartid, är lördagar loppisdagar, men nu, med alla tusentals turister som besöker Ystad, är det förstås en rätt bra idé att byta dag.
Så jag hoppar av cykeln och stannar till.
Det är dom vanliga människorna som står bakom borden och hejar.
Kunder från affären som säger att ..."jaha .., idag är det ombytta roller".
Där finns sagoböcker, gamla kasettband med Vikingarna .., där är bestick i miljoner .., virkade dukar .., begagnade kläder som nu kallas för "vintage" och är hur modernt som helst .., där är vaser och tekoppar, några lampor på fot och ett bord med nästan enbart gamla tidningar.
Då blir det verkligt intressant!
Gamla veckotidningar är för mig rena guldgruvan och där finns Rekordmagasinet i års-vis-buntar och Allers från 1963 för tio kronor stycket och jag köper nummer 47, från den 24:e november- 63.
Det är från den tidningen artikeln om grafologi kommer.
I love it!
Och nästan precis som handstilen längst ner på bilden, skrev min mamma, i alla fall i flera av sina album.
(En bok ...., "Samlade dikter" av Dan Andersson, fick också följa mig hem. Då tänkte jag på dig, Bente.)
Gullholmen nästa ...
Bilden är norpad från en tysk resebyråsida.
Ja, jag borde skämmas!
"Och nu är jag snart förbi Gullholmen och det fina vädret börjar tacka för sig .., det kommer mörka moln från sydväst .., ja, jag har tagit på mig regnjackan ...", säger pv på inte-det-minsta-knastrig-linje från Bohuslän.
Fem sjömil återstår.
Själv tänker jag cykla ner till stranden.
Om Lauren, Marios, Lotta och Sven.
Villvattnet hemma i Västerbotten.
Och småpojkarna som försöker fånga fiskyngel.
Jag ligger på soffan och läser om den 21-åriga Lauren Goldsworthy som bor Kentish Town i norra London och i artikeln berättar Laruen om sitt liv och sina drömmar och om mamman som är svårt sjuk och om småbröderna Phoenix och Indigo, 6 resp. 3 år, som hon, Lauren får ta hand om.
Inget arbete har Laruen.
Livet känns tungt.
Ovisst.
På bilden intill Laruen som sitter med händerna ihopknäppta, syns Marios Christofides.
Marios, som har cypriotiskt ursprung, är arton år gammal och drömmer om att bli polis .., ja, han har en helt annan framtidstro än Lauren.
Vänder jag blad, hamnar jag på Familjesidan.
Där står bland annat följande att läsa om en kvinna som, efter att för tredje gången ha kämpat mot cancer, nu har förlorat slaget i en ålder av 52 år.
"En hel generation reklammänniskor, formgivare och arkitekter kände L genom hennes arbete på Matton.
Den vackra rödhåriga flickan som kunde allt och som alltid var glad.
Med ett rättvisepatos parat med klarsynthet och klarspråk visade L vägen.
Hon var en av de enkla människorna som verkade i det tysta.
Med stor envishet tog hon sig an Chapati, en häst i mentala spillror, och byggde med denne en förståelse, samhörighet och ett språk som var svårt för utomstående att begripa.
Hon, en av de "eviga ridtjejerna", åkte dag efter dag till stallet för att mocka, utfordra, rykta och rida.
Det var hennes liv.
Varje dag spred hon glädje till andra.
L lämnar kvar en stämpel av godhet i våra minnen."
Lite längre ner på sidan står att läsa om Sven G. som nu har avlidit i en ålder av 85 år.
"1969 påbörjade Sven och Mona sitt livsverk, stugan i Villvatttnet där deras paradis växte fram.
Mona vistades där sina sista dagar innan hon avled 1990. Ett par dagar före sin bortgång tillbringade även Sven en eftermiddag där."
Det var i Villvattnet som pv och bloggmadamen stannade till efter besöket i Kalvträsk.
Det var där, vid den lilla badstranden, som två elvaårspojkar försökte fånga fiskyngel med en håv och det var där och då, när pv lyckades (med fiskfångsten) i första försöket, som en av pojkarna utbrast: "men du är ju Guuud!"
Själv låg jag raklång på en handduk i sanden och kände mig som den lyckligaste människan på jorden.
Så olika är våra liv.
Och jag undrar vad som händer med hästen Chapati.
Nånting att bli glad av ..
Och jag undrar hur dom träffades ...?
Mannen på bilden är min mammas farfar eller, mer troligt, farfars far.
Klockaren Westerlund i Dikanäs.
Så här står det i min favoritspalt "Så träffades vi" i DN på sid.18.
"Min man och jag träffades på dans i december 2008.
Det blev kärlek vid första ögonkastet, en otrolig känsla.
Båda hade varit skilda sedan 1980-talet.
Han hade tre vuxna barn och nio barnbarn, jag hade fyra barn och tio barnbarn.
Det var som om vi hade känt varandra hela livet.
Vi kunde tala om allt.
Vi gifte oss i kyrkan i maj på min 64-årsdag.
Fem av barnbarnen sjöng "Vi ska gå hand i hand genom livet du och jag".
Allt var så vackert och rörande och med strålande solsken som pricken över i.
Störst av allt är kärleken.
Gull-Britt Forsell."
Några klockan-tio-fönster från Nusnäs ...
"Godmorgon!
Bjuder på några olika fönster från Nusnäs, Dalarna.
Jag och dottern åkte dit i lördags när hon jobbat klart, för att fika på Gamla Skolans Café.
Öppet endast några helger under sommaren och före jul.
Dottern som är blivande konditor var ute efter lite inspiration och ville kolla deras utbud. Fikat var underbart gott och väl värt ett besök!
Det gråa huset (granne med caféet) med de fina fönstren är någon typ av missionshus, där det just varit dop.
Önskar dig och alla som smyger runt på bloggen fortsatt härlig sommar.
Kerstin."
Direktrapport från Kyrkesund ...
Bilden har jag hittat på nätet.
Och ja, jag har mailat bildinnehavaren och frågat.
Om han blir ilsken, tar jag bort den.
Och så ringer telefonen igen.
Det är herr Seglare.
Nu är han i Kyrkesund och medan jag vickar på tårna och njuter av lediga-dags-kaffet .., får jag veta hur vackert där är.
"Oj, nu kommer en donna och ska bada .., nu går hon nerför stegen .., nu är hon i vattnet (han låter precis som när min Anna skrev brev till sin mormor i Sydamerika och hela brevet bestod av ..."mormor, nu äter jag ...", "mormor, nu blåser det" ... "mormor, nu sover pappa") och du anar inte så vackra fönster här finns och fina hus också, alla tycks nästan nyrenoverade .., dom flesta är vita .., jag har faktiskt tagit några fönster som jag ska skicka till dig ..("va? men vet du hur du gör då ...?" frågar jag häpet .., jo, det påstår herr seglare sig veta ...) och "nu kommer bommen farande och det är ganska strömt här i sundet, men åååå, så vackert!"
Utbrister mannen som hade tankar på att sälja sin båt.
Och bloggmadamen, vars "lycka sannerligen inte hänger på en man", längtar sig nästan fördärvad.
Uppdatering: Helge blev inte putt.
Så här skriver han på min förfrågan om jag får använda bilden eller om jag ska ta bort den.
"Hej Elisabet
Det är helt okey, bilden har vi fått låna från någons fotoalbum så vi tycker det är bra att någon har glädje dem!
Mvh Helge."
"Minst två knop ...."
Och så ringer telefonen!
Det visar sig vara den seglande pensionatsvärden som nu har lämnat hamnen på Klädesholmen, ja, nu är siktet inställt på Orust.
Där, i Tegney by kyrka, blir det konsert av Halmstad Kammarkör på lördag klockan 17.00 och där ska pv vara med och sjunga.
Alldeles lyrisk är herr Seglaren!
"Åååå, nu skulle du ha varit med .,. du anar inte så vackert här är .., en stilla bris från sydväst och solen där i öster ..., ja, jag håller väl en 2 knop kanske ... och nu blir jag passerad av en annan båt, men den går för motor .., det är bara jag som seglar?" säger han.
För kanske två veckor pratade samme man om att eventuellt göra sig av med båten .., nu har samme man under en inköpsrunda i Stenungsund inhandlat en GPS och alldeles salig tycks han .., och berättar att idag blir det kanske inköp av virke, ja, så den fina mackapären kan monteras på ett bättre sätt?
Och själv .., ja, själv ligger jag under det blommiga täcket och njuter av en ledig dag.
Åååå, sicken glädje!
tisdag 21 juli 2009
Två lediga-dags-fönster ...
Cecilia N (som brukar kommentera här och som vi träffade och fikade tillsammans med i Härnösand .., tack för den stunden!) och som har världens bästa minne (i klass med Mians ...), har besökt systerlandet i väster och fångat en hel drös med fönster.
Här kommer två av dem och så här skriver hon.
"Hej på dig!
Nu har jag varit i Norge en vecka och tittat på fönster, men mest fiskat.
(Finns det någon i din läsekrets som inte tittar på fönster med dig i åtanke på sin väg genom livet? Eller vänsterhänder ...)
Det här är styrhytten på båten Öjvär, fast med norsk stavning förstås.
Med den åkte vi och några andra spöfiskare ut för att fiska stooora fiskar.
Men ack så dåligt det gick med det. Men vi hade iaf tur med vädret.
Det var nära nog kav lugnt.
På fredagen senare i veckan hade de iofs fått 300 kg fisk, men även två rejäla sjösjukor. Vi fick några fiskar på den turen, så det räckte till middagen och en firre till.
Men de där baddarna som man fotograferar sig med uteblev.
Trots att de brukar få baddarfiskar i den här trakten.)
Nästa bild visar en backspegel, också taget i Trondheim när vi satt fast i bilkö för att de måste envisas med att springa avslutningen av S:t Olofsloppet genom stan just när vi (trodde att vi) måste köra genom stan.
Resultatet på loppet vet jag nog inget om; resultatet för vår del blev att bilen kokade.
Hälsningar Cecilia N."
Bettankaxbesök ...
Vad gör man då ...?
Jo, man pratar och pratar och visserligen har jag sagt att jag är dödens less på att äta ute, men vem har sagt att man inte kan ändra sig .., så det blir grillspett med klyftpotatis och tzatziki även ikväll och heta räkor också, för den delen.
Efteråt åker vi hem till bloggmadamen igen och kollar på Allsången på Skansen och lagom till Morden i Midsomer blir det kaffe med Den Berömda Milanokakan på blå asiett.
En alldeles underbart trivsam och enkel kväll.
Blir det.
Och när man vaknar ....
... och tittar ut .., är himlen alldeles blå och vacker!
Och i eftermiddag kommer Bettankax på besök och i morgon är jag l e d i g!
Lokalradion berättar om vad som kan hända på ett barndop.
I alla fall i Staffanstorp, några mil härifrån.
Jo, jo.
Så kan det gå, när känslorna svallar.
... och tittar ut .., är himlen alldeles blå och vacker!
Och i eftermiddag kommer Bettankax på besök och i morgon är jag l e d i g!
Lokalradion berättar om vad som kan hända på ett barndop.
I alla fall i Staffanstorp, några mil härifrån.
Jo, jo.
Så kan det gå, när känslorna svallar.
måndag 20 juli 2009
Ännu ett kvällsfönster ...
"Hej Elisabeth!
Hittade några charmiga fönster i Gammelstad utanför Luleå nu i sommar.
Delar gärna med mig av dem till dig.
Många varma hälsningar Maggan."
Och stort grattis till namnsdagsbarnet Margareta, ja, till alla Margaretor! säger jag.
Ungefär som Madeleine ...
Bäddmadrassutlånerskan.
Av världens raraste arbetskamrat, Maria H, har jag fått låna en jättestor bäddmadrass, egentligen ämnad till en dubbelsäng, ja, det var när Bente och Ola var här.
Den madrassen (som man viker dubbel om man vill och det vill man ...) lade jag på min säng igårkväll och tänkte ta den till jobbet ikväll.
Ni anar inte hur ljuvligt man sover på en dylik tingest!
Ååååå, jag kände mig som Prinsessan på ärten .., så härligt blev det!
Nästan så där så man svävar i luften!
Och när jag berättar för Maria säger hon ..."äsch, den kan du behålla ett tag, vi behöver den inte alls!"
Nu minsann ..., ska jag leka prinsessa i ytterligare någon dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)