Fransk novellfilm från 2006.
Kate bilar till Paris över veckoslutet.
I en stad hon inte känner till, ska hon träffa en främmande man.
Och hans hund.
En film av Alice Winocour.
SVT 2 , kl. 19.40
29 juni 2009 då kom raggsocksinnehaverskan till världen och jag blev mormor:)
...när jag fick veta att kampen mot att min pappa och andra dementa skulle behöva flytta var vunnen.
...mina dagar i garnaffären, som tyvärr tog en ände med förskräckelse...
För mig var guldstjärnorna två småttingars ankomst.
Först bilresan till Lyon tur och retur för att hämta Dessi som vi aldrig hade sett annat än på bild. Vilken lycka när hon låg tyst och stilla i mitt knä och bara tittade på mig hela vägen de 60 milen tillbaka.Den 6 februari var det och hon har förgyllt vår tillvaro sen dess.
Ja, du vet ju, du har ju nyss fått sigge nilsson!
Den 9 mars anlände mitt andra barnbarn, bebispojken G, han som är så lik sin mamma att jag får déjà-vu-känslor så fort jag ser honom.
Och jag blev mormor, inte bara farmor.
Lycka är det också att både min man och min mamma överlevde sina hjärtinfarkter nyligen. Man inser livets skörhet och blir tacksam och ödmjuk.
Ett hjärte-år var det, 2009, på alla sätt.
Thailandsresan i februari kommer jag alltid förknippa med 2009, en helt enkelt underbar resa!
Gott nytt år på dig elisabet, jag hoppas knäet läker som det ska, jag har inte hunnit vara inne och kolla till dig eftersom vi har fullt upp med renoveringen av vår lägenhet :D
Guldstjärnestunder.... ja, men dom har jag varje morgon - att få vakna på morgonen och se att PE också vaknar och inte har lämnat mig under natten.
GOTT NYTT ÅR!
Hej E!
Små, små stunder av glädje försöker jag ta tillvara då det har och är jobbigt i själslivet.
en liten Siri-totta har dykt upp, hon föddes i augusti-09.
Det är A:s systerson som fått bebis. vi kommer att gosa o leka med henne som bara den.
En annan stund, vi tillsammans vid Sandhammmaren i augusti.
Lycka så det sväller över i mitt bröst!!!
Det största kommer sist.
I april kommer "vårt" fiskmåsepar, Kaj o Bojan som jag döpt dem till.
En obeskrivlig känsla när först Kaj är på G uppe i luften nära oss och lixom stannar til uppe i luften som en vårhälsning, -Hej här är jag igen(det var femte året i följd han kommer. så många olika stunder vi fått uppleva med detta fiskmås-par, det är nog ingen som tror oss.....
Detta vill jag gärna förmedla innan tolv-slaget och E!
Gott nytt år till ER båda och jag hoppas vi ses nästa år på bloggen, mm
Mimmi
Den 29 juni, 23.54, då föddes Ebba.
Ebbas stickesockor som värmde våra hjärtan.
Åh - för mig är det nog inte bara ett särskilt ögonblick utan en tanke och en känsla som växt sig starkare under årets gång:
Jag är på rätt väg!
Sonens liv är äntligen stabilare, lillflickans skolbyte var ett klokt beslut (hon gör numera tummen upp varenda dag hon kommer hem från skolan), min äldsta flicka har flyttat ihop med sin älskade flickvän (gud - jag älskar dem så jag spricker! alla 3..nej 4...!)
Allt det där och många saker till har gjort att jag kan fokusera lite mer på mig själv, försöka göra bra val för hur jag vill ha det, vad jag mår bra av...
Som att jag t.ex. äntligen tog mig i kragen och anmälde mig till Stadsmissionen i Malmö som Volontär (det ska bli spännande och otroligt skönt också...tänker på "pass it forward"...allt gott som hänt, det jag lärt mig...ge vidare, dela med mig..inte enbart till de som står mig nära).
Även jobbmässigt ser det ut som att nya dörrar öppnas nästa år.
Det har också lite med samma sak att göra...
Sedan glömmer jag inte alla hjärtliga skratt jag samlat på mig under det gångna året, inte tårarna heller...de blir tillsammans ett fint pärlband att bära med sig.
Alla möten, inte minst med några nya människor, återkontakten till några jag inte orkat med under de jobbiga åren men som nu åter träder in i mitt liv.
Små förälskelser som kommit och gått (men haha...vem försöker jag lura? de är aldrig "små" för mig. Elisabet du minns fotosessionen? Ja jisses!) med allt detta så veta jag att jag kommer att hitta ännu fler passande pusselbitar till mitt liv nästa år.
Varmkramar och kärlek!!
Well... Det allra finaste kan jag inte skriva här, det ska jag berätta i mail. :)
Men om vi tar ett av de bästa ögonblicken bland de som kan berättas här, då tror jag det blir fredag 30 november runt så där 12 på dagen.
Då satte jag nyckeln i dörren till min lägenhet i Arvidsjaur första gången.
Det ögonblicket symboliserar så mycket, inte bara "å vad spännande att se hur lägenheten ser ut!".
Och ett till, alldeles färskt, minne också: stunden då jag fick tillbaka svaret på min tenta i nordsamiska och såg att jag inte bara klarat den utan dessutom fick VG. Att jag klarade den under de förutsättningarna var något enormt.
Även det representerar mer än "bara" klara en tenta.
Lite otäckt är det, det här.
Ämnet menar jag.
För...jag kommer inte på vad som hände det här året före augusti. Inte ett dugg kommer jag på! (Å andra sidan har det skett så mycket sen augusti att det kunde räcka för hela året, haha. )
Kram!
