Visar inlägg sorterade efter datum för sökningen emma. Sortera efter relevans Visa alla inlägg
Visar inlägg sorterade efter datum för sökningen emma. Sortera efter relevans Visa alla inlägg

söndag 1 oktober 2023

Filmtajm i soffan Ektorp ...

Om nu någon som tittar in här på sidan känner ett behov av att rensa tårkanalerna, så kan jag varmt rekommendera den här underbara filmen, vars titel är "Close". (Hyrde den hos triart.se och då kan man streama den under 48 timmar).

Att tonårspojkar kan spela så trovärdigt, det övergår mitt förstånd. Men inte enbart dessa två, alla som medverkar agerar sååå bra! 

Eftersom jag aldrig någonsin skulle få tjänst som vare sig film, - eller bokrecensent, överlåter jag det till andra. Fredrik Sahlin på SVT, till exempel. Tack Fredrik!

Aftonbladets recensent Emma Gray Munthe, gav filmen en 3:a. 

Själv ger jag den en 5:a och fotot en 6:a.  

Passande musik också, av Valentin Hadjadj (född -89).

Regissör var belgaren Lukas Dhont (född -91) och de två pojkarna (huvudrollsinnehavarna) spelas av Eden Dambrine och Gustav de Waele. Bilden togs från min laptopskärm, därav oskärpan.

onsdag 2 augusti 2023

Haverdal tur och retur ...

Medan pv rastar Harry, kör jag till affären. Det är onsdag idag - alltså kommer varubilen med stor leverans - och överallt mellan hyllgångarna ser jag ungdomar fronta och göra fint. Kanske har bilen redan kommit? 

Emma står i kassan. Hon har inte många veckor kvar i butiken, nej, hon ska läsa psykologi, sociologi och tredje terminen kriminologi - i huvudsak på distans -. Bra gjort att bryta sig loss .., hur trivsamt arbetet i butik än kan vara. 

Köper Malwina jordgubbar, kattmat och bröd. Tänker att jag måste komma igång att baka eget bröd, t.om pv har tappat styrfarten vad beträffar bak.

Och så hemåt. 

Passerar och möter morgonpigga joggare .., och där är två kvinnor som promenerar i rask takt och med svängande armar .., lycramän med små rumpor kommer susande i vådlig hastighet och som vanligt finns det män (oftast män) som inte använder sig av gång/cykelbanan, nej, ute på själva kustvägen ska det cyklas och där finns ju knappt tillstymmelse till vägren.

På vänster sida - mot havet till - står sedan länge utblommad raps och lite längre fram ett fält med frodigt grön sockermajs.

Tittar jag till höger, är där ett stort fält med honungsfacelia och det ser nästan ut som lavendel - ja, allt det lilafärgade -! 

Kör genom Steninge. Två tyskregistrerade husbilar där det nog sovs gott, står nedanför Skepparstugan .., på parkeringen inte långt från havet. Och vid vandrarhemmet - med ny ägarkonstellation - är de full fart numera. Det är after-beach-kvällar, yoga, mängder med bord för lunch/cafégäster .., ja, det tar liksom aldrig slut. Utomhusbio har där också varit!

Och så hemma i Stensjö. På uppfarten står sommarhursgrannen med sin dotter .., dom ska idag köra till Lund och kvittera ut nyckeln till dotterns lägenhet. I fem år ska hon vara lunda-bo och plugga på universitetet. Så mycket som blev annorlunda för dem .., förlusten av en pappa/make .., ena dottern som lämnar Täby för Lund och allt vad därtill kommer. 

Tänk, idag för 51 år sedan, blev jag mamma för första gången, då kom en 3820 gram tung Maria till världen. 

Bilden uppe till höger visar när vi tillbringade de första tre månaderna hemma i Malå hos mina föräldrar. Tommy - den nyblivne fadern - gjorde sista månaderna av värnplikten och det kändes tryggt att vara där hemma .., arton år var jag och pappan två år äldre. Inte mycket till mogna föräldrar, men tänk, det har - detta till trots - gått bra för den tösen här i livet.

Orädd, självständig, arbetsvillig, snabb och omtänksam .., är egenskaper jag förknippar med henne.

Stort GRATTIS Maria!

söndag 23 juli 2023

En söndag i slutet av juli ...

Dagarna går. Månaderna också. Snart är vi i augusti, men det gör ju inget .., för åtminstone här är såväl augusti som september sommarmånader, i alla fall för mig. 

Vad gör vi en sån här dag? 

Inte mycket. Kör till Ugglarps Grönt och häpnar över hur proppfullt där är inne i butiken och ägaren säger att det ska byggas ny butik och det blir säkert bra. Det är brist på tomater och en skylt förklarar att vädret inte har varit det bästa för deras del .., men det kommer väl nya. 

Köper en stor och grann broccoli, samt röd, - och polkabetor. 

Vid tvåtiden får vi besök av Sabina och Jack. Sabina är jämngammal med Emma; dom gick i samma klass, spelade i samma fotbollslag och har känt varandra sedan tiden efter BB. Rara ungdomar .., pv hade gjort rabarberpaj och nästan allt gick åt. 


I morgon mera glädje!

Då kommer småttingarna och deras mamma och pappa från Skåne och hälsar på och glädjen tar liksom aldrig slut. 

Som den där omtalade ketchupeffekten är det!

Jag skriver listor (alltid dessa listor) och säger att i morgon blir det skink,- och broccolipaj och lite färsbiffar, jo, men det blir bra och pv och svärsonen har bokat tid för en golfrunda. Båda är nog nervösa .., ty det är evigheter sedan de svingade några klubbor.

Ungefär så är det här i landet Halland. 

Värre är det på Rhodos. Läser i DN om skogsbranden och en svensk kvinna berättar att dom har evakuerats och fått ligga på tunna madrasser på golvet. 

Kanske är det inget klagomål - allt ser ju värre ut i text - men om det  v o r e  så, tycker jag inte direkt synd om dem. Bofasta människor kanske blir utan sina hem .., jag hade lätt kunnat ligga rakt av på golvet.

onsdag 19 juli 2023

Mitt-i-veckan ....


När man följer Mari Friberg på instagram där hon har sitt konto mianf, då inser man hur oerhört okunnig man (jag) är, ja, vad gäller smådjur i ens närhet. 

Nu är det mest insekter hon visar bilder på (helt fantastiska bilder dessutom!) och liiiite av all information har kanske fastnat i något minnesarkiv, men mest handlar det om ren fascination, ja, för egen del. 

Det som förvånar mig med maris bilder, är att hon tycks se insekter PRECIS överallt. 

Jag fattar det inte. Och hon upptäcker ideligen småkryp vilka är helt nya för henne! 

Nåväl. Igår upptäckte i alla fall pv en liten ödla, vilken hade lagt sig för att vila under en presenning. 

Alldeles lugn och rofylld tycktes den och låg stilla och lät sig villigt fotograferas. Googlade .., aha, en skogsödla, tydligen. Maris bilder är knivskarpa, den här lilla ödlans huvud blev förstås suddigt. 

Här syns huvudet liiiite bättre. 

För övrigt? Inga som helst nyheter om vår syster som hamnat på sjukhus och frustration är rätt ord för ens känslor.

Inte en rad i inkorgen med hennes namn som avsändare. 

Ännu mera för övrigt: pv:s besök på VC gick bra. Bara hem och kurera sig med stark hostmedicin, den som ger mig mardrömmar, (och som jag därmed skippar) men han klarar sig. 

Tittade på filmen Howards End i förrgårkväll. Det är - i ordets rätta bemärkelse - en lååång film och klockan blev halv två innan jag kom i säng. Sov inte en blund den natten, men var ändå tämligen pigg igår. 

Filmen finns på svt.play, är inspelad i början av 90-talet och med suveräna Anthony Hopkins och Emma Thompson i huvudrollerna. 

Och om Tilde Addenbrookes sommarprat tyckte jag också. (Handlade om hennes biståndsarbete i Ukraina). Hennes arbete med bland annat "Blågula bilen" har såväl pv som jag själv stöttat, men visste jag inte att hon var inblandad. Nu känns det ännu bättre att hjälpa till, ja, efter förmåga.

Dagens sommarpratare är chefsåklagare Lise Tamm. 

För övrigt intet nytt.

tisdag 4 juli 2023

Dagens fönster ....


... fångades för nio år sedan i Gerani på Kreta. 

Det var där vi var; pv, Emil och jag själv och vi bodde på det allra ljuvligaste lilla hotell, med två balkonger i lägenheten - en med morgonsol och en med kvällssol -. 

Utanför den ena kunde vi se stora fält där det odlades apelsiner .., och fågelkvittret var som en storslagen orkester. 

På den andra balkongen satt vi om kvällarna och spelade Plump. Jag kallade det för "Grekiska mästerskapet" och det var vansinnigt spännande och till slut vann Emil med en enda poäng!

Vilken härlig resa det var!




Och vi hyrde var sin moped och körde runt på den kretenska landsbygden och åt grekisk sallad till lunch. 

Tänk, så mycket glädje man har haft av dessa resor tillsammans med Emil eller Emma! Det var det enda jag sparade till. 

Pensionen ...? Nej, nej, den tänkte jag inte på och det kan ju tyckas oansvarigt och dumdristigt. 

Ångrar jag mig? Inte det minsta!

onsdag 17 maj 2023

 Sista kvällen för den här gången ...


Då tar vi sikte på restaurang Nonnos vid Infracity. Anna ansluter och Emma också (hon har ju lägenhet i Solna) och så blir vi fem kring det runda bordet. Så underbart trivsamt! 

Ägaren är en pratglad herre som känner till Emma och Emil (och övriga familjen), men för oss andra är det första gången vi är där .

Det blir en sån fin kväll med ljuvlig antipasti med vitlöksbröd .., och därefter olika pastarätter (min med bläckfisk, musslor och scampi) och var man inte mätt redan efter olika ostar, skinka, burrata, ljuvliga små gröna oliver och annat .,. så blev man det. 

Det skiljer 21 år mellan Emma och Anna, men dom är verkligen nästan som syskon. 


Det där att sitta runt ett bord och äta tillsammans .., jag undrar om det finns nånting som jag tycker är trevligare? 

Är det egentligen inte det som är själva meningen med livet? 

Mycket surr förstås. Om vinster - eller inte vinster - på Triss, aktier eller Postkodlotteriet .., om sparande, vätgas, Libanon, Turkiet och Stocksund .,. om uppväxt med många syskon, om ägarens pigga 94-åriga mamma som nästan var dag kommer med taxi och äter lunch hos sin son, ja, allt möjligt handlade det om!

Och allt eftersom fylldes det med på med gäster och genom fönstret kunde vi se närapå karavaner av bilar vilka körde norrut, måhända till lantställen för att fira helg lite tidigare än vanligt?

Nu är klockan kvart över tio och vid köksbordet sitter Emil och Pv och spelar backgammon. Ställningen just nu 10 - 9 till pv:s favör, men ännu är inte matchen slut. (Jo, nu! Det står 12-11 till pv).Avgörande match i morgonförmiddag innan vi åker.

Hemresa tidigt i morgonbitti. 

Ajöken, sa fröken.

söndag 30 april 2023

Valborgsfönstret och lite till ...

... fanns här i det gula huset, då, innan alla fönster byttes ut. Och där sitter mamma Ann-Gerd och tittar ut och där är glaset som Emma en gång gav mig i julklapp, med granar och tomtar i papp som är liksom ditklistrade på glaset. 

Gardinen med alla blommorna, förvandlades så småningom till svepning när pElle gick hädan. 


Och sista april idag. Kungen har födelsedag .., det ska eldas majbrasor och Harry är justerad i ena bakbenet, efter att igår ha busat våldsamt med dalmatinern Samba. Pv hjälper sin kusin Maria med att forsla bort grenar och annat .., och jag ska slänga överkasten Indira i tvättmaskinen. Det är bra torkväder idag.


Igår när vi körde från Ystad, upptäckte vi stora ängar fyllda med gullvivor!! Aldrig i mitt liv har jag sett såna mängder! I vår rabatt .., ser det ut så här. Jo, man blir minsann glad av det lilla också.

söndag 12 februari 2023

 Efteråt ....


Å, glädjen i att få sova hela nätter! Vilken lycka! 

Det blir en lugn förmiddag. Allt är som vanligt. Samma rutiner. 

Därefter tar jag mig an badrummet .., såpskurar golvet och tar väggarna ., dammsuger här nere och tänker att jag ska hitta en större blomma att ha i badrummet. Emma hade ett låtsas-olivträd som såg verkligt ut, kanske något i den vägen?

Telefonpratar med min kusin Elin, yngsta barn till morbror Olaf och hans Gunhild och som väntar sitt och familjens sjätte barn. Vilken rikedom! Sjuksköterska, som min mamma och syster.

Ringer min syster i Skåne .., önskar henne en trevlig eftermiddag med skidskyttet. 

I garaget har pv ägnat sig åt att såga sönder den gamla uttjänta sängen. Farväl Sultan från Ikea! Inte har du varit särskilt bekväm, men ändå tjänat ditt syfte.

Min andra syster skriver i sitt dagliga mejl att hon är upprörd över att hon på nyheterna har hört att brittiska kyrkan funderar på att byta ut "Fader Vår" mot "Moder Vår" och jag svarar att för en som är uttalad ateist (min syster), förstår jag inte bekymret. 

För övrigt?

Cowboysoppa till middag och alla ingredienser till den libanesiska soppan (gjord på röda linser, lök och en massa kryddor, däribland spiskummin) står framme. Den går fort att göra och jag älskar den. Perfekt som mellanmål också. Synd att färsk persilja - som är så gott och vackert till soppan - nästan blir dyrare än själva soppan i sig. 

Och nu skidskytte för damerna.

söndag 5 februari 2023

En helg med Sherwood .., Billy Elliot och Alice.


Lördagen bjuder på strålande solsken och någon timme eller två i trädgårdsstolen, tittandes på små och större fåglar och förbipasserande människor. 

Jag hostar nåt hemskt.

Skidåkning på tv. 

Och det är SM-veckan i Skövde med av glädje gråtande medaljörer .., ja, där är en brottare som gjort sitt livs sista match och är så rörd och tårarna rinner nerför hans kinder ..., och där är en ung bowlare som tycks närapå salig av glädje. 

I vårt uterum pågår under förmiddagen  styrelsemöte för Vägföreningen. Sex deltagare. Pv säger efteråt att "aldrig mera att han tar på sig ett ordförandeuppdrag."

På kvällen blir det sista avsnittet av brittiska serien Sherwood (som vi streamat) och den serien fordrar att hjärnan är uppkopplad, ja, det är närapå hopplöst att hänga med! Melodifestivalen hoppade vi över och hoppas väl att rätt låt vann, däremot tittade vi på Billy Elliot - filmen som handlar om en gruvarbetarsonen i norra England som inte alls ville boxas, utan dansa balett - till sin fars förtvivlan och ilska. 

Vi såg den som teaterversion i London - Emma och jag  - och senare som teater i Malmö, tillsammans med Anders. Jag älskar den! 

Såväl Sherwood som Billy Elliot handlar delvis om kolgruvearbetarnas strejk på 80-talet, men också om frigörelse och att våga stå upp för det man tror på och vill vara. I Sherwood återser jag skådespelare från långt tillbaka, t.ex. Claire Rushbrook som 1996 spelade en av huvudrollerna i min favoritfilm alla kategorier: "Hemligheter och lögner". Då var hon 25 år, nu är hon 51, men tänk, jag kände igen henne på sättet hon gick, eller rörde sig. Och Stephen Mangan som var med i härliga tv-serien "The Split", ja, han uppenbarade sig nu i Billy Elliot (2000).

Mellan varven övar pv på sin stämma inför konserten i Holms kyrka, ja, någon gång i mars. Tio nya sånger att öva på. 

Och så har vi lilla Alice på besök. Alice är en ålderstigen Jack Russel som numera är tämligen dement, precis som Nelly var.

Ett enda vandrande runt, runt är det, men öppnar vi dörren och släpper ut henne, då är det full sprutt!

Alice kom igår vid fyratiden och idag kommer matte och hennes två pojkar och hämtar henne, efter en utflykt till släkten i Ljungby. 

I vanliga fall brukar Alice vara  hos Sonja när det behövs, men nu är ju Sonja inte så alert efter operationen och då är det enklare att ha henne här, hos oss.

Om Harry tycker att det är trevligt med sällskap? Nej, inte det minsta. Och till råga på allt låg hon i husses säng (!!!) natten mot idag!



Då såg det ut så här

Och apropå "Mellon", så glöm inte att titta in till Mossfolk som är tillbaka i bloggosfären! Sååå efterlängtad! 

Sååå välkommen!







Ps. Den där lilla fröserveringen till fåglarna, spred verkligen glädje igår! 

Blåmesarna visade sig vara de mest frekventa besökarna ., men ser man på, den här fina domherre-frun .., gjorde oss också den äran! 

Så lugn och trygg, tycktes hon! Ds.

Nu ska pv få elvakaffe!

Ajöken, sa fröken.

tisdag 31 januari 2023

Ivardagen ....


Idag har sonen namnsdag och även min pappa, om han hade varit i livet. 

Nej, jag tyckte inte att Ivar var ett särskilt fint namn när jag växte upp. Andras pappor hette sånt som Folke, Allan, Erik eller Evert. Ingen hette Ivar. 

Men nu .., nu har jag mött flera småkillar som heter just Ivar och nu tycker jag att det är så fint. 

Gråmulen dag ute. Duggregn. 

Hämtar ut ett paket som hamnat på Tempo i Gullbrandstorp och mannen i kassan är från Lycksele och kommenterar min dialekt. Mellan Lycksele och Malå är det nio mil, men här betyder det ingenting. Det är som hade vi varit närmaste grannar. 

Kommer hem. Lyssnar till det senaste avsnittet av Kinapodden - ett otroligt intressant avsnitt som handlar om detta att det föds färre, eller rent av för få barn i Kina. 

Jag tycker dessutom att programledaren Axel Kronholm är så bra! Duktig på att fördela ordet .., väntar in .., avbryter aldrig. Och så mycket jag inte visste som togs upp i programmet. Jo, självklart det här med hur det tidigare varit med endast 1-barn per familj, men därefter! Här är en länk till programmet, om någon skulle bli intresserad. 

Har idag pratat med en god vän vars barnbarn hamnat på en psykiatrisk avdelning - av tvång -. Till slut fanns ingen annan utväg. 

Tänk er .., att då som farmor eller mormor få telefonsamtal från detta barnbarn som gråter i förtvivlan och inte förstår varför hen måste vara där .., som vill bli hämtad därifrån och som är utom sig av förtvivlan! 

Jag tänkte  .., om det hade varit Emma eller Emil som varit i samma situation .., som ringt sin mormor som är jag och gullbett att jag skulle hämta henne eller honom .., men å, så ångestfylld jag skulle ha varit, ä v e n  om jag insett att den här lösningen - just då - kanske vore den enda möjliga! 

Ja, vem har sagt att livet är en enda raksträcka?

måndag 12 december 2022

Biokväll och lite annat ...

Så var vi då igårkväll inne i Halmstad och tittade på filmen "Min vackra stjärna" - en titel som för mig är helt obegriplig i sammanhanget, men så är det ju ofta med titlar. 

Vi var kanske åtta personer i hela salongen, så det var gott om plats. Och filmen var låååång, lite mer än två timmar. 

Hur var den?

Jo, en inte alldeles typisk Kore-eda-film, såväl pv som jag själv hade svårt att hänga med i svängarna, särskilt i första halvan av filmen. På väg hem liksom "dissekerade" vi handlingen, i ett försök att få kläm på det hela. 

"Ja, men just det, så kanske det var tänkt!"

"Jaha .., utspelade den sig i Sydkorea, jag trodde det var i Japan!"

Bra skådespelare, som alltid i Kore-edas filmer och ingen är enbart ond eller god .., jag älskar att människor skildras med så mångfacetterade personligheter!  En liten kille på kanske 5 år, kommer in i bilden efter halva filmen och hjälp, vad den pojken betyder mycket! Helt obegripligt hur en så ung gosse kan agera sååå bra!

Så här skrev Aftonbladets recensent Emma Grey Munthe och jag håller med i allt. 

"Den vanligtvis finlirande regissören Hirokazu Kore-eda brer på tjockt med sentiment, förenklar, överlastar med känslosamt pianoklink och dito gitarrplink. Men någonstans där under finns precis som i hans långt bättre "Shoplifters" fina skådespelarprestationer och en varm – och emellanåt rolig – berättelse om hur hittade och valda familjer många gånger övertrumfar blodsband, och om hur det tar en by att ta hand om ett barn. Utspridda här och där finns scener som kommer att sitta kvar länge i hjärtat, för hur Kore-eda med små medel förmedlar något stort om människan och vad vi kan vara för varandra."


Björn Jansson i SR:s Kulturnytt tyckte annorlunda. 
(Fällde vi några tårar ..? Nej.)


Betyget från mig blir en stark 3:a och pv - som inte är hemma och därför inte kan sätta något betyg - menade att filmen hade mått bra av att kortas ned med kanske en kvart. Båda var vi eniga om att det kanske vore en idé att se om filmen senare - hemmavid - då brukar man se det hela med andra ögon -. 

Och fotot var  U N D E R B A R T.

(Den fina julgranen stod på Lilla Torg, alldeles intill biografen).

söndag 11 december 2022

Dagens fönster ...



.... finns i det gula huset, men bilden togs för sex år sedan. 

I år det här datumet har alla tre hyacinter som jag köpt inte visat tillstymmelse till att vilja växa, så det här var nog ett bra köp .. , jag menar, skönheterna på bilden. 

Den lilla ljuslyktan var en julklapp från Emma.

tisdag 1 november 2022

Gårdagkvällen i soffan Ektorp ...

Kan en dokumentär om en irländsk begravningsentreprenör vara något att titta på? 

Ja, verkligen! I alla fall om man inte kan så mycket om hur det går till rent praktiskt. Här får man följa den sympatiske David McGowan som tar sig an de som inte längre är livet .., hur han ordnar likvakor och innan dess: balsamerar och gör den avlidne så fin som möjligt inför visningen. 

Det hela var så ömsint och värdigt och när han i en filmsekvens tvättar håret på sin vän som ligger på obduktionsbordet .., ja, tvättar det ungefär som när man tvättar håret på en liten baby .., och hur han och hans medhjälpare på samma sätt tvålar in och masserar den dödes händer .., ja, men det var sååå fint! 

På morgonen innan det var dags för min pappas begravning - en iskall vinterdag i december 1976 - frågade mamma om vi syskon ville följa henne och ta en sista titt på honom. Vi tackade nej, ja, vi hade inte ens sett honom död. Fråga mig inte varför; det var så dumt, så det var inte sant och det tog mig nästan ett år innan jag insåg att pappa inte bara rest sin väg, utan faktiskt var borta för alltid. 

Med mamma var det tvärtom. 

Hon var ännu varm när Anders och jag själv kom till gruppboendet och jag satt hos henne i sängen och pussade henne på kinden och tänkte att .., oj, kroppen är verkligen bara ett  s k a l.  Själva mamma var borta. Det blev så påtagligt. Och i väntan på att kroppen skulle hämtas, satt vi - då hade min syster anslutit - i allrummet bland personalen och drack kaffe och när mammas kropp var klar att köras iväg, tog vi ännu ett farväl. 

På själva begravningen låg mamma i öppen kista .., Emil och Emma fick titta på henne och Emil - som då var nio år - kände på hennes händer och sa att hon var så kall och där låg mamma utan skor i sina nylonstrumpeklädda ben som hon tyckte var rätt snygga - då, när hon levde - (det enda hon verkade vara nöjd med när det gällde hennes utseende) och jag är så innerligt glad att vi gjorde på det viset. 

Det var liksom ingen tvekan om att hon var död.

I gårdagens program fick vi tittare följa med på likvaka och plötsligt kom pv och jag själv ihåg när vi bilade på den irländska västkusten, och i staden Westport - där vi hade hyrt hotellrum - där mötte vi på gatan en svart bil innehållande en kista och en mängd människor promenerade intill och bakom bilen .., och det var ju inte svårt att förstå vad det hela handlade om. 

I vårt land lär åttiofem procent av alla döda kremeras. Hos begravningsentreprenören på Irland, var det bara femton procent som valde kremering! (Programmet spelades in 2019).

Ja, alltsammans var synnerligen intressant och har jag någonsin känt rädsla inför livets slut, (ja, det har jag!) så försvann den känslan rakt ut genom fönstret! (Bilden från Irlandsresan). 

Är någon intresserad, så är här en länk till programmet. Man får skrolla ner lite.

lördag 22 oktober 2022

Dagens fönster ...



Det här med fina arbetskamrater, det är minsann inte dumt att ha. 

Eller att ha haft. 

När jag fick höra att Emma skulle ge sig av till New York för en veckas ledighet, då sa jag att .."ja, du vet ju .., fönsterbidrag tas mer än gärna emot!" 

Och jodå, hon kom ihåg! 
Tack rara Emma!

Så detta är utsikten från rummet på den trettionde våningen på hotellet som går under namnet TBA Times Square.
Det var där hon och väninnorna (väninnan ...?) bodde.

Empire State Building skymtar i bakgrunden .., ja, där har jag varit och det jag minns mest av allt, är att där inte fanns några papperskorgar. När vi frågade en stilig vakt i uniform, sa han bara att vi skulle "slänga skräpet på golvet, så skulle någon komma och sopa upp det". 

Det var knappt man trodde sina öron.

Minns också när min syster kom hem efter ett år som au pair just utanför New York, då hade hon med sig en liten statyett i form av just Empire State Building.

söndag 9 oktober 2022

Smått och gott från Gamla Linköping ....



Linköping var verkligen en ny bekantskap för mig!

Flera av mina före detta arbetskamrater har pluggat just där .., vännen Ingrid i Falun har gått i flickskola där .., och när jag berättade om L-köping på instagram, så uppenbarades att flera av ig-vännerna också studerat eller arbetat - eller vantrivts - just där.

Innan vi gav oss av norrut, så stannade vi till i Gamla Linköping, som ju är ett slags museum - typ Skansen - med gamla hus och byggnader (är väl samma sak ...) som flyttats från sin ordinarie plats och nu finns samlade på ett ställe. 

Helt underbart var det! 

Där var postkontor, affärer, repslagare, plåtslageri, en gammal skola, barnbokhandel ., en brandstation .., ja, men allt man kan tänka sig! 

Och inte minst vackra trädgårdar att besöka! Nu var vi där så tidigt på morgonen, men klockan tio öppnade det mesta och så kunde man då titta in och se hur där såg ut! Dit ska vi återvända. 















Tre utedass på den gamla flickskolans innergård. 


Och överallt kuller, - eller gatsten! 

För ett antal år sedan, innan den sista knäoperationen, hade det varit i det närmaste omöjligt att vandra omkring på såna gator! 

Nu: inga som helt problem!


På en av innergårdarna stod ett äppelträd av sorten Åkerö och jag tänkte då återigen på Ella Amdahl i Adak som längtade så mycket efter just dessa äpplen. 

Om såna finns i himlen, hoppas jag att Ella upptäcker dem!


Vackra grindar såg vi  hur många som helst av!


Och gamla skyltar!



I en broschyr kunde vi se hur där ser ut när det är vår eller sommar .., oj, oj, oj, så fint!

Men nu var det höst. 

Oktober. 

Birgitta hade namnsdag. 

Och Britt.


Ja, det var lite bilder därifrån det. 

Log åt hur olika man uppleva en stad. Lisen som jag känner från alla åren i Malå, hon skrev så här i en kommentar på instagram: 

"Jobbade 6 månader på Länsstyrelsen i Linköping, åren 1966-1967. Stansade mantalslängder på ackord. Kunde inte infoga mig i att säga ni, i stället för du. Har alltid duat folk, hög som låg. Det var ett enormt ögontjäneri på jobbet. Försökte jag tilltala någon vid rött trafikljus blev det lucka-lucka. Landskapet var alldeles för platt för mig, ingenting att vila ögonen på. I slutet av mars blommade en massa konstiga blommor i gräsmattorna. Det var ju då vi hade vår bästa tid i norr, snö, snö! Nej, Linköping var ingenting för mig och exet. Han hoppade av sin lärarutbildning , åkte hem till Malå och tog lärarvikariat. Där satt jag med min uppsägningstid, övergiven. Åkte tillbaka till snörika Norrland, fick jobb hos  polisen i Malå 2/5 1967. Jag har "suttit inne" hela mitt yrkesliv och njutit av att bo i ett län med fyra årstider."

Så olika kan det vara! 

Själv flyttade jag  f r å n  Malå till dom där underliga blommorna på gräsmattorna och älskade att slippa meterhöga snödrivor som aldrig ville smälta, i alla fall inte så snabbt som jag önskade!

Tänk, sådan tur att vi människor är olika! Kanske till och med att vi har det i generna .., det menade i alla fall Svante Päbo.



Såååå fina skyltar! 

Och ögoncacao ..., utrört i en kopp med lite mjölk, socker eller grädde. 

Barndomsminne, rakt av.

Det blev chokladröra det och som godis!

Nu ska jag gå ut i solskenet! 

Alla tre hundarna sover .., 

Emma pluggar.

tisdag 4 oktober 2022

"Dödgrävarens hustru ..."












Detta var Halmstad Filmstudios tredje film under höstterminen (3 av 10) och den hade jag verkligen sett fram emot att se. 

Så här stod det i programmet: "Guled försörjer sig som dödgrävare. Han står utanför sjukhuset och inväntar ambulanserna. Har han tur har någon avlidit och han kan tjäna lite pengar. Guled avgudar sin hustru Nasra, men Nasra är döende och i behov av en njurtransplantation som de absolut inte har råd med. En rättfram och universell kärlekshistoria, berättat på ett sätt som både överraskar, skapar spänning, bär på sarkastisk humor och och väcker känslor."

Nu visade sig det här vara en ovanligt kort långfilm (finsk-somalisk) - endast åttiotvå minuter - och det var jag innerligt tacksam för. 

Filmen har fått fantastiska recensioner ., den enda som tyckte ungefär som jag själv var Aftonbladets Emma Gray Munthe. Hon gav filmen en 2:a i betyg.

Men varför nu detta? 

Ja, jag tycker att den tjusiga kvinnan som ska agera döende, agerar verkligen inte som vore hon nära döden .., jag tycker att hela hennes skådespeleri var så stelt och .., och jag tycker även att det var så med många medverkande.

Jag har aldrig besökt Somalia och såklart då inte Djibouti, så den biten var intressant och påminde om Ghana, men själva handlingen ..., nej. Det är förmodligen mig det är fel på - att  jag inte kan uppfatta det som recensenterna fann så magiskt -. 

RegiKhadar Ayderus Ahmed (detta var för övrigt Somalias Oscarsbidrag).

Den dödssjuka kvinnan spelas av Yasmin Warsame (tydligen fotomodell också) och rollen som hennes omtänksamme make innehas av Omar Abdi (finsk-somalier)


Ja, här ser ni .., madamen i det gula huset är definitivt inte att lita på, i alla fall när det gäller valet av filmer. 

Detta var tydligen en av 2022 års hittills (felstavat i recensionen, ser jag) bästa filmer.

söndag 18 september 2022

Återbördad ....


Det blev ett på alla sätt och vis trivsamt kalas i Skåne. Syskonen med partners (och säkert också Emma) hade fixat och hjälpts åt och det var frågesport av olika slag och musikquiz och underbart god mat och A och M hade gjort sååå ombonat och fint i uterummet! 

En kökssoffa inhandlad på Marketplace för några hundralappar hade fått ny dyna på sitsen och oj, så fin den blev! 

Fyra hundar sprang omkring - men i omgångar - och det var en hel massa surr och framför allt: en treåring som var i full gång från morgonen till vid tiotiden på kvällen! Han gick i princip från famn till famn. Hans lillebror gjorde inte mycket väsen av sig och sov mest hela tiden.

Och tänk, att en treåring kan leka med en enda ballong i TIMMAR!!  

Jag har haft en viss anspänning inför det här kalaset - och fråga mig inte varför - (jo, men jag är ju en sån usel festmänniska), men det gick bra. Lite huvudvärk senare på kvällen .., på vippen till migrän anade jag, men det klarade sig. 

Pv hade köpt rött vin (Big Zin )- underbart gott till grillat - och jubilaren tycktes sååå lycklig och rörd. Jag tänkte att det här kan ha varit en av hans livs bästa dagar. 

Sååå mycket kärlek som virvlade runt honom. 

Vid tio, halv elva på kvällen gjorde vi sällskap med C och M (sonens svärföräldrar) som bor ute på Ön i Limhamn. Bilden visar utsikten från vardagsrummet. Med altandörren öppen hörs vågklucket. Ja, jag skulle lätt kunna bo i lägenhet om läget vore som detta.

Det blev en fin förmiddag. Vi satt vid matbordet och pratade om allt och inget och det handlade om Putin, hus-kontra-lägenhet .., barnbarn .., golf .., om att börja om på nytt och att förlora ett barn.

Så kan det också vara. 

Livet, alltså. 

Nu är vi på hemmaplan och såväl Harry som jag själv däckade totalt, allt medan pv eldar i kaminen och jag planerar inför morgondagens begravningsgudstjänst i London, samt - därefter - Halmstad Filmstudios första film för  säsongen. 

Det blir denna. 

Spännande!

lördag 20 augusti 2022

Lördag ....


En fin dag. Jo, men det har varit sååå många fina dagar den här sommaren, det är nästan otroligt. 

Varmt, men blåsigt. 

Knappt en kotte på stranden. Vi var tre personer under någon timmes tid, därefter kom några familjer ned och en av dem var en granne som kom med såväl son som tre barnbarn. 

Sonen hade ett sånt fint leende, ja, såg så snäll ut. 

Fick veta att denne kille varit så totalt under isen under många år - använt heroin och allt vad man nu kan tänka sig - men .., hade tagit sig ur det hela och det är ju nästan ofattbart. 

Jag frågade om sonen hade blivit frälst, eller vad hade hänt? Ja,dum fråga är det inte .., det brukar vara nånting riktigt omvälvande som händer när narkomaner klarar av att lämna detta helvete. Nej, så var det inte. Han hade däremot fått ovärderligt stöd av Öppenvården. Underbart!  (Minns ännu kvinnan - hon hette Mia - som satt mitt emot mig och Emma på pendeltåget in till Stockholm och vi kom att prata och den kvinnan hade missbrukat allt möjligt och åkt in och ut ur fängelset, men  h o n  hade mött Jesus, sa hon. Just så. Jag undrar hur det gick för henne). Nu har jag nästan letat ihjäl mig efter inlägget där hon berättade om sitt liv .., det var pv som tipsade var jag kan ha skrivit det. Aha! Just det, ja. 

(Längst ut på skäret, på bilden, skymtar pv på väg att ta ett dopp).

Idag kom nästa veckas annonsblad. Bedrövligt, var det. Mest läsk och godis och kanske någon färdigmat, men för övrigt inget som lockar. Jo, blomkål för 20:- kilot, det kan bli blomkålsgratäng med bacon. Coop i Falkenberg säljer Arvid Nordquists kaffe .., två för 80:- om jag minns rätt.



Så har den här dagen varit.

Hilda - alltid vänlig och omtänksam bonusdotter - har varit i Helsingborg (på Fredriksdal) och postade ett antal bilder. 

Älskar den här!

Hilda har ibland sagt att hon hade passat i ett annat årtionde och när jag såg den här bilden, tänkte jag att jaaa, varför inte?

Sååå fin i hatt och tjusigt läppstift!

lördag 13 augusti 2022

Bönhörd ...


Två dagar i Skåne och jag får exakt samma känsla som när vi i maj 1993 kom körande längs E65:an och närmade oss Ystad ., det var som om jag hamnat utomlands! 

Inom loppet av några sekunder bara , hade detta vårt sydligaste landskap skuttat rakt in i mitt hjärta! 

Det var knappt jag trodde mina ögon! Och jag minns när AP och jag själv - det var året innan - besökte Lyme Regis i sydvästra England och jag då tänkte att .., OM jag någonsin får leva om mitt liv, då vill jag bo i ett landskap som är så böljande, så  varmt och så vackert! 

Jag minns en gammal kyrka och gärdesgårdar av sten och tanken att man en gång skulle få bo just så, den fanns där som en hägring. Nästan omöjlig att nå. Då bodde vi ännu i Malå. 

Allt det tänkte jag på tidigt i morse när jag gick ut med Harry, ja, vi var då hos sonen med familj. Inte en människa syntes till och det var nånting så ofattbart vackert ute! 

Hundrastar-ängen är  e n o r m  och där vimlar av vildmorot i olika stadier av sin livscykel. Sååå vackra! Doftar ljuvligt! 

Och där var röllekor och allehanda sorters gräs vilka nådde mig till höften och jag tänkte på fästingar och annat elände - eller egentligen bara på fästingarna - allt medan svalorna flög över ängen i jakt på frukost.

Och jag såg män och kvinnor cykla iväg motLimhamn till - kanske på väg till sina jobb - och där var flera joggare och där var också en man som körde på rullskidor i väldig hastighet. 

För övrigt: intet.

Igår körde vi till Ystad, då vi var bjudna på lunch hos exet och hans fru Karin. Det var sonen med familj, hans svärföräldrar och så pv och jag själv. Oj, så trevligt det var! 

Såå mycket skratt och prat och sååå mycket god mat .., och där var en liten niodagarskrabat som hamnade i den ena famnen efter den andra och en treåring som inte ville få en sticka i foten och som gärna satte sig i knät på den som fanns tillgänglig. 

Efteråt, när vi körde hem, stannade vi till i Mossbystrand och tog ett klockan-sju-på-kvällen-dopp. 

Hur många hundra gånger badade jag inte där ...? Hur många gånger skjutsade jag inte dit Emil och Emma när dom var på besök .., och hur många gånger lyssnade jag inte till "Under ytan" av Uno Svenningsson, just längs den vägen?

(Ja, nu blir det så här konstigt igen när jag lägger in bilderna ..., å, Gud, giv mig en ny laptop, eller ställ detta till rätta!)

Vi var fyra som tog oss ett dopp. 

Eller var vi kanske fem? 

När vi kom "hem", hade vi sand precis överallt .., i badbyxor, i min baddräkt och på fötterna!

Och jag tänkte att tänk, om vi på ålderns senvinter finge bo i Ystad!

Idag hemåt. Men först en stund med en liten krabat i ens knä .., allt medan hans storebror bjöd mig på tomatsoppa och annan hittepå-mat .., och jag kunde konstatera att den yngste nu följer en med blicken och oj, så go han är och så söt han har blivit! 

Och varför blir jag så varm i hjärtat när jag ser hans mörka hår? Ja, säg det. 

Vi åkte hemåt via Ikea i Svågertorp .., jag köpte en flaska lingondricka utanför kassalinjen och hela vägen hem lyssnade vi till Dagens Sommarpratare, som sannerligen fick tiden att gå fort. Det minsta man kan säga om honom, är att han var politiskt korrekt, men underhållande var han. Och inte tycktes han ha haft en förfärlig barndom heller.  Ungefär så. 



lördag 18 juni 2022

    En lördag i juni ....  


Mulet till en början, men så tittade solen fram. Blåsigt som vanligt. Pv ägnar förmiddagen åt att skrapa färg på en av alla dörrar som det vimlar av i huset. Enbart i hallen kan man räkna till FEM stycken! En till tvättstugan, en till badrummet, en till pannrummet, en till gästrummet och den sista till köket!!  Två av dem är spegeldörrar, övriga tre är gamla och ytterhöljet är av nånting som liknar målad masonit. Dessa ska - så småningom - bytas ut. 

Att leva och bo i ett gammalt hus, ja, då tar jobbet liksom aldrig slut. 

Frånsett det vanliga .., fixat frukost, plockat undan, pysslat i blomlådorna (dom nya gröna som pv gjort och jag målat) har jag rensat "min hylla". En stor bunt av mina och mammas brev ska jag lägga i en riktig kartong och sen får jag väl se vad det blir av dem. 

Hittar operationsjournaler från 2001 (hysterektomi, man befarade en tumör, det var endometrios), 2009. 2014 och 2017. Läser om våldsamt illamående efter varje operation. 


Hittar också tre minnesanteckningar från tre olika somrar och jag är så glad att jag har dem kvar!
Ofta är det så - i alla fall för mig - att åren liksom bara löper in i varandra och om någon frågar vad jag gjorde sommaren 2015, så har jag ingen aning. Jag måste liksom ha nånting att binda upp minnena i .., typ en operation .. eller en resa.

Nu renskriver jag dom blekta bladen och ska ta hand om dem. 
Och jag läser och kommer ihåg .., minns min första sommar som ensamseglare .., fyrtionio år var jag och hade aldrig bott ensam i en lägenhet. Så mycket nytt! Tog tåget till Alingsås och hälsade på min svägerska och svåger .., det blev ett ljuvligt bad i sjön Sävelången och dagen därpå tåg till Stockholm och vandrarhem tillsammans med Emma och Emil. Vi såg en skäggdopping-hona med ungar på släp och en orm låg vid bryggan! 

Dagen därpå blev det lunch på indisk restaurang med en stilig man - tio år yngre än jag själv var och ursprungligen från längst upp i Norrbotten men sedan många år tillbaka boendes i Sthlm - och jag tänkte att hoppsan ..,  kunde det verkligen vara på det viset ..., trots att jag närmade mig den aktningsvärda åldern av hela femtio år!
Minns också att jag var så bekymrad över att mitt hår hade blivit bångstyrigt efter båtturen från Grinda.

Efter lunchen blev det kaffe på en annan restaurang och jag fattade aldrig vitsen med att byta. 
Varför gå till annat ställe och dricka kaffe? Mannen bakom disken frågade vilken sorts kaffe jag önskade  .., sortimentet var i mina ögon enormt och jag sa "tack, vanligt kaffe bara!" och kände mig som den lantlolla jag var. 

Sånt kommer jag ihåg när jag läser minnesraderna. 
Ler för mig själv.
Blir glad. 

Allt är skrivet i någon form av staccato och Vän av Ordning får väl blodstörtning vid åsynen av detta, men det var ju bara ämnat till mig själv. 

Nu ska jag ge mig ut på jakt efter plantjord och kanske några fina blommor till en av lådorna.