Smått och gott från Gamla Linköping ....
.jpg)
Linköping var verkligen en ny bekantskap för mig!
Flera av mina före detta arbetskamrater har pluggat just där .., vännen Ingrid i Falun har gått i flickskola där .., och när jag berättade om L-köping på instagram, så uppenbarades att flera av ig-vännerna också studerat eller arbetat - eller vantrivts - just där.
Innan vi gav oss av norrut, så stannade vi till i Gamla Linköping, som ju är ett slags museum - typ Skansen - med gamla hus och byggnader (är väl samma sak ...) som flyttats från sin ordinarie plats och nu finns samlade på ett ställe.
Helt underbart var det!
Där var postkontor, affärer, repslagare, plåtslageri, en gammal skola, barnbokhandel ., en brandstation .., ja, men allt man kan tänka sig!
Och inte minst vackra trädgårdar att besöka! Nu var vi där så tidigt på morgonen, men klockan tio öppnade det mesta och så kunde man då titta in och se hur där såg ut! Dit ska vi återvända.
.jpg)
Tre utedass på den gamla flickskolans innergård.
.jpg)
Och överallt kuller, - eller gatsten!
För ett antal år sedan, innan den sista knäoperationen, hade det varit i det närmaste omöjligt att vandra omkring på såna gator!
Nu: inga som helt problem!
.jpg)
På en av innergårdarna stod ett äppelträd av sorten Åkerö och jag tänkte då återigen på Ella Amdahl i Adak som längtade så mycket efter just dessa äpplen.
Om såna finns i himlen, hoppas jag att Ella upptäcker dem!
.jpg)
Vackra grindar såg vi hur många som helst av!
.jpg)
Och gamla skyltar!
.jpg)
I en broschyr kunde vi se hur där ser ut när det är vår eller sommar .., oj, oj, oj, så fint!
Men nu var det höst.
Oktober.
Birgitta hade namnsdag.
Och Britt.
.jpg)
Ja, det var lite bilder därifrån det.
Log åt hur olika man uppleva en stad. Lisen som jag känner från alla åren i Malå, hon skrev så här i en kommentar på instagram:
"Jobbade 6 månader på Länsstyrelsen i Linköping, åren 1966-1967. Stansade mantalslängder på ackord. Kunde inte infoga mig i att säga ni, i stället för du. Har alltid duat folk, hög som låg. Det var ett enormt ögontjäneri på jobbet. Försökte jag tilltala någon vid rött trafikljus blev det lucka-lucka. Landskapet var alldeles för platt för mig, ingenting att vila ögonen på. I slutet av mars blommade en massa konstiga blommor i gräsmattorna. Det var ju då vi hade vår bästa tid i norr, snö, snö! Nej, Linköping var ingenting för mig och exet. Han hoppade av sin lärarutbildning , åkte hem till Malå och tog lärarvikariat. Där satt jag med min uppsägningstid, övergiven. Åkte tillbaka till snörika Norrland, fick jobb hos polisen i Malå 2/5 1967. Jag har "suttit inne" hela mitt yrkesliv och njutit av att bo i ett län med fyra årstider."
Så olika kan det vara!
Själv flyttade jag f r å n Malå till dom där underliga blommorna på gräsmattorna och älskade att slippa meterhöga snödrivor som aldrig ville smälta, i alla fall inte så snabbt som jag önskade!
Tänk, sådan tur att vi människor är olika! Kanske till och med att vi har det i generna .., det menade i alla fall Svante Päbo.
.jpg)
Såååå fina skyltar!
Och ögoncacao ..., utrört i en kopp med lite mjölk, socker eller grädde.
Barndomsminne, rakt av.
Det blev chokladröra det och som godis!
Nu ska jag gå ut i solskenet!
Alla tre hundarna sover ..,
Emma pluggar.
7 kommentarer:
Linköping är hela min familjs ursprungsstad. Min morfars pappa Axel Karlson, var tillsammans med sin svåger, Jonn O NIlsson två av stadens mest drivna entreprenörer runt förra sekelskiftet och var i högsta grad behjälpliga med att driva fram det moderna Linköping, engagerade i allt från elverk, kultur, egna affärrörelser och kommunala engagemang. De var gifta med var sin syster Düring som var en känd musikalisk familj - om allt det här finns mängder att googla! Om ni var inne i trädgårdarna kanske ni såg den långa kägelbanan? Den har tidigare stått på min morfarsfars sommarställe Drabbisdal strax utanför staden på väg mot Vreta Kloster. Där, i denna historiska miljö ligger stora delar av min familj begravd - men bortsett från det är det ett en klostermiljö väl värd att besöka! På vägen passerar man Ljungsbro där Cloetta ligger, inte i Linköping alltså. På köpet passerar man Göta Kanal och vill man uppleva den så är närliggande Borensberg (med trevliga små bed and breakfast) väl värt ett besök.
Inne i själva staden har tyvärr mycket förfulats som i så många städer där man byggde om med Domus i mitten. Men domkyrkan (där Biskop Bratt en gång huserade) är en av Sveriges vackraste kyrkor och den vackra parken Trädgårdsföreningen finns kvar. Min mormors stora funkisvilla som idag ägs av Handelsanställdas förbund (där du kanske var medlem) vetter på baksidan direkt mot Trädgårdsföreningen och där har jag tillbringat många barndomsstunder. Ska ni tillbaka är också Flygvapenmuseum ett måste - två av planen där har flugits av min farfar (Tummelisa) och av min pappa (J28). Ett stycke stolt industrihistoria - Sverige är ju unikt med sin inhemska flygvapentillverkning. Min farfar var f ö vice vd för SAAB under många år så jag har viss känsla för det också.
Vill ni veta mera om Linköping (som ju är en trevlig universitetsstad dessutom där de flesta trivs) innan nästa besök så tipsar jag gärna om flera smultronställen i och omkring staden. Östergötland är ett härligt landskap!
Tack som berättade Monet! Ja, jag hoppas verkligen att vi stannar till under längre tid nästa gång! / Elisabet
Av en ren slump hamnade vi i gamla Linköping, när vi egentligen var på väg att lämna staden. Där gick vi en bra stund och fotograferade.
För den "riktiga" staden fick vi ingen känsla och trafiksituationen där gjorde oss stressade.
<3
Walkaboutsweden: det tyckte jag med! Sa till pv att jag var tacksam att han körde! / Elisabet
Vad roligt att läsa om hur någon ser Linköping med nya ögon! Vi flyttade dit när jag var 16 år, jag stortrivdes ... jättebra klass i skolan, och sen när jag flyttade hemifrån till studentkorridor, älskade jag det också! Vilken gemenskap det var.
Jag skulle gärna bo där - men har som väl är glädjen att ha ärenden dit lite nu och då, både av familje- och kyrkskäl. Gamla Linköping är toppen!
När det gäller trafiken i Linköping är den inte annorlunda inne i själva city än i vilken annan stor stad som helst. Linköping är Sveriges 8:e största stad och är numera omgiven av ringleder och större till- och utfarter där det går fort och man ska välja i tid. Vi var där i våras (bodde på nytt hotell på Livgrenadjärmässen vilket var en upplevelse) och det var väldigt mycket gatuarbeten och omledningar vilket gjorde att gps:en fick rena snurren och vi hamnade fel hela tiden. Jämför man med den stockholmstrafik vi är vana vid (för att inte tala om den franska trafikhetsen) är Linköping mycket städat! Den östgötska trafikpolisen är dessutom kända för att vara synnerligen nitiska. Man gör bäst i att hålla hastighetsgränserna mellan Norrköping och Linköping, det har många fartsyndare fått erfara genom åren! Tipsar också om den utmärkta bloggen ”lite mera rosa” där författaren skriver fantastiskt om sitt nya Östergötland och alla de fantastiska pärlor man hittar där!
Bloggblad: så lyckat att även du bott där; ja, det är så många som hört av sig och berättat om samma sak!
Skicka en kommentar