söndag 10 april 2011

Klockan kvart i fyra ...


.... får jag nog av räfsandet och tackar för mig.

Alldeles säkert blir det minst tjugo plastsäckar fyllda med prassliga löv, innan detta är avklarat.


Vid den röda pilen finns en stor slänt .., den ska jag ta mig an i morgon.

"Men så fint det blir!" säger grannen, som snart ska bli tvåbarnsmamma, så där på en gång.

Medan jag har räfsat, har hon haft besök av en väninna med två små hundar.

Allt som allt har således fem hundar busat på deras tomt.

Mellan räfsvarven, tar jag paus.

Jag sätter mig i en brun trädgårdsfåtölj av trä och så lutar jag mig bakåt och ringer till min storasyster som bor på landet utanför Hörby - i Skåne -.

(Att jag först slår vårt eget telefonnummer, säger jag väl allt om hur alert man är.)

Efter ett dagsverke med att rensa ogräs i en nyponroshäck, är hon precis lika trött och slut på som sin lillasyster.

"Ja, jag har lagt mig på soffan, här ligger jag, man måste ju tänka på vilodagen och du skulle se mina armar, så rivna dom är av alla taggar ..., ja, man skulle ha haft Ann-Gerd här, minns du när hon rensade er långa ligusterhäck på rekordtid, ja, när du bodde i Ystad!" säger hon och jag hör leendet genom luren.

Jo, jag minns.

Tanken har minsann slagit mig själv.

Å, så jag kommer ihåg hur mamma - som då var inte fullt så dement -, låg fyr-om-fot på marken och snabb och effektiv som alltid hann hon med inte bara vår häck, dessutom hade hon tänkt ge sig på godsägarens marker och vi gapskrattade åt hennes aldrig sinande energi!

Nästan hopplöst var det att få stopp på henne!


Hitom björken till vänster, men osynligt på bilden, bor familjen som snart ska få tvillingar.
I det ljusblå huset bor en familj som jag nästan aldrig har träffat.
Huset med det svarta taket, är en väldigt modern historia och egentligen tycker jag inte att det passar in bland dom gamla arbetarbostäderna.
Än mindre tycker jag att nästa hus passar in!
(Ett garage skymtar också).
Det är stort så hemskt och har nu varit till salu i flera år, för många miljoner kronor!
Ingen köpare än så länge.
Sen kommer gamla kustvägen som går till Ugglarp, Eftra, Heberg och så småningom Falkenberg.


Medan vi pratar och planerar lite inför påsken (å, så roligt att få systerbesök!), ser jag hur grannen står och spanar upp mot den stora björken som står på deras tomt.

"Ååå, ni ska väl inte ta bort den ...?" undrar jag en stund senare.

Jo, det är planen.

Måhända är den murken.

Sen ger jag upp.

Och sittandes på altanen ser jag en sån här liten krabat borta vid vedskjulet.

Härligt!

Pressande ....


Hos Den Energiske Grannen råder minutiös ordning.

Ja, där finns knappt ett löv på den välskötta gräsmattan.

Som en "green" är den.


Hos pensionatsvärden och hans käresta (ja, man kan ju hoppas ...), råder en annan ordning.

Det vill säga .., det är lite hipp som happ med den varan.

Men idag, när jag känner mig så stark och lycklig och inte minsta lilla rubbning i systemet tycks finnas .., tar jag mig an slänten.

Först kånkas det på ris (från i fjolhöstas) och den högen förflyttas till en annan hög, en mer osynlig sådan, på kortsidan av huset. (Detta ris eldas sedan upp av pv .., ja, vi kan hoppas på en kylig sommar, så försvinner kasen ...!)

Som trogna läsare redan har insett, är detta sätt att röja en exakt kopia av inomhusstädningen.

Allt handlar om f ö r f l y t t n i n g.

Sedan blir det lövräfsning.

Det är förvisso himla vackert med olika sorters träd .., men .., nja, bok,- och eklöv är ett elände att få upp.

(Var glada ni malåvänner som läser här .., björk, rönn och asp är inte hälften så eländigt!)

Fyra högar har jag nu fått ihop, men ännu återstår mycket.

Och då menar jag verkligen m y c k e t.

Mellan varven passerar grannar och andra - mer okända människor -.

Det småpratas lite .., en av grannarna berättar att han och hustrun ska köra bil till norra Tyskland och bara ha det bra ., ja, dessutom har han hjärtflimmer och ska - efter tysklandsresan - läggas in på Lunds lasarett för undersökning, men just nu tänker han gå ner till lilla hamnen och se hur där ser ut.

En äldre kvinna kommer gående med sin whippet i koppel.

Å, så fin den är ..., och jag klappar hunden över ryggen och tänker att släthåriga hundar är det nånting alldeles särskilt med (just såna här), men det beror kanske på att jag är uppvuxen med sådana?



Hela tiden, medan jag räfsar eller paus-småpratar, håller pElle koll.

Han är min nästan bäste kompis.

Till min inkorg ...



... kommer nu ideligen reklam om studentskyltar.

Och jag tänker på den där lillkillen som blev stor och tog studenten.

Hjärtat fylls av värme.

Var är jag ...?



Det plingar i mobilen och jag kollar meddelandet.

Ojdå.

Och jag som trodde att jag befann mig i Stensjö i landet Halland.
"Men ta den grå ....!"


I det andra livet, i ystadlivet, hände det ibland att kassans dator hängde sig.

Eller bara tvärdog.

Då fick man antingen ropa på Magnus (som efteråt utsågs till Dagens Hjälte och fick sitt namn på lagrets anslagstavla ...), eller så fick man ringa till Icas support.

Att göra det sist nämnda, var rena skräcken.

Ty ..,. då sade alltid - den ofta väldigt unga supportmannen eller damen -:"har du dragit ut sladden?"

Problemet var bara att där vimlade av sladdar under kassadisken och alla hade samma färg och vilken skulle man nu dra i?

"Ta den grå!" svarade supporten då och där stod man på knä och kämpade och kallsvetten rann och man önskade att Magnus - hjälten -, alltid skulle vara på jobbet!

Men jag vet en människa som har det värre.

Titta på bilden längst ner i det här inlägget.

Just det.
Natten mot idag ...


Ja, dom där sista timmarna av natten - då, när fågelkvittret tar sin början - möter jag min pappa.

I snart trettiosex år har han varit död.

Men nu ser jag honom sitta i en Volvo, han sitter på höger sida där framme och jag ska delta i ett springlopp som går runt hela jorden (ja, jag tycker att ska man ändå springa, ska det vara ordentligt ...!) och vinkar glatt till honom.

I bilen sitter också min mamma som, även hon, har återuppstått från det döda .., och när bilen ger sig av, vinkar pappa hela tiden till mig .., han vänder sig om och kastar slängpussar och jag tänker att å, vad jag älskar honom!

När loppet är avklarat - målgången är i Malå -, tittar jag in på Dungers Konditori.

Där arbetar då min före detta arbetskamrat Berit Sandström och där är även min Maria, som tar emot med en kram.

"Mamma, ååå, det gjorde du jättebra, tänk att du orkade springa jorden runt!" säger hon.
(Man kan fundera över om ens barn inte har någon som helst tilltro sin mammas kondition ...?)

Och nu blir det välbehövlig frukost.

Det är ju inte direkt underligt att man är stel i benen idag.

Tre olika söndagsfönster ...


Det första kommer från Västmanland.

Från Kopparberg.

Faluröd färg och grova timmerstockar.

Ulrika - just nu på stickkurs i Dalarna -, höll i kameran.



Det andra finns i Skåne.

I Klagstorp.

Ett stallfönster .., och mot väggen - det jag tror är - spretiga stockrosor från i fjol.

Och på den här gården ska trädgårdmadamen som blivit med ny blogg, bo.



Och det sista finns i Thailand.

Så här skriver avsändaren:

"Detta fönster tillhör ett tempel i Chiang Mai, Thailand, som heter Wat Phantong. Templet alltså."

Ett sirligt fönster, så långt ifrån dom två andra som man kan tänka sig!

Där är Guy från Arvidsjaur på semester och det är förstås han som tog bilden.

Lite (eller mycket) kan man fundera över vilka människor som har öppnat och stängt dessa fönster ...?

Hur såg deras tillvaro ut?

Vad drömde dom om?

lördag 9 april 2011

Lördagkväll i landet Halland ...


(Ni noterar väl den ytterst fyndiga och lockande rubriken.
Det är tur att man inte är rubrikmakare på någon av kvällstidningarna, då blev det snart konkurs.)



Detta har blivit en vilodag.

Och ändå inte.

Pyssel i rabatten .., plantering av blommor i krukor .., matlagning .., en renbäddad säng med dom nytvättade blommiga påslakanen som nu doftar vår och sol och aningen tvättmedel ..., tända ljus på rumsbordet och flytt av två pelargonior en trappa upp - till sängkammaren -.

Ingen tv påslagen.

Ingen radio.

Inga ljud annat än starens flöjtande från tv-antennen.

Just nu har solen dråsat rakt ner i havet.

Och jag ska lägga mig raklång på soffan Ektorp.

Har intresseföreningen hunnit med ....?

Ja, ja.

En skön lördagkväll önskar jag er alla!

Fint besök i slänten ...



Bland prassligt fjolårslöv står hon där .., lilla fröken Blåsippa.

Nästan som narkotika ...



Ja, den som har Nepeta cataria i sin trädgård, vet precis vad jag menar.

Alla som har katt, alltså.

Då blir det så här, som på lilla filmen.

Vill man veta varför .., kan man läsa här.

Någon slags arkeologi ...


Robert deNiro i aktion ..., eller lillbrorsan.
I bakgrunden går storebror, han som avslutar sitt yrkesverksamma liv om någon vecka.

Ja, det skulle man kunna tro att dom småländska bröderna sysslar med.

I helgen är det tänkt att dräneringen runt Viking och Gunvors sommarhus ska bli klart.

Det är tanken.

Men när bröderna kommer till skott för att lägga ner dräneringsrören, ja, då visar det sig att gräsmatta och lera har rasat ner och lagt sig på botten och nu blir det till att handskyffla upp detta, innan rören kan komma på plats.



Och här, med rumpan i vädret, står pv och kämpar och sliter.

Själv har jag handlat gräsfrö och diverse annat och är hostig och förkyld, men lovar att komma med nybryggt kaffe om en timmes tid.


Vid infarten står deras bilar.

Ett par snyggskor pryder gräsmattan.

Så typiskt Göranssons!

Och just som jag ska åka, kommer grannarna Stig och Margareta.

Var gång jag möter dem i affären, fylls jag av värme.

Jag undrar om människor inser hur oändligt mycket ett vänligt hejande och kanske en varm kram betyder när man är nyinflyttad och inte känner så många?

Stig och Margareta, dom vet just det.

Dom vet också att en älg har besökt deras trädgårdsland, ja, i tron att det var en toalett.

Nu ska kaffet fixas och därefter stundar semlor från affären, 1 Alvedon,, tillsammansfika och en stund i solen.

"Men nog är det väl ändå ....!!"



Det är inte ofta jag hör svordomar komma från pensionatsvärdens mun.

Men nu har jag.

Att byta till sommardäck och få loss tre däck, men inte det fjärde .., det framkallar uppenbarligen rejäl ilska.

När jag kommer gåendes med kameran (pv har öronproppar) hör jag hur det osar av eder där bakom bilen ...

På marken ligger en yxa och en sprayburk med olja.

Lördagsfönstret ...



"Hej Elisabet,

Ytterst sällan jag tar bilder på fönster men här kommer ett par stallfönster från gården vi köpt.

De är vackra utifrån, och otroligt smutsiga inifrån... men den utsikten kan ju bara finnas på den skånska slätten eller?

Kram

Titta gärna in på min nya hemsida.

fredag 8 april 2011

"Vet du vem han är ...?"

Frågade jag pv.

Nä, han visste inte heller.

Ja, herremin, vilken fantastisk människa och artist i kvällens "Så ska det låta!"

Vilken energi!!

Och helt obekant var denne man för mig.

Men inte nu längre.

Och halvvägs hemma kommer jag ju ihåg ...


Så snart jag kommer hem och har duschat och ätit middag, åker kalasbyxor och anorak på (ja, jag är frusen).
Och behån av - halleluja -.
Och så blir det ryggläge på soffan Ektorp.
Ungefär som lillflickan på bilden, hon som en gång åkte med samma tåg som jag själv.

Först kassan från nio till fyra - förutom lunch och kaffepaus - och sista timmarna är jag andrakassörska och fixar det som går att fixa i mejeriet (jag har bevisligen beställt för lite den här gången ...) och mellan varven klättrar jag upp på rullpallen (den som kallas för "elefantfot") och frontar översta hyllorna.

Hela eftermiddagen strålar solen och det märks på inköpen.

Nu blir det grillkol, varm korv, kött som ska läggas grillarna .., det är marinader och grilloljor och sallader ..., och kvart i sju, när jag just ska börja ta hand om brödet som är kvar, då ropar Lena på hjälp och själv får hon ägna sig åt ett paket som ska skickas utrikes och det tar tid och jag tar kassan och som alltid när vädret är fint, kommer kunderna i sista minuten.

Åååå, så trötta vi är när det är dags att låsa dörrarna!

Och charkpersonalen är inte mer alerta dom .., där har det skurats golv och plockats undan och skärmaskiner har rengjorts och allt det andra som ska göras ..., och vi står ute på lagret och pustar och den som är fri i morgon är över sig av lycka.

Jag liftar med Lena till Steninge, där hon bor - inte långt från pv:s mammas hus -.
Där väntar pensionatsvärden på mig och just som vi har börjat köra och jag berättar om hur vi haft det ..., ropar jag högt!

" B r ö d e t !!! Jag glömde brödet!"

Å, så pinsamt .., nu kommer lördagspersonalen, den som har hand om brödavdelningen alltså, att tro att jag bara har skippat att göra allt det som ska göras, å, det är det sista jag vill!

Så när vi kommer hem ringer jag till en av dem som har nyckel och just den personen ska ändå dit i ett annat ärende och lovar att göra det jag själv glömde, annars hade jag själv tagit bilen.

Sicken lättnad.

Och nu är det helg.

Skor ...


Bild: Emma Böhlander, 14.

Jag upptäckte bilden på hennes sida på facebook och bad att få den.
Jodå, det gick bra.
(Hon lyder sin mormor ...-)


Bild: Emmas mormor, 57 år.

Bilden togs efter besöket på Söder i Stockholm, där Sven då hade vernissage.

Töserna stod på Sergels Torg och jag frågade om det var okej att ta en bild på deras skor?

"Aaaa ...", sa flickorna sträckte på benen.

Om man går och lägger sig ...



.... vid niotiden och lämnar hockeyn åt sitt öde och somnar bums ..,

då kan jag lova att man är vädigt pigg när klockan är sex på morgonen.

En enda arbetsdag återstår - men en lång en - sedan väntar tre och en halv dags ledighet.

Som en liten semester!

Fredagsfönstret ....



... finns i Askome, allt uti landet Halland.

(Fönstret finns i en förrådsliknande byggnad på kyrkogården - i just Askome -.)

Hör ni lärkan?

Hela tiden drillade den högt i skyn.

torsdag 7 april 2011

Men inte ett enda par hade hon ...


Ni vet, madamen vars make har ett sånt fantastiskt garage.

Det kommer ni ihåg?

Nu har hon skrivit nåt sånt där bra igen!

"Men nu måste ni väl ändå begripa!"



"Det där är väl en enkel sak ...!" sa pv när jag bad om hjälp att fylla i kassakorten via nätet.

Ååå, så lätt! tyckte han.

Och så klickade vi iväg kassakorten från vecka 4 och framåt och jag tänkte att det var väl uschligt av mig att inte fatta det där själv.

Några dagar senare har jag ett meddelande i min inkorg.
Ett meddelande med utropstecken som fladdrar hit och dit, just intill.

Från Handels.

Nu har handläggaren "Gerd" givit upp och vidarebefordrat ärendet till "Anna" och glöm, att pv hade gjort rätt.

Alldeles från början får vi ta det.

Och ytterligare några dagar senare kommer med posten ett A4 med anvisningar hur korten ska fyllas i och jag tar med mig papperen till affären och högläser för min chef och hans fru - vi sitter vid bordet i personalrummet - och båda två tar sig för pannan.

"Men hur i fridens dagar ska någon som t.ex. inte är helt hemma på svenska språket .., hur ska dom kunna förstå sånt här ...?!" säger Bodil.

Ikväll får vi sätta oss vid datorn igen.

"Tänk på att begära ett nytt anställningsbevis från din arbetsgivare om du får någon förändring i din anställning, t.ex ändrad arbetstid", skriver någon okänd handläggare.

Nu är det så att arbetar man i affär och är sist anställd, då får man räkna med att schemat ändras nästan vecka till vecka ., ofta blir det lite mer tid.
Någon kan vara sjuk eller har tagit ledigt.

Det kan bli en oherrans massa anställningsbevis som ska skickas in!

Jag bad ju "Gerd" att helt enkelt stryka mina kassakort .., jag avstår dom pengarna som ändå betalas ut bara under en begränsad tid (tretton veckor tror jag och mellanskillnaden lär inte bli stor, ja, mellan den lön jag har nu och min tidigare), men se det går inte.

Det g å r inte.



Så jag lägger skrivelsen åt sidan och tänder ett ljus och tittar - utan att egentligen titta -, på en norsk dokumentär.

Ett naturprogram.

Totalt slut på är jag.

Det värker i alla upptänkliga leder.

Min mamma sa ibland att ..."du förstår Eliza, det är som om det har blivit en rubbning i systemet".

Just så känns det.

Och en arbetsdag återstår (men en låååång en), därefter stundar ledig helg.

Torsdagsfönstret ...



"Hej Elisabet!

Ser att du lägger ut fönster varje (?) dag och att de kommer från lite olika håll.

Kom på att jag har ett Londonfönster, som jag tog i somras.

Inifrån Towern, med utsikt över Tower Bridge.

Varsågod och använd det om du vill ha det!

/Fru Hansson"


//Jodå, fru Hansson .., här har lagts ut fönster i säkert fem års tid - ett om dagen - ibland flera!

Och du anar inte hur roligt det är att få fönster från alla möjliga håll och kanter.

Fler som vill bidra?

Maila i så fall bilden till bisse151@gmail.com, berätta gärna lite om var bilden togs och så lägger jag in dem.



onsdag 6 april 2011

på väg hem ...

bara någon kilometer innan jag ska svänga vänster in på lilla Ejdervägen

dyker den upp i mörkret

en stor älg

rakt över en gärsgård hoppar den

och mot bilen

och jag skriker så den stackars älgen nog blir vettskrämd

och tar några kliv tillbaka

- in mot gården igen -

efteråt

blir jag alldeles skakig

Idag ...






Och grannen i det lilla gula huset, han som är uppvuxen i Ystad, han har tröttnat på att få skörden uppäten.

Sextio minuter ...


... vid havet ...., och man klarar av det mesta.

Lilla "ön" där jag i vanliga fall sitter på min rumpa och spanar ut över havet, är idag delvis översvämmad av lågtrycksvatten (hade jag haft stövlar, hade jag fixat det), så jag går åt andra hållet, längs stranden ..., en bit söderut.

"En bit" är lika med två hundra meter.

Max.


Slår mig ner på en sten .., ser två sädesärlor .., hör lärkan .., och upptäcker härliga strandskator med sina illröda ben.

Av och an går dom och pickar i ilandfluten tång.

Närmar jag mig det minsta lilla .., flyttar dom sig ytterligare en bit bort.


När jag äntligen kommer liiiiite närmare, tackar dom för sig och flyger sin väg.

Jaha, ja.

Väljer - för ovanlighetens skull - en annan väg hem.

Vinden i ryggen .., kappan fladdrar i vinden.

Av all fukt från havet är håret lockigt.

Onsdagsfönstret ...


.... finns i Västmanland.

Ulrika tog den vackra bilden.

tisdag 5 april 2011

Lättnad ....


Äldre man kommer till kassan och sträcker fram fem Svenska-spel-kuponger och tre till ATG.
(Hästar, alltså).

Han plirar filurigt .., vet ju vilken ångest jag har haft för detta tidigare.

"Shoooot man!" säger jag smajlande och tar hans kuponger.

Och fixar alltsammans utan att tveka.

Blir man lycklig?

Svar: absolut!

Man blir jättelycklig!

Det känns som om man äntligen är en hel människa igen.

Två vänsterhänder från Hemköp ...



Den till vänster tillhör Peter.

Han är jungfru och lillebror och så rar och omtänksam.

Den högra tillhör Johanna ..., - Lejon och storasyster - det gissade jag rätt på.

Innan jag själv arbetade i affären, blev jag alltid så glad när Johanna satt i kassan.

Alltid så lugn och vänlig är hon!

Lite över sju var vi klara och jag tittade in i charken för att se hur det stod det till med Peter .., var han klar eller inte .., och där var även Johanna, ja, dom samåker in till stan.

Det var då jag tog fram kameran.

Idag har jag också fått vara med om nånting helt fantastiskt.

Jag har fått ta mig en liten titt på en flicka eller pojke som ännu ligger i sin mammas mage och skvalpar omkring.
(Ja, det var ingen buköppning i butiken, utan visning av ett ultraljudsfotografi).

Den lilla krabaten låg på rygg och var rund och go om magen .., jo, jo, det blir nog en matglad liten filur!

Ett eftermiddagsfönster ...



... från det gula huset på kullen i landet Halland.

Det är lille sigge nilsson som står där och spanar på den döda koltrasten som matte hittat.
Om ensamhet ....

.. skriver hon så fint.

Och vemodigt.

Här.

När man har kräsna gäster ...



Då duger det minsann inte med ensillage till frukost eller middag, nej, fy och usch!

Annat är det med spröda tulpanstjälkar .., ååå, det är ju som rena festmiddagen!

Tycker herr eller fru Rådjur.

Och pensionatsvärden surar och muttrar.

"Ja, ja .., men det är ju bara tulpaner ...", säger jag.


I köphelvetet Gekås i Ullared, inhandlades nya påslakan.

(Ja, jag vet .., varför åker man alls dit? Men jag var ju så nära och funderade på en vårjacka. En insikt: aldrig ser man så många rökare och aldrig så många matglada människor, som utanför Gekås. Det är sant.)


Jag vill ha släta och svala lakan .., såna där som känns lena mot huden.

"Satin ..., det blir som bäst!" tänkte jag och slog till.

Inte var dom särskilt billiga, men fina.

Vårliga.

När jag - glad i hågen - tog upp dem ur förpackningen, tyckte jag att det doftade ... bensin!

"Känn här ...!" sa jag till pv.

"Njaaaa .., inte bensin direkt .. men ...?" svarade han.

Jo, så var det.

Det doftade kemikalier och bensinstation.



Men på förpackningen fanns den här lilla deklarationen.

Fler som har undrat .., kanske ...?

Nu hänger de vackra påslakanen på tork och fladdrar i aprilvinden.

Kyrkonytt .... (nu rusar besökarna till!)


Igår var ju - till min besvikelse - alla tre kyrkorna, (den här i Årstad), den lilla vita i Askome och kyrkan i Vessigebro, stängda.

Men titta så vacker den här i Årstad är inuti!


Och som ett pepparkakshus, kändes den.

Den påminde lite om kyrkan i London, den jag tittade in i.


Själva kyrkogården skrev jag om igår .., att den var så "kal".

"Det är nog för att gravarna är så gamla .., säkerligen är det här en bygd med stor utflyttning ..?" förklarade pv.

Så är det kanske.



Askome kyrka.

Det här är en kyrka helt i min smak.

Så ofattbart enkel.

Lite som min anorak.


Infarten till Vessigebro.

Och här växte alltså den här bloggerskan upp.


Vessige kyrka.

Det är nog själva läget som gör sitt till ...?

Ljudet av brusande vatten .., och den där första riktiga vårkänslan.

I ett träd satt herr och fru Kaja och vänslades.

Någon ledig helg (kanske i helgen?) ska jag försöka få se insidan av kyrkorna.

Tisdagsfönstret ...



... finns i det jag tror är församlingsexpeditionen i Vessigebro i Halland.

Bilden togs igår .., bland lärkdrill och humlesurr.

Lilla Humlan i Vessigebro, den som gjorde mitt hjärta så glatt.

gunnar i vaplan sa...


"Härligt med humlesurr bland krokusarna.

Humlan vaknar väldigt tidigt på våren och är den som pollinerar växterna först av alla så man ska vara rädd om humlorna.

Mina bin har varit ute och flugit en sväng för att göra en tarmrensning efter vinterns långa vistelse i kupan.

En del kraschlandade i snön och orkade inte upp igen, så dom starkaste bina återvänder och de gör att det blir ett så starkt samhälle som möjligt när blommorna så småningom kommer fram ur snödrivorna."

måndag 4 april 2011

Torrlagt ..



En sak är säker: jag älskar såna här småutflykter med bilen!

Att stanna där man har lust .., att se En Annan Värld, om än aldrig så liten.

Vid Ätrafors blir det tvärstopp .., jag parkerar bilen på lövprasslig p-plats .., och går sedan ner till bron över den torrlagda delen av Ätran.



Precis som när jag skulle promenera över Korintkanalen, drabbas jag av svindel.

Nej, jag vågar inte gå ut på mitten av bron .., utan strääääcker fram kameran lite på måfå .., det är för högt .., känslan att jag ska sugas rakt ner i stenskravlet är för stark.

Höjdrädsla är minsann inte att leka med.

Stor och liten ...



En gammal sten ...



Och lille Jan.

Hur mycket sorg finns samlad på en kyrkogård, tänker jag.


Amanda Svensson.

Vem var hon?