Femtiofyra minuter ...

... kvar till den nionde dragningen i Uppmuntringslotteriet.

Ja, just nu, alltså.

I skrivande stund.

Dagens fönster ...

Medan vi - här i landet Halland - spatserar omkring på nästan sommargröna gräsmattor, har vintern kommit på allvar hem till Västerbotten.

Eller Lappland, om ni så vill.

Det är Ingela i Malå som skickat bilden, som visar utsikten för deras fönster.

Less på skottningen är dom också.

Här i det gula huset finns det en som skulle ge nästan vad som helst för all den snön, men ..., här finns också en madame som tycker att det är helt enkelt underbart att slippa snö och kyla!

Här och nu ...

Nästan storm ute, men regnet har upphört.

"Inte långt ifrån att det är stjärnklart ...", säger pv som kvällsrastat harry.

Lågtryck slår konsekvent undan benen för mig, så är det alltid, men man kommer ju igen och numera vet jag ju att så är det och det är bara att uthärda.

Hela kvällen ägnas åt tv-tittande eller att blunda.

James Bond på 4:an-film och pv, som påstår att han aaaaldrig såg på tv innan han fick en sambo, han tittar hur ofta som helst och mr Bond klättrar uppför ett lodrät berg i Grekland och dinglar i linor som snart ska gå av och medan mr Bond såklart klarar av alla strapatser, småpratar jag med harry, som idag har fått duscha i badkaret och nu doftar ganska gott.

Mellan varven tänker jag på den förstfödda och vad hon har varit med om idag.
Det är nästan så att jag mår illa.

För en hundradels sekund tänker jag att jag borde ringa till mamma och berätta.

I stället slår jag en signal till moster Lisbet i Vilhelmina och samtalet blir kort.

"Ja, egentligen vill jag bara säga ... I love You!"

"Eliza ..., I love you, too!" svarar hon och jag hör leendet genom luren.

Hon låter precis på pricken som min mamma.

Sen säger vi hej och tack.

testen ....

idag var den där dagen när hon skulle få prova på

ja, testa det där jobbet som hon alltid drömt om

det som jag - mot vilken ersättning som helst -

aldrig skulle våga ge mig på

så hon åkte dit

fick vara med om två obduktioner

och sa - flera timmar senare -

"ja, du förstår ..., det var hur intressant som helst mamma!"

hon lät allvarligare än vanligt

och berättade att hela vägen hem från detta

satt hon tyst i bilen för sig själv

ingen radio

inget mobilpratande

"jag ville liksom landa först"

så sa hon

den förstfödda

hon som är lika orädd som sin mormor


// och sonen arbetar som polis i malmö

bråk i rosengård

uppeldade bilar

stenkastning

och två ihjälskjutna på tre arbetspass

att arbeta som kassörska i hemköp

ter sig som rena söndagsskolan

Beskedet ...

Det var några veckor före jul som hon upptäckte knölen.

Och detta var inte första gången, det har gått några år sedan det ena bröstet opererades.

Nu kom oron tillbaka och det togs prover och så återstod en enda lång väntan.

"Är du orolig ..?" sa jag.

"Nja, inte så farligt ...", svarade hon som alltid tycks så lugn.

Idag lade hon sin vänstra arm runt mina axlar och så loooog hon varmt och sa att ..."vet du, på själva julaftonen ringde läkaren och berättade att nu hade dom fått resultatet .., det var inte cancer".

Det kan man ju förstå, att en bättre och finare julklapp kunde hon omöjligen ha fått.

I postsäcken ...

... ligger nu första, - och andraprisvinsterna i Uppmuntringslotteriet.

Var redo Gunnar och Motvillig Blogg!

Till anonym som frågade om ..., ja, "prenumeration".

Nej du .., jag har ingen aning om hur man gör.

Men här uppdateras så ofta så det är väl bara att titta in när andan faller på ,-)

Tisdagsfönstret ...

... kommer från Dijon i Frankrike och är fångat av madame Monet.

I Dijon har jag själv övernattat, ja, i mitt tidigare liv, närmare bestämt 1992.

Inte var vi några hejare på franska och skulle så beställa en överdådig trerättersmiddag för att fira mina barns fars 40-årsdag.

När den högdragne servitören väl kom spatserande med maten, visade det sig att vi beställt nån slags sill (typ saltsill) till förrätt och ytterligare en (för oss obekant) fisk till huvudrätt, ja, se det var ett fiasko som hette duga.

Det här fönstret finns i ett före detta gammalt hem, numera omgjort till hotell, berättar Monet.

Sugna på att resa till Dijon?

Här finns hotellalternativ och här lite information om vad som händer i Dijon.

Ett kvällsfönster från Bohuslän ...

"Hej Elisabet!

Här kommer ett fönster med utsikt från bussen på färjan på vägen hem till Lysekil från nyårsfirande hos mamma i Vänersborg.

Plötsligt såg jag det fina ljuset, och skyndade mig att ta upp kameran.

Gott Nytt År till er alla i det gula huset på kullen i landet Halland, från Monica i Bohuslän!"

Förlåt ...

Jo, jag vet att ni vet .., att jag tycker oerhört mycket om programmet med Skavlan.

Och bäst i Skavlan, det är - enligt mitt sätt att se det - Niklas med sina frågor.

Med risk att verka banal, säger jag att detta (se filmsnutten här ovanför) var det som berörde mig mest.

Det här fick mig att smajla.

För att inte tala om det här.

Här och nu .., avsnitt 749.

Det må så vara att klimatet är helt bakvänt, men ack, så ljufvligt att bo i landet Halland, ja, när det i början av januari är sex grader varmt och helt snöfritt!

Nytvättade lakan hängs ut på tork och vi tar fikapaus på altanen .., sitter med korslagda ben och dricker kaffe och solen orkar inte upp över krönet på kullen, men det är väl inte sååå långt ifrån och kanske om några veckor...? säger vi.

Och jag hittar två påsar med kvarglömda lökar från i höstas och tar helt sonika och pytsar dem i jorden. Pärlhyacinter och pingstliljor! Tänk, ingen tjäle i januari!

Vid ettiden tar jag har harry med mig och går ner till stranden.
Sand ska inhämtas.

Solen gömmer sig bakom molnen, men det är ljummet i luften.
I vattenbrynet simmar sjöfåglar.


Efter alla stormar är strandlinjen förändrad; mycket brantare och mängder med skräp har drivit iland!


Mest plastförpackningar .., det är tomflaskor med danskt text och en flaska Ajax fönsterputs och där är drivved, snören, platspåsar, ja, all möjligt bråte!


Det är inte många veckor kvar nu till Vasaloppet och pv har börjat träna hårt.
Idag blir det tio "rundor" längs den nästan lodräta backen .., tio gånger upp och ner och jag vågar inte ens titta på, så brant är det!

Drömmer jag om jobbet, så drömmer pv om Vasaloppet eller Vätternrundan.
Ja, det är väl så det är förstås .., varav hjärtat är fullt .., och så vidare.

Här sitter han och skriver in antalet tillryggalagda kilometer.
Allt antecknas noga.

Jo, jo.

// Och vill ni lyssna till något vidunderligt vackert, så kan ni ju klicka här.

Vinnarna ...

Den här gången gick förstapriset till Motvillig Blogg.

Ååå, jag fick riktigt tänka till två varv extra, för - för mig - är Motvillig Blogg bara "Panter" och egentligen heter hon ju Lena och bor i Västergötland.

Eftersom den motvilliga bloggerskan brukar tillbringa delar av sommaren inte långt från affären där jag arbetar, ser jag henne då och då.

Hon är lugn och till synes oerhört trygg .., jag skulle mer än gärna ha haft henne som lärare!

Här är hon och stort grattis till dig, Lena!
Boken "Tjyvlyssnat" kommer med posten .., så du får gärna skicka din adress!

Tröstpriset går till Jämtland, till ett rött hus på en kulle där ingen mindre än Gunnar bor.

Gunnar har varit här flera gånger och är en kär gäst i det gula huset.

Ett stort vykort med bild på Särdals Kvarn, samt en liten träsked - och så sand och snäckor - går alltså rejält norröver.

Nästa dragning: nu på onsdag klockan 11.00 pip.

Åtta sex ....

Det var telefonnumret till sjukstugans mottagning i Malå, ja, då på 60-talet.

Mamma älskade att vara där ute, bland sänkarör och eterflaskor, suturtrådar och böjda nålar.

"Kom här Eliza så får du följa mig till mottagningen!" sa hon ibland när jag var på besök, oftast på söndagar när ingen annan var där .., när väntrummet låg tomt och öde.

Hade jag tur .., fick jag ta blodprov på mammas utsträckta finger och det hände att hon visade mig det vita skåpet med allehanda operationsinstrument och ibland fick jag följa henne och ta fram röntgenbilder.

Mottagningen var som himmelriket.

Det finns förstås andra mottagningar i vårt land och på en av dem arbetar en bloggmadame, tillika läkare, från norr.

Jag har sagt det förut och säger det igen: jag ä l s k a r hennes reflekterande inlägg.

Här tittar hon bakåt.

Tisdagsfönstret ...

... finns i ett rött hus på en kulle, allt uti landet Småland.

Och genom fönstret skymtar mylta och harry som leker med varandra.

I t i m m a r!

Nyårsdagen ...

Svågern har köpt sig och hustrun var sin el-cykel och att höra honom vittna om glädjen med dessa, ja, det är ungefär som att höra en väckelsepredikant i Pingstkyrkan ...

Egentligen är jag ungefär lika hemkär som yngsta dottern, ja, med en skillnad: jag tycker oerhört mycket om att resa utomlands, men här hemmavid vill jag helst bara avlägga snabba besök och det tog många år innan jag övernattade hos min syster i Skåne.

Min mamma var likadan.
Hon kunde ta bilen och hinna med Dikanäs, Tresund och Vilhelmina - allt på en dag - och så hem igen på kvällen!

Man kan undra varför man är på det viset?

Nu var det emellertid bestämt att vi idag skulle åka till Småland, till pv:s bror och svägerska .., och jag sa att ..."ja, ja, men inte hela dagen väl ..?" och det säger jag till en som glatt och till synes obesvärat följer med och hälsar på mina barn och goda vänner utan minsta knot!

Aldrig ett enda knorrande!

Ja, jag vet .., det är hemskt.

Vi åkte på förmiddagen och på väg till det röda huset i skogen, frågade jag pv hur långt det är mellan Ljungby och Växjö?

"Sex mil", svarade han.

Då bestämde jag mig - så där tjopp bara -, för att åka och hälsa på den nyligen hjärtopererade vännen, fast först stannade jag till hos svägerskan och svågern och drack kaffe och småpratade lite.

För den som har vuxit upp i norra norrlands inland och fjälltrakter, ja, då är sex mil ingenting och E25:an går mellan höga granar och tallar och det var dimma och hällregn och tack och lov för GPS (svågerns) som enkelt lotsade mig till rätt adress i Växjö.

Vilken underbar uppfinning!


Den gode vännen, han hade ingen aning om att jag skulle komma, så jag ringde lite försiktigt på dörren och efter en stund öppnades densamma och där stod han, i landstingets t-shirt och lite blek om nosen, men ändå, jo, det var ju han!

Ååå, det kändes bra!

En timme kanske var jag där .., tv:n var påslagen och visade backhoppning och vi pratade om hjärtat och operationen och hur länge han nu blir sjukskriven och jag frågade om ångest och rädsla och hur det var med hans barn och lite sånt.


Och i bokstavsordning står dom minsann.
Precis som pv:s cd-skivor - innan någon gjorde entré i hans hem -.

Jag vet nog ingen som har fler dvd-filmer än den opererade, och nästan alla filmer är såna som jag själv tycker om!

"Hörru .., du har inga till övers, tja, så där som du vill sponsra uppmuntringslotteriet med ..?" sa jag och försökte blinka lite så där *blink*blink* och tänk, det hade han!

Två stycken!!

Ja, så vände jag åter mot Ljungby och GPS:en hade plötsligt insomnat, men vaknade till liv efter en stund och jag tryckte världsvant på destinationen "Hem" och ser man på .., jag kom verkligen tillbaka till utgångspunkten!

Ljuvligt god middag bjöds det på .. (hemodlade palsternackor, morötter och potatis utgjorde stommen i gratängen, lägg därtill julköttbullar som var sååå smarriga!) och därefter glass och kaffe till efterrätt och harry lekte timmavis med Mylta och mellan varven låg han i hennes fåtölj ..,. och dom där få timmarna vi skulle vara där, ja, det blev till hela dagen och långt in på kvällen och det kändes också bra och jag fick en kram av svägerskan och sa att ..."men nästa gång, då ska jag sova över!"

Det handlar väl förmodligen om nån slags trygghet.

Hemresan gick fint, förutom att vi höll på att bli galna när vi inte kom på vem det var som sjöng "When I´m cleaning windows" ..., och trots att vi gick alfabetet fram,- och baklänges, näää.

Sen sa radioprataren namnet (George Formby) och vi utbrast .."ja, men just ja!!"

Nu är vi hemma.

Eld i pannan (femton grader varmt i huset) .., tända ljus .., och en film i svt 2 som är som gjord för mig .., den måste jag titta på om den finns på play.

Det är samme fotograf som har gjort Kokvinnorna och Hästmannen, tror jag.



Just innan vi ska åka, ja, på morgonen, anar harry oråd.

Utan att vi ens så mycket som nämner ordet "bil", förstår han vad som är på gång och plötsligt har han hoppat upp hos sigge nilsson och pElle som ligger nära varandra på gästsängen .., men det hjälper ju inte ett dugg ..., katterna åker ut på altanen (där dom kan gå ut och in som dom vill) och harry tvingas motvilligt ta ett skutt in i bilen och tänk, på alla milen kräks han inte en enda gång!

Det tar sig.

Söndagsfönstret ...

... fanns på Mariagatans innergård i Ystad.

Och jag minns ännu, hur tydligt som helst, d u n s e n när den röda porten till innergården stängdes.

Om vikten av vänliga ord ...

Det var väl på juldagen som jag skulle ringa till min moster i Vilhelmina.

Nu visade det sig att jag hade slagit fel nummer och i stället för Vilhelmina, hamnade jag i Vännäs, utanför Umeå.

En äldre kvinna svarade och jag hörde genast att nu var det fel.

"Å, förlåt, jag har slagit fel nummer ...", sa jag urskuldande.

Då hörde jag kvinnan le genom luren och så sa hon stillsamt: "det gör ingenting, vet du, jag vill verkligen önska dig en riktigt god jul!"

Och jag önskade henne samma sak och sedan lade jag på luren.

Det var en vecka sedan det där hände.

Men vet ni .., det händer att jag ännu tänker på den där kvinnan och hur vänlig hon var.

Nyårsafton, tjugofem år senare ...

Då.

Det var då det .., hösten 1986, vi hade haft dop - Anders fick sina eleganta namn - dom som han mer än gärna hade undsluppit.

Nu är det en annan tid.

Nu är det nyårsafton 2011 och jag sitter inte längre i soffan hemma i Malå, utan i soffan Ektorp allt uti landet Halland.

Jag firar nyårsafton på ett för mig helt ljuvligt sätt ..., dvs, inga klackar i taket .., bara en massa lugn och ro och Roger Moore och gott vin och god mat.

Och jag har pratat med alla tre barnen och med deras pappa och hans fru och allt känns bra.

En av barnen har fest hemma hos sig .., en annan ringde från bilen, på väg till Bromma .., och ättapjötten ska hjälpa till med ordningen i Malmö.


Tidigare idag: AP är ute och rider med Taurus och tänk, visst är det otroligt, att han följer lilla plutt-Nelly i spåren, var hon än går!

Nelly före - Taurus efter.

Då är han alldeles trygg.

Och nu ska jag göra mig klar för en mörkerprommis med harry och pv (inte en endaste raket har vi hört eller sett ännu ..., här är tämligen lugnt och fridfullt) , allt medan Mr Bond charmar damer på löpande band.

Åååå, så spännande!!!

... med dragning i Uppmuntringslotteriet!

Ja, det tycker "Gösta" (jag har döpt honom själv, han - och husse och matte -vet ännu inte om att han heter så), Ulrika och Marcus nytillskott i familjen!

Hälsa honom så mycket Ulrika!

Ringenäs, nyårsafton ...

Den för mig okända Carina säger i en kommentar att detta nog är en ung Tordmule.
Så jag googlar och ser att ja, just det .., det är precis vad det är!!
Den var svart på ovansidan och jag har aldrig någonsin sett en sån fågel!
Till dig Carina: t a c k för att du berättade!

I akt och mening att plocka snäckor, tar jag med mig harry och åker till Ringenäs.
Någon mil söderut, alltså.

I Vilshärad passerar vi pv som åker rullskidor och jag tuuuutar lite och han vinkar med staven och tycks pigg och alert.

Det är bestämt att vi ska mötas på stranden och det är knappt att vi hinner promenera omkring lite - harry och jag själv - så kommer pv gående med rullskidorna i var sin hand.

Ungefär 20 km:s åkande blev det och han är nöjd.
(Ja, han tog några omvägar för att få en längre sträcka).

Harry är också nöjd .., han har hittat en död fågel som nu inspekteras efter konstens alla regler, ja, det nooooosas alltså .., och själv förundras jag över formen på fågelns näbb.


Snäckor finns det gott om!

Det k r a s a r under skorna för varje steg!

Och nu är vi hemma igen och har druckit kaffe och tagit var sin semla och just nu, i detta ögonblick, kämpar pv med att klippa klorna på harry och det verkar rätt ..., knepigt, om man säger så ..., man kanske skulle göra en insats?