tisdag 3 september 2013

Vid 11-tiden ....


... tar jag trädgårdsslangen och duschar mig själv med iiiiskallt vatten.

Jag står ute på gräsmattan .., harry ligger en bit därifrån och sover i skuggan under ett körsbärsträd.

Efteråt sätter jag mig på altanen och bara njuter av sensommarvärme.

Från grannen hörs gräsklipparljud = sommarljud.

Nu och då nåt enstaka fågelkvitter.


Och så kommer Evas Långe Make förbi med köksskåp som vi så vänligt har fått (till den kommande gäststugan) och han kånkar in dem i det som någon gång i framtiden ska bli ett vardagsrum med utsikt mot lillvägen. Det där rummet där det ska finnas en hörnsoffa .., en skänk .., fönster åt alla håll och kanter ..., en skön fåtölj ... och lite annat.

Men nu sitter vi ute i morgonsolen och dricker råstarkt Zoegaskaffe och jag räddar en långbeneskrank från drunkningsdöden .., den får sitta på min arm och torka, men det tycks hopplöst ändå .., dessutom har den tappat sitt vänstra bakben som ligger och flyter i harrys vattenskål. 
Arma lilla krabat! 

Mycket surr blir det! 
Mest om hantverkare .., och intressanta artiklar i DN (dom jag tycker är intressanta har L.Maken inte läst och tvärtom ..) och om president Obamas besök i Stockholm .., om logistik och ingenjörer .., planeringen av Öresundsbron och glädjen i att röja - och då menar jag att göra sig av med saker och ting -.
Jag berättar om den där frihetskänslan när jag flyttade till lägenheten i Ystad .., trettioen kvadratmeter och mest loppismöbler .., det var en otrolig känsla av frihet, detta att inte kånka på en massa saker!
Eller mamma som reste till Sydamerika och allt hon hade med sig var en resväska och hur vi fick prassliga par-avion-brev där hon berättade om glädjen i att inte vara insnärjd i prylar.

Efter tjugo år återvände hon .., kom till flygplatsen på Kastrup och allt hon hade med sig var - nej, inte en resväska - utan en liten handväska.

Sånt kan man tänka på.

Men nu blir det snart moppetur till jobbet och sen väntar tre lediga dagar på raken.
Det är som den allra största gåva. 

Och jag undrar jag hur äldsta dottern har det idag?
Igår deltog hon i sitt livs allra första crossfit-pass.
Jo, jo.



 

Och inte en vindpust! 



Hjärtat blir lika glatt var gång jag ser alla svalorna som nu är så säkra i sin flygning ..., småttingarna som tidigare vinglade omkring på landningsbanan, ja, dom kommer nu farande likt projektiler och slår sig ner som ingenting!

Inget flygledartorn behövs .., det här fixar dom själva!
Och jag undrar när den morgonen ska komma när inga små svalor längre syns till.
Jo, lite ledsamt blir det.
Men människor någonstans i Afrika kanske då tittar upp mot himlen och utbrister ..."å, nu är svalorna här!"
Så är det förstås.
Vi får dela på glädjen.


Kring ödehuset är det tomt och tyst.
Just där bakom brukar familjen Rådjur hålla till och det vet harry .., han spanar alltid åt det hållet.

Himlen är ljust blå.
Luften hög och klar!

Och jag är förkyld.
Dagens fönster ...


Ett fönster från min systers stall i nordvästra Skåne.
Härinne huserar sju hästar varav två fölungar som är supergulliga med mjuka nosar och varma pustar från näsborrarna.

Kram från Monet

måndag 2 september 2013

Uppdatering ...

Jo, jag upptäckte nyss att ännu en bloggare uppdaterat.

Hur intressant som helst är det!
Nytt liv ...


Det regnade inte när vi gick ner till havet.
Men sen ...
I hagen bortom färisten stod alla hästarna vända från vinden.
Dom vet precis, förstås.


Och havet var vrångt och vresigt .., vågorna slog in mot land med kraft!


Och stranden, där jag i sommar tillbringade ett par timmar var dag, var nästan försvunnen.

Där låg nu tång, fjädrar, smörförpackningar från Danmark, en blå kork och lite annat.

Jag såg fyra sädesärlor och massor med trutar.
Och så var det måndag ...


Om jag kunde beskriva måndagskänslan, så vore den här bilden perfekt.

Grå och kulen.

Ligger en bra stund i sängen och småpratar med harry .., stryker honom över huvudet och pillar med hans lena öron .., lyssnar till P1-prat (mest Syrien och man inte redan är deprimerad, så blir man det ...) .., funderar över nattens drömmar som jag inte hittar igen .., lämnar sängvärmen .., dammsuger det vitmålade sängkammargolvet .,. vattnar blommor (eller fönsterträd som många äldre säger ...) ..., står en stund och tittar ut genom fönstret ..., upptäcker att grannarna har återvänt (nu är det nog sista veckorna för i år ..) .., tänker på pv som cyklat till stan i det här ovädret .., och går till sist nerför trappan utan minsta bekymmer med mitt knä.

Brygger kaffe och gör mig en macka två mackor ..,  känner mig trött .., har huvudvärk och rotar fram en Alvedon .., slår mig ner vid datorn .., upptäcker ett DBIV-bidrag (och leeeeer för mig själv .., dom tjoppar upp som små kantareller i skogen!) med en bild som gör hjärtat glatt .., tar mig an länklistan och dom som uppdaterat ..., ser ett inslag från en film som jag aldrig tidigare sett och inte heller hört talas om .., (men gärna vill se), ler åt inlägget där Ulf frågar vad våra hundar heter och varför ..., hälsar på Guy i Arvidsjaur .., och madamen med resplaner ..., går på liten begravning ...,  tar en sväng förbi  norrlands inland och fjälltrakter, ja, hos damen som är döless på inredningstidningar ..., och sist av allt tittar jag in hos en bloggare som nästan alltid får mig att dra på munnen.

Vid det laget har huvudvärken tackat för sig .., regnet upphört ...,  och om fem och en halv timme vankas arbete, men innan dess ska underbara Babsan i Uppsala få berätta om något som gjorde hennes hjärta så varmt.

Här kommer det:

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

Lilla Noelle hjälper till med korsordet ....

"Hej Elisabet

Det bästa i veckan var att vistas några dagar tillsammans med dotter, måg och denna underbara jänta. Hon fyller mitt ❤med sådan värme och glädje.

En bestämd liten dam som vet vad hon vill. Så söt när hon pratar på norska, ibland lite svenska.
Det gör lika ont varje gång att åka hem.

Jag är glad över min Ipad och Noelle likaså, för då kan vi prata och pussas via den.

Babsan."
Dagens fönster ...


En Chevrolet Bel Air från 1957 ...., visst är den läcker!

Fina Flitiga Fönsterfångerskan Fredrika fångade fönstret ( och jag lät det gula bli lite gulare).


Nej, det var Ulrika  alltså. Tänk, om hon hade hetat Fredrika, så praktiskt ,-)

söndag 1 september 2013

Söndageftermiddag ...


Presentbok från Eva och Långe Maken .., den ligger jag på soffan och läser.
Ute blåser det halv storm och är gråmulet.
Och tänk, i tre dagars tid har jag inte haft tillstymmelse till ont i mina knän!
L y c k a!


Tidigare idag kom Sonja och Gösta på besök för att gratulera pv.
På bordet låg vinsterna till lotteriet, nu i brev, färdiga att skickas.
På det ena ritar jag små blommor (det enda jag kan rita) och Gösta blir inspirerad och tar några pennor och ritar han också.
Orangefärgade och rosa blommor.
Gröna blad.
Gösta Pehron är åttioett år och jag hoppas att han får leva i många år till.


Och här är vinnarna !



Ååå, grattis alla raringar!

Och stort tack till alla som delat med sig av sin glädje!

//Och tänk .., bara  t ä n k .., om man kunde lära sig att hålla snattran! 

Om gripande livsöden ...

... kan man läsa här.
Den där glädjen ...

Den  här gången är det fyra stycken som vill dela med sig av sin glädje och det är nog så, goa vänner, att det här lotteriet har tappat sin tjusning eller går mer som på tomgång, så kanske vi säger att det här var sista gången?

Jag vill absolut inte bli nån som envetet hänger fast och tjatar att ni ska skicka in bidrag, då blir det bara patetiskt.

Följande delade i alla fall med sig ..

Det var värmländska Turtlan som skrev så här: 


Igår kväll lördag satt vi i aktersoffan på båten och tittade på en fin solnedgång i väster. Bryggan vi stannat vid ligger i norr så vi hade en fin vy både mot öst och väst.
Sedan någon timma senare fick vi se månen gå upp över horisonten i öster.
Det var magiskt!

Ett stort nästan helt rött klot gled sakta upp på himlen över Vänern. Lyste sedan skarpt över sjön när vi tog lite varm choklad och bullar innan vi kröp till kojs.
Jag hade ingen bra kamera med att fånga månuppgången med. Ni får tänka er den vackra vyn istället.
En telefonbild på solnedgången kommer med istället. 


Eva från Tyresö berättade om en morgonpromenad längs havet ...


Och om mannen som satt där på sin stol och tittade ut mot horisonten ...

Eva på Frösön hade varit i Göteborg och äntligen (hon också!) fått komma till havet.


Och hon hade också, vilket ju var själva andemeningen med resan, varit på sin äldsta dotters 30-årskalas och allt hade gått så bra och varit så trevligt!

Ulrika, hon hade varit på utflykt till Riseberga kloster ....


Och så var hon så glad över den fina, vita katten Stigge!

Stort tack till er fyra som var med!
Jag tror minsann att ni ska få priser allesammans när pv väl kommer hem och agerar NP ,-)


Första september ...


Lunchtårtefika hos madamen från Tyresö och Långe Maken.
Prat om nästan allting.
Om flygplans-spotting .., mynt, - respektive frimärkssamlande .., DN .., P1 .., Syrien, Libanon, köksskåp, snabba kolhydrater, badminton, pedanteri, ordningssinne, släpvagn, skänk, drillsnäppor, redovisning, Småland, Skåne, gränser, invånarantal, 20.8 miljoner (Syrien) och mycket annat.
Tårta och kaffe.
Vinden släckte ljuset redan innan det tändes.
På bordet ligger en bok som jag fick av Eva och L.Maken.
För några dagar sedan när jag var där på besök, pratade dom nämligen fascinerat om en bok som dom just då hade lånat från biblioteket och höll på att läsa .., den handlade om en by i England där det finns massor med fossiler.
"Jag har varit i en sån .., den heter Lyme Regis, AP och jag var där när hon var sexton år .., det var helt ljuvligt, mängder med korsvirkeshus och väldigt engelskt och som sagt, gott om fossiler!"
Det visade sig att boken som Eva och L.M. just läste, handlade om Lyme Regis! 
Otroligt.
Den boken fick jag nu. 
Så snällt, så snällt.
 


När andra åker iväg och spelar badminton, tar jag en sväng mot havet till.
Stranden i Haverdal är oerhört mycket bredare än i Stensjö .., och där finns inga klipphällar.
Tänk, så olika det kan vara på så kort sträcka.
Här, i Haverdal, kan man köra ner bilen på stranden, så där som i Danmark!


Överrallt ser jag fiskmåsar och snäppor och andra fåglar ...!
Lite trift blommar ännu och marelden.


När jag vänder ansiktet mot parkeringen till, ser det ut så här.
Idag har regnet  v r ä k t  ner och i nästa sekund har det varit strålande sol.
Just nu, i skrivande stund, är det uppehåll.
Söndagmorgon ....


Det kan ju bero på att jag i många, många år var gift med en polis och därtill har en son med samma yrke, ja, detta att jag tycker att artiklarna om "Förhörsledarna" i dagens DN var det helt klart mest intressanta i dagens tidning.

Benniet (vilket ovanligt namn!) Henricson, t.ex .., som berättar om hur han förhörde Jackie Arklöv.

Eller Ing-Marie Hägglund som hade huvudet på skaft och fick "Kapten Klänning" - den förre polischefen Göran Lindberg - på fall och så förhöret med honom.

Hur intressant som helst är det!

Och sen är det alla dödsannonser förstås med för mig helt okända människor som inte längre finns och i stället för det förut så vanliga korset längst uppe i annonsen, vimlar det nu av allehanda tecken.., där är en målarpalett ..., ett dragspel (för Arne Öhman i Kramfors) .., en bil .., rosor, liljekonvaljer, tallar, hjärtan, en svart katt, en fiskare med spinnspöet i handen, solnedgångar och blåklockor och även några helt vanliga kors.
Ibland funderar jag över vad jag själv skulle vilja ha där längst uppe i min annons, då, när det är min tur. Kanske Emmas teckning av mormor? Jo, men det skulle bli fint.

Mest tittar jag på födelseåret på dom nu döda människorna.
Många är födda på 30-talet, en är jämnårig med mig ..., och där är många 20-talister.

Till vänster uppe på sidan 48 syns två brudpar.
Jag tänker att paret på det övre fotografiet har ett alldeles otroligt giftastycke! 


Och medan pv står i köket och lagar sin punkterade cykel, tittar jag på bilden där vår utrikesminister sitter och dricker kaffe ur en tjusig liten kopp. Bilden är förstås tagen i hans tjänsterum på UD.
Överallt finns kartor!
På golvet, på bordet och på det som liknar ställningen till ett blädderblock!

Under min konvalescens när det nya knäet kommit på plats, tillbringade jag en hel del tid i soffan Ektorp - ofta med den stora Europaatlasen i min famn -.
Ååå, som jag reste kors och tvärs över världen, bara genom att vända blad i kartboken!

En bra stund blir jag den här söndagmorgonen sittande och tittar på fotografiet av Bildt och alla kartorna. Och så konstaterar jag att herr utrikesministern - precis som jag själv - nog tycker om kakor och bullar.
Jominsann .., liiite stramar allt skjortan.

Sen .., tar jag mig an disken.



Grattis pv! 


Femtioåtta år blir han idag .., denne jungfru och mellanbror som har vänster tumme upp.

Snäll, omtänksam, rättfram är han ..,  och skriver insändare och irriterar sig på banken som har åtta lediga kassor öppna, men inte en enda som tar emot en kund som vill sätta in pengar!
Sånt gör honom irriterad.
Då författar han t.om. ett brev till sparbankschefen.

Eller det årliga "tramset" med nollningen av högskoleeleverna ..., då blir det också en insändare!


Men just nu sover han .., klockan är sju på morgonen och jag ska gå en trappa upp och bjuda denne genomsnälle man på kaffe på säng.

Grattis, grattis!
Födelsedagsfönstret ...


"Hej Elisabet!
Nu är det v ä l d i g t länge sedan som jag skickade en fönsterbild, men idag kom jag ihåg att ta en till dig.
Vi besökte 150 års-firandet av järnvägssträckan Fristad - Herrljunga.
Fristad ligger bara en dryg mil ifrån oss (och Borås), så vi gjorde ett snabbesök där.
Ett inte-så-vackert-fönster - men ändå...
Varma hälsningar från Barbro/ex.SoF/afBabs

♥ ♥ ♥"


// Ja, det är idag som pv fyller 58 år. Grattis, grattis käre pensionatsvärd!

lördag 31 augusti 2013

Lammstek och annat gott ...


.. och fem händer på ett trädgårdsbord.

Två jungfrur, två stenbockar och en oxe.

Vi äter lammstek och potatisgratäng, kalasar på fruktsallad med glass till efterrätt (min storasyster älskar glass!) och så pratas det om böcker, film på tv, körkort (två damer i sällskapet saknar ett dylikt ...) .., vi pratar om gruvor i Norrbotten, Dagens Nyheter .., skev bevakning och om hundraser.


Efteråt, när damerna har återvänt till Skåne, är harry utmattad.
Han ligger i soffan och sover högljutt .., med nosen på husses arm.

På tv:n visas ett program med hundexperten Ceasar som visar hur man klipper klorna på en hund som har helt andra planer. Det har för övrigt harry också när det är dags för klotången.

Men nu blir pv inspirerad och beslutar sig för att det ska gå ..., och till min stora förvåning så fungerar det; han klipper i alla fall några klor på en till synes tämligen lugn harry.

"Allt går i Västerbotten", brukade mamma säga.

Tydligen går det bra i Halland också.


Morgonens gapskratt ...


Tre barn har jag och åtminstone två av dem har drabbats av träningsdjävulen.
(Kanske är det föräldrarnas brist på dylikt och dess konsekvenser som fått dem till detta ..?)

Den äldsta tar det mera piano.

Under första stafettvasan, när övriga låg i skidspåren och övade rätta stilen, satt den där äldsta tösen med sin mamma vid restaurangen och tog ett glas glühwein och njöt av solskenet.

Nu har hon i alla fall anmält sig till nån slags träning, kanske rent av crossfit?

Det som fick mig att falla i gapskratt var hennes (eikedahl72) egen kommentar.
Dagens fönster ...


Lediga-lördagsfönstret blir förstås från Eckes lilla gula hus.

Idag vankas främmande från Skåne - då kommer min störstasyster med sin dotter och hennes dotter - ett riktigt matriarkat ..., och stackars pv blir ensam tupp i hönsgården!
Nu gäller det att gala högt om han ska höras ....

Och så ska det inhandlas present, ty såväl min syster som den ärade pensionatsvärden har födelsedag i morgon.

I kylskåpet vilar lammstek som marinerats.

Mmm u m s!
Smått och stort ...


Fredagkväll på jobbet.

Ena stunden letar man efter plu-numret för svenska blåbär i ask .., i nästa stund blir det småprat med en vänlig man i 70-årsåldern som berättar att han har drabbats av leukemi och nu går på cellgiftsbehandling.

Vid fikat blir det tårta - chefen har fyllt fyrtionio och är snart ikapp oss gamlingar -!

Och just innan stängning kommer en man och köper en Trisslott.
Han säger att jag får välja ut ett bra nummer och jag önskar honom lycka till med vinsten och det nya livet som lotten - hopefully - ska skänka honom.l

Då får jag veta att hans syster som bor i New York, hon hade haft en helvetsdag med punktering på ena däcket och mycket annat, så när hon handlat för dagen bestämde hon sig för att köpa en lott.
Systern bad en av de övriga kunderna att peka ut vilken hon skulle ta och så fick hon sin lott och åkte hem.

På kvällen tog hon fram lotten.
Om det blev någon vinst?

Ja, det kan man nog säga.
Sex miljoner.
Dollar.





fredag 30 augusti 2013

Och så ett eftermiddagsfönster ...


Häromdagen kom en bild farande genom rymden och landade i min dator; det var den här.
Avsändare var ingen mindre än herr Notarius Publicus, Gösta Pehrson med endast ett s i Pehrson och det var väl inte långt ifrån att jag ramlade av stolen av förvåning.

Gösta är så härlig!
Nu ska han och Sonja gå på datorkurs och vad månde då bliva ..?

När jag frågade var bilden togs, så skriver han att den kommer från Bergdala konstgalleri, beläget c;a 2 mil från Växjö på vägen mot Karlskrona och den som - förmodligen på Göstas uppmaning - tog bilden, var galleristens fru, Inga-Lill.

Och vem ställde ut där på Bergdala ..?
Jo, Gösta och Sonjas svärdotter Kerstin Cedell.

Sista utställningsdag är i övermorgon söndag, bara så ni vet.

Ära vare Adlibris ...

(Det heter kanske ärad vare ....., ja, ja.)

Idag är en ny bok beställd.

Den här.

Någon som har läst den?
Slutet av augusti ...



Sjöfåglar på stranden och i vattnet och harry som jagar iväg dem alla.
Bort med er!
Det är som om han tror att stranden är hans.
Ja, hela världen här vid Ejdervägen!

Ingen sädesärla ser jag och ingen svala.

Luften är comfortmjuk och len.


Håret blir lockigt.

Här hjälper ingen plattång!


Nytt hem ...


Det finns i alla fall en som - till synes - inte störs nämvärt av kaoset i garaget, nämligen sigge nilsson.

På typiskt kattvis har han hittat en sängplats uppe på ett belamrat, gammalt skåp, fast där finns åtminstone två soffor (en i guldbrokad dessutom ...) och säkerligen annat som är skönare att ligga på.

Lille sigge .., som faktiskt har börjat komma in till oss lite oftare nu.

Jaaaam-jaaaaam .., låter det när han närmar sig det gula huset, så där vi absolut inte ska missa hans ankomst.

Det gör vi inte heller.

Extra-bästa ....

Igår berättade jag om det som värmt mitt hjärta så där extramycket.

Men jag glömde en sak.

Nämligen detta.
"Men jag vill inte!"

Änglar, rakt av på Ejdern i Ystad.

Igårkväll sändes tv-programmet som handlar om ett äldreboende i Lycksele; ett boende där man ska försöka förbättra det mesta, ja, man (eller programmakaren) har satt ribban till "Sveriges bästa äldreboende".

Smedsbergets boende är säkerligen inte alls ovanligt uschligt och personalen är med största säkerhet inte heller den sämsta; mycket handlar förstås om vilka förutsättningar man har och hur engagerad ledningen är.

Nåväl .., hela tiden medan jag tittade på programmet, skänkte jag tusen varma tankar till gruppboendet Ejdern i Ystad. Det var där mamma tillbringade sina sista sju år i livet.

Vad var då skillnaden mellan Smedsberget och Edjern?

Jo, en stor skillnad - som jag uppfattade den -, är att på Ejdern finns ett stoooort allrum i anslutning till köket. Där finns en soffgrupp med fåtöljer, där finns en tv-appparat och där finns gott om blommor och gamla saker .., och - och det är det viktigaste -, personalen och dom boende äter tillsammans.

Det dukas fint (på bilden är det nog nåt slags kalas), maten lagas på plats .., nattpersonalen (en) bakar sockerkakor eller bullar .. och allt andas "hemkänsla".

En annan skillnad är att personalen tycks äldre på Ejdern.

I gårdagens program säger personalen att det här med att de boende ska umgås mera, inte är så lätt att ordna .., dom flesta vill sitta på sina rum.

P r e c i s  så var det på Miklagård i Malå ..., efter lunchen eller middagen så var det närapå gatlopp in på rummen och där dom satt dom gamla sedan och lyssnade till tick-tacket från hemifrånklockan .., en slags oändlig väntan på döden - eller nästa måltid -.

(Å andra sidan ... i allrummet stod tv:n påslagen, ofta med musikkanalen MTV igång ..., hur många 80-åringar tycker att detta är nånting att titta på?)

Och när personalen på Ejdern - efter flera års tjat - äntligen fick en stor, härlig balkong fylld med blommor och trädgårdsmöbler, allt för att dom gamla skulle få sitta där och njuta av fågelkvittret, ja, då ville ingen gå dit. Inte mamma heller!

Alldeles enkelt är det inte med förbättringar.

Spännande ska det hur som haver bli att följa lyckseleboendet och ja, sånt här ligger mig så otroligt varmt om hjärtat!

Det bästa för Eva på Frösön ...


Hej Elisabet!

Det bästa under veckan som gått var helt klart Göteborgsbesöket. Äntligen fick vi komma till havet, om än för en kort stund. Resten av tiden förberedde och firade vi vår äldstas 30-årsfest. En underbar fest med god mat, härliga efterrätter, dans och samtal. Tänk så många fina vänner hon har! Och så roligt att vi fick vara med. 


Sista gången vi besökte henne och hennes man i Göteborg för i december flyttar de till Stockholm. Jag kommer att sakna våra resor till dem i deras fina lägenhet, främst kommer jag att sakna deras vänner som vi lärt känna under åren. Men å andra sidan får vi mycket närmre resväg nu.

Kram Eva
Dagens fönster ...


Håll med om att fönster verkligen kan vara sååå vackra!

Här ännu ett från Guy i Arvidsjaur, fångat ute vid sommarstugan förmodar jag.

Jo, så här skriver han: jag skickar ett par fönster från stugan. Nu har Inlandsbanetågen slutat att gå för säsongen så jag får förlita mig på folks välvilja för att komma ut dit."

torsdag 29 augusti 2013

Om vänskap ...


Först ett besök i affären för att lämna blommor till chefen, han som idag fyller 49 år.
Blommorna är från oss alla förstås, men chefen är inte där, han är på vift någonstans .., och efter lite småprat med arbetskamraterna handlar jag kantareller och lite annat smått och gott och när jag sedan är klar med detta, tar jag upp mobilen och ringer till Eva från Tyresö och frågar om dom är hemma, eller på stranden?

"Vi är hemma ...", säger hon.

Jag frågar om dom bjuder på kaffe och ska jag ta med mig något gott från affären, wienerbröd, till exempel?

"Nej, jag gör mackor ...", säger Eva.

Så dit moppar jag.

Från deras uteplats hör man hur vågorna slår mot stranden och småfåglarna som hela sommaren fått brödsmulor av Eva, har nu hittat annat gott att kalasa på och kanske är dom inte lika enjängda som vissa andra, ja, vad vet man egentligen om småfåglars matvanor?

Det bästa med Eva och hennes Långe Make, det är att allt känns så enkelt med dem.
Där är liksom inga krusiduller.

Stora fester och lika stora sällskap är inget för mig .., men att sitta så här på en altan och dricka nybryggt kaffe och äta "nybredda" mackor och att kunna prata om precis allt och inget ..,  d e t   är en sann glädje!

Så där sitter vi och jag har på mig anoraken (värmen från igår finns inte kvar) och allt möjligt hinner vi prata om .., det blir surr om skilsmässor, äktenskap, bokstavskombinationer, köksinredning, yrkesval, ekonomiskt sinnelag, äktenskapsförord, cykelhjälm eller inte, tv-reklam, efternamn, Karlsson eller Carlsson, björnbär, juridik, frysboxar, ny diskmaskin, köksinredning, snickare och säkert en hel del annat som jag har glömt.

Efteråt, när jag moppar hemåt, tänker jag på hur tomt det kommer att bli när Eva och Långe Maken låser sommarhuset och flyttar hem igen.

Ja, alldeles förskräckligt tomt blir det.
Det bästa för Ulrika i Västmanland ...


Utflykten till Riseberga kloster. Såå vackert!!
På en kulle full av ekar, omgiven av stora vetefält.


- "Stiggen" (The Stig). Denna stora, vackra vita katt som är världens snällaste. Vi har fått en speciell relation, han och jag.
Sent om kvällen när jag sitter och stickar ligger han nästan alltid på bordet framför mig. Då och då tittar han upp och jamar lite och höjer en tass - då vill han att jag ska klappa honom. Så pratar vi lite och sen sover han en stund igen och jag fortsätter sticka.


- Middagarna med Christian. Han har ju börjat gymnasiet nu och stortrivs och varje dag när han kommer hem äter vi middag tillsammans och så får jag höra om hans dag. Vi pratar också om sånt som händer i världen: USA m.fl. i Syrien - rätt eller fel? "Den där Putin är ju inte riktigt klok!", "Hjälpte" det att mörda Bin Laden eller har han blivit en martyr? 
Såna saker.
Vet ni vem det här är ...?


Jo, det är en utrikeskorrespondent vars dialekt jag ibland har irriterat mig på.

Men inte nu längre.

Nu är han i Nairobi och jag tycker sååå mycket om hans P1-reportage därifrån.

Nils Eklund är namnet.


Här är en annan favorit! 

Johanna Melén i Moskva, men hon har flyttat hem nu. 
Buuhuuu.



Mitt eget bästa ...


... är dom här förunderligt vackra sensommardagarna när livet verkligen har varit som allra bäst.

Moppeturer till Steninge och bad i havet ..., räkfrossa på Skepparstugan (sista räkfrossan för i år) och det totala  l u g n e t  som nu lägrar sig över den här biten av världen där jag har hamnat.

På stranden: arbetskamraten ringer .., helger byts.

Inga märkvärdigheter.

Ändå så betydelsefulla.

Och ditt bästa ...?

Det som värmde ditt hjärta?

Vill du vara med, så har du två dagar på dig att mejla ditt bidrag till bisse151@gmail.com.

Foto: Eva Henriksson

Det här var Eva från Tyresös bästa.
Promenaden på stranden .., och mannen som satt där på sin stol och tittade ut över världen.
Är det inte en underbar bild, så säg?
Och datorn har tydligen fått spatt ...

... och placerar raderna lite där den tycker att det passar.

Ja, ja.
Gutte och gjatt ...

Igår ställde jag en fråga på Facebook, det handlade om det här med dialekter och ordet det gällde var "måsta", ja, jag hade skrivit det här på bloggen och så kom en fråga om just det ordet och om det kanske var något typiskt norrländskt?

Det blev olika bud om det också .., somliga menade att dom visst hade hört måsta-ordet långt söderut, andra hade aldrig hört talas om det! 
En kommentar gjorde mig alldeles överlycklig; det var Maricas.

Vi blev båda anställda samtidigt på Ica Nilahallen i Malå och Marica, hon är yngst av en hel drös syskon - tio eller ännu flera - och hon var (och är säkert ännu), så härlig! 

Den första arbetsdagen var en måndag och den här tösen, hon dök helt enkelt inte upp, så chefen ringde henne och frågade var hon var?

"Men jag har ju tvättstugan idag ...!" sa hon och dök förmodligen upp lite senare.

Att den här självständiga tösen inte skulle gå i någons ledband, det förstod man tidigt .., och hon är sin egen nu och håller på med friskvård.
Men vad var det nu som gjorde mig så glad igår?
Jo, hennes svar på "måsta-frågan" .., så här skrev hon på Facebook:

Marica Holmström sa .....
Gutta, gutte, gjatt!
Skrev jag på svensklektionen när jag inte kunde komma på ordet måste:)


Ååå, så underbart! 
Dagens fönster ...


"Ett nybyggt hyres- eller bostadsrättshus (del av det) som jag tycker är så fint."

Så skriver fönsterfångerskan Ulrika och som rubrik på mejlet står det "Örebrofönster", så kanske är det dessa just därifrån?

Tack och bock! säger jag.

onsdag 28 augusti 2013

Paketen skulle till New York ...

Och kvinnan som postade dem, hon satt i sin rullstol och vi pratade om allt möjligt.

Tulldeklarationen var redan ifylld, nu skulle bara det sista göras och jag stod där lite villrådig, för paketen var stoooora, faktiskt de största paket jag någonsin tagit emot .., och så säger avsändaren - kvinnan i rullstolen -, att det var tavlor, målade av henne, på väg till New York.

Försök själva att måla med en pensel styrd via munnen ...

"Men hur i all världens dagar .. målar du med pensel via munnen då ...?" frågade jag.

Jo, så var det.

Och så började vi prata om just detta.

När allt var klart med pakteten, fick jag hennes visitkort och jag frågade om det var okej att berätta om vårt möte och det var det och här kan ni själva se ....


Det bästa för Eva från Tyresö ...


Den här veckans morgonpromenader på stranden har varit bra för själ och kropp.
Olika ljus och vind varje dag och denna känsla! Ljudet från vågorna är härligt.

Idag satt en man på en stol ytterst vid vattnet.
Vilken klok man!

Eva.