söndag 13 april 2014

Dagens fönster ...


Hej Elisabeth,

Skönt att höra av dig igen och att du är på benen och på god bättring!

Jag sitter och tittar igenom gamla bilder och hittar massor av fönster förstås.


Här kommer ett från Högestads kyrka mellan Tomelilla och Ystad, liksom en närbild på de speciella korsen, som får sin förklaring när man ser vem de hedrar.

Det kommer kanske fler bilder framåt kvällen - jag tittar igenom några mappar till!

Hälsningar annannan.

lördag 12 april 2014

"Ja, men på nån avdelning finns det en skrapa ...."

På väg till badrummet. Första duschen efteråt.

Om någon frågade mig om jag skulle vilja delta i en undersökning, så där för att veta vad jag kom att tycka om dom fyra dagarna på sjukhuset här i stan, så skulle jag mer än gärna säga "ja!"

På raden för egna reflektioner (om där nu fanns någon), skulle jag skriva följande:

1. Det gör inget om det i ett badrum för ortopedpatienter finns en duschskrapa till golvet.
Finns ingen sådan och inget duschförhänge (det kan jag förstå, det kanske är för att hålla undan bakterier) blir ju följden av en dusch att golvet svämmar över av vatten!
När nästa patient kommer in, är det således vått på golvet och hur enkelt som helst att dråsa i backen!
Nu menar jag inte en liten duschskrapa som till fönster, för går man med kryckor har man svårt qatt hantera en sån, utan en längre variant som man "kara undan vattnnet med".

2. Det vore också bra om sittdelen till toalettstolen verkligen höll sig på plats och inte lossnade och ramlade ner på det våta golvet. (Efter viss påtryckning byttes ringen ut, mot en ny som lossnade).

Gunnars säng flyttas till vardagsrummet. Såja. Och harry tror att det är för hans skull.

3. När patienter ligger på uppvakningen (jag räknade till sexton stycken, det kan ha varit flera) och har en kräkpåse som sitt bästa sällskap, vore det skönt om irritationsmoment personalen emellan diskuterades någon annanstans. Man har nämligen fullt upp med att vara sjuk och vill mest av allt ( i alla fall undertecknad, jag pratade med AP om detta, hon ville ha full fart omkring sig!) ha lugn och ro. Det kanske är åldersbetingat?

4. För övrigt var allt bra.
Underbar personal .., vänliga och duktiga städerskor som verkligen höll rent i såväl salar som korridorer/badrum! Daglig städning var det. Trevliga läkare som tog sig tid att prata med varje patient, det bästa bemötande jag har fått, tror jag. Rara, unga sköterskor på väg till Norge ..., en Gökboet-syster som meddelade att vi inte fick göra sängen till ett bo (men har man inte sovit på två dygn, ville man gärna hålla till i boet) ..., nattpersonal som kom direkt när klockan ringde och var som änglar .., ja, och så utsikten från åttonde våningen över stan och världen.
Och flöjtande från herr koltrast var morgon!

Och nu börjar jag minsann piggna till, allt medan pv:s blodtryck har skjutit i höjden och vållar honom huvudvärk, ja, om det nu är på grund av trycket?

Tänk, att man kan må så bra!

Mycket har hänt på fem år, ja, sedan den förra operationen.
En ny sorts plåster ..., och var sin tjusig stödstrumpa får vi också  - och innan man har lyckats trä den över foten har illamåendet kommit med ilfart - och nya mediciner är det också.

Jag har inte ens en tiondel så ont som jag hade 2009 och känner mig - frånsett tröttheten - så otroligt pigg. Rör mig nästan obehindrat.

Det lilla, lilla rivsåret på höger fot, höll på att stoppa alltsammans, men bedömdes inte skulle utgöra någon fara för operationen.

Såja, nu har jag svarat på enkäten ,-

Tack för alla vänliga ord från inläggen som varit .., jag orkar bara inte just nu sitta och tacka var och en av er! Nu ska jag ta mig an sjuklingen i rummet.


På eftermiddagen (torsdag kanske ...?) vaknar jag av att chefens fru Bodil sitter vid sidan av sängen och ser så varmt mot mig. 
Vilken glädje det var.
"Du sov så gott när jag kom Bettan, så jag gick ut och satte mig i dagrummet och väntade så du skulle få vila ut innan jag gick in ...", sa hon leende.


Och den nyblivna friherrinnan dyker också upp och sprider glädje!
Hon var iklädd underbara Gudrun-Sjödén-målarrocken från några år tillbaka och vi pratar om att försöka fixa till något liknande till oss båda.

Och i mobilen ligger hjärtevärmande sms och strålar som små diamanter .., tack för dem alla, ni som höll handen och var med rent själsligen!

Nu ska jag göra kaffe!
Kanske var budgeten ansträngd ....?


En sak kan jag i alla fall konstatera, den som vecka 15 hade ansvaret för matlagningen på Halmstad sjukhus, hade nog det tämligen kämpigt att få pengarna att räcka till.

Att maten ska såväl se aptitlig ut, som smaka bra, är väl en självklarhet.

Döm om vår förvåning när vi till middag en dag fick tre små kokta ljusgula potatisar, en stekt blekgul fisk, samt en lika blekt gul sås.

Jodå, det smakade bra, men ..., nog tyder det väl ändå på bristande fantasi?
Inte en grönsak så långt ögat nådde!

Onsdag till lunch fick vi - hör här nu -: tre torra, rökta skivor skinka (dubbelvikta), två vikta plättar, samt konserverade morötter, såna här räfflade. Allt det tillsammans!

Vi bara gapade och förstod liksom inte hur allt detta hörde samman?

Så småningom blev det bättre: en god thai-soppa serverades till lunch .., och en laxpytt igår (jag var den enda som tyckte om den, övriga tre lämnade allt) och till kvällsfika blev det kaffe/te/nyponsoppa/juice (välj själv), samt smörgås med pålägg och fräscha grönsaker.

För övrigt var sercicen på topp0!


Men hur som helst ...


... kan jag ju tala om hur mycket det betyder med lite färg och blommor.

Landstingets påslakan gjorde hjärtat glatt.
Lördagsfönstret ...


.... fanns och finns väl ännu på sal 10, avdelning 81 på Halmstad sjukhus.

Där stod jag ibland och tittade ut över världen .., en av dagarna var grådiset borta och det var fri sikt nästan till Båstad och havet där rakt framme!

En annan dag såg jag underbara strandskatan spatsera fram och åter på taket där långt nedanför.

Och nu är det lördag och jag har så mycket jag vill berätta, men orkar inte.

fredag 11 april 2014

Dagens fönster ...


.... kommer också det från afBabs/Barbro som ofta - eller alltid - har kameran med sig och det händer att fönsterhåven finns där också.

Visst är det helt underbart!

Så där känner jag mig ibland, särskilt på morgnarna.

Men det är okej.


Hemma igen ... 


Såja, då är allt som vanligt igen.
Frånsett ett förfärligt illamående såväl under som efter operationen och ytterligare en halv dags vämjelse och ständigt behov av kräkpåsar, så har det gått jättebra!

Trevliga rumskamrater .., en dam på åttioett, en på sextiosju och så jag.
Mycket prat och skratt.

Mycket att berätta.

Åkte hem via Resam och den suraste och mest bittra taxichaufför man kan tänka sig .., kom hem till en glatt svansviftande harry .., räkgryta och post.

Är oändligt trött, men i det närmaste smärtfri.

Strong pills är bara förnamnet!

Tack för alla glada tillrop under dom här dagarna, tack till pv som skött bloggen så bra och troget hälsat på .. , nu ska jag duscha och sedan ramla ihop på soffan.

I love you!

torsdag 10 april 2014

En sista hälsning

kommer nu från bloggmadamens stand in.

Dagens rapport från avd 81 andas mycket optimism. Hon kände sig väldigt pigg, dansade runt med sina kryckor i korridoren och hade god aptit. Det mesta var sig likt, helt enkelt.

Tanken är att hon ska komma hem i morgon, så då kanske fönstren är färdiga när jag kommer från jobbet. Kanske vi t o m kan ringa till jobbet och anmäla henne till tjänstgöring till nästa vecka.

I alla fall är hon väldigt mycket mer pigg jämfört med förra gången, äter mindre smärtstillande men har trots det mindre ont.

I morgon räknar jag med att hon kan ta över den här verksamheten till 100 % så jag får tacka för alla glada tillrop under dessa dagarna. Må gott allihop.

Dagens fönster ...


.... fångades på Konsum i Getinge.

Såå fint tyckte jag att det var i entrén!

onsdag 9 april 2014

Betydligt piggare

tycker jag nog att bloggmadamen var i kväll.

Redan när hon ringde vid sextiden lät rösten väldigt mycket mer livfull och när jag kom dit strax före sju var det en helt ny människa.

Uppe och gick lite försiktigt med sin gå/rullstol, mycket mindre plågad av värk. Men så klart en hel del piller för att hålla smärtan på uthärdlig nivå.

Vi traskade tillsammans ut till fikarummet, drack lite kaffe och hon åt en smörgås. Hoppas det blir en bra natt, med lite rejäl sömn, för det behöver hon nu.

Räknar med att få plocka hem henne på fredag, så på lördag kanske hon kan prova den lilla presenten jag köpte henne igår. En fönstertvättmaskin från Kärcher. Tänk så glad hon ska bli.

Rättelse

Samtal från avd 81 i morse, halv sju.

Älskade E hade läst mitt senaste inlägg om att hon trots allt såg ganska pigg ut.

Det var minsann inte sant, hon möjligtvis såg pigg ut, men därifrån till att vara förhållandevis pigg var alltså långt ifrån sanningen.
Så nu vet ni det.

Men smörgåsen och den s k Säröbomben som hon åt när jag var där igår hade hon fått behålla.

Mycket smärtstillande hade det blivit under natten.

Och hon hade alltså vaknat även denna dag.

Det finns hopp.
Dagens fönster ...


Hej Elisabet!
Tänkte att jag skulle ta och skicka dig lite fönster, så att du kan plocka nåt då och då - om/när du vill.
Vet att operation stundar för dig snart och jag håller tummarna för att allt skall gå bra.

När du har återhämtat dig lite så kanske du orkar sitta vid datorn en stund då och då.
Igår (lördag) så tog vi bilen och åkte till ett gammalt hus som jag hade spanat in tidigare. Du vet ju att jag har en förkärlek till gamla slitna och halvt om halvt fallfärdiga hus.
Så där fotograferade jag en stund... :)
Nån gång framöver så hamnar säkert de här fönstren på mitt Instagramkonto, men det gör väl inget hoppas jag.
Massa kramar!!
Barbro a.k.a. afBabs

// Elisabet säger: ungefär så där antar jag att jag känner mig den här dagen, som är dagen efter operationen, om nu allt har gått som det är tänkt. Sliten. Tack snälla för omtanken! säger jag.

tisdag 8 april 2014

På banan igen

men inte så snabb, kanske.

Just hemkommen efter en timmes besök på vårdavdelning 81, Halmstads sjukhus.

Den nyss knäopererade lät väldigt klen när hon ringde på telefonen i eftermiddag. När jag kom dit vid sjutiden tyckte jag nog ändå att hon såg ganska fräsch ut. Min minnesbild från förra gången sa att hon var sämre då.

Dock hade själva operationen varit värre denna gång, hon hade fått lyssna till sågar och borrmaskin som penetrerade hennes lekamen och det var inte särskilt uppbyggligt, kan tänka.

Lite lavendeloljemassage, lite mat som hon fick behålla medan jag var där, i alla fall, och jag tyckte faktiskt att hon såg rätt pigg ut när jag lämnade efter en timmes besök.

En stor fin bukett tulpaner från barnen lyste också upp på salen, där två andra flickor med nya höfter och knä fick dela den ögonfröjden.

Nu tänker jag se på fotboll från Champions league.

Telefonen ringer 06.54

Madamen rapporterar,  att om några minuter ska hon köras iväg till operation.

Berättar att sömnen inte har velat infinna sig under natten, jag kontrar att detsamma gäller för Harry som satt och tittade ut mot fönstret. "Ska matte aldrig komma tillbaka", tänkte han nog, lyssnande efter ljud av moped eller bil.

Så det blev en annorlunda natt i det gula huset på kullen.

Nu tror jag visst att doktorn ska börja snitta, så nu måste i alla fall jag blunda.
Operationsdagsfönstret ...


.... får bli ett fönster som skänker lugn.
I alla fall blir jag lycklig av det.

Det var Christina Alvner som tog bilden .., hon var på resa någonstans - jag kommer inte längre ihåg var - , men jag minns känslan som bilden gav mig.

En loj morgon .., ett fönster som står öppet ..., ett annat land .., andra ljud .., och kanske semester.
Kanske frukost om en stund.

Det var vad jag tänkte på.

Och om allt går som det är tänkt, ska jag väl snart ligga på ett smalt operationsbord.

Jag är säkert ganska nervös.

måndag 7 april 2014

Senaste nytt från avd 81

Nu är det PV, som enligt order, håller fanan om inte högt så i alla fall svagt fladdrande här på bloggen.

Madamen finns nu i tryggt förvar på avd 81, Preop-dryck nr 2 är nog förpassad dit den ska i detta läget. Hon är också inspekterad från topp till tå, och det lilla rivsåret på höger fot betraktades som läkt och hon är därför godkänd för operation i morgon bitti/förmiddag.

Så nu kan bara Harry, Sigge och jag hålla tassar och tummar för att det här ska bli bra.

I morgon väntar sista rengöringsduschen, sen bär det iväg till operationsbordet.

Som hon själv brukar skriva, det blir nog bra.
Dagen C ...


Jahapp, då återstår bara en liten snutt innan det är dags att ge sig av till stan och sjukhuset.
Röntgen  15.30 och sen inskrivning.

S u c k.

Hur det känns ...?

Jag sa, efter förra knäbytet, att jag aldrig någonsin i mitt liv skulle göra om den där proceduren, så ont hade jag, men det var då det. Som bekant glömmer man bort hur smärta upplevdes och förresten så kanske det blir helt annorlunda den här gången.
Man kan ju hoppas.

Nåväl, en skön vecka önskar jag er alla och så här såg det när jag i morse tog en promenad med harry förbi Lilla Stensjö.

Ajöken, sa fröken.
Och inte kunde han engelska!


Söndagkvällar är bästakvällar för mig, ja, när det gäller tv-program.

Då är det först "Mästarnas Mästare" (vilket glädjespridare Ravelli blev, men han torde väl åka ur i nästa omgång ...), en timme senare är det brittiska "Akuten" som igår var såååå ömsint, sååå respektfullt och så ..., hjärtevärmande, helt enkelt!

I motsats till andra akutprogram, handlar "Akuten" mest om själva människan.
I danska "Hospitalet" är det action-musik och ett evigt reklamande och tjatande om vilka som kör ambulansen, i "Det kungliga lasarettet" från Australien, får man se precis ALLTING och det är hur intressant som helst, men Akuten .., den har alldeles egen känsla.

Igårkväll fick vi bland annat följa en gammal vietnamesisk tant som kom in akut, tillsammans med sitt barnbarn som varje dag cyklade 15 km för att hälsa på henne.

Och sist av allt, ett program som fick mig att sitta och le nästan oavbrutet.

Den som varit med här ett längre tag, vet ju att pv och jag själv träffades via nätet och om just detta handlade programmet om. Det var  s a n s l ö s t  intressant, så många modiga människor som berättade om sina liv och på slutet fick vi ta del av nånting som jag inte ens visste existerade!
(Dessutom var programmet så finurligt gjort ..., ja, jag tyckte verkligen om det!)

Underbara program var det!

Här är Akuten. 

Och här är det andra programmet, det som handlar om små och större mirakel.

Och har ni missat dom här naturprogrammen där man mest sitter och gapar, så där så hakorna faller i golvet .., då har ni chansen bland annat här.
Dagens fönster ...


Ska man vara noga så är det ju en dörr men...
Jag tyckte det speglades så fint i glaset så jag tog fram min fönsterhåv. :-)

En av ingångarna till Saluhallen Slakteriet i Västerås där vi har en liten butik och där jag jobbat fredag-lördag och ska jobba på tisdag också.

För den som har möjlighet rekommenderar jag starkt ett besök i saluhallen, den är otroligt fin och det finns så mycket fantastiska produkter!
Ulrika. 

// Tack snälla! säger jag.

söndag 6 april 2014

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Nästan hela familjen är ute med husbilen.
Alla vilar och de har ingen oberäknelig bomb med sig.
Autism är svårt att manövrera.

Kram och lycka till  i morgon.

Snart ses vi.