Ledig dag och den eviga följetongen om alla paketen ...

Så ljuvligt med en helt fri dag!
Slocknade nästan i soffan igårkväll - efter en eftermiddag och kväll på jobbet som inte var av det vanliga slaget - och har sovit som klubbad natten mot idag! Mellan pv och mig själv ligger Nelly på min arm och Harry lite närmare husse .., och det blir en känsla av savannen-trygghet .., och att mitt i natten vakna av att Nelly krupit närmare och nästan nosar mig i nacken .., ja, jag blir alldeles varm i hjärtat!

Måste köpa ny textpenna ....

Igår när jag körde till affären upptäckte jag på min panna - mellan ögonbrynen - typiska stressutslag.
Jag log för mig själv .., tänkte att även om man inte upplever sig stressad, så vet kroppen hur det står till. Och när jag kom till kassan ville jag bara gråta! Nästan alla paket var ju kvar sedan kvällen innan .., vad hade hänt ..., kunderna som brukar vara så flinka på att hämta sina varor!

Lite senare än vanligt kom chauffören med ännu en jätteladdning och Johanna som egentligen skulle gå hem tre, stannade kvar en timme extra (hon och Mange tog hand om leveransen .., fördelade i kundvagnar eller ute på lagret, allt medan jag stod i kassan) och för att få det effektivt, löste jag av Carolina i charken innan Johanna åkte hem och så, från fyra, var det bara chefen och jag kvar i kassan. Då hade han kontaktat Postnord och fått besked att sms-aviseringarna till kunderna inte gått ut som vanligt - inte underligt att hyllorna bågnade .., och när väl allt kom igång igen, då var det som om proppen flög ur flaskan!!

I tre timmar non stop stod han och lämnade ut större och mindre paket (för att inte tala om hur han LETADE .., bland annat i högen som syns till höger om snuskylen), allt medan jag arbetade så fort jag kunde i kassan. Hade kunderna paket att hämta - men även varor att betala - så skrev jag ner utlämningsnumret på en kvittoremsa och tog deras id-kort, lämnade sedan detta till Magnus (såna små remsor med körkort låg i kö ...), så kunden inte skulle behöva stå i två köer och det fungerade bra, ja, allt flöt på!

Och så totalt underbara kunderna var!
Inte ett enda hårt ord om lång kassakö eller paketkaos .., i alla fall inte så vi hörde det. 

När klockan var kring halv sju och jag tog mig en kopp kaffe (det hade nog stått i fem timmar, men det hade för övrigt jag med .-), ville jag gråta av lättnad!
Så ljuvligt det var!
Det blev en kort fikastund; jag tog sikte på att hinna göra brödvagnen, prissänka brödet i hyllan, fixa i mejeriet, rengöra pantmaskinen och ordna med kvällstidningsreturerna och sista halvtimmen gick Mange hem (han skulle egentligen ha varit tisdagsledig, men hoppade in för dottern som var sjuk) och Carolina, som då var klar i delikatessen, hjälpte till med det sista.
Allt hanns med på den där halvtimmen och ååå, så jag älskar när det flyter på!

I kassan hade jag bland annat chefen för Postnord här i Halmstad - eller om det är i hela Halland -, han heter Stefan och är ett under av vänlighet! Han och sonen stod framför mig i kassan och Stefan loooog och sa ..."ja, Elisabet, jag ser att ni har det tufft ..." och jag svarade har vi det kämpigt, kan man ju tänka sig hur det är på lastningscentralen!

Jo, så var det ju, sa Stefan.
Han såg trött ut.

"Du skulle se Elisabet .., man tror inte sina ögon!" fortsatte han och då frågade jag om man möjligen får komma och titta och ta lite bilder?

Postnord får så mycket skäll och jag tycker så synd om många som arbetar i det företaget och som verkligen gör sitt bästa .., ja, men hur ska det kännas att alltid bli utsatt för spott och spe? (Ja, jag vet, det finns rötägg även där, precis som på andra ställen).

"Kom och titta, jag ska guida dig!" sa Stefan och nu på fredagmorgon vid sjutiden ska jag vara där och få se hur "andra sidan" har det; vi är ju en enda lång kedja och butiken är sista länken i den kedjan. Det känns lite som en samhörighet, ja, i alla fall för mig.

För övrigt kan jag meddela att portot ska gå upp i pris till nio kronor, men jag kommer inte ihåg från när, ja, bara så ni vet.

Mer om paketkaoset kan man läsa här.

Och här ...., med bilder.

Och i Norrbotten är det likadant ... 

Annorlunda morgon ....

Sov dåligt natten mot idag .., låg vaken och funderade på hur den här dagen skulle bli .., hemska tanke om vi får lika många paket nu som igår, då blir det tvärstopp.

Så här såg det ut när jag kom till affären för att börja arbeta.
Postnord hade precis lämnat av ett antal burar och det var ett oräkneligt antal paket och då hade vi redan fullt i det ordinarie utrymmet bakom kassan!

Det finns fem hyllplan på vänstra sidan och under den nedersta hyllan hamnar paket som inte går in på hyllorna. Till höger ställer vi dom lite större paketen, men där är det också fullt.
Och rakt fram finns tre hyllplan för varubreven, men även där hamnar paket.

Dom riktigt stora paketen står på golvet bakom ryggen på oss och ni kan ju tänka er när man ska börja lyfta och leta efter just det rätta paketet .., ja, jag drog ett djupt andetag när jag kom, tog mig en kopp kaffe och en lussekatt och tänkte att det är bara att ta det lugnt, det hjälper ju inte att stressa upp sig. Och så skulle veckotidningarna in och returneras - det fixade Malin - och chefen stannade kvar och hjälpte oss med paketen, ja, jag gav honom en stoooor kram efteråt!

Måtte detta ge sig snart!

Så - efter en natt med dålig sömn - blev det uppstigning vid sextiden och iväg lite över sju, då jag hade tid hos Folktandvården i Söndrum. Pv åkte med och hoppade av när vi nästan var i stan och efter 40 minuter i tandläkarstolen och 850 kronor fattigare, åkte jag hemåt.
Satt i bilen och tänkte på hur vänlig personalen är just i Söndrum .., Hanna Svensson heter tandläkaren och vad tandsköterskorna heter vet jag inte, men som änglar är dom!

Från Steninge och hem hit pågår utgrävning och schaktning inför bygget av cykelbanan och det är helt ofattbart vilka vattenmängder som samlats där det grävts.

Igår på hemväg - i en kurva vid Särdal - fick jag närapå hjärtslag när en kvinna försökte sig på en omkörning av en lastbil och just då när jag kom .., det blev till att tvärbromsa för henne och för mig själv (hann fundera på att köra i diket) och jag tänkte att nu hade vi en evig tur allihopa!

Och som synes tackade solen för sig .., idag är det helgrått och mulet.

Tisdagsfönstret ....

.. kommer från Linköping i Östergötland och fångades av Turtlan i Karlstad.

Tack snälla!

Dagens fönster ....

... finns i det som ska bli vårt älskade uterum på altanen. Den i mina ögon så fina golvlampan, den har före detta grannen Göran gjort alldeles själv och fönstret till höger på bilden, det är där jag sitter nu, fast på insidan.

Där hade vi kunnat ha en dörr, men då hade vi förlorat en hel vägg att ställa en soffa mot; jag vill inte sitta med ryggen mot infarten, så det får bli så här.

Han har verkligen jobbat idogt med det här, den gode pv.

Och plättar får vi alldeles för ofta ...

Ridintresset fanns redan då (allaredan då som pv skulle säga) och tänk, vad det har hållit i sig.
Detta är alltså en yngre liten AP. 
Och inte visste mamman att det var så roligt att rita ett myrhuvud.

Då och nu ....
 

Det här måste vara från 1992 .., för året därefter bar det ju iväg till Skåne och jo, jag minns tydligt när bilden togs utanför affären där jag då arbetade. Det var nån av hemtidningarna som gjorde såna här i-brist-på-annat-reportage.
Och uppenbarligen tyckte jag inte att Tyskland låg i Europa ,-)

All vår glädje i fyra delar ....

Ja, den här gången räckte inte collaget till .., det blir flera!
Och tänk, så mycket glädje att dela på!
Gunnar i Vaplan som träffat Stefan Sundström och Martin Emtenäs ("Mitt i naturen").
Pepparkakorna som friherrinnan bakat och som blev till fika här i gula huset.
Lilla broschen som Ann i Göteborg säljer - friherrinnan köpte en annan variant -.
Och den där dagen vid havet, här i Halland!

I Karlstad hade Turtlan och hennes M köpt och satt upp en hylla och det kändes bra.
Babsan i Uppsala hade opererat sin axel och var överlycklig att det var överstökat och så var hon fascinerad av den vackra fönsterbrädan på sjukhuset. Grattis på Barbrodagen!
Ann i Göteborg firade yngste sonen på sedvanligt sätt - en härlig tradition -!
Och Ulrika hon gjorde morotssoppa till besökarna på jobbet.

Mera glädje!
Kerstin i Dalarna gladdes åt när barnbarnet J fick klä granen.
"Första året som han är medveten om vad som händer och pratar en massa", skriver hon.
Friherrinnan hade, tillsammans med pv:s moster Sonja och pv själv, ätit en delikat lunch tillagad av restaurangeleverna på Sturegymnasiet.
Och Ann i Göteborg hade läst sagor för småttingar.
"Det var premiär för den certifierade sagoläsaren på Grodan. Tre barn fick välja var sin bok, hålla sagonallen och lyssna när jag läste för dem.

Mycket mysigt och roligt tyckte jag (och också barnen verkade det som) De höll ut i hela 45 minuter och det tycker jag var bra gjort!"

Och så var det Barbro i Brämhult (walkaboutsweden) som fotograferat när sonens flickvän blev fotograferad. Grattis även du på namnsdagen!
Så här skriver hon:

"Igår fick jag följa med svärdottern när hon skulle fotograferas för en modellagentur, som vill bygga upp en katalog av ickeprofessionella modeller för ev. framtida reklamkunder.

Jag skulle sköta både min egen kamera plus Emmas videokamera, så jag hade fullt upp. 

Kul och intressant att få vara med."

Eva Grelsson gick på café och  om det berättade hon så här:

"Under eftermiddagspromenaden med Otis mötte jag kvinnan som driver det mysiga caféet på gatan ovanför oss. Jag blev så fikasugen men hade ju Otis med. "Hos mig får man ta med sin hund", sa hon. Gissa om jag blev glad! Så skönt att sitta där med en latte och en morotskaka och titta ut på alla ljus i fönstren. En välbehövlig stund".

Och Ulrika hade besökt "världens snällaste ex" - Marcus i Striberg - och fått bilens lysen fixade, allt medan hundarna lekte.

Här hemma kom adventsstjärnan upp.

En till: Eva Grelsson i Österstund hade hälsat på sin mamma som ligger på sjukhus.

Det blev ett fint möte; en bra stund tillsammans helt enkelt.

Glögg och pepparkakor och ord som värmde hjärtat.

Och så här såg Barbros bild ut - hela bilden -.

Cecilia N i Härnösand hade ingen bild, men skrev så här:

I tisdags var det ridning igen. Samma häst som förra veckan, en svart vänlig som heter Pamela. Vi kommer bra överens. Hon påminner mycket om älskade Humlan på förra ridskolan så jag är lite förälskad. I tisdags skulle vi ta oss över bommar. En del låg på marken och några var i knähöjd. Och det var SÅ ROLIGT! (AP: 5 1/2:a och en motsvarande i galopp)

Då tänkte jag: inte kan väl veckans bästa komma så tidigt i veckan?! Men jo, det kan det!

Jag befarar att jag är lika enjängd som bloggmadamen själv säger sig vara. 

Cecilia N

Från hjärtat  t a c k  till er raringar som bidrar med all den här hjärtevärmarglädjen!

Ni är inget annat än fantastiska!

Och så det bästa för Ulrika ....

Det har varit en helt galet bra vecka, så jag skulle kunna skicka två, tre det-bästa från varje dag tror jag. :-) Onsdagen var extra rolig, för då var det månadens veckomässa med efterföljande sopplunch och "kökstjänst" är det roligaste jag vet! Att koka soppa, baka bröd till den, baka en god kaka till kaffet som också ingår i sopplunchen. Duka. Pyssla om människor. Då trivs jag.

Många goa skratt har det blivit tillsammans med mina språkpraktikanter även denna vecka. Jag börjar lära mig liiite, liiite farsi och försöker prata det och det blir såå tokigt och B hon fnissar så gott. Det lättar upp att det inte bara är dom som pratar tokigt. :-)

Och så har jag varit i Striberg och fått hjälp att fixa bättre lyse till bilen, av världens snällaste ex och hundarna fick busa och ha kul ihop.

Och idag har jag och Chrille varit på julmarknad och lyssnat när Revykören sjöng julsånger. 

Mysigt!

Och så köpte jag idag en begagnad sängram och vi har kånkat och skruvat och haft oss... och sen... fick vi  oss en överraskning när vi skulle stoppa första resårmadrassen i ramen...PANG sa det.
Den är bara 80 bred...så den trillade ju bara rakt ner på golvet. Jag trodde jag hade två 90-madrasser men det är alltså en 90 och en 80...

Nå. Nu löser det sig smidigt. Jag var inne hos grannen en stund och han har en 80 och en 90 i sitt gästrum. Så jag får hans 90 och han får min 80. Hur snällt är inte det?!! :-)

Nu ska jag försöka sova för imorgon är det "taxitjänst" åt Chrille i ottan igen, ny arbetsvecka. Han trivs jättebra och är så lycklig över att ha ett jobb igen, det är nog veckan allra, allra bästa!

Hälsningar Ulrika.

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Veckans bästa.
Ja det är att äntligen kom vår nya bokhylla! Hemlevererad ända till dörren t o m.

Med noggrann mätning med tumstock och vattenpass så kom den på plats. Visserligen rymdes inte alla våra böcker men det visste vi. Man kan ju ha annat än böcker än i en bokhylla också.

En lampa, en blomma, en för mig speciell brevvåg och en gammal liten ångmaskin till exempel.

Turtlan

Söndagsbästa för mig ...

Jo, men det är ju att den första väggbelysningen där ute nu är uppe och det blir blev så bra!
Att vi kunnat sätta den 2 dm högre upp, det konstaterade vi genast, men nu är det som det är
och så får det vara.

Men ingen lampa här ..,

Och vi behöver absolut inte byta till en större lampa, det räcker gott så här.
Nu ska ytterligare tre stycken monteras, men inte ikväll.

Och konserten hade gått bra, även om pv tyckte att dirigenten grimaserat lite under en av sångerna; då, när kören först sjöng själva och sen kom orgeln in.

På jobbet gick det kanon!
Kalle är en formidabel klippa som hann ta hur många vagnar med kolonialvaror som helst!
Under tiden tog jag kassan, beställde postens blå påsar och lite annat ., ja, sånt som man kan fixa från kassan. Det kändes bra när vi låste om oss och sa hejdå!

Och det bästa för Eva på Frösön ...

Hej!

Ännu en tung vecka med sjukhusbesök och oro. Några guldkorn finns dock mitt i allt jobbiga.

I fredags var det en sån vacker dag med rimfrost på träden och snöknarr under skorna. Under eftermiddagspromenaden med Otis mötte jag kvinnan som driver det mysiga caféet på gatan ovanför oss. Jag blev så fikasugen men hade ju Otis med. "Hos mig får man ta med sin hund", sa hon. Gissa om jag blev glad! Så skönt att sitta där med en latte och en morotskaka och titta ut på alla ljus i fönstren. En välbehövlig stund.

Idag tog jag med en termos glögg, pepparkakor och saffransbullar till mamma på sjukhuset. Hon blev så glad. Med ens hade hon aptit och åt och drack och var så nöjd. Sedan pratade hon om vilket fint liv hon har haft och vad vi betyder för henne. En vacker stund i en miljö som egentligen inte är den mysigaste. Men det var som om vi skapade en liten oas mitt i allt det sjuka och sterila.

Kram Eva

Det bästa för Ann i Göteborg ...
(Hon, den STORARTADE som är så modig när det gäller hårfärgning!)

Det bästa den här veckan var faktiskt flera saker.

Yngste sonen fyllde år och blev uppvaktad helt enligt familjens traditioner med kaffe och bakelse på sängen, sång och paket.

 

 

Det var premiär för den certifierade sagoläsare på Grodan. Tre barn fick välja var sin bok, hålla sagonallen och lyssna när jag läste för dem.

Mycket mysigt och roligt tyckte jag (och också barnen verkade det som) De höll ut i hela 45 minuter och det tycker jag var bra gjort!

 

 

Kul var ju också att jag fick skicka några roliga broscher till Friherrinnan – en hund och en katt! Jag tror att de passar henne perfekt! 

 

 

OCH så var det dags för den avslutande konserten med Kom-och-sjung-kören! Terminens tema var “Giants of rock” och både bandet och kören var i sitt esse. Vi levererade bästa konserten nånsin, fick vi veta!

 

Kanhända var det för att nästan alla tyckte att det var roligt att sjunga rock! Nu känns det lite tomt Vad ska jag nu göra på tisdagskvällarna?

Kanske får jag prata med maken?

 

Ann

Det bästa för friherrinnan ....

Friherrinnan valde röding ....

Denna veckan har det varit flera bra saker.

Det började i torsdags med en julbuffé som Steninge församling bjöd alla som fyllt 65 år på. 

Mycket god julmat och annat trevligt .

(Elisabet skriver: det hela bekostas av en fond som en "herr Larsson" - numera avliden - grundade för).

Sedan fortsatte vi på fredagen med lunch på Sturegymnasiets resturangskola. Det var pv,  Sonja och jag. Elisabet fick stanna hemma då hon inte mådde så bra.

Åt en underbar lunch!.

Nu idag första advent ska jag bjuda på lite adventsfika.

Friherrinnan

1:a advent ...

Pv bygger och bygger och nu lyser en av utelamporna så fint (vi får se ikväll om vi måste välja en större lampa av samma sort; om ljuset blir för fjuttigt) och jag tar hundarna på lillrundan som tar tid, eftersom Nelly inte är på hugget.

I utestallet tittar en häst fram .., den står och drar med huvudet mot trägaveln  .., tycker väl att det är skönt, förstås.

På lagårdstaket - i solskenet - sitter ett oräkneligt antal duvor och tycks ha det så gott.

En härlig söndag och snart jobb.

Om Kalle, paketen och kören ...

Igår var det arbete från två till kvart över åtta och det var inte långt ifrån att jag ramlade baklänges vid åsynen av alla jättepaket som inte stod på någon hylla (där var det proppat!), utan på golvet bakom kassan (den här bilden från lagret är från tidigare i veckan).
Vilken lycka när en kund säger ..."men det där paketet längst ner, där till vänster, det är nog mitt!" och så visar det sig att jo, så är det verkligen.
Att i en stor trave börja sortera och leta efter små, små adresslappar, är inte alldeles enkelt.

Det var Kalle och jag som hade eftermiddagspasset.
Han är väl tjugo kanske; bästa kompis med Hampus som nu läser i Lund och det är väl vad Kalle också tänker sig att göra till hösten.
Oj, så snabb och effektiv han är!

Vi delade upp passet mellan oss och det fungerade bra.
Han sorterade alla kartonger i brödfrysen (det hade kommit två lastpallar och det var stört omöjligt att ens ta sig in i frysrummet!), slängde tjugo tomma kartonger (!!) och allt resulterade i en fantastisk ordning och reda där inne!
Tala om kvällens hjälte!

Kom hem vid halv nio .., då hade jag svängt förbi friherrinnan med fågelfrön och hennes V75-andel (nej, ingen vinst den här gången) och sen blev det inte så mycket mera.

Men bra fart nu på morgonen.
I den stora röda stekgrytan puttrar högrev i bitar (morötter, potatis, palsternacka och lök ska få komma i senare), pv hamrar och har sig i det inglasade uterummet (som är mer än inglasat, det är bara skjutdörrar-sidan som är närapå helt glasad) och själv ska jag renbädda och dammsuga i sängkammaren.

Det första adventsljuset tändes vid frukosten, men jag har lite svårt med själva adventsstämningen.
Pv däremot ska ju sjunga med Nicolaikören i stora kyrkan i Halmstad i eftermiddag, så där blir det nog mer av den varan.
Känslan, alltså.
Längst uppe i mitten bland herrarna står herr pensionatsvärden.

En trevlig första advent till er alla, ni som tittar in här!



Jag frågade en gång pv vilken sång han tyckte bäst om, så här i jultider?
Det blev den här.
Mäktig att sjunga .., jag tror att dom står på läktaren och sjunger .., fast det här är en helt annan kör.

Söndagsfönstret ...

Ännu ett fönster från Linköping, där Turtlan och hennes M varit på besök.

Hade jag inte vetat vem det var från, hade jag gissat på Ulrika.

Tack snälla Annica!

Det bästa för Gunnar i Jämtland ...
(eller i Vaplan, egentligen ...)

Det bästa för mig på länge var när Riksteatern kom till Krokomshallen med sin föreställning "Vi som bor här".

Så här glad och stolt är jag när jag fick träffa Martin Emtenäs och Stefan Sundström.
Detta var lördagen den 25 november.

//Elisabet säger: det var vid bloggträffen i Steninge i maj 2009 (eller var det 2008) som vi träffade Gunnar för första gången. Fram till dess hade han varit en flink bloggare, ja, han hade ju en blogg där man kunde kolla på webbkameror över hela landet också. För att inte tala om webbkamera vid fågelbordet och så skulle man försöka ta en bild med så många besökare vid bordet som möjligt och jag satt mest hela dagarna och spanade och tänk .., jag vann en fågelbok!

Då, på den där bloggträffen hämtade vi Gunnar på järnvägsstationen i Halmstad och på en enda gång tyckte vi om honom och det slår mig när jag ser bilderna här ovanför - där när han blir omfamnad och det är så varma leenden - att just så är det med Gunnar, man blir glad av honom.
Och han är så snäll och omtänksam.




Ett litet smakprov ...

Lördagsbästa för mig själv ...

Halvtolvkaffe med friherrinnan och pv.
Och hennes pepparkakor som är så smarriga!

Och snart är all väggpanel på plats.
Väggkontakter har kommit på plats .., nu blir det fönsterfoder och lite annat.
Lister och sånt.
Väggen är vitare än på bilden.

Och nu ska jag strax åka till affären för helgjobb tillsammans med Kalle.
Vi brukar dela upp passet; två timmar på golvet, två timmar i kassan, då blir det lite variation.
Kalle är för övrigt suverän på att komma snabbt när man har kö och ropar på hjälp.

Oj, jag höll alldeles på att glömma DN:s lördagskryss, som idag var enklare än vanligt.
Det betydde att jag klarade att lösa det på egen hand.
Hurra!
(Det gäller att hålla herr eller fru Alzheimer stången ...).

Det bästa för Barbro i Uppsala ....
(Det får bli en repris, då hon var ute så pass tidigt i veckan ... kanske har ni glömt?)



Har nu gjort min axeloperation.
Allt som jag gruvat mig för sedan augusti var lätt som en plätt.
Innan jag åkte in imorse var jag kolugn, ofattbart. Slapp tub i halsen utan sövdes på mask.
Klockrent !
Det är på ett litet sjukhus kändes nästan att jag var VIP.

Nu ska jag ta det lugnt (och lovar att göra det) med fri mobilisering som det heter.

Har gjort en Se på TV/Film lista och har böcker så jag klarar mig.

Bandaget ska sitta till 11 då stygn ska tas.

Hälsningar Barbro.

Och det bästa för Kerstin i Dalarna ...
(lifelivingitnow på instagram)

... var att klä julgranen med barnbarnet J

Första året som han är medveten om vad som händer och pratar en massa

 

Kram Kerstin i Dalarna

Det bästa för Cecilia N ....

I tisdags var det ridning igen. Samma häst som förra veckan, en svart vänlig som heter Pamela. 

Vi kommer bra överens. 

Hon påminner mycket om älskade Humlan på förra ridskolan så jag är lite förälskad. 

 

I tisdags skulle vi ta oss över bommar. En del låg på marken och några var i knähöjd. 

Och det var SÅ ROLIGT! (AP: 5 1/2:a och en motsvarande i galopp)

Då tänkte jag: inte kan väl veckans bästa komma så tidigt i veckan?! 

Men jo, det kan det!

Jag befarar att jag är lika enjängd som bloggmadamen själv säger sig vara. 

Cecilia N