söndag 16 oktober 2022

Dagens fönster ...



Ja, dom skymtar i alla fall i bakgrunden och fångades under en morgonpromenad i landet Östergötland, närmare bestämt i Gamla Linköping.

Så var det.

lördag 15 oktober 2022

Lördag .....


Ljummen luft. Daggvått gräs som under dagen torkar upp och jag tänker att i morgon, ja, men i morgon ska det bli av att klippa gräsmattan!

Tar Harry på sedvanliga rundan (borde byta rundor dagligen - bryta mönstret -  men det glömde jag!) och upptäcker J som plockar ner äpplen från det stora trädet. 

Han har en finurlig - uppenbarligen hemgjord - "håv", med vilken äpplena av sorten Belle de Boskoop tas ned. 

Vi pratar om väder och vind och jag blir glad när han säger att jag "är fin i håret". 

Vi pratar också om hans strålbehandling och konsekvensen av denna ..,  och om oro och rädsla. 

Om utgången av valet talar vi däremot inte. 

Under tiden har pv tagit bilen och kört till Glommen och båten som nu står inomhus, skyddad för väder och vind. På hemvägen handlar han extremt frodiga broccoli, samt röd,- och blomkål, allt hos Ugglarps Grönt.


Det är en fin dag.

Marken är alldeles gul av nedfallna björklöv. 

Aldrig tidigare har jag tänkt på hur mycket dessa påminner om Malå och alla björkar som stod på ömse sidor av Ringvägen! 

Domänverkets kontor på samma gata hette - i alla fall på sextitalet - Björkbo - och då förstår man ju. 

Och jägmästarens tomt var översållad av björkar!

På Domänverkets garagevägg satt i min barndom en slags fågelbur av trä och där fanns en KORP! 

En levande korp! 

Hur kan detta ha gått till? Har jag bara drömt det hela?

Och nere mot sjön, i höga björkar, kunde man vintertid se stora sällskap av orrar sittandes uppflugna i trädtopparna. Vi såg dem vårt köksfönster.

Och i Domänverkets garage stod en vessla - en slags bandvagn - som kördes av farbror Olle. Det hände att vi barn fick hoppa upp i vesslan och så körde Olle upp och ner för den ganska branta slänten ner mot isen. På morgnarna kunde man ställa klockan efter denne man .., några minuter innan sju kom han gående, på väg till sitt värv. Kanske var han någon slags Domänverkets vaktmästare? Olle med fru Valborg och dotter Maria - med vilken jag för övrigt var klasskamrat - bodde fyra hus bort från oss, alldeles nere i kurvan. 

Allt detta kom jag att tänka på när jag idag promenerade bland alla björklöven.

fredag 14 oktober 2022

Dagens fönster och lite till ...


Katten som spanade ut i fönsterglipan, den fanns i en av lägenheterna på Mariagatan i Ystad.  

Ofta när jag gick till jobbet och valde den lilla stenlagda vägen på innergården, då kunde man upptäcka den här och ännu en katt som satt och tittade ut. 

Sååå fina!

När detta skrivs är klockan snart tio och vi LÄR ska få veta hur det har gått med regeringsbildningen. 

Ja, det blir intressant. 

Hann nu på morgonen lyssna lite-lite på nyhetspanelen i tv4 och trodde väl knappt mina öron när DN:s Björn Wiman sade sig nära en liten förhoppning om att Carl Bildt skulle bli utrikesminister. 

Hörde jag verkligen rätt? Ska göra mig en kopp kaffe och sitta här i soffan - med Sigge intill mig - (Harry har fått göra pv sällskap till Glommen .., masten ska flyttas). Tända ljus på bordet. Gråmulet ute. 

Igårkväll UNDERBART god laxgryta hos Eva och den halvlånge! När jag får receptet ska jag lägga ut det här på sidan. 

Nutidskrysset i DN: 8 rätt för mig, 7 för pv.

torsdag 13 oktober 2022

 Spridda skurar från några dagar norröver ...


Dagar som bestod av hundrastning, hundrastning, hundrastning, promenader., dopp i Norrviken (ljuvligt!) .., tv-tittande ..,  fläskpannkaka, nybakade  gifflar ., borttappade  fingervantar ., pendeltåg-tunnelbana-buss-promenader .., Waldemarsudde, konstutställning, varm korv, trötta ben.

M hade arbetat natten mot lördag och så blev det samma sak natten mot söndag och söndageftermiddag hade hon jobb på en fotbollsmatch (sjukvårdsteamet) och måndag och tisdag var det heldags-introduktion på Karolinska, nu på Trauma/Operation.

Jag kan säga att det var en mör madame som kom hem om kvällarna.

På tisdagen hade jag klipptid och sade till frisörskan att hon fick "fria händer" Flera decimeter hår föll på golvet och så klippte hon upp håret rejält och jag trodde inte mina ögon när jag såg slutresultatet!! Hur kunde håret bli så lockigt och detta var ingen permanent. Hon bara pillrade lite i kalufsen.

Kände inte alls igen mig och skyndade ut i solskenet (då till Waldemarsudde) .., duschade när jag kom hem och började hitta igen mig själv. Ja, ja. Jag var ändå såååå less på att ha håret flygande i ansiktet när det blåser; åtminstone så slipper jag den biten. Det kändes skönt. Och fullt så lockigt är det inte idag.

Hemåt igår onsdag. 

Det strulade med laddningen av bilen - eller att hitta laddstolpar med rejäl effekt - och aldrig har en hemresa tagit längre tid. Tur att vi är pensionärer och inte har någon tid att passa.

Mellanlandning blev det i Värnamo hos Anders S., en bekant till pv från evigheter tillbaka (föräldrarna umgicks) och där hämtades den elmotor som pv köpt för ett år sedan (just av denne Anders) ., och som ska hamna i den gamla segelbåten. Den (båten) ska - hopefully - säjas, men det har jag hört talas om i flera år nu. 

Vi kom hem sent .., hade då irrat runt i Hyltebruk där  gatorna var avstängda både här och där - mest där - och orangefärgade pilar visade vägen, men inte dit vi hade tänkt oss. 

Så småningom fick vi tips om en laddstolpe vid Coop och halleluja, vilken lycka. Hög effekt,  dessutom. Och så hemåt längs Nissastigen, i kolsvart mörker. Allt gick bra. 

Det är nu femtiotvå år sedan jag var med i den bilolycka som så lätt hade kunnat få förödande konsekvenser för såväl chauffören som för mig själv och allt sedan dess är jag livrädd för bilkörning nattetid. Eller mörker. (Vår olycka inträffade vid halv fyratiden en mörk morgon i oktober).

Och så Stensjö. Vi mer eller mindre  s t ö p   i säng. Harry nära matte .., nära, nära. Han låg där intill mig  hela natten. Sigge kom nu på morgonen och jamade som till hälsning. Jag kokade fisk ., strök honom över pälsen och tackade högre makter att vi har så fina grannar/vänner som ger Sigge mat när vi är borta. Helt ovärdeligt är det.

Nu är klockan tjugo i fyra. I fåtöljen här intill sitter pv och sover .., på min vänstra sida ligger Harry med benen i vädret - sover han också -. Ett tänt ljus på bordet. Nordegren & Epstein från P1. Om en timme är vi bjudna på middag hos  Eva och hennes halvlånge man. Det är sista kvällen dom är här nu för i år och det dröjer väl tills fram emot påsk innan vi ses igen. 

Inväntar hur det blir med regeringsbildandet och känner en sån oändlig tacksamhet för Andreas Norlén, talmannen. I dessa tider med så mycket otrygghet för så många, känns han som en stadig klippa. 

Ungefär så.

 Long time no see .., och Dagens Fönster.



Jag börjar med bilden till vänster. Ett fönster lite där vid ytterkanten .., ett pensionat i Gamla Linköping och en flicka som tycks så omåttligt levnadsglad och sprallig och somrig - allt på en gång -. 

Så här skriver avsändaren: "Var på minisemester med dåvarande 7-åringen i Gamla Linköping i fjol. 

Vi bodde inne på pensionat Hilma Winblad i ett rum med lågt i tak och fönster ut mot en av kullerstensgatorna. 

Helt fantastiskt var det."

Nog blir man glad av den bilden! 

Här en länk till pensionatet och jag säger tack snälla Båthuspernilla för bilderna!




















Grönt är skönt .., det vet ju alla!  Ja, här skulle jag lätt kunna tänka mig att övernatta!

söndag 9 oktober 2022

Smått och gott från Gamla Linköping ....



Linköping var verkligen en ny bekantskap för mig!

Flera av mina före detta arbetskamrater har pluggat just där .., vännen Ingrid i Falun har gått i flickskola där .., och när jag berättade om L-köping på instagram, så uppenbarades att flera av ig-vännerna också studerat eller arbetat - eller vantrivts - just där.

Innan vi gav oss av norrut, så stannade vi till i Gamla Linköping, som ju är ett slags museum - typ Skansen - med gamla hus och byggnader (är väl samma sak ...) som flyttats från sin ordinarie plats och nu finns samlade på ett ställe. 

Helt underbart var det! 

Där var postkontor, affärer, repslagare, plåtslageri, en gammal skola, barnbokhandel ., en brandstation .., ja, men allt man kan tänka sig! 

Och inte minst vackra trädgårdar att besöka! Nu var vi där så tidigt på morgonen, men klockan tio öppnade det mesta och så kunde man då titta in och se hur där såg ut! Dit ska vi återvända. 















Tre utedass på den gamla flickskolans innergård. 


Och överallt kuller, - eller gatsten! 

För ett antal år sedan, innan den sista knäoperationen, hade det varit i det närmaste omöjligt att vandra omkring på såna gator! 

Nu: inga som helt problem!


På en av innergårdarna stod ett äppelträd av sorten Åkerö och jag tänkte då återigen på Ella Amdahl i Adak som längtade så mycket efter just dessa äpplen. 

Om såna finns i himlen, hoppas jag att Ella upptäcker dem!


Vackra grindar såg vi  hur många som helst av!


Och gamla skyltar!



I en broschyr kunde vi se hur där ser ut när det är vår eller sommar .., oj, oj, oj, så fint!

Men nu var det höst. 

Oktober. 

Birgitta hade namnsdag. 

Och Britt.


Ja, det var lite bilder därifrån det. 

Log åt hur olika man uppleva en stad. Lisen som jag känner från alla åren i Malå, hon skrev så här i en kommentar på instagram: 

"Jobbade 6 månader på Länsstyrelsen i Linköping, åren 1966-1967. Stansade mantalslängder på ackord. Kunde inte infoga mig i att säga ni, i stället för du. Har alltid duat folk, hög som låg. Det var ett enormt ögontjäneri på jobbet. Försökte jag tilltala någon vid rött trafikljus blev det lucka-lucka. Landskapet var alldeles för platt för mig, ingenting att vila ögonen på. I slutet av mars blommade en massa konstiga blommor i gräsmattorna. Det var ju då vi hade vår bästa tid i norr, snö, snö! Nej, Linköping var ingenting för mig och exet. Han hoppade av sin lärarutbildning , åkte hem till Malå och tog lärarvikariat. Där satt jag med min uppsägningstid, övergiven. Åkte tillbaka till snörika Norrland, fick jobb hos  polisen i Malå 2/5 1967. Jag har "suttit inne" hela mitt yrkesliv och njutit av att bo i ett län med fyra årstider."

Så olika kan det vara! 

Själv flyttade jag  f r å n  Malå till dom där underliga blommorna på gräsmattorna och älskade att slippa meterhöga snödrivor som aldrig ville smälta, i alla fall inte så snabbt som jag önskade!

Tänk, sådan tur att vi människor är olika! Kanske till och med att vi har det i generna .., det menade i alla fall Svante Päbo.



Såååå fina skyltar! 

Och ögoncacao ..., utrört i en kopp med lite mjölk, socker eller grädde. 

Barndomsminne, rakt av.

Det blev chokladröra det och som godis!

Nu ska jag gå ut i solskenet! 

Alla tre hundarna sover .., 

Emma pluggar.

 Dagens fönster ....


... fångades av mig själv och det hände sig igår när vi strosade omkring i Gamla Linköping - museiområdet som visade sig vara helt underbart fint -! 

Cloetta hör uppenbarligen till Linköping. Nu är jag visserligen en Maraboufantast, men min pappa t.ex, han älskade Center och ofta när han promenerade till kiosken hemma för att köpa Aftonbladet, då fick en rulle Center göra honom sällskap hem. 

Och kexchoklad hittar jag allt som oftast i pv:s ryggsäck eller på hans rum .., eller i kylskåpet .., och min före detta svägerska, hon hade nästan alltid en skål med Bridgeblandning ståendes på bordet. 

Såja. Nu vet ni.

torsdag 6 oktober 2022

Torsdag ...

Följande har hänt och händer på Ejdervägen i Stensjö. 

Hos Ecke och Britt har såväl den större stugan (som inte är stor, men tillräckligt ändå) och lillstugan fått ny färg. Nej, den stora  s k a  målas om - väggarna är skrapade - men är tydligen ännu inte redo för penseln. Eller så har målaren tagit paus.

Där har även färdigställts två parkeringsplatser som vetter mot bäcken och delar av det stora grönsakslandet är därmed försvunnet.  

På andra sidan, mer mot havet till, har grenar kapats på plommonträdet (inte fällts som jag trodde) och ett jättelikt område har grävts upp och fyllts med matjord .., mot bäcken till, i andra änden av tomten.



På granntomten intill vår fälldes för kanske två år sedan den gamla - och vid storm - farligt lutande björken. Så deppigt det var!  (Eftersom vindarna oftast är västliga, hade den med största säkerhet dråsat över nyponroshäcken och hamnat på vår gemensamma uppfart).

Björken bidrog till djup när man tog bilder mot vägen till och jag tyckte länge att det kändes så  t o m t  och öde utan trädet .., det som blev nästan som ett landmärke. 

I alla fall för mig. 




Så här kunde det se ut tidigt på våren. 

Ser ni det blommande trädet där bakom till vänster ..? 

Tänkte först att det var ett fruktträd, men det är kanske är slån som vuxit sig stor?

Och idag - så här -. 

Nu är trädet borta. 

Tanken var att en Friggebod skulle byggas nära den stora dungen till vänster på bilden, men se, det satte sommarhusägarna bakom dungen stopp för. Dom i sin tur kör ner enbart över dagen (från Sthlm, tror jag) och sover aldrig över. 

Nu kanske Friggeboden ska flyttas längre in på tomten och kanske ärr det därför trädet sågades ner idag?

Ja, jag förstår om man vill öppna upp och få mer ljus och mer tillgång till den stora gräsmattan, men helt själviskt saknar jag träden.


Halva förmiddagen har jag förberett fisksoppan som Eva från Tyresö och den halvlånge ska bjudas på i eftermiddag. En ny variant av fisksoppa .., samma recept som min systerdotter använt sig av när vi var i Skåne och fick till den middag. var den himmelskt god. 

Så kan jag berätta att hos grannen två hus bort - på samma sida - där har det sprängts idag. Där ska byggas ett slags förråd, men berg kom i dagen och ja, då var det bara att inhämta dynamit. 

Det var i alla fall intressant att stå och titta på. 

Och grannen Annelies bygge av soptunneskydd i form av slanor av salix vilka bildar stomme, den är nu klar och det blev jättefint! Bildbevis kommer, men inte just nu.

Dagens fönster ...
















... som inte är ett fönster och ändå blir som ett sådant. 

Det är farstukvisten hos min mormor, eller nu tillhör den moster Gunhild och huset som är ganska stort (men inte sååå stort som jag minns det från min barndom) är även hem åt en av mina kusiner, Peder.

På ett av våningsplanen bodde en tid moster Gunvor med familj och jag minns mormors rum och en byrå på vilken det stod ett inramat fotografi av mamma i sjuksköterskeuniform. Kanske från hennes examensdag?

Min förtjusning i humle .., den tror jag kommer härifrån.

onsdag 5 oktober 2022

Femte oktober ...



Och detta är nog det allra sista i blomväg som kan plockas in från rabatterna. 

Gurkört .., en gräslöksblomma .., blodormrot .., höstanenom och lite gurkört där längst till höger. 

Vasen är helt perfekt till såna här småttingar.

Svante och lite till ...

När jag natten mot idag absolut inte kunde somna, valde jag att lyssna till olika program från P1. 

Det första var Söndagsintervjun där Martin Wicklin intervjuade den nyligen utsedde Nobelpristagaren i medicin - Svante Päbo -. 

Programmet sändes den 15:e december 2019 och hur intressant som helst var det att ta del av denne herr Päbos uppväxt, karriär och allt  vad det nu handlade om. 

Här är en länk till programmet om någon är intresserad.

Och liiiite roligt var det att nu i början av oktober få en God Jul-hälsning av programledaren. 

Nackdelen med att välja ett radioprogram att försöka somna till, är att det kan bli på tok för intressant och på så sätt blir det ju om möjligt ännu knepigare att somna. 

När klockan var halv fyra, valde jag i stället Naturmorgon från den 4:e september 2021. 












Foto: Thomas Öberg. En båk (ett sjömärke) på Pite Rönnskär, med fyr och fiskarstugor i bakgrunden. 

Det avsnittet handlade om en flyttfågelsmorgon på Pite Rönnskär, beläget mellan Piteå och Skellefteå och just den lördagmorgonen för ett år sedan låg jag - aningen ångestfylld - på Halmstad sjukhus och då blev det här programmet (som kändes som en hemifrånhälsning) till någon slags mental trygghet. 

Flera nätter därefter låg jag ihopkrupen i den obekväma sängen och hade hörlurar i öronen, allt medan jag lyssnade till pratet. Om och om igen samma program. 

En sån oändlig trygghet blev det och kanske var det Lars Sandbergs dialekt som bidrog?

Nå, hjälpte detta ett år senare? Ja, kan man tänka sig! Jag somnade!

Så har Tommy nu på förmiddagen kommit från Göteborg och vi tog en promenad med hundarna nere vid havet och en mer aktiv hund än Lykke (mycket bordercollie i henne) har jag aldrig träffat. 

Hon uppför sig precis som vallhundar .., springer hit och dit och hit och dit ..., nosen i backen hela tiden och såååå ivrig!

Lyckan är förstås maximal om hon råkar upptäcka en kaninhåla .., och då stoppar hon in så gott som hela huvdet, så där "ho-ho-där-inne!"

Men nu har hon åkt sin väg, denna lilla, fina Lykke .., som är så underbart snäll och fin! (Men Sigge skulle hon nog gärna äta upp till lunch).

Milda vindar ute. Comfortvindar brukade jag kalla dem. 

Och jag har plockat in dom allra sista (?) buketterna och oj, så glad man blir av lite blomster.

Ungefär så.

Dagens fönster ....


På andra sidan kustvägen finns den här gamla ladugården och egentligen vet jag väl inte så mycket om den - men det vet nog Lennart jag tror har vuxit upp just där -, jo, jag ska fråga honom när vi ses nästa gång. 

Kattegattleden där det sommartid vimlar av cyklister, den upphör just här och då finns bara en pytteliten vägren, kanske någon dm .., och det är i det närmaste förenat med livsfara att befinna sig där.

Sommartid kör dessutom bilisterna fortare än vanligt och går man med Harry i koppel, har det hänt flera gånger att husbilturister vinkar att jag ska gå åt sidan (men det finns inget mer att gå på, bara ett brant dike!). 

Att själva köra ut lite mer på mitten av vägen (om där inte kommer några mötande), tycker jag vore betydligt enklare.

tisdag 4 oktober 2022

"Dödgrävarens hustru ..."












Detta var Halmstad Filmstudios tredje film under höstterminen (3 av 10) och den hade jag verkligen sett fram emot att se. 

Så här stod det i programmet: "Guled försörjer sig som dödgrävare. Han står utanför sjukhuset och inväntar ambulanserna. Har han tur har någon avlidit och han kan tjäna lite pengar. Guled avgudar sin hustru Nasra, men Nasra är döende och i behov av en njurtransplantation som de absolut inte har råd med. En rättfram och universell kärlekshistoria, berättat på ett sätt som både överraskar, skapar spänning, bär på sarkastisk humor och och väcker känslor."

Nu visade sig det här vara en ovanligt kort långfilm (finsk-somalisk) - endast åttiotvå minuter - och det var jag innerligt tacksam för. 

Filmen har fått fantastiska recensioner ., den enda som tyckte ungefär som jag själv var Aftonbladets Emma Gray Munthe. Hon gav filmen en 2:a i betyg.

Men varför nu detta? 

Ja, jag tycker att den tjusiga kvinnan som ska agera döende, agerar verkligen inte som vore hon nära döden .., jag tycker att hela hennes skådespeleri var så stelt och .., och jag tycker även att det var så med många medverkande.

Jag har aldrig besökt Somalia och såklart då inte Djibouti, så den biten var intressant och påminde om Ghana, men själva handlingen ..., nej. Det är förmodligen mig det är fel på - att  jag inte kan uppfatta det som recensenterna fann så magiskt -. 

RegiKhadar Ayderus Ahmed (detta var för övrigt Somalias Oscarsbidrag).

Den dödssjuka kvinnan spelas av Yasmin Warsame (tydligen fotomodell också) och rollen som hennes omtänksamme make innehas av Omar Abdi (finsk-somalier)


Ja, här ser ni .., madamen i det gula huset är definitivt inte att lita på, i alla fall när det gäller valet av filmer. 

Detta var tydligen en av 2022 års hittills (felstavat i recensionen, ser jag) bästa filmer.

På menyn och lite annat ..

Tog för någon dag sedan in minst 2 kilo mogna tomater från växthuset och tänkte då göra ratatouille, vilket jag skippade när zucchinin visade sig vara så dyr. I stället hackade jag bara tomaterna - som tillsammans med lök i inte alltför små bitar - spetspaprika, plus vitlök, fick fräsa omkring i lite olja. Kryddade rejält med oregano, svartpeppar, salt och cayennepeppar. 

Kokade sedan upp gnocchi-pasta och blandade alltsammans. 

Jag kan säga att billigare middag - och godare - var det ett tag sedan det bjöds på här i huset.

Ungefär samtidigt knackade det på dörren och där stod grannen från ett av dom vita husen - det var Paul och dottern Edit -. Nu gällde det jultidningar. Det blev en stunds trivsamt småprat i vardagsrummet och Edit kryssade i rutorna för det vi hade valt och berättade - bland annat - att hon går i tredje klass i Falkenberg och jag frågade Paul om han hade nya glasögon och jodå, det hade han.

Nu på morgonen var det sedvanligt mejl från min syster i Australien. Så här skriver hon och då tänker man ju att oj, nobelpris borde även gå till dem som uppfinner detta som hon skriver om. 

Det hela handlar om ett besök hos kardiologen på Flinders sjukhus i Adelaide, där resultatet av hennes - sedan ett par år tillbaka inopererade monitor - skulle redovisas.

Så här skriver hon:

"Det är ju inte så långt till Flinders men det brukar vara svårt att få parkering så jag ville vara ute i god
tid och åkte hemifrån 9.45.  Tur var det för jag kom i fel fil två gånger och fick åka tillbaka en bit och
trixa till det innan jag äntligen kom rätt. (Vägen har säkert tio filer vid Flinders och vet man inte exakt 
vilken man skall vara i, så är det kört). 
Det tog en stund innan jag hittade en ledig parkeringsplats, men jag hann precis i rätt tid till The Cardiac Unit.  Då retade det mig omåttligt att min coordinator T var 45 min. försenad.  Det är otroligt hur de kan avläsa min hjärtverksamhet för hela året - allt var bra, men man undrade om något speciellt hade hänt i april för då hade jag ökad och mera ojämn hjärtverksamhet och det var ju då jag hade min bilolycka.
Hemresan gick utan problem och resten av dagen får bli en innedag för det regnar fortfarande."

Nu tänker jag titta på film. "Dödgrävarens hustru". Pv surfar runt på sin mobil och pratade om att ta en tur på rullskidor (blev inte av igår). Ps. Tittade på Google Maps och några tio filer till sjukhuset tyckte jag mig inte se, men väl fem ,-). Det kändes kanske som tio. Ds.

Dagens fönster ...


Ännu ett bidrag från septemberhåven. Tänk, allt detta kakel! 

Sååå vackert!

Tack annannan.

måndag 3 oktober 2022

Tack SVT och Rapport ....!

Men allra mest tack till deras reporter Carl Fridh Kleberg för hans - enligt mitt sätt att se det - oerhört  intressanta reportage från Georgien och vad som händer när ryssar i tusental kommer in i landet! 

Missade du kvällens Rapport?

Reportaget finns 16:21 in i programmet.

En solig dag i början av oktober och Dagens fönster ...


Ja, men vilken helt ljuvlig oktoberdag det här har varit! Nitton grader i solen mitt på dagen och visserligen ganska blåsigt (eller mycket ...), men ändå. Vilken ynnest att få vara med om såna dagar. Brittsommar, kanske?

Innan lunch kom exet från Skåne och Harry blir totalt galen av glädje när han hör bilen köra upp på garageinfarten. 

Och så blir det en stunds voffande och hoppande när Lykke kommer utskuttande, men det tar snabbt slut. 

Det märks att Harry är en ålderstigen herre. 

När exet tackat för sig och tagit sikte på Göteborg, lade sig Lykke i hallen och stirrade mot ytterdörren, precis som Charlie gör när Maria har honom med sig. 

Men så, plötsligt .., kom den lilla damen upphoppande här hos  mig, ja, det var för en kort stund bara. Så fin är hon! (Ska vara här tills på onsdag). Det är rent obegripligt så hon lossar hår! Tog ryktan och drog gång på gång genom pälsen och det kan jag säga att det blev otroliga mängder med mjuk, svart päls som nu ligger på gräsmattan.


Ett Dagens Fönster får också hänga med i det här inlägget. 

Det är förstås Ecke och Britts (numera en av sönernas) lillstuga, den som tidigare var gul och en gång i tiden hängde en livboj där uppe vid luckan, ovanför fönstret. 

De röda taket är nu vitt och det känns allt lite ovant, men blev ju inte så tokigt. Och plötsligt upptäcker jag att siffran 10 kommit upp där vid husknuten! (Eller har jag aldrig tidigare lagt märke till det ..?)

Lyssnade till radions nyheter och hörde att Nobelpriset i medicin tilldelats svensken Svante Pääbo. Ja, stort grattis herr Pääbo! 

För övrigt är det mest skjutningar och krig och man kan bli deppig för mindre än så. Men så ringer min äldsta syster som bor i Skåne och hon frågar hur det är med mitt hjärta och jag säger att det är hur bra som helst. Hon låter som vanligt och jag blir så innerligt glad. Så omtänksam hon är och har alltid varit! 

Och vi pratar om vädret och lite om Nobelpriset och hon säger att det blåser kallt i Skåne. Samtalen blir korta. Några få minuter bara, men ändå. Jag minns i början av 60-talet när hon kom hem på julledighet .., då arbetade hon som hembiträde i Avesta och senare som tandsköterska i Karlstad och jag brukade möta henne vid busstationen hemma och vi satte hennes bruna resväska på sparken och jag var så lycklig över att hon var hemma igen. 

Vi brukade skriva brev till varandra. Hon har så vacker handstil, denna min äldsta syster.

Och jag minns också när mamma och pappa åkte på sitt livs första och enda charterresa - det var till Las Palmas - och jag hade börjat i första klass och Rigmor tog hand om hus, hem och hundar och även om mig. Vi åt kroppkakor flera dagar på raken - kokta eller uppstekta -!

Ja, den dagen inte Rigmor finns i livet (risken är väl att jag går hädan innan dess) då blir det  t o m t.

söndag 2 oktober 2022

Andra oktober ....



Då ser det ut så här, när jag sträääcker mig över sommarhusgrannens nyponhäck. 

Lite känns det som sommar. Sjutton grader varmt, visar termometern i köket. I solen, alltså. 

Vi har tagit längre (pv och harry) och mindre långa (jag själv) promenader och pv har bakat kanelbullar och sitt eget matbröd i långpanna. 

Lite har vi pratat om veckan som kommer. 

Båten ska in i den byggnad där den ska förvaras i vinter och det blir nog ett äventyr.

Filmstudion i morgon och filmen som visas är "En dödgrävares hustru".

Läser recensionerna på nätet och kan konstatera att Aftonbladet ger filmen betyget två, medan Dagens Nyheter använder ordet "filmmagi" i sin rubrik och ger den en fyra. Filmen är finsk-somalisk och är det nånting som är bra med filmstudions val av vad som visas, är att man får upptäcka mindre kända produktioner (men den här blev ju väldigt känd). 


Så här vackert var det under promenaden. 

Havet var grönturkost i visst sken .., och himlen så där höstigt blå. 

Nu blir det kaffe!

Bra tips från Båthuspernilla! 

Det handlar om att detta att streama/ladda ner filmer, apropå att jag tipsade om Triart.se.

Så här skriver hon i sin kommentar: Och med ett lånekort hos ett anslutet bibliotek kan man strema ett antal filmer i veckan gratis hos https://www.cineasterna.com/sv/ och där gäller varje "lån" i 48h.

Länk här, till den som är intresserad.

Tack Pernilla!

Dagens fönster ....





















... kom susande från Portugal. 

"Ur septemberhåven!" skriver avsändaren som förstås var den här madamen

Under hela min uppväxt hade vi minst en hamiltonstövare i huset och hur många vårar som helst hade vi en kull med småvalpar. Säkert är det därför jag tycker så oerhört mycket om släthåriga hundar ..., med lika släthåriga öron som är såååå lena och perfekta att pilla lite på. 

Ungefär som den på bilden; den som väntar på husse eller matte som kanske sprungit iväg för att hämta lunch eller nånting annat.

Tack annannan!