Och så här gör Anna i Porto ....

Julkort till landet Halland, men inte i år ...

Här kommer jag in sent omsider.

I eftermiddag ska jag fara iväg och få köpt mina julkort hos UNICEF-kommittén. Om jag hade kunnat uppbåda jultankar i oktober hade jag beställt dem när katalogen kom, men sådan är nu en gång inte jag.

Men riktiga julkort skriver jag, de allra flesta åren. Någon enstaka gång blir det i stället en hälsning fram på vårkanten, om december varit särskilt hektiskt eller särskilt trött. De människor som jag bor långt ifrån och inte alldeles vill tappa bort får ett julkort och ett litet standardiserat julbrev med ett och annat från året som gått.

Ska det vara så ska det vara på papper! Jag sätter med stor glädje fram de få julkort vi får hit ner på spishyllan. Hemma i föräldrahemmet sätts de alla upp på skåpdörrarna vid köksbordet.

Men jag tror banne mig att jag ska följa Ingelas tips och göra julbrevet online.
Då kan jag ju lägga med en julsång också.

// Elisabet säger: och eftersom jag inte vet vilken julsång annannan tänker lägga in, så gör jag det i stället .., tar en som jag tycker är riktigt fin. Så praktiskt att vara föreståndare för sin egen blogg ,-)
Här är den! (Det är den första sången ...).

Det bästa för Lilla B i Västmanland ...

Bilden från Lilla B:s egen sida ..., här är det chili på gång!

Mitt liv har ju varit ett elände sedan Sten insjuknade och avled i ALS.
Mycket stöd av släkt och vänner har jag fått och det är jag så tacksam för. Nu känns det som om jag är på g igen och vill gärna delta i lotteriet den här veckan.

Det bästa för mig i veckan är att jag helt oväntat fick en fråga från en väninna i Tyskland som undrade om hon fick komma och hjälpa till med min chilisådd.
Så jätteroligt!

Hon tar sig ledigt och flyger hit i slutet av januari.
Då jäklar ska det bli sådd av!
Och roligt ska vi ha!

Hälsningar Birgitta.

Det bästa för annannan i Portugal ...

Måhända blivande ved från Lilla Stensjö ....

Hej Elisabeth!

En glädje var att skicka iväg ett litet paket till Halmstad.
Förhoppningsvis har du fått mitt bidrag till vinster när dragningen går av stapeln den här gången.

En annan glädje är att vi nu kan elda i vår öppna spis, eftersom vi har fått sotat och fått hem ved. Sotarna var ett ungt par och hon var som gjord för att klättra i skorstenar: 160 cm lång och smal och senig. Han som kom med veden var civilingenjör som i väntan på arbete i sin egen bransch sålde ved från föräldrarnas skogsfastigheter via deras garage i stan. I bägge fallen människor som gjorde ett bra jobb och var stolta över det. Och i vårt vardagsrum blir det så varmt och mysigt om kvällarna.

Hälsningar annannan.

Hör ni govänner ...

Nu är det brått om ni vill vara med i det sista lotteriet före jul!

På onsdag är det dragning och den som vinner hinner precis få priserna innan tomten kommer!

Hittade ni nån glädje ....?

Dagens fönster ...

Det här hittade jag i en liten bergsby bara en liten bit bort från vår egen. 

Hela byn var dekorerad med julpynt och julkrubbor. 

Det här, det vackraste lilla fönstret, får du av mig!

Kram från

Monet

 

// Och tusen tack! säger jag.

Och så tar vi ett eftermiddagsfönster ....

Hej finaste, här kommer ett fönster med många fönster.
Ha en fin tredje advent, själv ska jag njuta av julbord på Höörs gästis om 2 timmar.

Puss och kram.

Annika.

// Julbord på gästis i Höör i Skåne .., å, det låter som allra bäst det! hälsar Elisabet.

I tomtens verkstad ...

... pågår julkortstillverkning.

Det roligaste som finns!

Och gissa, om hyacinterna dofter gott!
(Duken är den som inköptes på Röda Korsets loppis i Falkenberg. Vävd i linne. 30 kr.)

Äventyr som heter duga ...

Bilden från Svenska Dagbladet. Trafikkaos i ..., just det: Indien.

Krister Larsson heter en man hemifrån, en som - å arbetets vägnar - flyger och far runt hela världen, ja, säg den plats där han inte har varit!

När jag på facebook tipsar om den där underbart härliga filmen som vi såg igår (Kunskapskanalen, ära var den!), den som handlade om hur det är för utlänningar att ta körkort i Indien, Japan eller Tyskland (jag looooog säkert en timme efteråt!), så hörde denne filurige Krister av sig.

Så här skrev han först, - det handlade då om Indien -:

"Jag jobbade i Indien, då somnade en taxichaffis, jag styrde bilen ut på ett fält, annars har det gått åt pipan. En annan kollega var där och chaffisen körde på en fotgängare så han (fotgängaren) flög över bilen med mindre bra slut, men chaffisen bara fortsatte."

Och så kom han ihåg ännu mera.

"Det var samma resa som dom höll på att ta död på mig, jag hängde med en fot fast i en hisskorg i ett schakt för naturgas och den lille rackarn lurade mig och sa att det var klart att kliva ut, men vi var inte i botten ..,  släppte taget och snurrade runt, tack o lov har jag utrustats med stora fötter så gruvstöveln med stålhätta kilade fast så jag blev hängande upp o ner tills dom körde ner korgen. Ibland när jag åker hiss körs det lite minnenas repris."

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Ett Halland där det har regnat mest hela natten och det är inte så mycket bättre nu.

Vinterstudion hörs från tv-rummet .. , och så ljudet av den pipleksak som pv förärade harry.

På fönsterbrädan ligger den lilla, röda löparen som jag köpte på loppis i Falkenberg för tio kronor!

Och så är det domherren bland enriset, vars fjäderdräkt plockats bort av en krabat på fyra ben, svart päls och svans. Harry.

Tack och lov ....

.... att jag inte skulle ta körkort i Japan!

Eller än värre: i Indien.

Så här berättar ni .....

Vykort från pv:s kompis Pelle ..,det var i fjol.

Turtlan: jag skickar julkort med frimärke men det är färre än för några år sedan.
På något sätt är det kul att skriva i ordning dem och sen posta. Lika kul att få sedan... förhoppningsvis för det har också blivit färre.

Men idén att istället skänka julkorts & portopengarna till någon välgörenhet är ju bättre. Den ska jag ta till mig. Till att börja med så blev det varsin julklapp på hos Unicef till familj & nära.

Nu ska jag skriva klart mina julkort årgång 2013.

Dinah: jag skickar julkort varje år. (till de jag har adressen till, Elisabet) Med posten.
De som tänker skicka e-mail eller godjula mig på facebook kan skita i det, för det gör mig bara irriterad.
I många år har jag köpt träd till julkorten eftersom avskogningen är ett stort problem och bara runt Victoriasjön minskar skogarna med 0,7 miljoner hektar per år.
Men i år köpte jag ett gäng förlossningar på Panzisjukhuset i Kongo och skickade till några utvalda. Resten får bara vanliga kort med tomtar och granar.
Och förlossningar passar ju bra i år eftersom Musikhjälpens tema är att alla flickor ska ha rätt att överleva sin graviditet.
http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2013/08/Tva-miljoner-valdtagna-i-krigets-Kongo/

Ruta Ett: jag har inte skickat julkort på flera år. Förr skickade jag massor men när jag blev sjuk så var det inte en tanke på att skicka julkort. Följaktligen får man inte så många heller, men några är ju alltid trogna och då får jag dåligt samvete.
I år har jag faktiskt broderat små julmotiv, (http://www.tillbakatillrutaettigen.blogspot.se/2013/12/dagens-broderi.html) som fått pryda mina julkort. Det är ingen massproduktion så det blir bara några få utvalda som kan tänkas få julkort från mig i år.

Babsan: för andra äret i rad skänker jag julkortspengarna till nåt välgörande ändamål,iår blev det Musikhjälpen.

Mian: Jag ser på din bild att jag skickade julkort förra året.
Men nu fanns det inget bläck i skrivaren.
Det blir miljövänlig distribution via MMS, WhatsApp, mail och Facebook i år ♡

garnlivet sa..., gör som ifjol och skänker en summa till "Läkare utan gränser" och önskar vänner God Jul via sms eller facebook.

 

Julkort från Sonja och Gösta - i fjol -.

Mian: jag skickar mest elektroniska hälsningar, ringer en del och skickar därför bara ett fåtal julkort numera. Nästa år ska det nog endast bli MMS, mail och telefonsamtal tror jag. Chattar t.ex hellre en stund med nån än sänder ett kort.

Eva i Tyresö julkortslåda

Eva i Tyresö: jag glädjer mig alltid åt julskrivandet. Först tar jag fram röda aken med tillbehör och listor på tidigare års skrivande.Sedan tar jag itu med amerikabrevet. Vår släkting är ju 90 år och man vet inte. Jag passade i år på att fota och beskriva för henne hur vi fick Amerikalåda av hennes svärmor när jag växte upp. Det var en verklig höjdare för en ganska fattig flicka i Norrköping. Det var underbara ting i den lådan. Nägra har jag kvar och i minnet finns allt.

 

mossfolk: haha vad jag känner igen varannatårsskickandet :)

Här är julkort viktiga saker! Jag blir j ä t t e g l a d när de dimper ner i brevlådan. Till kattdamernas stora förtret har matten sprungit runt med kameran i flera veckor i jakten på ett bra julkort. Till mattens stora förtret har kattdamerna varit allt annat än samarbetsvilliga. I slutändan kan vi konstatera att det är tur att Cosmos är samarbetsvillig...
Nu håller jag som bäst på att skriva adresser på kuverten :)

Nu håller jag som bäst på att skriva adresser på kuverten :)

Ingela i Malå: jag skrev alltid ett julbrev förr om åren till vänner långt bort. Foton och små berättelser om familjens liv från året som gått. De sista åren jag gjorde det var det i digital form i en särskild blogg som jag gav vännerna tillgång till under några veckor i december och januari via sms eller vanligt julkort. Men nu blir det ingetdera.

Skönsång ....



Det är Leinas vänner som har spelat in detta.
Så underbart vackert bara!

Det bästa för Babsan i Uppsala ...

Det bästa denna vecka har varit flera saker.

Det första är att jag drabbats av Leila bakarfeber, minst 10 år sedan sist och allt blev om än inte snygga så ofantligt gott!

Sedan så vaknade pysselfebern också och då blev det ett täcke och kudde till lillfisens julklappsdockvagn.

Känns som en bra och kreativ vecka.

Babsan

Och limfläckar på duken ...

Första julkortet kom igår - från Malå -. Och hjärtat värmdes.

En gång i världen gjorde jag alltid egna julkort - klippte och klistrade - och köksbordet i Malå var översållat av fotografier från Extrafilm och där fanns RX-lim, pennor, små klisterhjärtan eller stjärnan och silverpennor och frimärkshäften!
Och så förstås ett A4-ark med alla adresserna.

Och naturligvis missade man någon och så tänkte man att nästa år .., då ska jag verkligen komma ihåg att skicka till honom eller henne och då tänkte den personen förstås ...,"jaha, inget julkort från Malå, då kan man lika så gott låta bli att skriva" och då blev det nån slags varannat-års-skickande.

I år tänker jag verkligen ägna mig åt julkortspyssel, även om det kanske blir i sista minuten.

Och hur gör ni andra ...?
Har ni lust, så får ni gärna berätta.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

"Så här såg det ut från mitt fönster på jobbet ...", skrev ellem i Skellefteå för ett par dagar sedan.

// Och jag är evigt tacksam att ni har fönsterhåvarna redo! hälsar bloggmadamen.

Nu har jag ställt till det ...

Installerade ett antivirusprogram och nu kan jag inte komma åt mina bilder som ligger på skrivbordet.
Nej, jag måste kontakta administratören för att be om lov.

Administratören, det är ju jag det.

Och inte hittar jag hur jag ska bevilja åtkomst heller.

Och nu har hon ....

... skrivit ett sånt där inlägg som gör mig alldeles inutivarm.

Hon, forskar-handledar-madamen i Portugal.

Runt fikabordet ...

Klockan åtta-noll-noll-piiip var det dags för sedvanligt lussefirande på jobbet.
Det är Lena - äldst i gården - som arrangerar det hela och gör det med den äran!
I år hittade hon inte luciaskjortan, utan tog helt sonika ett gammalt lakan, gjorde en öppning och så här fin blev hon!
Inte nog med det .., hon fixar frukosten också!
Tre olika sorters hembakat bröd bjöd hon på .., risgrynsgröt, kokta ägg .., hemgjord marmelad .., ost .., ja, det var hur gott som helst!

Den här lilla lucian fick följa med också.
En  alldeles säregen historia berättades också - om just dockan -, den ska jag berätta om ikväll, när jag frågat Lena och fått alla detaljer.

Till höger skymtar tvillingpappan - tillika schemaläggaren och affärens allt-i-allo: Mattias.
Han är inte fullt lika strålögd om morgnarna numera .., det är lite si och så med nattsömnen hos dom små gossarna, men här är han med och hör när Lena berättar om luciadockan.

Så här fint var det i det lilla köket.
För en gångs skull var bordet befriat från brödprover, trasiga chipspåsar .., chokladaskar från någon leverantör eller julkort från bagerier eller läskfabrikanter.

Ja, det var en trevlig morgon och nu återstår några timmar innan det är dags att börja arbeta på riktigt.

Dagens fönster ...

Hej o kram och jag gick förbi då många fina fönster i Lund tidigt i morse.
Fångade iaf ett till dig. ♡

Hälsningar Annika i Kävlinge.

// Tack snälla, rara! säger Elisabet.

Den där känslan ...



... när livet är som allra bäst.

(Från julbordskvällen på Skepparstugan i Steninge igårkväll.)

Tjugo minuter tar det ... 

... att åka till Falkenberg och om jag inte hade bott här, i Stensjö, så hade jag lätt kunna tänka mig att hamna någonstans på landet i närheten av såväl Falkenberg som Varberg.

Och ja, jag har ju sagt det tusen gånger tidigare, men människorna i Falkenberg är så mycket mer öppna än halmstadborna!

Så här fint lyste aftonsolen på snögubbarna vid stadshuset!

Alldeles bedårande är dom - gubbsen -!

Och där finns små kaniner, svampar och ekorrar!

Helt ljuvligt!

Utanför en av de större butikerna stod "gamla FBK:are och sålde julgranar".

"Får jag ta en bild av herrarna, som ju inte tycks alltför åldersstigna ...?" ropade jag.

Jodå, det gick bra.

Och här står en reflexprydd man och försöker spetta upp röret till en skylt som blivit nermejad.
Det hela påminde alldeles väldigt mycket om när tandläkaren spettade och hade sig för att upp min hörntand.

Men nu är jag hemma igen och nu återstår ytterligare tre lediga dagar fram tills vi åker till Sthlm.
Onsdag och nästa fredag och lördag.

Någon stress tänker jag inte anamma .., den får hålla sig borta!
Och hur har ni det?

Det bästa för Kerstin Hedgren ...

"Det bästa den här veckan är inget jag kan skriva om här, men det hindrar inte att jag går runt och ler för mig själv hela tiden."

// Det låter väl underbart! hälsar lotteriföreståndarinnan.

Det bästa ....

Här är vinsterna: fem underbart vackra julkort med kuvert, skänkta av Monet i Frankrike.
Tänk er själva att styra penseln via munnen eller foten .., det är ju helt fantastiskt!
Tack snälla Monet!

Och Röda Korsets retro-julklappsetiketter från 60-talet!
Sigge sponsrar och hälsar till er alla!

I byrålådan, bland blommiga påslakan, ligger väldoftande lavendelpåsen, sydd av Ann i Göteborg.

Såja .., nu vet ni .., nu är det upp till er att plocka fram det där som värmde hjärtat lite mer än vanligt. Jag vet precis vad mitt bästa är.

Dagens fönster ....

Hej!

Fångade några fönster på Karlstad Teater till dig. Fönstren och de de speglar sig i, finns i salongen där man kan ta en fika i pausen.

- Kanske heter det Spegelsalongen?
- Vad vet jag. Fint är det där i alla fall.

Turtlan

En kväll att minnas ...

Klockan 18.00 börjar serveringen av julbordet på Skepparstugan i Steninge och det är pv, Gösta, Sonja och jag själv som kommer dit och där är nästan fullstatt och vid ett långbord intill vårt, där sitter mest bara bekantingar från affären, ja, vid andra bord också.

Så många varma leenden och hejanden tror jag mig inte ha mött under en enda kväll i mitt liv!
Det är som att bada i ett hav av kärlek.

"Men känner du alla ...?" frågar Gösta.

"Ja, jag har bott här i mer än tjugo år och hon känner långt fler än jag gör ..", svarar pv leende.

Det är jobbet förstås - världens bästa jobb - det vill säga, om man tycker om att ha med människor att göra,  och känner dem gör man inte .., men man vet vilka dom är, kanske inte till namnet, men känner igen dem i alla fall.

Julbordet är hur fint som helst och jag äter mig - som vanligt - mätt på sill och gravad lax, ja, jag är faktiskt inte det minsta intresserad av kötträtterna och inte av ris á la malta eller köttbullar och prinskorv .., för mig är sillen det absolut bästa!

För pv är det tvärtom.
Han äter inte sill, dricker inte julmust, tycker inte om Janssons, men älskar spjäll och köttbullar, julskinka och ris á la malta.

Julmusten är förresten  u n d e r b a r  och heter Zeunerts.

Vi sitter kvar en bra stund och småpratar (detta underbara småprat!) .., Gösta på min högra sida och pv och Sonja på andra sidan bordet. Det är mycket prat och hög stämning .., och när vi ska till att betala och åka hem, visar det sig att Gösta redan har varit framme till kassan - vi blir helt enkelt bjudna -!

Tack ni underbara människor - Gösta och Sonja - som alltid är så vänliga och omtänksamma.

Bästa Vännen ....

Så innerligt älskad är han.

(Om man klickar upp bilden kan man nästan klappa honom. I alla fall om man sitter vid en lite större bildskärm.)

Igårkväll ...

.. när jag kom hem från affären, då var jag så totalt slut på.
Ont - ont-ont.

Men så slog jag mig ner i loppisfåtöljen och följde Nobelbanketten och det var det mest fantastiska i musikväg jag någonsin har varit med om och jag började nästan gråta och jag kände också en sån stolthet över vårt land som kan bjuda på en sån här övermåttan härlig fest med så mycket glädje!

Från 02:07 och tio minuter framåt ....., befann jag mig i himlen.

Och jag tänkte på hur duktiga alla är .., sångerskorna, kören, dirigenten .., dom fina servitörerna som kommer nerför trappan och är så stiliga och klarar av det hela utan att dråsa i golvet .., den som har ordnat med ljussättningen på väggarna .., blomsterarrangemangen .., valet av musik, ja, rubbet!

Nu har jag suttit och tittat på det om igen och tårarna har runnit i en strid ström!

Tänk, vad musik kan åstadkomma!

(Och i samma hall satt vi och såg sonen och hans klasskamrater komma gående nerför samma trappa ..., och tårarna rann då också .., det var när han var klar polis.)

Vad man kan längta efter .... 

Vad jag själv saknar ...., den där stunden med en liten Anders och mamma.

En av kunderna i affären där jag arbetar, det är en ung tös från Kassel i Tyskland som arbetar som au-pair här i Halland, ja, inte långt härifrån.

Den tösen är så rar och fin .., mjuk och försiktig .., och jag brukar försöka hinna småprata lite med henne, så där när vi möts i kassan. Jag har frågat henne om var hon kommer ifrån, om hon trivs bra i vårt land .., om hon har några syskon (jo, en bror) och om hon ska åka hem nu i jul?
Inte bara för att jag är så förfärligt vetgirig, utan mest kanske för att det kanske inte är så enkelt att komma till ett annat land och ibland känna sig lite ensam och jag minns när AP var i Australien eller när Maria var i England, då hade jag gärna önskat att någon hade småpratat lite med dem, eller helt enkelt sett dem.
Det är nog lika mycket därför.

Jo, åka hem, det ska hon.
Den nittonde december lämnar hon landet Halland, men återvänder efter nyår.

Vad längtar hon efter ...? frågar jag.

Hennes svenska är ännu inte flytande ("men när jag pratar med mina föräldrar, då blandar jag ihop svenska och tyska ord och då skrattar min mamma ....", säger hon) , men hon förklarar att jaaaa, det hon saknar mest är kanske maten.

"Maten ...?" säger jag.

Ja, hon tycker nog att vår mathållning är lite underlig .., så där som falukorv, t.ex, säger hon och smajlar lite förläget.

Bratwurst och surkål. Lånad bild från Wikipedia.

Och allra mest, förutom familjen, längtar hon efter .., nu ska ni få veta det: en riktig bratwurst!

Det hade jag inte förväntat mig.

Och om jag inte har sagt det tidigare, så säger jag det nu: ååå, vad jag tycker om henne!

Dagens fönster ...

.... fångades i Särdal, i ett sommarhus alldeles nära havet.

Och då menar jag "alldeles nära".

Bakom immigt glas skymtar strandskator som nog väntar på sommar och sol och bättre utsikt.

Idag ...

... såg det ut så här nere vid havet.

Dis och dimma.

Och alldeles omåttligt vackert.

Till alla som kommenterar ....

Plötsligt översvämmas min mail av skräppost i oanade mängder!

Nu får det bli ordverifiering ett tag .., så jag slipper detta elände.

Och ni stackare får kämpa med krångliga kombinationer!

Ett kvällsfönster från Mexico ...

Inte riktigt en fönsterbild, men utsikten från vår bungalow på Isla Holbox, Mexiko.
Kanske kan behövas som motvikt till snö-och ruskbilder.

Kram
Anna-Lena och John

Det som värmde våra hjärtan ...

Nu har ni nästan en hel vecka på er att fånga det där ögonblicket som värmde hjärtat lite extra mycket!
Dragning nästa onsdag den 18:e december.

Ett ark med tio gammaldags julklappsetiketter - från 60-talet -, är förstapriset.
Det är Röda Korset som har givit ut dem och intäkterna går förstås till dem.
Harry sponsrar och etikettterna är underbara och jag känner igen dem från min ungdom!

Den sista underbart väldoftande lavendelpåsen lottas också ut!
Tillverkad av den storartade Ann i Göteborg och det är återigen Sigge som sponsrar och liiite hoppas han att nån som har katt vinner, men så viktig är ju inte jag själv.

Nu är ni varmt välkomna med era bidrag!

Förra veckans vinster postades igår.
Det var chokladpraliner som gick till sportiga jenny ..., det var en rosa gästhandduk i linne till Babsan i Uppsala och en grön lavendelpåse till Ingela i Ystad.

Stort grattis till vinnarna!

Och så är det ju som vanligt .., mejla till bisse151@gmail.com .., så lägger jag in era bidrag allt eftersom.

Tisdagsfönstret ...

Är det alls möjligt att ha en bättre arbetsmiljö än Ulrika i Västmanland?

Jag tvivlar starkt.

Och tack snälla för att du har fönsterhåven med dig!

Det man minns ...

"Maken X avled i maj i år.
De kunde bo kvar i huset livet ut tack vare barn, grannar och inte minst en kompetent och varmhjärtad hemtjänst.
Efter sig lämnar de framför allt tacksamhet, men även ett välskött linneförråd och en myckenhet av djupfryst äppelmos."
Barnen

// Från hemtidningens sida över nyligen avlidna.
Och jag tänker på hur olika det är med vad man kommer ihåg.
Och vad som sätter avtryck.
Alldeles varm i hjärtat blir jag av all djupfryst äppelmos.

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Hej!

Det bästa var nog 1:a Adventshelgen då jag åkte till Vasa. 

Anledningen till att jag for var min mosters begravning. Det är ju tråkigt men 93 år gammal och på god väg in i sin demenssjukdom kan en snabb hjärtinfarkt vara ett värdigt slut på ett strävsamt liv. 

Vid minnesstunden fick jag träffa kusiner och kusinbarn och en kusin hade jag inte träffat på 15 år. Efteråt följde jag en kusin och hans fru hem till byn där vi brukar vara på somrarna. Där sov jag över och blev bjuden på en delikat älggryta mm. 

Tyvärr var det inte väder som inbjöd till så mycket utevistelse, pga storm och vågrätt snöfall men en liten promenad blev det i alla fall. Då fångade jag ett gammalt fönster i uthuset vid mammas föräldrahem. De andra två fönstren är från båten och från hotellet jag sov på fredag natt. Det har du fått förut men nu var det i vinterskrud.

Kram Lis-Marie

Getinge tur och retur ...

Tid på vårdcentralen vid tiosnåret.
Det blir gott om tid för småprat och jag upptäcker plötsligt att fåtöljerna har små titthål.
En radio spelar lågmäld musik .., en äldre man slår sig ner intill mig och försöker rätta till sin fåtölj - som sitter ihop med min - och då blir det ännu mera prat och skratt.
Allra mest pratas det om stormen Sven och dess biverkningar.
På väg till Getinge såg jag massor med stooora träd som blåst omkull och ett hustak var delvis raserat och bråte låg lite här och där!

Efter diverse provtagningar upptäcker jag dom här raringarna i väntrummet.
Det är min chefs svärmor och svärfar och det ska jag säga er, att mer underbara människor finns inte!
Då blir det ännu mera småprat .., ja, medan jag tar på mig kappan och halsduken.

I femtiotre år har dom varit gifta.

Och på Elvys väst sitter en vacker snöflingebrosch!

 

När man nu ändå har lämnat sina viktuppgifter till den barska damen från sjukhuset, då kan man ju faktiskt slappna av lite .., så jag tar omvägen via Slöinge när det bär av hemåt.

Till Solhaga Bageri.

Känner ni doften av nybakat bröd ...?

Och deras lussekatter är jättelika, luftiga och övermåttan ljuvliga!

Där finns förstås också pepparkakor och även färdig pepparkaksdeg på rulle.
En sån köper jag hem .., och lite annat gott .., grovt bröd, till exempel.

Nu återstår några timmar i frihet, innan det är dags att ge sig av till affären.
Snön är försvunnen .., småfåglarna ska ha mat och jag ska lägga in ett Det-Bästa-Bidrag från en rar madame i Skellefteå!

Måndagsfönstret ....

"Detta är ett halländskt julaträd och förr var det levande ljus men det var alltför farligt. Nu lyser det upp hos oss medan jag haltar runt med rollatorn.

Kram från Eva i Tyresö,"

//Tack snälla Eva! säger jag.