På akuten ....
Igårkväll råkade jag hamna i en dokumentär från en akutmottagning i Boston, USA.
Full fart, förstås!
Skottskadade och mycket dramatik och bråttom-bråttom.
Allt fullt förståeligt.
Ikväll .., tittade pv och jag själv på brittiska dokumentärserien Akuten.
Vilken skillnad i bemötandet av patienterna!
I Boston var det raka rör och inte så mycket ..., ja, inte så mycket omtanke kanske (nu kommer någon att protestera och säga att det är klart att man först måste tänka på själva arbetet).
I London var det så mycket mer värme och vänligt bemötande, trots svåra skador hos somliga.
Och i hur många avsnitt som helst har jag hört personalen kalla patienterna för "darling" och "love".
Kvällens avsnitt, det åttonde, var helt underbart!
Så mycket kärlek och värme och ..., ja, helt underbart!
Och ja, jag inser att alla människor inte är som jag själv; ty för egen del är det där vänliga bemötandet det viktigaste av allt, ja, när man hamnar på sjukhus.
5 kommentarer:
Här hemma tittar vi ytterst sällan på tv, men om vi slår på och det är ett sjukhusprogram, då byter vi omedelbart kanal.
För övrigt håller jag nästan med dig. Tycker förvisso att kompetens är det viktigaste av allt, men åh vad vänlighet betyder mycket!
mossfolk: men jag har alltid fascinerats av sjukvård! När jag var liten satt jag i timmar på ryamattan framför tv:n och bläddrade i mammas läroböcker från sjuksköterskeskolan .., där var bilder av allehanda sjukdomar och sååå intressant jag tyckte - och tycker - att det var!
Självklart tycker jag att kompetens är viktigt, men vänlighet minst lika viktigt :)
Jag kan av olika skäl inte se något av programmen då jag befinner mig utomlands. Men jag har sett motsvarande program innan vi flyttade till Frankrike och måste opponera mig mot din beskrivning av att engelsk sjukvårdspersonal är vänligare än amerikansk. Man har olika attityder, talar språket på olika sätt och amerikaner är otroligt tuffa men samtidigt empatiska på ett sätt som vi svenskar inte känner det. Deras "hang-in-there- hållning" är väl så effektiv. Det gäller också fransmännen där vi haft anledning att möta akutpersonal, både i hemmet och på akuten. Tufft här också men oerhört empatiskt och professionellt ocn vänligt omhändertagande inklusive kompetensen. Jag har också tidigare bott i England och vet att både Darling och Love känns gulligt för oss svenskar. Men det betyder inte att de är mera empatiska och vänliga än annan akutsjukvårdspersonal i andra länder - det visar sig bara på annat sätt.
Monet: det är ju naturligtvis så att min uppfattning enbart bildar sig på tv-programmen och så får man ta med att det klipps samman på ett sätt som ska anpassas för en viss publik.
Men av alla Akutprogram från London som jag sett, så är det ändå så att det är en helt annan "värme" - det är vad jag ser -.
Att den personalen inte är känslomässigt förälskade i sina patienter, det förstår jag ju .., men ändå, jo, jag upplever stor skillnad.
Jag upplever också stor skillnad, inte bara i hur det framställs.
Jag har upplevt en slags vårdsituation i både Storbritannien och USA och Kanada, och visst, det är 1 besök i resp. lands sjukvård bara, men av de tre var britterna i en egen liga. Jag har också en erfarenhet från Franrike och den, den vill jag inte ens ta med på listan.
Jag tycker också om Akuten-serien, och när jag fick åka ambulans och hamnade på en akutmottagning här i Sverige i somras, fick jag precis det varma, fina bemötandet där. <3
/Ulrika
Skicka en kommentar