Dagens fönster ...
.jpg)
.... finns här i det gula huset .., det är nämligen köksfönstret.
Penséerna vilka inhandlades och planterades någon gång i maj, är hur höga som helst och såååå vackra, men snart får jag nog klippa ner dem.
Väckarklockan inhandlade jag i en antikbutik i Varberg. Älskar tickandet.
Vi fick igårkväll besök av pv:s musikaliske lillebror Ulf med hustru Ines och två hundar - en stor och en liten -. Alla är dom ute på spontan husbilssemester och efter övernattning i Laholm, blev det nu en sväng till Stensjö.
Alltså blev det en sen kväll då vi satt ute i kvällsljuset och pratade hur länge som helst .., flyttade därefter in i uterummet och pratet fortsatte.
Klockan, ja.
Vi fick av Ulf veta att deras mor Gunvor, ja, innan hon dog, hade genomgått - bland annat - en sådan här klocktest i Ljungby - för att utreda eventuell demens - och den klarade hon inte alls. Pv har ofta skojat och sagt att "ja, ja, i v å r släkt har vi minsann inte ...", men se, så var det inte.
Nu blir vi kanske två på gruppboendet.
4 kommentarer:
Vi får ju hoppas att ni inte drabbas av demens.På makens sida är det många som drabbats,tyvärr.På min sida vet jag ingen.Min gammelmormor blev 100 med minnet i behåll till 99 pr.En riktig krutgumma.Lverlevde alla sina barn.
Vilken vacker bild!
Sjuk kan man ju bli i lite vad som helst och ingen aning har man. Tittar jag på mitt eget släktträd finns det sannerligen en del elände att ärva, en del redan i tidig ålder. Man får liksom vara glad för alla dagar som man får hänga med.
Babsan och mossfolk: ni har så rätt, så rätt! Jag har egentligen slutat att oroa mig, blir man snurrig, så blir man. Jag är innerligt tacksam för att jag fått leva så pass länge, med tanke på allt som kunnat hända.Tänk, bara en sån sak, att man inte har ramlat i någon trappa och slagit sig fördärvad!
När det gäller kognitiv svikt som de olika sjukdomarna numera kallas så behöver man inte vara så orolig för den genetiska faktorn, den är inte utslagsgivande. Det är bara om man blir Alzheimersjuk vid yngre år - runt 50 och ibland yngre som det finns en särskild gen som kan vara oroande. Eller om man har ett stort antal släktingar på både mor- och farssidan som drabbats. Men de flesta blir inte sjuka förrän efter 75+ och äldre och det är i början ett ganska lugnt förlopp med många år med bra livskvalitet. Däremot värjer jag mig för begrepp som ”snurrig” - de här sjukdomarna är när de är fullt utvecklade extremt svåra, både för de sjuka själva men för de anhöriga särskilt. Det är dödliga sjukdomar dessutom och det finns ännu, trots lovande utveckling, varken bot eller särskilt bromsande behandling.
Att inte klara klocktestet visar på långt gången demens, sen kan man föralldel klara andra delar av sin vardag ett tag till.
Skicka en kommentar