Summering .... 

Vi tittar på presentationen av årets Nobelpristagare i fysik och till min förvåning säger pv att nää, han fattar ingenting. Det känns bra. Trösterikt. 

För övrigt består dagen mest av väntan eller bilkörning. Jag hämtar ut ett paket i Slöinge och vi åker till biblioteket för att skriva ut några papper, men det vill sig inte och ett nytt system har införskaffats; förr var det lätt som en plätt att fixa utskrifter, men nej, nu ska man först sätta in en summa på sitt skriv-ut-konto (med lösenord och kod med åtta tecken ....) och detta kan endast göras när bibliotekarien är på plats och det är inte varje vardag det händer.

På väg hem från Slöinge - längs en smal och slingrig väg - möter vi en lastbilschaufför som vinkar att vi ska köra in på grusvägen intill .., han vinkar frenetiskt, men vi har redan passerat den infarten och upptäcker efter flera hundra meter att där är räddningsbilar och blinkande ljus, så det är bara att vända. Då förstod vi vad han menade .., och vi blinkar i vår tur med helljuset till en annan chaufför som kommer i hög fart, men han uppfattar inte alls vår varning och hur den chauffören lyckades att vända sitt långa ekipage - om han nu gjorde det - övergår vårt förstånd. 

På Trafikverkets hemsida kan vi sedan läsa att en personbil hamnat ute på åkern och kanske blev det för trångt för såväl den, som för den jättestora jordbruksmaskinen, den som också står parkerad vid alla blåljusen.

Annat har strulat här hemma. Mitt vanliga instagramkonto är för mig ännu hopplöst att komma åt (men andra kan!) och till slut ville jag bara gråta, men struntade i det. 

Lyckades till sist komma in på elisabetihalland2 , men det ser inte ut som på den förra och annat har också förändrats. Och jag, som inte är så förtjust i förändringar som jag själv inte bett om. 

Nåväl. Det får bli som det blir. Och fråga mig inte hur det blev så här eller hur jag lyckades få dit den nya .., allt var kaos och jag kände mig bara dum. 

Ack, att man hade haft en granne som visat sig vara ett tekniskt snille och som gärna kom över och rättade till allt. Å andra sidan är det ju inte hela världen; om några år är säkert Instagram ute och försvunnet och då ska man lära sig något annat. Vare sig Threads eller TikTok har lockat mig, samma sak med Snapchat och inte är jag ofta på Twitter heller.

Har förresten bokat tid för ny covidspruta, det blev den 26/10 på vårdcentralen i Slöinge. (Covid+influensa).

På väg in till stan ..

... såg jag mannen som går 1 mil var morgon och han har earpods och har bytt ut sin orangefärgade jacka till någon annan färg som jag inte lägger på minnet. 

Därefter kommer enstöringen - en äldre man - på sin cykel och sin absolut fullpackade kärra i släptåg. Den mannen lär bo ute i det fria, men han tycks frisk och kry och cyklar nästan liggande över styret! Honom mötte jag två gånger idag .., kanske har han ärenden inne i Halmstad? Nästan alltid funderar jag över hans livsöde. Hur blev det så här? Var sover han? Är han tillfreds med sin tillvaro?

I Steninge, mitt emot det hus där friherrinnan växte upp och bodde i mer än sextio år, där på vägen utanför spatserar en fasanfamilj eller rent av en hel släkt och dom är så otroligt fina, särskilt yngligarna som springer lite hit och dit på vägen, men tänk, alla bilister är så varsamma och saktar farten, nästan stannar helt och hållet.

Längre fram vid en busshållplats står en man och håller en papperskasse i ena handen .., aha, han väntar på buss 350 som går från Falkenberg in till stan (ibland startar den i Skipås - uttalas schipås). 

Att det är underbart att bo på landet där man lätt kan följa med i årstidens växlingar, har jag skrivit om många gånger, men såna här iakttagelser ..., människor som troget följer vissa mönster, ger också en slags trygghet, i alla fall för mig. 

Bilden togs ikväll. Jag hann ta det allra ljuvligaste dopp innan solen försvann och tre motorbåtar kom nästan samtidigt .., hade kanske de vittjat tinor. Hörde någon av dem prata om en fin krabba i fångsten. Mannen som styrde båten på bilden, han vinkade så glatt när bilden togs.

Så var det idag.

Så blev det tisdag ...

(Bilden är från när  friherrinnan och jag själv idkade vinterbad.)

Nej, jag hade inte badat i iskallt vatten, men ungefär så här svettigt inombords har det känts idag. Det har bara strulat. Jag kände mig totalt knäckt ett tag. Så här var det. 

Igår söndag handlade jag en burk av favoritsalvan Nivea på Dollarstore. Det är en rätt rejäl burk och jag fick den av Maria när vi var hemma i Malå och kom att älska den som hudkräm. Så den köpte jag och därefter tittade vi in hos Ecke och Britt, tackade nej till kaffe och middag, ville liksom bara prata lite, säga hej och höra hur det var på barnbarnets bröllop på Ribban i Malmö. Det kändes helt enkelt som länge sedan vi sågs. 

Kom hem och döm om min förvåning när jag öppnade ovan nämmda burk och den visade sig redan vara öppnad; alltså den där "folien" som ligger över krämen, den var sönderriven och man såg tydliga och rejäla fingerspår i den vita krämen. Aj, då! 

Återvände till butiken nu på morgonen och det var inga problem att få byta burk - den vänliga kassörskan löste det hela galant -. Men .., att hitta en ny Niveaburk visade sig vara hopplöst. Den var så enkel att hitta igår, och nu .., helt hopplöst. Frågade en ung kvinna som fyllde på varor om dom möblerat om inför Halloween, men så var det inte. Och jag letade vidare och kände till slut hur gråten närmade sig. Höll jag på att bli  g a l e n?

Efter vad som kändes som en evighet insåg jag att butiken är indelad i två långsmala delar; den är liksom kluven på längden och igår kom vi ju in via kundentrén, idag gick jag direkt till kassörskan och kom då från fel håll. Ingenting stämde.  

Berättade detta för friherrinnan som sa "ja, men det hände mig med, den är så underligt inredd den butiken!" och ni kan inte  a n a  vilken lättnad detta blev. 

Sen kom jag hem och skulle ta mig en titt på mitt instagramkonto. Då blev det ännu värre; helt omöjligt att klicka in sig/mig .., och jag förstod  i n g e n t i n g. Det gör jag fortfarande inte. 

Att jag blivit kapad på något vis, jo, så är det, men det strular även att försöka komma igång igen, trots hjälp från supporten. Fick huvudvärk, kändes som jag skulle kräkas .., men har nu legat  på soffan Ektorp och dragit djupa andetag och tänkt på kriget i Ukraina och alla hungriga barn i Gaza och att allt är sannerligen relativt här i livet. Det kanske är meningen att man (jag) ska vila från sociala medier ett tag, ja, så kan det vara. 

Så kan det vara. 

Dagens fönster ...

pEllegubben .., nu får du vara med och reprisera ett fönster från 2012, vad säger du om det ..? 

Tänk, så trygg och lugn du var! Låg hos mig var natt, jag fick ha min vänstra hand under din haka och Harry vågade aldrig mopsa sig mot dig, det var liksom du bestämde. 

Sen dök ju Sigge Nilsson upp, det var i december 2009 och då var det slut på lugn och ro för din del, pElle. 

När jag skriver det här, kommer jag precis ihåg tyngden av dig .., hur det kändes när man lyfte upp dig. 

Nu ligger såväl du som Sigge under äppelträdet till vänster om växthuset.

Om Nobelprisen ...

Är jag den enda som saknar program som visas i SVT innan själva vinnarna tillkännages? Och samma sak i Sveriges Radio. Spekulationer av så kallade experter .., ja, sånt. Jag förstår ingenting.

Och om någon missat det hela, så börjar sändningen i SVT  klockan 11:25 i morgon. På SVT 2 är det ett program om bröderna Nobel. Det kan man titta på redan nu, på play.

Helg och test av köttbullar ...

Hittar en inköpslista från ett gammalt blogginlägg. Så här tror jag att det var: Någon är på besök hos sin förälder, kanske en mamma som längtar efter pytt i panna och mamman ska skriva inköpslista, men sonen - för det är en son, kanske en läkare eller någon annan som har våldsamt bråttom och är van att bara rafsa ner sin namnteckning - tar över och säger "du, jag skriver så kan du säga vad du behöver!"

Men ..., när jag tittar efter lite längre .., mer noggrannt, tänker jag att det kanske är kvinnans man som har fattat pennan? M:et och det båda t:na i morötter .., tycks skrivna av någon äldre-äldre kanske? Ja, jag ändrar mig. Det var nog så det var.

Söndag idag. Pv bakar långpannebröd och kanelbullar utan kardemumma. Själv har jag har återigen räfsat ihop några högar med ekollon. Läser på nätet att var 2 - 7:e år blir det ofta mer ekollon än vanligt. Vi hade enorma mängder även i fjol, men detta slår alla rekord under de år jag bott i huset!

Mellan varven är man inne i huset och telefonpratar med någon av ätteläggarna och på tv 4 visas en test av köpe-köttbullar och jag säger till pv att "jag är helt förvissad om att Dafgårds Delikatessköttbullar vinner, för dom har jag bjudit småpojkarna på och dom tyckte att dessa var såååå goda!" Jo, så blev det också. Sämst betyg får Garants köttbullar, tätt följd av Eldorados. ÄLSKAR tester!

DN:s lördagskorsord blev äntligen klart sent igårkväll .., och pv gladdes åt att Öster vann över Halmstad (han tittade således på tv) och i morgon har han anmält sig som tillgänglig i vikariepoolen. Det är den där dyrbara bilnyckeln som ska tjänas in igen, men med endast 5-timmarspass i någon skola då och då, vill det till att det blir fler inhopp. 

Funderar på ett dopp i havet idag, om det nu inte är på tok för grumligt efter allt blåsande. 

Bilden togs i Steninge någon gång i början av oktober 2014.

För övrigt kämpar jag på med Håkan Nessers bok från 2004 - Skuggorna och regnet - och irriterar mig aningen över alla namn som folk får i hans böcker. Pv tycker precis tvärtom; att det är påhittigt. Själv känns det som om namnen enbart distraherar mig, men det är väl för att jag är så enjängd, förstås. Vad heter då människorna .., jo: Kristina Ribbingtoft, Tajkon Filipsson, Aron Salmodin, Vivianne Pärsson, Eugen Malander, Viktor Vinblad, samt en herr Wincklerlstroh. Ja, ja. Jag har dock lovat mig själv att läsa ut boken. Drygt trehundra sidor återstår.

Nej, nu har jag bestämt mig!

Jag kommer inte att uppgradera min dator till Windows 11. Jag kör på tills det är dags att köpa ny laptop. Avskyr sånt här som man inte själv bett om (det nya börjar gälla den 14:e den här månaden!) och när jag läste Berts inlägg om bytet, så blev jag om möjligt än säkrare på beslutet.

Det kom av sig ...

Vaknade som vanligt vid 4-tiden i morse (borta är mitt sömnkrångel .., nu sover jag rakt av till just vid fyra och det är en sådan  n å d!) och låg stilla under täcket och lyssnade efter stormen, den som vi varnats för. Hörde inte ett ljud. Lämnade sängen .., ställde mig vid fönstret, föste undan den stora och ännu blommande pelargonian och öppnade fönstret bara lite-lite och höll på att flyga baklänges! 

S O M  det blåste!! Och ekens grenar slängde hit och dit och jag tänkte att nu ryker nog några av dem; kanske de som sitter längst ner. Det gjorde dom inte. 

TV 4:s metorolog som hade sån energi idag (tyckte jag, alltså) berättade om orkanvarning nära Nidingen, den där ön norr om Varberg som vi passerade med segelbåten tidigare i somras och jag tänkte att hu, att befinna sig till havs en sån här dag, men det gör väl ändå ingen ..?

Några timmar senare bedarrade såväl blåsten som regnet och allt blev stilla. Så fort det gick över! tänkte vi. 

Vid halv elva körde vi till Falkenberg där vi besökte Engelsons och där var så många kunder - det var som en hjord av framrusande gnuer på savannen - och jag sa till pv att "nä, jag uthärdar inte, jag går till bilen!" 

Ju äldre jag blir, desto mer ljudkänslig blir jag och desto svårare har jag för stora sällskap. Ja, nu var ju kunderna inget sällskap på  d e t  viset, men ändå .., det gick knappt att ta sig fram mellan hyllorna och alla provrum var upptagna, allt man såg var ben och strumpklädda fötter under svarta dra-för-skynken. Men pv hittade fina höst-vinterskor och var glad. 

Ja, så hemma då. Då gjorde husets herre sin berömda fläskpannkaka och det var länge sedan vi fick fatt i så fint och inte så vanvettigt  fett  fläsk, men så blev pannkakan god också! Vi delade den i två bitar - ena hälften fick friherrinnan och A-M och den andra har vi själva kalasat på. Efteråt skrev ovan nämnda friherrinna: 

"Tack! Sååå god fläskpannkaka. Tror att det var en av de bättre jag fått av er. Tack! Nu är det paltkoma."  

För övrigt har det varit lugnt. Vi har pysslat lite med DN:s lördagskryss - eller jag har inte börjat ännu - har skrivit till min syster i Australien (hon gläds över vårvärmen som äntligen kommit!) och vi har eld i kaminen och kråkmålningen (om det nu är en målning) finns i någon av Lars Lerins stora böcker, det var jag själv som tog bilden och den kråkan hade nog varit ute i regnväder. Mest troligt kommer den från boken "Naturlära", utgiven 2014, den som jag tycker så mycket om, men som är så otympligt stor att hålla i.

Älskar hans texter lika mycket som hans målade alster.

I kundvagnen ....

Nej, det är sannerligen inte ofta jag upptäcker någon inköpslista i vare sig kundkorgar eller vagnar numera. De flesta har väl övergått till att ha det som behövs inhandlas i sin mobil. 

Alla utom jag.

Därför hajade jag till när jag såg denna lilla lapp i en kundvagn, det var igår. 

Kanske ska det bli fisk till middag .., med potatis, lök och tomater. Kanske håller Aromat (tänker på dig hedgrenskan ...) på att ta slut där hemma hos familjen.

En kasse måste också inhandlas.

Det är inte heller ofta något är skrivet på listornas baksidor, men se, det var det igår. Jag undrar jag .., lade Gunnar in appen Instagram på sin telefon?

Omstart ...

Fredagmorgon vid tjugo i nio och Bertil från Vislanda ska strax skrapa Trisslott i tv-4-studion. Bertil har en mörkgrön stickad tröja och läsglasögonen hänger i V-ringningen vid halsen. Vi får veta att alla fyra barnbarnen alldeles säkert sitter hemma och tittar på när farfar (eller morfar, eller både-och) ska skrapa fram vinsten. När det hela är överstökat, tar Bertil från Vislanda i hand, bugar lite och tackar för hundratusen kronor.

Pv har kört iväg för att först handla buntband på Biltema (prisskillnaden mellan byggbutiken i Halmstad och Biltema på just buntband blev ungefär 100 kronor!) och därefter ska han agera färdtjänst till friherrinnan som vid tiotiden får lämna korttidsboendet och komma hem. 

Den här hösten har hos ursprungsfamiljen varit så  turbulent; ja, det har ibland känts som om hela havet stormar. Och så detta med friherrinnans fall och oro för hur det skulle gå för henne .., och bilnyckeln som försvann, ja, det är som om man råkat stöta till ett pussel och alla bitar ramlat på golvet och nu plockas bit efter bit upp igen.

Måhända var det efter allt detta som pv för kanske en vecka sedan föreslog att vi väl kunde leta efter en restresa, bara för att ....? 

Efter sjutton år tillsammans var detta första gången som pv föreslagit en utlandsresa; det har alltid varit jag som kommit med förslag och det ska sägas att han aldrig sagt nej, utan glatt hakat på och så var det även med exet.

Men att ge sig av nu .., i oktober? Och jag tyckte att vi hade ju nyss kommit hem från den där tre veckor långa resan norröver och så hem igen. Trehundrafemtio mil inalles. 

Nåja, efter att ha surfat runt lite på nätet, upptäckte vi en billig resa till lilla samhället Gerani på Kreta, med rum/lägenhet på hotell Proimos, samma hotell som vi bodde på i slutet av juni 2013, då gjorde Emil oss sällskap; han hade nyss fyllt 14 år. Således bokade jag nu ett rum/lägenhet och om en vecka precis är vi nog på plats, eller i alla fall bara någon timme från att landa på flygplatsen i Chania.

Kanske hade jag nu vid bokningen glömt bort att vi då, förra gången, fick lägenhet på andra våningen och dit var det tjugoåtta trappsteg rakt upp .., och året därpå fick jag ny knäled; alltså måste jag ha haft ont om kvällarna efter alla promenader upp och ner till lägenheten. 

Jo, minsann .., och nu är jag tolv år äldre .., undrar var vi hamnar den här gången? På markplanet eller där uppe ...?

Kanske får vi skyfall i sju dagar, eller så kanske vi får sol åtminstone halva tiden .., ja, det får bli som det blir. Böcker, spelkort och yatzy får följa med .., om utifall att. 

Ja, ja. Så är det i alla fall. Den här gången flyger vi från Landvetter, det var länge sedan sist. 

Och den där underbare lintotten som då gjorde oss sällskap och spelade plump med oss varje kväll .., han och Emma är nu på besök hos Maria i Malå och han är precis lika underbar nu som då - så mjuk och go - precis som sin syster - och ser ut så här. 

Det var allt för den här morgonen. Tänkte skriva "den här dagen", men det vet man ju hur det blir. 

DN:s quiz gick idag käpprätt åt skogen. Sju rätt för pv, sex för mig. 

Ajöken, sa fröken.

Summering av en dag i början av oktober ...

En bra dag. Handlade fyra stora papperskassar med mat till friherrinnan (hon hade en prydlig inköpslista som sms:ades till mig), hon som kommer hem i morgon, efter nästan en hel månad på såväl sjukhus som korttidsboende (som blev längre än hon trodde). 

Mitt på dagen fick vi besök av Tommy och Karin och han hade gjort allt klart för pitabröd med det som hör till och vi satt ute i solen och åt och surrade i ett par timmar. Alltid lika roligt att ha dem här!  

Några timmar senare skjutsade jag A-M till Ankaret där hon handlade och under tiden klippte pv den lilla, lilla gräsmattan som tillhör Lena och så tog han fram trädgårdsbordet och ännu en stol, så nu kan damerna sitta där ute och ha det gott och trivsamt när solen skiner och det är lä. A-M är sååå glad över att få hem bästa väninnan! I morgon vid 10.00-tiden kommer hon alltså hem.

Ikväll har vi tittat på Skavlan med ytterst intressanta gäster, bland annat Carl Bildt. Jag har aldrig röstat på moderaterna, men Carl Bildt, honom tycker jag om, eller rättare sagt: tycker  v i  om. 

Programmet handlade om USA .., om det förändrade läget där och om hur mycket eller lite vi ska fjäska för Trump (eller "vi" - andra statsministrar och prominenta personer), ja, allt sånt. Här en länk till programmet om någon är intresserad.

Kan även säga att Europapodden som jag lyssnade till igår, var lika intressant!

Ny månad ...

Vid sjutiden på morgonen får pv besked om att han får hoppa in som vikarie i Ranagårdsskolan - en relativt nybyggd skola där han varit någon gång tidigare - och därmed blir jag utan bil, men det går bra det med. 

Cyklar till affären och det är kyligt och motvind och under åtta kilometer möter jag en enda cyklist - en racerman i lycra -. Utanför affären står fiskbilen som drivs av Andreas och hans fru. Köper torskfilé till A-M och häpnar över kilopriserna på fisk numera. Andreas undrar var friherrinnan håller hus och jag berättar att hon har legat på sjukhus och de senaste veckorna på korttidsboendet, men på fredag kommer hon hem. 

Cyklar hemåt. Nu är det solsken och medvind. 

Noterar att det är ungefär samma blommor vid vägrenen som när jag i lördags cyklade till Harplinge. 

Där är renfana i små grupper, någon liten blåklocka, baldersbrå, röllekor, rosafärgade tistlar, där är trift som blommar, nyponbuskar, uttorkade kungsljus, vita malvor, jag aktar mig för att köra på fyra lurviga larver vilka är på väg någonstans .., och där kommer buss nr 350 som går till Halmstad och i en av busskurerna passerar jag  en storvuxen ung man som står och fibblar med sin mobiltelefon: han väntar nog på bussen. 

Stannar till .., tar cykeln och går över vägen för att filma majsskörden. 

Så här ser det ut. Fram och åter kör de båda traktorerna och det formligen  y r  bitar av blast och själva släpvagnen fylls tämligen snabbt. Jag hör ingen lärka. Ser inga svalor. Det är den första oktober 2025 och det märks och känns att det är höst på allvar.

Ps. Eva i Tyresö frågade nu på morgonen om jag hade sett programmet "Det sitter i väggarna" som visades i SVT 1 igårkväll. Nej, det hade vi inte .., men nu har jag sett det. Såååå intressant och så himla trevlig Kajsa Bergqvist ser ut att vara! Här en länk om någon vill titta. Ds.

Idag ...

Kamomill vid piren i hamnen .,  sjöfåglar på lång rad .., solsken, gräsklippning, en vacker lönn .., och en simtur i havet.

Lägg därtill en lurvig hund - en tik på åtta år - som tyckte om att bli kliad.

Det blev en tisdag med småprat och 11-kaffe tillsammans med grannen Birgitta (vars gräsklippare bara strular!) och senare på dagen surr även med båtgrannen en bit bort - han som på riktigt påminner om Richard Gere - och hans lika tjusiga hustru. Vi pratade om åldriga föräldrar, om norska gener och lite sånt. 

Allt som allt en bra dag.

Och så detta.

Dagens fönster ...

... var en gång mitt .., eller fanns i alla fall i den lilla lägenhet som jag då hyrde i Ystad. Småkaninerna satt där i fönstret och tittade ut över världen, dvs, tittade på förbipasserande på Regementsgatan. 

Kanske var någon på väg till Fridhems Livs ., eller till Möllers Bageri .., eller kanske till puben Kings Head? En pakistansk restaurang där jag ofta köpte ta-med-lunchmat fanns också och en tvärs över gatan Petras Hörna - en frisersalong -. 

Närmast Österporttorg låg då ett mindre Sparbankskontor och även Video Regement där man kunde köpa lösviktsgodis och 1993 hade den alltid så artige och prydlige Gustav en liten lokal just i hörnan och där kunde man för några få kronor faxa iväg veckans krönika till hemtidningen.

När man har haft fel ..

Oj, då. 

"Du har skrivit att jag hade full pott på orddelen i DN:s quiz, men så var det inte, du hade 1 fel och jag 2", säger  pv, väldigt schangdobelt.

Lite glad blev jag allt.

Sånt jag såg ...

Den där dagen när jag cyklade som en galning för att hinna till Lantmännen i Harplinge innan dom stängde .., hann jag se fyra hästar i en hage .., små, små blåklockor .., renfana i mängder .., någon slags baldersprå och en rosa liten malva .., jag såg blå oxtunga vid dikeskanten .., röllekor förstås .., rosafärgade tistlar och almöke/rallarros som mest var lurviga .., och hela fält med torkad raps var där och här och där rödklöver. 

Idag, alldeles i närheten av Skallkroken, såg jag sju små svalor sittandes på rad på en telefonledning (eller el ...) och jag blev så glad och tänkte på alla svalorna på Bornholm som samlades en kväll och satt i hundratal på rad på just en telefonledning och dagen därpå var alla försvunna! Det var för övrigt i Svaneke. Bilden är därifrån.

Vid återvinningen utanför Hemköp mötte jag en man som lämnade plast och annat och honom kände jag igen sedan tiden på affären. Jo, men det var ju han som vann en storvinst på Postkodlotteriet och nu var han lite irriterad på det nya sopsorteringssystemet, det här med en massa olikfärgade plastpåsar och var ska allt rymmas och tidningarna ska också in i en sån plastpåse och då får man ju riva sönder dem helt enkelt för att få plats, sa han och lät lite förtvivlad. (Vi som bor i Falkenbergs kommun får fortfarande ha det gamla systemet, det är väl bara en tidsfråga, men Haverdar tillhör Halmstad.)

På väg hem från affären nödgades jag stanna bilen, då tre tonåriga fasankycklingar irrade omkring på vägen, just mitt emot där friherrinnan bodde i många år och jag såg också en helvit katt som spatserade på gångbanan vid Skipås. 

Senare på dagen, då när jag lämnat igen två låneböcker på biblioteket i Harplinge, såg jag skolbarn cykla i klunga hemåt och där var en ung tös som gick lite för sig själv och slängde med skolväskan och jag hoppades att hon inte kände sig ensam.

Väl hemkommen slog jag mig ner i trädgårdsstolen och tittade på två ekorrar som kivades; eller det var bara den ene som fick komma till fröautomaten, den andra fick vackert bara sitta och titta på. Den grå katten dök upp ungefär samtidigt och då gick nötväckelarmet förstås. 

Så var det.

Dagens fönster ...

Ett fönster fångat av mig själv, det var i Köpenhamn och året var 2010.

På bio ...

Så har vi ikväll varit på bio och tittat på norske Joachim Triers senaste film "Sentimental Value!" Det krånglade rejält när den skulle visas .., och efter reklamen fick vi i stället se några minuter av filmen som handlar om Siv Malmqvist, ja, tills den olycklige maskinisten fick ordning på det hela. 

Filmen visade sig vara helt  u n d e r b a r, med suveräna skådespelare, inte minst de som spelade de två systrarna  Agnes och Nora, vilka var döttrar till berömde Stellan Skarsgård (som var tämligen osympatisk mellan varven, påminde ibland om Donald Trump!)

"Döttrarna" - Renate Reinsve och Inga Ibsdotter Lilleaas - var i mina ögon helt fenomenala, och fotot sen .., ja, jag tyckte om allt. 

Filmen är lång - minns jag rätt handlade det om 2 timmar och 13 minuter - och vis av vad jag upplevde när pv somnade under Ingrid-Bergman-filmen för flera år sedan, hade jag stenkoll på honom, men han höll sig vaken. 

Jag ger den full pott, 5 av 5, pv ger den en 4:a. Och om Joachim Trier kan man läsa här.

Här Stellan Skarsgård och Renate Reinsve (far och dotter/storasyster) i ett möte. Helt klart sevärd! Den som förväntar sig action, bör välja någon annan film.

Söndagsfönstret ...

... fångades för fjorton år sedan i Eftra; det var när jag tittade in i "smedens hus". Vi tillhör Eftras församling, men där vill jag inte hamna när jag inte längre är i livet, dom får strö ut mig i havet i stället.

Nästan som en förlossning ...

Från sju på morgonen till nästan sju på kvällen .., var det sjösättning i hamnen. Alla hjälps åt. En kranbil med kapacitet att lyfta totalt 150 ton fanns på plats redan kvällen innan, så det var bara att sätta igång dagen därpå - som alltså var igår -. 

Mannen längst till vänster är från Ljungby, precis som pv och mannen näst längst till höger är nog äldst av alla i hamnen, det var han som en sommar drabbades av ett akut hjärtstopp, men han och hans fru är alltid med. Intill honom, i grön skjorta, står Björn som liksom håller i det hela. 

Längst till höger står en himla trevlig ung man som nu gör rekryten på Lv 6 här i Halmstad. Honom pratade jag med i våras när båtarna skulle sjösättas och då skulle han om någon månad ta studenten och därefter väntade lumpen. Aha!

Nu berättade han att ungefär en tredjedel av de som inkallas i vårt land, påstår sig ha psykiska bekymmer och vill absolut inte delta i försvaret. Jag frågade om där var många unga kvinnliga rekryter och jodå, inte många, men sju, åtta stycken i hans pluton. Kvinnliga befäl? Jo, det också. Om han trivdes? Jodå, inga problem!

"Heja er!" sa jag och ja, jag är så innerligt, innerligt glad att det finns ungdomar som vill försvara landet, hur det nu ska gå till när drönare flyger likt ilskna myggor .., ja, ja. 

Nu är det Björn och Kerstins båt "Max" (båten fick namnet efter deras lilla vita spets med samma namn, sedan förra hösten tyvärr hädangången ...) tur att komma upp ur havet. Det gäller att få remmarna på rätt plats innan båten lyfts upp; det får inte bli snett och vint.

Se där, så fint den dinglar i luften. Sen spolas underredet av med högtryckstvätt och några skrapar bort havstulpaner och lite blåmusslor, vilka hittat ny bostad under sommaren, ja, där under alltså. 

Det där går ganska snabbt och så lyfts båten till sin plats ., det går i tur och ordning och hela tiden står männen där och är behjälpliga med vad det nu handlar om. 

I klubbstugan serveras varm korv med bröd till ett lågt pris och till sist är det nästan enbart motorbåtar som ligger kvar i hamnen.

Det är alltid lika intressant att följa det här äventyret och samspelet mellan båtägarna.

Ja, ja, nu blir det inte mera båtprat på bloggen förrän till våren.

Gårdagens DN-quizz gick så här: Nutidsgrejset, där hade pv 9 av 10 rätt och jag själv 8 av 10. Kan säga att jag dessutom gissade på några av frågorna. På orddelen hade han alla rätt och jag själv 11 av 12 rätt.  Han är inne i ett flow just nu. Hrmm.