torsdag 11 december 2014

Torsdagsfönstret ...


Ett bagarstuge-fönster från julmarknaden på Nordanå i söndags. 

Här bakades det mjukkakor som sedan såldes och det var lååååång kö för att få köpa, hälsar ellem i Skellefteå - det var hon som hade håven med sig -.



Helt underbara bilder ellem! säger bloggmadamen.
Noterat från den stora festen ...


1. Kungen har börjat spara ut sitt hår i nacken .., kanske blir det snart tofs där bak, så där som Zlatan.
(Jag håller med Rexxie som på Facebook uppmanar kungen att trimma frisyren ...).

2. Men verkligt trevligt tycktes han - kungen -,  ha det tillsammans med norska pristagaren May-Britt Moser.

3. Väldigt pratsjuk verkade kvinnan på kungens vänstra sida vara. Helst hade hon nog velat ha honom för sig själv mest hela kvällen.

4.  Charmigast .., ja, men det var väl ändå den tyske pristagarens tre barn, må så vara att en trött lillasyster inte alls hade lust att svara på frågor.

5. "Ha nu en rolig kväll!" uppmanade någon av SVT:s reportrarna de två systrarna Moser fra Norge.
Rolig i Norge betyder lugn. Jo, jo.

6. Den franske pristagarens tal på modersmålet - tack och lov för översättning - sååå ömsint, men hans mjuka röst gjorde nog sitt till.

7. Bästa talet: ja, men det höll väl ändå kemipristagaren Stefan Hells.


8. "Oj, oj, oj, så snygg hon är i håret!" - tänkte jag om Stefan Löfvens fru Ulla när jag såg henne.
Ja, hon var stilig hela hon.

9. Dom som det strålade mest om: Carl-Philip och hans fina Sofia Hellqvist!

10. Såg lite blek ut: vår kronprinsessa.

11. Nästan oigenkännlig: centerledaren Annie Lööf.

12. Rapp och rolig i kommentarerna om hur samtalen flutit kring bordet: KD:S Göran Hägglund som menade att dom nu löst dom allra största gåtorna.

13. Vackraste klädseln: alla kimonos.

14. Gav mig tårar i ögonen: talen vid den norska fredsprisutdelningen och hur otvunget Kailash Satyarthi hanterade det borttappade talpapperet. I en intervju sent på kvällen berättar han hur hans vänner blev så förfärligt nervösa, men inte han inte. Härligt!

15. Mest imponerande: Malala, 17 år, som säger sig vilja bli premiärminister och man tror att det kommer att ske.

16. Stoltast av dem alla: Malalas pappa - jag tänkte ett tag att nu spricker han -. 
Varje gång kameran tog in honom i bild, kom jag på mig med att smajla!

17. Tittade upp - lite leende - på servitrisen när hon serverade: Sofia Hellqvist och Stefan Löfven.

18. Proffsigast: SVT som sköter den här bevakningen helt excellent! Jag är aldrig så stolt över vårt land och våra tv-förmågor som den tionde december varje år. Helt fantastiskt!  Tack SVT!




onsdag 10 december 2014

Ibland ....


... får man vara med om stora saker.

Som idag, till exempel.

Sällan - för att inte säga aldrig - har jag gripits av två talare, som just idag vid fredsprisutdelningen i Oslo.

Först Kailash Satyarthi från Indien (som hade kunnat vara min klasskamrat, åldersmässigt alltså), som med humor och en hel svärm patos - allt i en härlig blandning - höll ett tal som gick rakt in i mitt hjärta! 

Att han hade förlorat ett papper i sitt tal, löste han elegant och med värme. 

Och därefter den blott 17-åriga Malala med så oändligt mycket klokskap, så där så man undrar om hon ändå inte är beviset för reinkarnation .., nog måtte hon väl ha många kloka människors tankar samlade i sin själ! 

Vad månde bliva av den tösen, om hon klarar sig undan rabiata talibanmän?

Thorbjörn Jagland - en gång norsk statsminister - skötte sig även han med den äran!

(Mindre ärofyllt var förstås att en man kunde ta sig upp på estraden och ända fram till Malala! Hur kan nåt sånt hända ...!?)
Dagens fönster ...


... finns i ett kök i ett gult hus beläget på en kulle, allt uti ..., just det: landet Halland.

Det fönstret ska, liksom två andra, bytas ut till våren.
Så även arbetsbänken och diskhon, men det vet inte husägaren om.
Ännu.

Som vanligt är det lite rörigt på alla lediga ytor.
Där står inte bara fruktskålen som inhandlades i Limhamn förra sommaren, nej, där finns även mina blodtryckstabletter .., tiduret som jag bara  ä l s k a r ..., (inhandlat i Varberg), en gammal Ikea-ljusstake som jag tycker om (men som har världens kortaste sladd) och så en inköpslista.


Inköpslistor hittar man lite överallt i det här huset.

Och har ni inget annat för er, kan ni ju lyssna lite till den här mannen.
Jag tycker om den här sången.

Kanske för att jag själv en gång vid 3:e december besökte Svenska Kyrkan i New York.
Det var isande kallt och snöstorm  .., vi hade tillbringat en månad i Argentina hos min mamma och nu bara längtade jag hem till småtöserna!

tisdag 9 december 2014

Planering, planering ...


Två veckor kvar till julafton, knappt.

Jag sitter vid stora ekbordet och försöker pricka in vad som ska göras.

Den här helgen består av arbete, nästa är fulltecknad .., det är barndop och lillejulafton och packning inför resan och vad som ska tillagas - det blir nämligen stort knytkalas på julafton, äldsta dottern har fördelat uppgifterna och jag ska göra Janssons, som för mig är det godaste av allt på julbordet! - och dom som kommer hem på besök från Ghana fixar ljuvliga citronsillen och någon annan sort .., jag måste köpa nya skor (detta har sagts i två års tid, tror jag, men nu  m å s t e  jag ...!) och så är det annat som ska förberedas.

Någon större stress (inte mindre heller) känner jag inte.

Det är länge sedan vi skippade julklappar, annat än till barnbarnen och det är så befriande ljuvligt skönt! Förra julen bestämdes att vi alla skulle slå in nånting vi gärna ville bli av med och så blir det ett slags lotteri där man kan vinna någon annans klapp .., ja, det var jätteroligt och hur många skratt som helst och vår gamla jordglob gjorde stor succé bland småbröderna från Väsby!

Nu är klockan snart halv ett.
En timme till här hemma, innan det är dags för arbete.
Sen tre dagars ledighet :)
En hel massa fönster från Gävle ...


Och den som fångade alla dessa guldskimrande fönster och den så oändligt fina halmbocken .., det var Kerstin i Dalarna.

Ni hittar henne på Instagram under namnet lifelivingitnow.

Tack snälla! säger jag.

måndag 8 december 2014

Kväller, tända ljus och Modiano ....


Nu börjar det märkas tydligt att julen närmar sig, i alla fall på jobbet.
Två postburar i stället för en .., stooooora paket från firmor som säljer leksaker .., trångt i posthyllorna!
Som man välsignar kunder som snabbt hämtar ut sina försändelser!'

Arbetar tillsammans med Felicia, denna rara tös som ska bli lärare.
Varje måndag med henne.
Allt flyter på ..., det behövs liksom inget prat, inga överläggningar.

Vi får veta att affärens klippa har sagt upp sig för en annan - högre befattning - i en annan butik.
Som en stor ledsnad är det som singlar runt bland oss övriga ..., även om vi säger lycka till och det blir nog bra.
Ingen människa lär vara oersättlig, men ibland undrar man....

Väl hemkommen - med ett värkande högerknä - blir inte mycket gjort.
pv har återigen tappat rösten ..., och själv ligger jag ensam på soffan Ektorp och tittar på Nobelstudion där kemipristagarna presenteras.

Inte ett uns begriper jag, men det är intressant ändå ., kanske mest det här att man får se människorna bakom olika upptäcker.


Sist av allt presenteras litteraturpristagaren Modiano, vars böcker är okänd mark för mig.
Hans dotter - för övrigt gift med en blond, svensk man - berättar ömsint om sin far ..,  men säger att det inte pratades så mycket känslor i hemmet, ja, i hennes barndom.


Barndom. Framme t.v. min australiensyster och hennes kusin. Själv är jag bara 1 år.

Jag tänker tillbaka på min egen barndom och konstaterar att pratades känslor, nja, det gjordes det inte hemma hos oss heller.

På spiselhällen stod ett inramat fotografi av mina systrars mamma, på bilden var hon märkt av sin hjärntumör och hade en turban runt huvudet -, och så hade hon en lusekofta ..., fotografiet stod där i säkert tjugofem år - hon fanns där, men ändå inte -.

Ibland följde jag mamma när hon gjorde fint på graven.
Ivar Nilssons familjegrav stod det på stenen ..., och jag hade sån oro över var min mamma skulle hamna? Skulle hon få ligga ensam i en annan grav, medan pappa och hans första - unga - fru , skulle vila tillsammans, intill varandra?

Och om dom kom till himlen (betänk att jag gick i söndagsskola), vem skulle han då välja?
Skulle mamma då bli ensam?
Ratad?

Mina systrars mamma och så pappa, förstås.

En gång frågade jag pappa om han någonsin hade pratat med mina äldre syskon om deras mamma, hon som dog så ung?

"Nej, det har aldrig blivit av ..., jag vågar inte .., dom frågar inte heller ..", sa pappa.

"Men det är kanske för att du inte tar upp det, dom var ju så små när det hände ..., det blir måhända nån slags rundgång av rädsla eller hänsyn ...?" sa jag och pappa sa att så kanske det var.

Det hände ofta att han drömde om sin första fru; att han nattetid vaknade badandes i kallsvett ...,  och han skrek högt .., då hade han - i sömnen - , sett henne i kistan eller levande ..,  och jag tänkte ..., så mycket ångest!

Allt det kommer jag att tänka på medan den till synes så vänlige herr Modiano intervjuas.

Och nu är det nästan midnatt.






Det bästa för Ulrika i Dalarna ...



De "pärlor" som gjorde mig allra gladast den här veckan var:

- att min systerson (25 år) blev pappa inatt! En ljuvlig liten krabat, född några veckor för tidigt men allt gick bra!

- att vi fick besök av min syster, hennes man och deras yngsta igår. Mys!

- att gardinen jag virkade blev färdig.

- att jag haft 2 dagar i rad nu då jag inte haft något så där riktigt hemskhugg i ryggen. Skönt!!
Veckans vinster ....


Det blev lite upp-och-ner med lotteriet, ja, i och med att herr NP förlorade rösten alldeles helt och hållet, men nu är han på banan igen, så nu ska det bli ordning och någorlunda reda på torpet.

Från den storartade sångerskan Ann i Göteborg kom ett brev, där hon meddelade att dom här små domherrarna, dom kommer nog med posten när som helst.

Det blir förstapriset.
Tack snälla, rara Ann! 



Tröstpriset vore väl nånting för dig, Ulrika .., nånting att syssla med mellan stickprojekten?
Den fina Pilotpennan är skänkt av Anne i Mantorp .., suddgummit från friherrinnan i Steninge och tidningen har Harry skänkt. Tack Anne och tack Lena! Ja, Harry också.

Nu vet ni precis!

När blir det dragning då?

Ja, allt hänger om jag får in en ställföreträdande NP .., det är så mörkt när pv kommer hem, så dragningen måste bli i dagsljus, men det ordnar sig nog.

Hur som helst har ni fram till onsdagkväll på er.

Några har redan varit på alerten och bidragit:

Mormor Barbro och barnbarnet ...

Barbro i Uppsala berättade om glädjen i att ha lilla barnbarnet från Norge på besök, ja, Barbro hade till och med skaffat sig en norsk-svensk ordbok för att riktigt hänga med.




Ulrika i Dalarna har blivit gammelmoster och så har hon pysslat till höger och vänster; virkat en gardin, torkat apelsinskivor (titta, så fint!) och gjort pappershjärtan och sluppit ryggeländet under två dagar. Glädje! Glädje!


Eva i Tyresö har länge kämpat med dålig hörsel, nuuuu .., ska hon få hörapparat på båda öronen och man kan ju bara  a n a  glädjen!



Ann i Göteborg har nu haft final på sjungandet i kören och vilken avslutning det blev, med Martin Stenmarck som solist! Inte illa! Nu längtar hon redan till nästa vår och mera sång!

Lena i Östersund berättade följande:
Om man som jag gör, bor i samma lilla stad som sina vuxna barn och deras familjer så är det inte helt ovanligt att man oväntat och oplanerat träffar på varandra på stadens gator och torg eller som i detta fall på ICA.Glädjepirret som kändes häromdagen när jag oväntat hörde ett av barnbarnen diskutera med sin syster om VEM som egentligen skulle få äran att köra mjölken i sin lilla varukorg det pirret var STORT. Dramat utspelades samtidigt som jag funderade över sådana viktigheter som röd eller blå jästförpackning. Leendet från barnbarnet som fick syn på mej mitt i köramjölkdisskusionen, det leendet var härligt. 
-Mooormoor, hördes och så var diskusionen om VEM som skulle köra mjölken på en gång glömd och slut.
 
Bild: Eva på Frösön

Eva på Frösön  hade varit på Adventsgudstjänst ute på Rödön, i samma kyrka där hon och maken gifte sig, där barnen är döpta och komfirmerade och när den här psalmen sjöngs, då kände hon verkligen glädje.
Oväntat tillskott på bankkontot gjorde också sitt till för att sprida eva-glädje!

Fler som vill vara med?
Jo, kom igen nu! 

Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com .., så är du också med i byttan.



Dagens fönster ...


Ny vecka, ny giv.
Bara lite mer än två veckor kvar till julafton .., det är ju helt ofattbart!

Och herr pensionatsvärden tog bussen till stan för att arbeta .., jag hoppas att han fixar det.
Inte bussen, men jobbet.
Oj, så mycket kraft han tappade under förra veckan!

Själv har jag min Bästa-Vecka .., det vill säga tre lediga dagar på raken och i alla fall onsdagen ska ägnas åt Nobelfestligheterna och på kvällarna ska jag titta på Nobelstudion, där man får veta det mesta om pristagarnas upptäckter.

Igårkväll, eller egentligen vid midnatt, låg jag och tittade på Vetenskapens Värld i SVT. Det handlade om priset i fysik, det som handlar om led-lampan och vad det har kunnat åstadkomma!
Helt fantastiskt var det!

Där visades bland annat ett inslag från Ghana där en svenska driver en skola.
I Ghana är elavbrott mer regel än undantag och om strömmen uteblir i timmar och dagar, är det ju svårt - för att inte säga omöjligt -, att bedriva undervisning och även att laga mat till alla skolbarnen.

Ett litet enkelt vindkraftverk ordnar då ström till ledlamporna och allt blir så oändligt mycket enklare! 


söndag 7 december 2014

Livet ...


Vid sjutiden på morgonen kommer sms på familjechatten från två av barnen.

Den ena har arbetat natt på en neonatalavdelning och skriver lyriskt om sitt arbete; aldrig någonsin har hon trivts så bra på en arbetsplats, aldrig funnit jobbet så  intressant.

"Full fart hela natten!" skriver hon som nog mer än gärna hade arbetat på en akutmottagning.

Den andre har också arbetat natt.

Han berättar om en vandaliserad ambulans i Malmö och skriver att nu är han trött och ska sova, ett nytt pass börjar om inte allför många timmar. Nästa höst blir det flera månaders sjukvårdsutbildning för hans del, innehållande bland annat praktik på såväl ambulans som akutmottagning.

"Ååå, du kommer att älska det!" skriver hon som är storasyster.

Själv ligger jag under täcket och lyssnar till P1:s nyheter.
Det handlar om brandbomber och stenar som kastas.
Och Jihad i Rågsved som ser sin lastbil brinna upp.

Sen väljer jag detta.
Mest för att lugna själen.
Tjugotvå år och nybliven tvåbarnsmamma ...


... var jag när min pappa dog.

Det var den sjunde december för trettioåtta år sedan.

Mest av allt minns jag hans varma händer.
Dagens fönster ...


... var mitt och fanns och finns ännu i Ystad.

En trivsam andra advent önskar jag er alla!

lördag 6 december 2014

Idag var det ....


... fem år sedan detta hände.

Då, var det en söndag.
Tre veckor kvar till julafton ...


Och jag vet precis varför jag valde att flytta söderut.
Ledig dag ...


Och äntligen är pv lite bättre - eller mycket - och vi tar harry och går på promenad.
Johansson-rundan.

Träffar en kund från affären, en kvinna i 30-årsåldern och hon har sin lilla tös Siri med sig.
Siri är en av dom där småttingarna som jag kan äta upp, så go är hon!
Det blir lite småprat .., Siri berättar att hon fyller år på sommaren (i augusti) och lillasyster Alva som sitter i vagnen, ja, hon fyller år i december.

Och vi ser två ekipage med häst och kusk som ger sig ut på träningsrunda och i hagen står två ston och tittar åt vårt håll.

Sen vidare förbi Fabrikör Johanssons enorma bygge där man aldrig ser skymten av en människa .., därefter lilla tullhuset och sen vyn mot havet till och vänder man huvudet till höger, ser man Falkenberg och flera vindkraftverk .., tittar man rakt fram, är detta vadf man skådar.

Det är en alltigenom ljuvlig dag.

Bäcken porlar .., och nästan hemma är det som en liten konsert av finkar och sparvar, alla sitter dom i syrénhäcken och kvittrar som galna!


Mitt eget bästa ...


(Jag kan på en gång säga till dig afBabs, att det är näsduksläge nu!)

Mitt eget bästa är egentligen inte mitt; mitt bästa är det som hände vännen H som, vid 50 års ålder  - helt plötsligt - fick två halvsyskon .. och att han träffade dem och att allt kändes bra, ja, mycket mer än bra, han låter överlycklig!

Och om man från födseln lämnas till ett barnhem på Söder i Stockholm och åtta månader senare blir bortadopterad, då ska man egentligen inte finnas med i några rullor bland biologiska syskon, men här hade Skatteverket gjort fel och det är alltså helt och hållet tack vare detta som det hela uppenbarades; ja, att den där "halva" brodern ringde upp H och presenterade sig och allt vad det förde med sig.

Först blev det, några dagar senare, middag på restaurant ..., och igår middag och övernattning hos H:s "lillebror" med familj.

Tänk, att då nästa morgon kunna läsa följande, ja, det är skrivet till H, från hans brors fru:

"Min älskade lilla familj...

Tack älskade svåger för att du kom in i vårt liv!
Vi är så glada/tacksamma för att du och din familj kom in i vårt liv!
Vi är en liteeeen familj och välkomnar fler familjemedlemmar".

Jag kan säga som så ..., att fast jag var tät i näsan nu på morgonen, så behövdes ingen Nezeril.

Dagens fönster ...


.... finns i Vikmanshyttan i Dalarna och det var Ulrika som hade håven redo.

fredag 5 december 2014

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Den här veckan är det svårt att välja mellan vad som varit det bästa:
1. Förkylningen bättrar sig, om än långsamt, och huvudet klarnar lite åt gången nu på tredje veckan.
 

2. Mattan såldes på Bukowskis för 13000:- och jag är supernöjd och jag tror att moster gnuggar händerna och gläds i sin himmel   

3. En filmsnutt från Gospelkörens konsert med Martin Stenmarck i november kom ut på Youtube. Det räckte med några sekunder för mig och sedan var jag där igen. I mars startar det igen och då står jag där på nytt! 

Här kan du se oss!    
(Jag står bakom Martin och syns inte förrän ca 6 min in då han böjer sig ner. DÅ syns mitt lila hår lite grand)

Bästa hälsningar
Ann
Det bästa för Eva på Frösön ...


 Hej på dig!

Det bästa i veckan var:

1. Söndagens utflykt till Rödön. Adventsgudstjänst i den kyrka där vi gifte oss, där barnen är döpta och konfirmerade. När församlingen tog i med slutpsalmen "Var glad", då kände jag verkligen glädje. En fin stund.

Därefter åkte vi till vår kompis lilla café nere vid sjön, fikade gott hembakat bröd och myste i hennes varma lilla caféstuga.

2. Att jag fick en oväntad summa pengar. Så välbehövligt i jultider.

Kram Eva
Det bästa för Lena i Östersund ...

Hejsan Elisabet!
 
Om man som jag gör, bor i samma lilla stad som sina vuxna barn och deras familjer så är det inte helt ovanligt att man oväntat och oplanerat träffar på varandra på stadens gator och torg eller som i detta fall på ICA.
Glädjepirret som kändes häromdagen när jag oväntat hörde ett av barnbarnen diskutera med sin syster om VEM som egentligen skulle få äran att köra mjölken i sin lilla varukorg det pirret var STORT. 
 
Dramat utspelades samtidigt som jag funderade över sådana viktigheter som röd eller blå jästförpackning. Leendet från barnbarnet som fick syn på mej mitt i köramjölkdisskusionen, det leendet var härligt. 
 
-Mooormoor, hördes och så var diskusionen om VEM som skulle köra mjölken på en gång glömd och slut.
 
Sen blev jag väldigt glad över att jag klarade mej från att bryta armar, ben och nacke häromkvällen när Östersunds gator hastigt förvandlades till en enda iskana. Fast det är en glädje av en annan grad. 
 
Den där barnbarnsglädjen  den är så speciell, att ha dem nära, att få vara med i deras vardag och att lite då och då få låna dem en dag eller två, det är så fantastiskt roligt och speciellt.
PS: Om jag inte blir trött av att lek
 
Glada hälsningar.
Lena i Östersund
 
//Elisabet skriver: se där, nu har proppen lossnat, nu har vi Lenas andra bidrag och jag blir så glad, så glad, så glad! 
Det bästa för Eva i Tyresö ...


Hurra!
Jag ska få en hörapparat. 
De frågade vilken färg. Så oviktigt!

Den är metallfärgad och innehåller dataprogram och blir ett bra hjälpmedel .

Landstingsbidrag 6000 kr för två öron,  jag ska alltså få två! I januari .
Så skönt  det ska bli.

Det är tröttsamt att alltid skärpa sig

Från Eva i Tyresö
Dagens fönster ... 


.... hämtas från ett album med bilder från tio år tillbaka nästan.

Fönstret var mitt .., handen och kameran likaså .., hästen var en handmålad julhälsning från fotografen/författaren Anja Notini.

Platsen var Regemenstagan 19 A i Ystad.
Det bästa för Barbro i Uppsala ...


Godmorgon.

Dotter och barnbarnet varit här.Alldeles underbara dagar.
Här har det varit sjukhus,frisersalong ,bio,trollerier ,pysselverkstad.

Vi har varit på Leos lekland där Morfar också åkte kana och tyckte det var göj.

Vi har haft så mysigt.

På vägen till Arlanda tar den lilla min hand och säger "Jeg kommer att sakne deg Mommo"och då både värmer det och gör ont i ❤️

Kram Babsan.

torsdag 4 december 2014

häxbrygd

syster eva i jämtland skickar recept via mobilen

så jag kokar upp skivad ingefära, vitlök i klyftor, pressar i citron och lägger i en Vick Honungtablett
silar av och häller i gröna tekoppen
den med sprickor längs kanten

ja, ja.

receptet var inte precis så
men här fanns ingen honung
och man kan ju dutta i lite hur som helst

"hur känns det, käre pv?" säger jag när allt är urdrucket
och han har tippat omkull tekannan på fina mattan

lite, liiiite piggare kanske

det tycker jag nog att han ser ut att vara

men nu har han gjort natt

Det bästa den här veckan ...


Eftersom den ärade notarius publicus ännu är helt utan röst, ja, i alla fall i det närmaste, så
förmodar jag att det inte blir någon dragning på söndag.
Han är liksom slut på som artist.
Just nu.

Men ni får väldigt gärna dela med er av det som värmt era hjärtan den senaste tiden!

I morgon ska jag ta en bild av vinsterna och kanske kan vi styra på dragningen lite.

Ni är sååå välkomna med era bidrag!

Förra veckans vinnare blev Turtlan i Karlstad (som fick det fina kattkortet, "kattinstallationen" som pv kallade den) och Lena i Östersund som minsann hade nybörjartur och vann fina små guldhjärtan att hänga i fönstret eller granen!

Mitt eget bästa - hittills - är att knäet som igår var praktiskt taget obrukbart, ordnade till sig!
Vilken outsäglig lycka.
Stor glädje också att prata med en sköterska som var vänlig och förstående och vi ställde ungefär samma diagnos, då förstår ni ju att hon var klok också ....
Braskande rubriker och prat och prat.

Som en enda röra är det ...

Första arbetsdagen den här veckan och jag säger till A-M i charken att ååå, hur ska man uthärda när man blir pensionär och det blir vinter? På sommaren är det förstås ingen konst .., men vintertid!

Om detta pratar vi en stund .., allt medan jag plockar in Östras Bröd, gräddar vårt eget .., tar emot mejerivaror och lite annat.

Vi pratar också om den här gode vännen som helt plötsligt fick veta att han har två halvsyskon.

"Ja du, det fick jag också veta .., två halvbröder har jag som dök upp helt plötsligt och du anar inte så roligt det var .., vi kom varandra riktigt nära!" säger A-M leende och med ögon som har blivit blanka och tårfyllda. Hennes kinder är röda. Här pratar vi känslor.

Och kaos råder i vårt svenska samhälle .., kvällstidningarnas rubriker handlar om utgången av budgetförslaget och om nyvalet och jag tänker att ..., å, så hemskt, nu väntar sex månader av hätska debatter och jag tror inte att nånting längre är givet.

Innan arbetsdagen är tillända står jag en stund ute på lagret och surrar med arbetskamraten, hon som är kolonialansvarig. Vi pratar om detta med att hinna med eller inte, om personalmöten och julbord och vilka dagar som är kämpigast.

Från Hässleholms sjukhus ringer en vänlig sjuksköterska och får höra om eländet igår, då, när mitt gamla protesknä havererade totalt och hur jag inte kunde belasta benet det minsta lilla och fick gå med kryckor. Innan det blev kväll hade det ordnat upp sig.

Nu får jag tid att prata med läkaren som opererade mig, danske Sören Nånting, som ska ringa upp mig den sjunde januari. Sen får vi se vad som händer.

Och nu blir det eftermiddagsfika tillsammans med friherrinnan. Hon kommer när som helst.
Dagens fönster ...


... finns i ett litet gult hus nedanför en kulle, men nära en liten bäck, allt uti landet Halland.

onsdag 3 december 2014

Ansvar och mera ansvar ...


Hela dagen har vi suttit framför tv:n och följt debatten om hur det skulle bli med budgeten.
Den med Stort B. 

Mellan varven har pv besökt vårdcentralen och fått veta att allt rör sig om ett virus ..,  mitt högra knä tappade styrsel och kryckorna fick hämtas ur hallgarderoben .., det har bakats olika stora lussekatter .., sovits på soffan (den sjuke) och tittat på ännu mera debatt. 

Det här hur människor visar upp sig, är hur intressant som helst. 

I veckan har jag sett hur en av SVT:s programledare i Gomorronprogrammet nästan tystnat när hon hamnat intill en annan programledare .., alldeles tydligt blev hon närapå stel och otvungen, allt medan den andra tog över helt och hållet. 
Det var hemskt, jag fick nästan ont i magen! 

Här var det också skillnader. Pv häpnade.

I riksdagens talarstol ser man också skillnader. 
Några läser innantill och med entonig röst .., det låter som ett evigt valtalande och då tappar jag intresset. 

Ulla Andersson (v) är duktig på att prata om Viola på långvården eller Karin som är undersköterska, men sånt kan man också ledsna på ..., Magdalena Andersson såg trött ut och det kan man väl förstå .., moderatledaren som ännu inte är ledare visar inga känslor .., en rundmagad skånsk socialdemokrat talade så att jag lyssnade .., det gjorde även en relativt ung centerpartist som heter Emil Källström och som jag tror kommer att bli partiledare för Centerpartiet någon gång.

I bänkarna satt andra ledamöter och fibblade med sina telefoner .., finansminister Andersson knaprade på en chokladkaka och hämtade ett glas vatten .., och såg ut att kolla frisyren i någon monitor.

SVT:s Hannes Nelander hann nästan få skägg ...

Det gjorde även Leif Pagrodtsky som intervjuades i Rapport. 
För honom var det viktigt att få styr på luggen .., ja, när han trodde att han inte var i bild. 
Ja, det förstår jag. 
Vem har inte problem med luggen?

Och Rapportuppläsaren, ja, hans skäggväxt kom fram allt mer under dagens lopp.
Det här gjorde du bra, Hannes!

Sånt där kan man tänka på under en riksdagsdebatt.

Dagens fönster ...


Det blir många reprisfönster just nu, men det går väl bra?

Kommer ni ihåg Maggan som hade second-hand-affären mitt emot min lägenhet?

Fina Maggan med sin lika fina golden retriver Jonna (helt rätt Eva!).

Maggan med sina vackra naglar och som ofta satt ute på trappan och tog sig en cigarett.
En onsdag ....


Och pensionatvärden är om möjligt ännu risigare, ringer vårdcentralen som ringer upp inom tjugo minuter (helt fantastiskt!) och nu får han tid för ett läkarbesök en dryg timme senare.

Medan han förklarar hur det ligger till, sitter jag som vanligt i loppisfåtöljen och lyssnar på samtalet.
Och jag ler för mig själv när jag hör honom säga ..."jodå, jag har en sån bra vårdarinna här hemma, hon ser alla akutprogram som finns på tv och anser sig vara fullärd läkare vid det här laget ..".

Ungefär så.

Det är grått ute.
Småkallt.

Godmorgonprogram från SVT ..., regeringskris ..., småfåglar som väntar på mat.

Jag berättar för den sjuke om nattens mardrömmar .., hur jag förklarar för en f.d. chef att jag mår så dåligt när jag är hemma, men den chefen är inte min nuvarande, nej, det visar sig vara Ulf Johanson som ledde skutan på Nilahallen i Malå, då, under min sista tid där.

"Förlåt att jag strular till det .., förlåt ..!" säger jag om och om igen.

Nåja, det är blott intet mot för hur det strular i det politiska livet och jag tänker på SD som igårkväll tog tillfället i akt och höll ett brinnande valtal innan Det Viktiga Beskedet skulle komma .., oerhört smart var det ju ..., och jag tänkte att .., vad hade resultatet blivit om alla reportrar och fotografer helt sonika tackat för sig och lämnat lokalen och så hade "talmannen" fått stå där alldeles ensam och rabbla statistik.

Nu blir det kaffe och nyheter och allt börjar om från början igen.




tisdag 2 december 2014

Det där mötet ...

En dörr som öppnas ....


Kanske kommer ni ihåg vännen som levt ett 50-årigt liv och en kväll i  förra veckan fick ett samtal från någon som presenterade sig som vännens "halvbror"?

Allt hade uppdagats vid en släktutredning efter ett dödsfall.

Det bestämdes då att den uppringande brodern, och även en halvsyster ..., och så 50-åringen, ja, att dom skulle mötas på en restaurant igårkväll.

Dom skulle träffas för allra första gången. 

Tänk er själva vilket möte!
Vilken anspänning!

"Hur gick det ..?" frågar jag.

Och han som - från att ha varit ett endabarn - plötsligt har fått två halvsyskon, nästan svämmar över av glädje.
Rent av lycka.

Jo, men allt hade gått bra .., dom var så rara och fina.

"Du förstår .., jag blev alldeles varm ...., det var helt klart ett av mitt livs största ögonblick ...", säger han som har blivit storebror.

Varm i hjärtat .., ja, det blev minsann jag också.

Dagens fönster ...


... reprisfönster igen, från Ystad och det som en gång kallades för Engelska Bokcaféet.

En liten röd pil (det var under min pil-period) pekar på titeln Ellis Island.

Ja, just det .., det var då som stickmadamen kallade sig för ellis.

i sjuksalen ...

på morgonen ringer pv till vårdcentralen
tjugo minuter senare ringer dom upp

själv sitter jag i loppisfåtöljen och tittar på statsministern som just då är i tv

och som vanligt när pv pratar med någon inom vården
låter han piggare än vanligt
förminskar sina problem
säger att han sover gott

och jag himlar med ögonen
tänker
att hur ska dom förstå
hur dålig han egentligen är

eller
i alla fall så totalt kraftlös

nåja
är det likadant i morgon
får han boka tid
säger sköterskan

själv blir jag uppläxad av den kraftlöse sambon

"och det ska du säga, du som vägrar att gå till doktorn och säger att allting går över av sig själv!"

säger han
och låter upprörd


måndag 1 december 2014

Dagens fönster ...


... finns i Köpenhamn.

Och det var madamen i ett gult hus som tog bilden, jag tror att det var i januari 2008.

En weekend som handlade mycket om jazzmusik .., om underbar mat på en turkisk restaurant som hette eller kanske ännu heter Istanbul .., besök på ett konstmuseum som visade nordisk konst och mycket annat.

Detta var alltså före pv:s tid, men inte långt före.
Denna dag intet liv.

Trött liten kisse på en solstol i Turkiet. Året var 2004. Tror jag.

Eller i alla fall måttligt med liv.

Ungefär så.

Den ene krasslig, hostig och eländig och helt utan ork .., och den andra utan rygg.

Nu kan det bara bli bättre.




söndag 30 november 2014

Och så ett kvällsfönster ...


... från Hedemora i Dalarna.

Då anar ni nog.

Just det.

Ulrika höll i håven.
Dagens fönster ...


Det får bli ett ystadfönster det

Mitt gamla.
Och här är vinnarna! 



En hes och krasslig notarius publicus försöker fixa dragningen.

Jodå, det blev två vinnare och stort grattis till er båda!

Och framför allt:  t a c k  för att ni så generöst delar med er .., tack också till Monet i Frankrike och Lena i Steninge för dom fina vinsterna!
Ulrikas utmaning, dag 30.


Dagens tema är "Gammal" och detta är i sanning en gammal bild, tagen 1913 och visar min mammas farmor och farfar.

Den unge mannen vid den högra dörren, är min morfar, Johan Erhard Vesterlund.
Han föddes den 6:e augusti 1895 och dog av brusten blindtarm nyårsaftonen 1925.
Då var han trettio år och nybliven trebarnspappa.

På bilden är han alltså arton år.
Det bästa för mellansystern ...


Det bästa som hänt är att jag har fått ett jättefint gammalt skåp av grannen som jag kommer att fylla med fina vävgarner.

Kram från kusinen.
Det bästa för Lisbeth/ Tankevågor i Sthlm ...

Foto: Lisbeth och hennes skolbarn - vilken ljuvlig bild -!

Har klarat hela veckan utan mina kollegor som har varit sjuka.
Tungt har det varit. Men vilka underbara barn jag har i min klass.

När jag läste saga i fredags (gick in och jobbade på min lediga dag) så var det alldeles tyst och en magisk stämning i rummet. Jag älskar att läsa för dem och gör det alltid med stor inlevelse….

Vi hade tänt första adventsljuset och i fönstret glittrade en ljusslinga.
Då när jag slutade läsa så började alla att applådera!
Underbara, fina, fantastiska barn! Vad jag läste? Första kapitlet ur Mio min Mio.

Lisbeth/Tankevågor.