fredag 17 december 2010

Återkomsten ...

det ena du vill - det andra du skall (inte)


innan jag åkte till intervjun

tänkte jag

att det gäller att hålla igen

kanske måste man ha tight t-shirt

så där så man måste hålla andan

det vore skräcken

sen

när jag väl var där

såg jag röda utanpåskjortor

såna som täcker rumpan

nu

- efteråt -

dricker jag kaffe

och kalasar på lussekatt och saffransskorpa

i pluralis
G l ä d j e ....

.. hittar man här.

Efteråt ...


Så här känns det.


Femton minuter får jag vänta innan det är dags för intervjun.

"Dom sitter i ett möte ..", förklarar charkkvinnan, hon som har så filurig blick.

Under tiden står jag och småpratar med några av de anställda, samt en kvinna i min ålder som bjuder på Östras goda kavring som hon skurit upp i små, små bitar.

I trettiosex år har kvinnan arbetat inom ett och samma företag, det som sedan flyttade till Schweiz, och plötsligt, vid femtiofem års ålder stod hon utan arbete.

"Man brukar säga att marken dras undan från ens fötter och precis så var det .., och jag sa till min man att jag kommer nog aldrig mer att känna glädje ., ja, jag minns precis, klockan var tjugo i ett den där dagen när en kvinna från huvudkontoret ringde och ville prata med mig, jag var på väg ut på lunch .., det var då jag fick beskedet ...", säger kvinnan som har så vänliga ögon.

Nu arbetar hon åt det stora bageriet och är ute och bjuder på smakbitar.

Om hon trivs?

"Oh ja, men det är tungt att en hel dag stå rakt upp och ner på ett butiksgolv av sten, ja, jag är alldeles färdig när jag väl kommer hem!" säger hon.

Och så dyker mötesdeltagarna upp och det tas i hand och hälsas och någon visar vägen till lagret.

Det är chefen och hans hustru (som också arbetar i butiken), där är en av de anställda (en ung man som börjat där som 15-åring med sommarjobbsplock, nu är han en klippa, alltid vänlig och hjälpsam när man frågar om nånting .., det var han som så frenetiskt letade upp en burk surströmming till mig i höstas ...), där är också en man från själva butikskedjan - han är där i ett annat ärende -, och så jag själv då.

Vi sitter i personalrummet och det bjuds på kaffe och småfrallor och stämningen är lättsam.

I kanske en dryg timmes blir vi där och allt möjligt pratas det om och allt eftersom tiden går släpper den spänning som ändå kurat inombords och det blir mycket skratt och ja, det känns helt enkelt hur bra som helst.

Chefens fru sitter på min vänstra sida och ser så rar ut och hon säger ..."stackars dig, fyra stycken är vi .. jag tänkte .., å, det känns nog inte roligt för dig ..?"

När mötet är avklarat står vi en stund ute på lagret och vi pratar plu-nummer (4011 - bananer, 4061 isbergssallat .., likadana nummer, konstaterar vi) och frun frågar från när jag kan tänka mig att vara tillgänglig och jag säger att eftersom jag är arbetslös, så går det bra när som helst och hur som helst lovar dom att höra av sig.

Hur det kändes?

B r a.

Alldeles illröd om kinderna var jag på hemvägen och nu sitter jag här och ler för mig själv - lika illröd än - (precis som efter varje måndagsmöte i Ystad), spelar julmusik och ska ta en kopp kaffe.

Det här blir spännande.

Inget är bestämt, men det kändes jättebra.

Idag ...


på väg till jobbet i ystad - eva på frösön höll i penseln -


sjutton år var jag

bertil hellgren på arbetsförmedlingen

hade hjälpt oss med sommarjobb

det var klasskamraten eva och jag själv

en hel sommar som konsumkassörskor

på hisingen i göteborg

vi åkte spårvagn

levde på barnmat i burk

och ibland räkost i tub

jag hade storlek 34 på mina byxor

och var vettlöst nervös den första arbetsdagen

lediga dagar åkte vi till näset

och badade i saltstänkt hav

- helt olikt sötvattnet där hemma -

"så roligt att du trivs med jobbet?" sa mamma

det var före mobiltelefonernas tid

fyrtio år senare

ska jag på anställningsintervju

byxstorleken är inte längre 34

och det var länge sedan jag åt räkost på tub

men helt lugn känner jag mig

- i alla fall nu -

tre timmar före utsatt tid

det får bli som det blir

tänker jag

Fredagsfönstret ...



... finns i Arvidsjaur.

På Turistbyrån.

Vännen ellis (inofficiell världsmästare i stickning) hade håven med sig.

torsdag 16 december 2010

Utanför Ystad ...


Foto: Karin Eikedahl


... hos mina barns pappa och hans fru, där ser det ut så här.

Lilla slingervägen är helt igendrevad!

"Minst en meter snö på sina ställen!" skriver Karin, som också har tagit bilden.

Och tack K för att jag fick låna den.

Främmande ...



Eller besök .., välj själv.

Och det allra bästa främmandet är den som känner sig som hemma; som intar ryggläge på soffan Ektorp, drar pläden över sig och inte knorrar över att få sällskap av pElle, så där vid fotänden.

Hallelujamoment ...



... men gånger tre.

"Kom ska jag massera dig!" sa vännen Torun igårkväll.

Och så var det bara att sätta sig framåtlutad över en stol och i säkert femton minuter stod Torun och drog med den här massagevanten över rygg, axlar och rumpans överdel (och den är vid i omfång, så hon hade det hon gjorde ...) och något så ljuvligt underbart vet jag inte när jag senast var med om!

Metallkulorna är rörliga och ja, det går inte att beskriva hur det känns!


Här stoppar man in handen ....


Massagevanten är inköpt hos Clas Ohlson och kostar 49 kronor.

Nu vet jag vad som ska inhandlas!

Konstutställningen ...











Trivsamt var det, att i rådhusets entré kunna spankulera omkring bland alla tavlorna!

Den sista här i raden hade titeln "Auktion i Heberg".

Heberg ligger bara någon mil härifrån och där hålls ofta rejält stora auktioner.

I Heberg bor Axel Jonsson - uppvuxen under oerhört enkla förhållanden utanför Malå - och en gång i tiden radiopratare, ja, han hade programmet "Aloha", där det spelades musik från Hawai.

Denne härlige Axel, som vid åttio års ålder köper sig en grön Cadillac och förverkligar en livsdröm!
Dag 30 .... "one last moment".


Ja, det får bli detta.

Alldeles tydligt minns jag det.

Och i morgon klockan 10.00 är det dags för intervju.

Dagens fönster ..



.. finns i Rådhuset i Falkenberg.

Ett väldigt annorlunda rådhus, måste jag säga.

onsdag 15 december 2010

Dag 29 ... "mina ambitioner .."

Ja, det låter ju pretentiöst värre.

Mina ambitioner?

Vid snart femtiosju års ålder har jag inga direkta ambitioner.

Att skaffa mig ett arbete förstås, men det har jag snart tror jag.

Nåt sånt.

Stranden i Stensjö ...

Falkenberg ...


Här arbetar uppenbarligen en skrivglad innehavare/anställd. Kul!


Det är underligt, detta att jag så omedelbart känner mig hemma i just Falkenberg.

Och helt ovetenskapligt tycks det som om människorna är så mycket mer ..., lättsamma här.

Utanför mäklarkontoret öppnar en äldre herre dörren och säger - brett smajlande - att jag är välkommen in .., jodå, det finns minsann hus så det räcker till mig med och "jaså, du bor redan i ett .., men vi har små hus också må du tro ..!"



I ett annat butiksfönster har någon som heter Jean utställning av sina alster.



Orsaken till besöket i stan är att jag är kallad till Arbetsförmedlingen till ett gruppmöte.

Klockan tio -pip- ska mötet ta sin början och jag är på plats en halvtimme innan, men se då är dörren till AF hermetiskt tillsluten, så jag tar en promenad i vinterkylan i stället.

Vid ett litet torg nära Rådhuset (som tydligen kallas för "Kuben" - av förklarliga skäl) håller torghandlare på att packa upp sina varor.



Inne i själva rådhuset pågår också en konstutställning.



Och den här tavlan får mig genast att tänka på ...




Packa upp och packa ner .., det är vad han gör, torghandlaren.

Och när mötet tar sin början har femton personer stått och huttrat utanför entrén till Arbetsförmedlingen och hon som heter Ann-Christine och också befinner sig i själva Utanförskapet, hon säger till förmedlerskan att det vore rätt smart att öppna en kvart tidigare till de som nu är kallade till ett möte, ja, så behöver människor inte stå ute i kylan, men se det går inte.

Själv säger jag att det vore ju angenämt om brev från AF inte nödvändigtvis bär tonen av att man är kallad till häktningsförhandling.

Det är en brokig skara människor som sitter vid olika bord.

Vi är fyra vid mitt.

Och där är en kvinna - nyinflyttad från Alingsås -som har arbetat med allt möjligt här i världen .., där är en f.d. sömmerska från Småland som nu har flyttat till Halland ("hopplöst är det ju med sömmerskearbeten här .., i Småland har det funnits rätt gott om den varan", säger hon som är i dryga 60-årsåldern), där är en något bedrövad lagerarbetare i samma ålder som hoppas att AF ska ge honom möjligheten att ta truckkort ("jag vet andra som har fått .. men inte jag ...?"säger han) och där är en ung kvinna som i tolv års tid har varit inskriven på AF och hon har arbetat på Gekås i Ullared och om hon skulle få välja fritt, så ville hon arbeta med inredning, berättar hon, när jag frågar.

När mötet är slut blir det först inköp av vin till kvällens middag.

"Vi ska kryddstark köttfärs .., vad tror du ..?" säger jag till mannen på Systembolaget.

Vips har han guidat mig till hyllan med röda viner och säger att .."det här blir alldeles rätt!" och så får det bli.



Sist av allt svänger jag förbi Röda Korsets loppis "Kupan".

Vid kassadisken står en kvinna som har köpt en kostym och när kassörskan säger att det blir 110 kronor för byxor, väst och kavaj (en till synes nästan oanvänd kostym av märket Batistini) , så vägrar damen att betala, nej, västen ska ingå i priset 90 kronor och hon tänker INTE betala 20 kronor för västen - "då får ni ta bort den!" säger hon syrligt.

Och jag ser hur tveksam kassörskan blir och hon säger att ..."men västen hör ju till ...?"

Men kunden, som håller en femhundring i sin hand och säkerligen har lärt sig konsten att pruta i sitt hemland, hon står på sig .., och till sist blir det som kunden vill, - västen läggs på en liten pall vid sidan om - och jag tänker att snålare människa var det länge sedan jag skådade.

Dagens fönster ...



"Här kommer ett hopklipp av två skyltfönster från Lunds centrum.

Hade velat sätta rubriken: "varför så dystra?" på bildcollaget, eftersom de väldigt naturtrogna skyltdockorna ser så "booored" ut.

Blev det inte så kul som man hoppats på fjällutflykten?

Torun."

tisdag 14 december 2010

I bageriet ...



Jag tyckte mig minnas att det var så himla gott, det här med anisbröd.

Efteråt .., var känslan en helt annan.

Stensjö, Halland.













Jag tror att bilderna är klickbara.

Idag ....

Dagens fönster ...



Biblioteket i Halmstad en måndagkväll.

Men nu vy mot andra hållet.