I övermorgon ....

... är det Nyårsafton.
Då arbetar jag från tolv till kvart över sex.
Det kommer att bli en kämpig eftermiddag.

Senare, när arbetsdagen är tillända, ska jag bara ta det lugnt, ja, det är inte ens säkert att jag ska stå vid fönstret och spana efter tolvslaget och titta på raketer.

Däremot ska jag läsa en bok ..., tända en brasa i kaminen .., och känna tacksamhet över att man får vara med så länge här i livet.

Vad spelar ett par skruttiga knän för roll, när allt hade kunnat vara så oändligt mycket värre?

I bekantskapskretsen finns vänner som kämpar med cancer och strålning och allt möjligt eländigt.

Nej, jag ska bara tänka på sånt som gör hjärtat glatt.

Sånt här, till exempel.

 

 

 

Och när man har tänkt på allt det, då blir man alldeles varm i hjärtat.

Efteråt .... 

I fem lediga dagar har det funkat så bra, så bra.

Men fem ynka timmar på jobbet och allt rasar.

På väg hem - i bilen - gråter jag för första gången över mina knän.

Och jag tänker .., att när den dagen kommer att kallelsen till operation och ny knäled anländer, då hoppas jag att flaggstången är på plats.

Då ska jag hissa flaggan och ta ett glas champagne.

Å, så jag ska fira!

Bäst idag..... (förutom att solen flödar !)

Tack Anita Sällberg.
Detta var det bästa i dagens DN.

Bara så vackert! 

Ååå, dit vill jag verkligen åka!

Dagens fönster ...

Hej Elisabet! 

Jag tänkte att du skulle få ett fönster av mig. 
Detta är en väldigt gammal stuga som ligger i Simlångsdalens skogar och rymmer ett pyttelitet rum med en gammal kamin, en liten hall och en bastu. Utanför fönstret syns ån som vi flera gånger doppade oss i efter en stund i bastun. 

Jag doppade både kropp och huvud fast i omgångar. Det trodde jag inte när jag for dit men väl där kände jag mig stursk. Helt okej faktiskt, detta med vinterbad. 
Men det är tur att vi har en mild vinter.

Hälsningar Hilda.

//Elisabet säger: igårkväll kom till min mobil ett sms från pv:s dotter - det är Hilda det - där hon berättade om vinterbadandet och jag blev så otroligt varm i hjärtat och glad!  Själv när jag en ständig längtan efter att få börja bada igen .., ja, jag vet, man kan göra det nu också, men sista doppet, det var den 1:a oktober, då var det som om knäprotesen frös ihop och jag kunde inte räta ut mitt högra ben på nån halvtimmes tid. Så jag väntar lite .., eller inväntar en bastu. Tack för bilden Hilda och tack att du berättade!

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

En liten kul julklapp blir mitt bidrag:

Ett vanligt litet hänglås från min romantiske M gjorde mig så glad.

Jo tanken är att vi ska låsa fast låset på något broräcke eller liknande, sen slänga i nycklarna i vattnet. Låsa fast kärleken.

Var vi ska låsa fast det får vi fundera ut.

Han är härlig den käre M!

Turtlan

(mina julklappar var långt ifrån romantiska. Kalla dem praktiska istället.....)

På gymmet ....

Ett tiotal träd - mest poppel - har fällts nere vid vägen, den som går till havet.
Och ifrån.

Pensionatsvärden från Småland fick erbjudandet att ta hand om virket - alldeles gratis -, vilket han också gjorde.
Såja, nu fylls det på i vedskjulet och blir ett bra tillskott till nästa vinters värme.
Och säkerligen har han kämpat med mer än ett ton virke idag.

I morgon ska det klyvas.
Men då är jag på jobbet.

Men nästa år ....

Då ska jag!

(00:34 in i filmen står min modige chef Magnus, iklädd blå träningsjacka ...).

Det bästa ....

Så börjar allt återgå till det normala .., och kanske finns där tid över för att leta fram den där glädjen .., eller det där ögonblicket som värmde hjärtat lite extra?

Tärnan Ulrika ...

Tre stycken har redan kommit med bidrag.
Det är Ulrika, Annika i Kävlinge, samt Agnetha i Skellefteå.

Vad handlade deras glädje om?

Jo, Ulrika var överlycklig över sitt nya jobb där hon då hade varit med i luciatåget och så hade hennes älskade katt Stigge kommit flyttande hem till matte igen.

Annikas tre barn och så hennes mamma.

Annika i Kävlinge gladdes storligen åt att hennes 75-åriga mamma (som bor i Tyskland) skulle fira jul tillsammans med Annika och hennes tre barn!

I Skellefteå var Agnetha över sig av glädje, då hennes sambo Jonny blivit friskförklarad från sin struphuvudscancer ..."den bästa julklapp man kan tänka sig!" skrev hon.

Första,-  och andrapriset kommer från annannan i Portugal.
Titta bara, vilket vackert kuvert med illustration av staden Porto där Anna bor!

Två små anteckningsblock - perfekta att ha i fickan eller i handväskan -, kom från Portugal!
Tack snälla annannan! 

Tredjepriset är en liten ljusmobil som jag bara älskar!
Små pippifåglar som snurrar runt, runt av värmen från ljuset.
Det är sigge nilsson som sponsrar den vinsten - tack för det sigge -!

Så här ser den lilla asken ut.

Ja, nu vet ni och nu är det bara att sätta igång.
Jag arbetar sex dagar på raken, men eftersom pv är jullovsledig blir det ändå dragning när det är ljust ute .., vi kan väl säga att ni har till nästa lördag på er, då är även jag ledig.

Varmt välkomna med er glädje!
Mejla bara till bisse151@gmail.com .. så vet ni resten.

Här och nu ...

Där, mellan träden, står hon Gun.

Vilken glädje!
Grannarna från Värnamo har dykt upp och är i full färd med att ta hand om en björk som nu effektivt förvandlas till ved! Den idoga Gun sköter kvarnen, allt medan maken knackar på vår ytterdörr och tas emot av en ivrigt svansviftande Harry!

Julkortsglädje i en korg på bordet och dvd-skivorna med de tio avsnitten av Bron.

Sigge Nilsson  - som varit ensam hemma medan vi varit borta - , (ni kan vara lugna, grannen en bit bort har sett till honom och så kan han gå ut och in som han vill genom kattluckan .., han låg på soffan och sov när vi kom hem, ja, sigge alltså) tycks nöjd med att ha fått harry som sällskap igen.

Nu är allt som vanligt.

En dag kvar ...

... av julens fem dagar långa ledighet, alltså.
Så helt ljuvligt har det varit. 

Och när vi väl är hemma ägnar vi fredagkvällen åt att titta på tre avsnitt av dansk/svenska kriminalserien Bron och det är ju liksom som att titta baklänges (eftersom vi redan sett säsong 2), men ändå lika bra, ja,  faktiskt  m i n s t   lika bra!

Det här var min julklapp till pv och tänk, att jag hade lyckats med rimmet så till den milda grad att han inte hade en susning om vad som väntade!
(Han ger en flaggstång, jag en tv-serie .., det är lite skillnad på paketen ,-)

Och nu är det lördagmorgon .., Ring-så-spelar-vi och frukost .., ösning av segelbåt ..., och nu väntar rullskidåkning, tvätt av kläder .., pv ska ta hand om några nedfällda popplar .., och jag ska dammsuga och plocka undan lite.

Och så ska jag läsa julkort som kommit (tack snälla, rara alla!) och njuta av den här sista lediga dagen på ett tag. Från och med i morgon blir det rally .., sön-mån-tis-ons.torsdag och fredag.
Det ska nog gå bra.

Ser ni änglaspelet på bilden?
Jag är väl den enda som aldrig har haft ett sånt och så en kväll tipsade den storartade Ann i Göteborg mig om sidan änglaspel.se och halv två en natt satt jag och beställde änglaspel, med såväl änglar som små fåglar som snurrar runt!
Det är inte klokt att man kan bli så lycklig av en sån liten pyttig sak!

Just nu, i skrivande stund, plingar det hejvilt och änglarna snurrar runt, runt.
Den fina korgen till höger om änglaspelet, den kommer från Hilda, Patrik och Hildas mamma Mymmel .., underbara färger i grönt och blått!

Och ett bonusfönster från Skåne ...

Så här ser det ut i Kävlinge, ja, från Annikas köksfönster.

En här-och-nu-bild.

Jag kan säga att i Stensjö regnar det inte .., men himlen är gråmulen.

Tack snälla för fönstret!

Dagens fönster ....

Det var en bra bit till marken. Fröautomaterena fick tas in med hjälp av ett metspö. Typ.

Vi satt i det stora och ombonade köket hos Anna-Lena i Tumba och från köksbordet såg man ut genom fönstret där småfåglar hela tiden - utom när jag stod redo med kameran - flög fram och åter och hämtade mat! Mesar, steglitsar, en nötväcka och någon tita.

En enda gång tidigare har jag varit med om den känslan .., den där rofyllda känslan när man egentligen kan sitta i timmar och bara titta ut och förundras över alla fåglarna .., och det var hos Solveig i Dalarna.
Det var likadant.

Och mellan varven hos Anna-Lena och John blev det tyst vid matbordet .., kaffekopparna stod där för sig själva och väntade på att bli urdruckna, i ett brödfat låt hembakade struvor, pepparkakor och lussekatter ..., allt medan fyra människor - som egentligen inte alls kände varandra -  satt förundrade och tittade ut genom ett fönster med handblåst glas.

Just så var det.

Och så var man hemma igen ...

Och alldeles över sig av tacksamhet är man att såväl upp, - som nerresan gick bra.
På uppvägen var det knappt någon trafik .., värre var det idag och lägg därtill varningar på radion om blixthalka.

Det blev ett fint julfirande.

Julafton tillsammans med barn och barnbarn och lilla Nelly ..., god mat förstås, Släppträskbröd som Gerd i Norsjö förärat oss - smakade himmelskt, tack snälla ! -,  juldagskvällen hos Emil och Emmas farfar och farmor och lite annorlunda julmat (julkorv på grekiskt vis bland annat - jättegott -!, en vidunderligt god paté .., strimlad rödkålssallad .., ljuvliga spjäll .., pajer ...) och sist av allt på kvällen blev det byte av julklapparna, dom där som "man vill bli av med".
Pv hade tagit med sig en jordglob från tiden innan nationsgränserna förändrades och själv bidrog jag med en tavla.

Tänk, att en jordglob kan bli till sån glädje! 
Emil och Emmas småkusiner, som mest lekte agenter (iförda lösmustascher och mörka glasögon) blev alldeles till sig av jordgloben och på bilden längst nere t.v. sitter dom och letar efter Sverige.

Herr Oxe. Lillebror. Uppvuxen i Colchester, England.

Igår - annandagen - var det rejrunda som gällde. 
Först iväg till födelsedagsbarnet Micke som fyllde år och bjöd på kaffe och svärmors bondkakor .., därefter färja från Ekerö över till fastlandet och en sväng till Tumba Bruk där pralinvinnerskan Anna-Lena i Tumba bor tillsammans med maken John - någon kanske minns honom med fjäderprydd huvudbonad från ett inlägg för flera år sedan -?

Dom visade sig bo i den vackraste lägenhet jag någonsin i mitt liv stigit in i!
En tjänstemannabostad på 150 kvm från Brukets storhetstid och ,med såväl höga som djupa fönster med handblåst glas, ja, men åååå, så fint!

Det här med minimalistisk inredningsstil, det är i alla fall inget för John  och Anna-Lena, nej, där fanns stora rum med gamla, härliga möbler, de flesta fyndade på auktioner, berättade Anna-Lena.
 
På bilden här ovanför - tagen i köket i Tumba -, syns tre småsyskonhänder, en är Oxe, en Kräfta, en Jungfru och en Stenbock.
Jungfrun är mellanbarn.
Oxen är 61 år, Kräftan 51, Jungfrun 58 och Stenbocken näst äldst.

Och på den där skalan mellan 1 - 10 ..., säger sig Madame Kräfta trivas så där som ...., 9.5 med jobbet och kanske var det tillvaron i stort också?

Ett besök hos Eva och hennes Långe Make i Tyresö hanns också med.
Såna här små gubbar lekte Anders med i timmar när han var liten .., nu hade Eva köpt dem till maken, eftersom han en gång varit brandsoldat.
Underbart!

Kvällarna i Väsby har bestått av barnbarnsmassage och dottermassage, armpill .., och så har det spelats såväl backgammon som Plump.

Nu är vi hemma igen och regnet öööööser ner .., pv har tagit harry med sig för att ösa båten ..., och för första gången någonsin (i min Stensjöhistoria) var huset uppvärmt när vi kom hem!
Halleluja!

Tack till alla som skänkte så mycket glädje till den här julen!

Juldagsfönstret ….

Det strålar en stjärna förunderligt blid .., hörs från stora tv:n, den som är som en bioduk nästan.
Ute är det grått och mulet …, igårmorse såg jag två rådjur som spankulerade på tomten …, och just nu spelar Emil och pv backgammon, allt medan mågen putsar kylskåpsdörren.

Och julafton blev utdelning av klappar och god mat och Kalle förstås.
Den som var uppe till halv tre natten mot igår, gick först av alla i säng.
Innan dess tittade vi på hyllningskonserten till Silvia och jag fascinerades av herrarna Dyall och Mirro, ja, alla musikalartisterna som var bara såååå bra!

God Fortsättning till alla rara vänner! säger hon som är på vift.

Och bilden, som jag tycker så mycket om, togs av en madame i Norge, som jag inte längre hittar i bloggvärlden. Det var hennes lillebror som tittade ut genom fönstret.
"Bror i hytte", tror jag bildtexten löd.

Julaftonsmorgon ….

Resan upp till norr gick bara bra.
Nästan ingen trafik, ja, ibland kändes det ungefär som om man körde mellan Malå och Skellefteå!
Torra vägar .., allt flöt på bra.

Framme i Väsby en minut före utsatt tid och den utsatta tiden hade pv förutspått och då var det ingen gps med i bilden.  Sen blev det prat och prat och Plump och Backgammon och massage av Emmas ben och jag fastnade framför tv:n och såg filmen vars titel jag inte kommer  på … som handlar om den stammande brittiske prinsen som blev kung, med suveräne Colin Firth i huvudrollen, ja, alla andra roller spelas förresten lika bra!
Halv tre gick jag i säng, jättepigg!

Nu är det förmiddag.
Pv och Emil spelar en andra omgång av backgammon, någon ser på hyllningarna till Drottning Silvia .., en tredje ligger på soffan Ektorp och harry hänger Emma i hälarna.

En riktigt fin julafton önskar jag er alla!
Nu ska vi ge oss ut och handla lite.

Dan-före-dan-fönstret ...

På bussen på väg från Tyskland - det var under Icatiden -.

Brått-brått.
Någon har satt en deg till gifflar .., någon annan gör sig klar för arbete.
Behåletande.
Packande.
"Har du lagt ner medicinen ...?"

Regnet har upphört.

Nu återstår fyra timmar på jobbet, därefter femtiofem mil längs E6:an.

En riktigt God Jul önskar jag er alla och särskilt alla ni som inte fick något julkort!
Bedrövligt är ordet.

Kväller och tankar hit och dit ...

Full fart ena dagen och ingen fart alls - i det närmaste stiltje - den andra.

Man ligger på soffan Ektorp eller sitter i loppisfåtöljen och njuter av en konsert på tv .., eller ser en film som man tycker är bland det bästa man har sett på länge .., tar sig en skinkmacka med urstark halmstadsenap och äppelmos ..., dricker julmust ..., tänder ljus .., löser lite korsord ..., tänker att affärerna nog är öppna på julaftonsförmiddag .., pratar med äldsta dottern som är på väg till sitt nattarbete ..,  tänker på moster Lisbet .., får en bild av min pappa och andra idrottsungdomar från Kalvträsk ..., och en annan bild från farbror Göstas 50-årsdag.

Pappa i mitten i främre raden i vitt linne.

Så här står det och jag läser och ler:
"Den här tidens ungdom var inte bortskämd med några fina idrottslänggningar. Stavhopparen fick finna sig i att dala ned i ett nyplöjt potatisland. Längdlöparna fick tävla på allmän grusväg. Spjut-, och diskuskastarna fick uppsöka någon väl avbetad betesvall, där även kulstötarna fick hålla till med sina tränings, - och tävlingsprogram. Byalagens fotbollsmatcher utkämpades även på sådana platser. På dessa enkla arenor kämpade de vidare med liv och lust."

 

Och annonsen då farbror Gösta fyllde 50.

Han flyttade ofta, men den längsta tiden bodde han i Alvesta, i Småland. 

En rolig prick .., med mängder av små rävar bakom öronen! 

Vi brukade spela kort när han kom på besök .., Bismarck .., världens roligaste kortspel och jag tyckte så oerhört mycket om honom!

Sånt kan man göra. 

I morgon börjar jag arbeta klockan tio-noll-noll-piiiip och slutar fyra timmar senare. 

Håll tummarna att det blir en olycksfri uppresa!

 

Dagens fönster ...

.... kommer från Skåneland, ja, det är Annika i Kävlinge som fångat fönstret hos dottern.
Juligt och fint. Och pelargoniorna ser ut som mina just nu. Aningen spretiga.

Tack snälla Annika!

Efteråt ....

... är hjärtat så varmt, så varmt.

En trevlig kväll blev det.
Mycket - alldeles för mycket - mat .., och jag hann nästan bara till sillen och Janssons innan jag blev mätt .., och det var gott om prat och skratt och en massa värme.

Nu har skånegänget gjort natt .., pv sitter med sin padda i knäet och jag ska strax gå i säng.

På bilden ser ni pv, Patrik, Hildas rara mamma Mymmel (första gången här på besök, sååå trevligt, ja, hon har ju bott här under några år, men det var långt före min tid!), Hilda, min systerdotterdotter Nathalie, Anders som kommit körandes från Malmö och blev kvar i flera timmar innan det var dags för julfest igen, nu i Malmö ..., och så min syster och min systerdotters ena arm.

Vad pratade vi om?
Dokumentärer i tv, hur mycket vi tittar på tv öht .., filmer, det femte skatteavdraget .., långvård .., storstäder .., körkortspluggande .., årets julvärd, respektive nästa års Allsång-på-Skansen-programledare .., egenskaper som går i arv .., sjukdom och dödsfall .., kaksorter .., bikarbonat .., änglaspel .., Mitt-i-naturen .., ja, lite sånt.

En röd duk som täcker hela bordet hade vi tänkt köpa, men se ..., det glömde vi och det gick ju bra ändå.

Ajöken, sa fröken.

Lördagförmiddag ...

Vi är totalt slut på när det är fredagkväll.
Går i säng vid nio - rekord -!
Svårt att somna.
Karlavagnen och roliga julminnen, en hund som slet loss tomtens skägg.
Lyssnar till Rickard Herrey i nattradion, glad att han är tillbaka!
Jag vet varför: han har en lugn röst .., i motsats till den som pratar på ackord.

Vaknar fyra.
Och fem.
Och sex.
Lyssnar till DaCapo med Anders Eldeman.
Harry vid mina fötter.

Stiger upp vid halv sju.
Frukost i köket.
Griljerar skinka.
Fixar Janssons (det bästa jag vet på julbordet!).
Pv tar in granen som är sned och vind.
Sätter upp en tavla. För högt.

Ring-så-spelar-vi.

Ute är det ösregn.
Verkligen öööösregn.

Dagens fönster ...

 

En fönsterbild i farten från Lyon, en av Frankrikes största städer och med stora delar av hus i Haussmann-stil från sent 1800-tal, tidigt 1900-tal, dvs det man ser på bilden. 

Som också dominerar Paris gatubild i många stycken.

 

Roligare än dagens arkitektur tycker jag!

Kram

Monet

 

//Tack snälla! säger jag.

Längre bort är det inte ....

Får från släktforskaren Anton i Skellefteå uppgifter om min farmor och hennes familj.
Vilka livsöden!!
Det är ju helt ofattbart vilka korta liv hon och hennes syskon fick!

1. Farmor var äldst och hette Anna Elisabet, f. Karlsson.  Född 1883. Dog vid 41 års ålder.
2. Karolina Albertina föddes 1884, dog vid 21 års ålder.
3. Karl Hugo föddes 1886, dog vid 22 års ålder.
4. Ellen Maria föddes 1888, dog vid 61 års ålder.
5. Olof Harald föddes 1890, dog vid 17 års ålder
7. Berta Katarina föddes 1892, dog vid 25 års ålder.
8. Susanna Magdalena föddes 1895, dog vid 13 års ålder..

Och farmors mor måste ha varit gravid nästan nästan nonstop i tretton år!

Det bästa för Agnetha ...

 

Så där kanske han svävade av glädje och tacksamhet ...? Bilden från Helsingborgtiden.

Hej!

Vet att det är för sent för det bäst i veckan,  men jag måste ändå få skriva
och berätta för dig  vad som är det bästa för mig.

Jonny har varit till Umeå lasarett idag och fått veta att strålbehandlingen han genomgick i höstas har tagit. Cancertumören är borta.

Han hade nämligen struphuvudcancer och var i Umeå 8 veckor i höstas och strålades.
Strålningen var nog så jobbig, han blev ju sönderbränd i halsen och fick brännsår utanpå.
Kunde inte äta vanlig mat, bara flytande plus att allt smakade bränt.
Hade inte någon röst heller.

Han var så glad när jag kom från jobbet igår att han grät glädjetårar, han
har varit så deppig sen han fick beskedet om cancer.
Han var helt övertygad om att han skulle mista struphuvudet och få en knapp där framme som man
måste trycka på för att kunna prata.

Nu var det en glad Jonny som ringde direkt efter undersökningen och meddelade att behandlingen tagit, den bästa julklapp han kunnat få.

/ /Och Agnetha, jag är helt förvissad om att dom som läser detta gör precis som jag själv .., sitter och smajlar efter den sista raden!

Förmiddagspass ...

Bara två gånger i  månaden arbetar jag förmiddag och då blir själva arbetet helt annorlunda!
Då får man ta emot såväl Arla som Wapnö (mejerivaror förstås) och Östras Bröd (från Halmstad) ska fyllas in och så är det ju allt det där som vi gräddar själva.
Vaniljhjärtan, till exempel.

I kassan står den rara Lena (som arbetar på sista versen nu, en dryg månad kvar bara!), A-M är i charken och putsar rutorna och kontrollerar datum, allt medan jag står borta vid brödet.

Och plötsligt har jag kamrater vid fikabordet! 
En kurator/psykolog besöker oss med ojämna mellanrum efter rånförsöket i vintras och nu sitter han tillsammans med oss och vi pratar om allt det man har med sig i den mentala ryggsäcken och hur till synes bagateller kan utlösa känslor, ja, själv berättar han om ett fönster på Akademiska sjukhuset i Uppsala och var gång han ser det just det fönstret, grips han av en slags ångest, för just där inne låg hans då lille nyfödde son och kämpade för livet!
Intressanta samtal blev det och jag gruvar mig för att bli sjukskriven .., å, så jag tycker om den här sociala biten av jobbet!

I vanliga fall, under mina eftermiddags,-/kvällspass, så möter jag ett visst sorts klientel, mest människor i 40-årsåldern på väg hem från sina arbeten.
Nu, vimlar det av äldre människor .., tanter och farbröder som hejar så glatt och en kvinna säger att "å, är du kvar, jag trodde att du hade slutat!" och om det pratar vi lite och det blir småprat och nån kram och jag tänker på vilket ljuvligt arbete det här är!

När klockan är ett, blir det bråttom iväg hem!
Det ösregnar ute .., i min mobildisplay kan jag läsa att posten i Slöinge har paket som ska hämtas .., harry ska åka till den rara kloklippardamen i Haverdal och jag ska bara njuta av tre helt lediga dagar!

Behövs det så mycket mera?
Jo, Janssons.

Och för den som inte har Facebook kan jag berätta att igår bakade jag bondkakor för första gången på säkerligen femton år! När degen var väl gjord och låg och vilade i kylskåpet, upptäckte jag att bikarbonaten inhandlats på Steninge Livs, som väl lades ner för lika många år sedan.
Men si ..., det gick hur bra som helst och kakorna blev jättegoda! 

Dagens fönster ...

På väg till sin 93-åriga mosters begravning i finska Österbotten, blev det hotellvistelse för ellem i Skellefteå.

Det var där hon tog fram fönsterhåven!

Tack snälla, rara!

Det kom några rader ...

Ja, intet visste hon vad som väntade henne .., hon med händerna knäppta intill sin mormor.

Idag hade jag i inkorgen ett mejl från Hans-Jörgen Ramstedt i Skellefteå.
Denne Hans-Jörgen tillbringade några månader tillsammans med min mamma, jag tror till och med att han bodde hos henne i Bolivia.
Dom kände inte varandra sedan förut och Hasse var väl mer ut på sitt livs äventyr och så tog han bilder för Svenska Journalen och Norra Västerbotten.

Hasse har alltså arbetat som fotograf och det var hans skor som mamma gav bort, ja, "du förstår någon annan behövde dem mycket bättre ...", hade hon sagt - smajlande -, till hans oförställda förvåning.

Och jag vet att Hasse kunde bli rasande på henne, för att hon var så ..., enveten, men dom kom ändå bra överens och mamma var överförtjust i denne - då -, tämligen unge västerbottning.

Och så här skrev han: 

"Det är nästan 25 år sedan jag träffade din mamma för första gången.
Sedan dess har jag rest mycket och fått möjligheten att bekanta mig med massor av intressanta människor från olika länder och samhällsskikt. Trots detta håller jag mötet med Ann-Gerd som mitt livs största privilegium och det som påverkat mig mest.

Jag har ofta funderat över varför och inser att jag har en “romantiserad” bild av henne och att det troligen fanns bakomliggande, och själviska, orsaker till att hon var som hon var.

Men sanningen och anledningen till att hon finns så levande för mig, det är att jag aldrig har träffat någon som så fullständigt och konsekvent hjälpt andra utan att någonsin kräva någonting tillbaka."

Vilka rader att spara i hjärtat! säger hennes dotter.

Det bästa för Annika i Kävlinge ....
- hon bryr sig heller inte om att dragningen har varit ,-) -

Annikas fina familj, hennes mamma längst t.h.

...kommer antagligen alldeles för sent.

Men se, det är ju just det det inte är, för sent alltså.

Mitt bästa i veckan blir lite en summering av stora bra saker: det bästa i år är att jag slutade röka!!!

Och, apropå att det inte är för sent: Ett annat det absolut bästa 2013 är att min älskade mamma, 75 år, har beslutat att det får vara nog nu och ska lämna min styvfar.
Många år av lidande tar äntligen slut. Hon är fantastisk. 

Och ett annat bästa är då att hon kommer på söndag och firar Jul här med mig och alla barnen. 

Stora bamsekramar till dig, älskade Elisabet. 

//Elisabet säger: tänk, Annikas mamma har för inte så länge sedan fyllt sjuttiofem år! 

Det är ju inte klokt! Tala om att ha bra gener .., vilken vacker kvinna!
Och så en annan sak, det här med gener: titta på Annikas sons mun och så på hans mormors mun.