Dagens fönster ...

"Det ösregnade, och jag och den här katten som är drottningen av sin gata skulade (tog skydd från regnet) på min väg till jobbet." 

Vem som skrev detta? Jo, hon som tittar fram där nere till vänster .., såklart annannan! 

Tack! Underbart med såväl fönsterfångerska som drottningkatt i bild!

(E skriver: Ordet skula var totalt obekant för mig innan jag kom till Skåne. Låter det inte danskt, egentligen?)

Idag ....

.. hörde jag honom. 

Herr Gransångaren. 

Nästan så att jag blev glad.

Full sprutt på Edjervägen ...

Hos grannen Alexandra pågår någon slags markarbete och det grävs och jord och grus flyttas utan att jag riktigt får någon hum om vad som är på gång. Alexandra som en gång arbetade på en oljeplattform utanför Norges kust, ja, "bangen" är hon inte.

Riset längsts till höger, vid varningsmärkena, är björnbärsris som växer lite som dom vill. I det hiet får pv husera .., allt fastnar taggarna i!

Igår blev det väldigt dålig stämning när vi satt ute i solskenet och jag frågade när pv möjligen hade tänkt ta sig an det gamla uterummet - ja, på allvar -. Det har tagit oändligt många år av stillestånd vad gäller bygget (eller rivningen av det gamla) och under tiden har han ju byggt ett uterum på andra sidan huset, det där rummet som vi tycker så mycket om. 

Mitt i allt sammans när han (säkerligen i vredesmod) lämnat  trädgårdsstolen och den urdruckna kaffekoppen och jag själv fyllde på med två säckar plantjord i rabatten, hörde jag plötsligt hammarslag. Då var han plötsligt igång! Och den dåliga stämningen igår, den försvann när vi åkte till Skallkroken (och tappade min mobil) och idag är det som bäst. 

Från vårt vardagsrum finns ett fönster, det är därifrån jag tagit bilden. Taket i bygget, det kommer att täcka en del av fönstret och pv tycker att det är bara att ta bort det hela och göra en hel vägg på den sidan i vardagsrummet. 

"Men då har vi bara ett enda fönster här inne .., det kommer ju att bli hur mörkt som helst och det då enda fönstret vetter mot havet och vår, sommar och höst döljs ju det mesta av av eken och dessutom har vi då fönstret bakom oss!" utbrast jag häpet.

Jo, det tyckte han kunde gå an. I det fönstret som då skulle bli del av en vägg, har jag ställt fyra krukor med gröna växter .., det är hur fint som helst! Då slog det mig att vi ("vi .?") kan ju riva väggen mellan vardagsrummet och rummet närmast köket; då blir det öppet och fint och vi får då ljusinsläpp från  totalt tre fönster; två från väster och ett från söder. 

Om han blev lycklig över mitt förslag? 

Gissa två gånger.

När grannen fyller år ...

Jo, idag är det Birgittas tur att ha födelsedag! Birgitta - som sitter till höger på bilden - är världens snällaste granne, född i Dalarna, har arbetat som kanslist på bland annat den skola där Ecke var rektor och här sitter hon vid vårt bord på altanen, tillsammans med Eckes Britt. Båda är alltid lika tjusiga. 

Att Birgitta fyller åttioåtta kan ingen människa begripa!!

Grattis på födelsedagen, du kära Birgitta!

Återseendets glädje en torsdagkväll i mars ...

Jo, då kom mobilen tillrätta! 

Den hade tydligen legat längst uppe i badväskan (en blå Ikeakasse, där vi har badskor, neoprenhandskar, handduk och min baddräkt) och pv, som bar väskan, tror att telefonen trillat ut när han lastade in den i baksätet. 

Det är inte asfalt heller där vi står med bilen, utan fjolårsgräs. 

På kvällen skrev jag på Haverdalssidan och berättade vad som hänt och om nu någon skulle upptäcka den, så kunde hen höra av sig till pv på hans mobil. 

Så blev det också. Den kvinna som hade parkerat sin bil intill vår, hade - när hon åkte hemåt - skymtat något lilafärgat på marken, men hade brått till jobbet och drömde väl inte om att det var en telefon där nere. 

Vid tiotiden på kvällen körde vi återigen till hamnen .., och där låg den så fint, längst ner på Bengts båtkärra. Så omtänksamt av den som hittaat den!

Nu är det fredag. Vi hade lika många rätt på DN:s Nutidsquiz, men idag vann jag med 1 ynka rätt över pv på Ordquizzen. Strålande solsken ute. Pv är igång med det gamla uterummet och Sigge sover på soffan Ektorp.

Dagens fönster ...

Fönstret fångades i Dikanäs i min mammas barndomshem. 

Kanske är det barndomsminnen därifrån som gör att jag tycker så oerhört mycket om såväl humle som hundkäx?

På trappan till min lägenhet i Ystad brukade jag sommartid ställa ett stoooort krus med just hundkäx och å, vad det gjorde mig glad!

Bilden togs i juni 2014, då vi var på bilsemester norröver.

Eländes elände och lite annat. 

Allt är förstås relativt här i livet, men att förlora sin mobil och utan att man har den blekaste aning vart den tagit vägen, känns inget vidare. S o m  vi har försökt ringa in var den höll hus när vi (mobilen och jag själv) hade kontakt! 

Överallt har vi letat! I växthuset där jag röjde och gjorde lite fint, eller vid trädgårdsstolarna där vi satt och drack kaffe och där jag pratade med Eva i Tyresö .., eller följde den med när vi tog eftermiddagsdoppet i Skallkroken ..., eller kan den ha trillat bakom soffan ..., eller mellan bilens säten ..., kanske i badväskan .., ? 

Ingenstans finns den. 

Nåväl, den som hittar den måste ju kunna min pin-kod för att ta sig in i telefonen och samma sak är det ju med bank-id, så egentligen är jag inte orolig, men det är ju så ONÖDIGT. Kommer den inte fram, så blir det ju sååå mycket krångligare att installera allt igen i en ny telefon! 

Nåväl. Det är krig i Ukraina, bomber och granater faller på Gazaremsan och den amerikanske presidenten har många ytterligare år kvar att ställa till oreda, så vad är en förlorad Iphone? 

Att solfångarna strulat gjorde väl också sitt till. Nu får vi invänta expertis vilka lär ska komma "nån gång nästa vecka". Nån gång nästa vecka, låter inte alltför hoppfullt. 

Men annat har varit desto bättre! Vilken underbar promenad det blev idag! På väg till Skallkroken släppte pv av mig mitt emot väderkvarnen i Särdal .., gick prick rakt ner mot havet till .., hörde inte bara EN, utan flera lärkor .., framme vid havet tog jag av söderut - solen i ansiktet - och hamnen långt där framme.

Gick längs havet och förundrades över hur oerhört många snäckor där var på stranden, små vita och så mängder med blåmusslor och innan jag var framme hos pv som höll på med båten, upptäckte jag strandskator, fiskmåsar, skrattmåsar och gravänder. 

Lägg därtill en husbil och en husvagn och senare ikväll hade husvagnen försvunnit, men ytterligare två husbilar kommit. 

Det lär nog bli blil fullt på den parkeringen i helgen, då det utlovas sol och mera sol! 

Tog ett dopp senare i eftermiddag. Eller: jag tog två, pv avstod. Sju grader plus i havet. Ingen ångest alls. Djupandades och tog det lugnt.

Nu två havskräftor och ett glas vin, bara för att. Resterande tar vi i morgon.

Uppdatering: Allt löste sig till det bästa!

Dagens fönster .....

... finns i det gula huset och vetter mot väster, mot havet till. Detta är mitt sovrum. Och SOM jag älskar det gamla trägolvet och jag älskar också tavlan, målad av Bodil Hedlund. 

Om ni tittar noga, så kanske ni upptäcker någon som tycker väldigt mycket om att ligga i den gamla knarriga korgstolen. Just det. Sigge. Den grå (söndertrampade (så där som katter gör tramp-tramp) pläden är Sigges; den sover han på de gånger han behagar ligga på sängen. 

När man är lättfångad ...

Under en tid har jag haft en superbillig prenumeration på Svenska Dagbladet, men nu var den på upphällningen och jag tänkte att nej, det får vara. Det blir helt enkelt för dyrt. 

På väg hem från Falkenberg förra veckan ringde min mobil. Det visade sig vara en man som befann sig i Östersund och som erbjöd mig en billig digital prenumeration på just SvD. Jag skulle då betala 179:-/månaden och det lät väl i och för sig ganska bra. Ordinarie pris är 229:-. 

Pv som då var chaufför .., loooog när han insåg att säljaren hade mig på kroken och jag tänkte själv att det var nog just för att han var så himla trevlig (LÄT trevlig) som jag tackade "ja". 

Senare på dagen greps jag av ånger. Försökte då via min sida på SvD hitta ett sätt att ångra köpet, men det var sannerligen inte det enklaste. Precis som när man vill säga upp Viaplay eller något annat, så får man verkligen kämpa för att - på ett enkelt sätt - avsluta kontot och det är ju såklart uträknat. Förmodligen hoppas prenumerationsavdelningen att man ska tröttna på att leta och till slut ge upp. Nåja det lyckades till slut. 

Igår fick jag ett nytt erbjudande på mejlen. SvD i 2 månader för totalt 2 kronor, därefter 99 kr/månaden om jag vill fortsätta. Om jag nappade på erbjudandet ....? Det kan ni tro!

Apropå de två astronauterna ....

Ja, de som nu lyckligen återvänt till jorden, efter nio månader ute i rymden. 

"Tur att kvinnan inte visade sig vara gravid i alla fall, ja, utifall att hon inte hade en konstaterad graviditet just vid uppskjutningen", konstaterade pv. 

Och själv funderade jag på vad som händer om någon av besättningen plötsligt skulle bli svårt sjuk eller avlida? Tänk,en hjärtinfarkt när man snurrar där runt jorden, det är långt värre än de tio milen malåborna har till närmaste lasare

Men dessa funderingar har säkerligen Rexxie svar på, jag bara väntar. 

Dagens fönster ...

.... fångades i Stationens  frukostmatsal i Ystad. 

Endast några få rum var uthyrda natten mot söndag, så det var gott om plats och bara att välja bord.

Pv föredrar ofta att sitta mjukt (typ, som på bilden) om möjligheten finns, medan jag själv vill sitta på en stol.

Bäst på morgonen ....

"Människor känner sig som gladast på morgonen och har mest ångest kring midnatt, visar en studie gjord av forskare vid bland annat University College i London. Och tvärtemot vad många kanske tror så visade sig måndag vara en toppendag i sällskap av fredag. Känslor av lycka och meningsfullhet var högre på måndagar och fredagar än på söndagar. Känslor av ensamhet var däremot konstanta över veckan."

Nu vet vi det. 

Utdrag från SvD nu på morgonen.

En bättre dag ...

Tisdagar tillhör inte favoriterna. Tisdag blir som en mellandag. Men om solen flödar och det blåser lite lagom bara, så där så man kan sitta i trädgårdsstolen och lyssna till vågor som slår mot land - det är inte ofta det hörs ända hit - och man kan lyssna till fiskmåsar och förbipasserande motionärer som går med stavar .., ja, men då blir det ändå en bra dag. 

Hann med det mesta som jag tänkt mig. Tvättade bilen, ..., gosade med Sigge .., slängde mattor i maskinen och hängde upp dem på klädstrecket. Gjorde fint i uterummet. 

Vissa dagar finns gott om energi. Med andra är det precis tvärtom. Eller kanske beror det på att det nu inte är så mycket skidåkning på tv?

Med posten kom ett härligt brev från Eva i Tyresö och med ett "hemgjort" kuvert - förfärdigat av Evas dotter Maja -. Hon använder sig ofta av sidor från utrangerade böcker .., eller som här; när Aspuddens skola firade sjuttioårsjubileum och då visade den här bilden från 1948, ja, som omslag på skolkatalogen! Denna Maja är så  kreativ, precis som sin mor. Och man kan undra vad det blev av barnen på bilden? Dom borde vara i åttioårsåldern eller lite mera, om dom ännu är i livet?

På tv ikväll: Utrikesbyrån med underbara programledaren Rebecca Randhawa. En av gästerna är Cecilia Khavar (tidigare SR:s utrikeskorrespondent), så det programmet ser jag fram emot. 

För övrigt lär Donald Trump ha samtalat med Putin och det lär ha gått bra. Säger han. Pv är helt övertygad om att ryssarna har någon hållhake på den amerikanske presidenten.

Ännu mera för övrigt: Läste på fjolårets kalender att jag såg sädesärlan på grannens gräsmatta, just det här datumet. Det har jag inte gjort idag, däremot upptäckte jag två lugnt spankulerande rådjur på vår gräsmatta, det var i morse när jag stod och fixade frukost och slängde en blick ut mot slänten. Härligt!

Dagens fönster ....

... fångades i helgen och visar den gamla järnvägsstationen, den som nu innehåller dels en restaurant, men även Stationens Bed & Breakfast, ja, det är alltså där vi alltid bor när vi besöker Ystad. Fönstret längst uppe till höger, i det rummet bodde vi och kunde höra plinget när bommarna gick ner och Pågatåget var på ingång, eller strax skulle ge sig av.

Under mina år i Ystad fanns biljettförsäljningen fortfarande kvar och det var i den nedre delen av byggnaden.

Bakom Stationen finns färjeterminalen (Polen och Bornholm) och havet.

Husdrömmar ...

Tittar på kvällens program som har texten "Livsprojekt i Lye" under huvudrubriken. Ja, gode tid. Jag satt mest hela tiden med något som påminde om ångest - från början till slut - och säger bara att måtte dessa ungdomar orka hela vägen!

"Ja, men du får tänka på att vi är sjuttio år och dom är unga och fyllda med energi!" säger pv. 

Själv tänker jag på pv:s gamla utrerum som efter hur många år som helst, ännu inte är klart.

Veckans första dag ...

Bilden: Det var då det. Minns jag rätt togs bilden 2001 och att det var i Bjäresjö och två år innan jag blev ensamseglare, jo, så var det nog. Nästan varje dag den sommaren körde jag till havet och lyssnade då i bilen till Uno Svenningsson som sjöng den här sången. 

Längst till vänster i övre raden står min syster Birgitta som kommit på besök från Australien, så är det AP, Peter och så min äldsta syster Rigmor (som bor i Hörby). På undre raden är det Anders, min systerdotterdotter Natahlie (längst av alla, tror jag), jag själv med lilla Emma, Maria med Emil och min systerdotter Rita.

Igår, när vi hade lämnat av Viggo i Bunkeflo, tog vi sikte på Västerstad. Vi körde förbi Lund, därefter mot Hurva, Löberöd, Västerstad (såg kyrkogården och sa till pv att .., tänk, där ska väl troligen R begravas den dagen hon inte längre är i livet), sen vänster ut på vägen som kommer från Sjöbo och så är det bara någon kilometer innan vi ska svänga vänster mot ridskolan och då är man framme. 

Det var skidskytte på tv eller kanske längdskidåkning och min syster satt på sin vanliga plats i soffan och med dalmatinern på golvet intill. Vi pratade om hur det gick med minstingen att övernatta på hotellet .., men också om eventuella resor till sommaren ("kanske Egypten, kanske att glida fram på Nilen ...?" sa min systerdotter som i fjol besökte Uzbekistan av alla jordens ställen!) .

Jag berättade att Kammarkören ska ha några konserter på Åland i slutet av augusti, kanske kommer Emil med kompisar hit precis som två tidigare somrar .., Maria planerar att ta hundarna och hälsa på och hoppas då på besök från Skåne och så är det ju seglingen förstås. Kanske att segla omkring runt Danmark, alltså inte Jylland, men Själland osv. Ja, ja, inget vet man om framtiden.

För övrigt idag?  Jo, jag har känt mig som en God Husmor och köpte en stor färsk kyckling, klöv den i två delar och har snart kokat båda halvorna. Perfekt med ris och stark currysås; det blir minst två middagar! Bregott på extrapris (45:-) fick följa med hem, liksom en påse mandelpotatis, en falukorv (ska bli stroganoff)  och lite annat. 

Postade även det långa brevet till Eva i Tyresö. Vi pratade länge i morse om den förfärliga mardröm hon hade haft natten mot idag och som gjorde hennes alldeles "oriven" inombords. Fy, så hemskt. Och pv har varit bosatt nere i slänten (eldar det sista), men har även sågat ner diverse fläder, ekplantor modell tonåringar, några aspar och vänt potatislandet och jag tog mig an mitt sovrum. Med andra ord har det varit fullt upp. 

När jag svängde förbi friherrinnan tidigare idag, hade hon inte ord nog att berömma hur fint det blivit där nere vid vägen, särskilt nu när själva berggrunden kom i dagen! Så glada vi blev!

Efteråt ...

Det var i fredags som jag pratade lite med Per-Ola, min bästa kompis från ungdomstiden, han som i flera år kämpat mot cancer, men som nu inte hade mer att sätta emot. 

Det blev ett kort samtal - hans son som då var där, satte sin mobil på högtalarfunktion och höll i den, så där så att P-O kunde lyssna - men det kändes knepigt tyckte jag och föreslog i stället att jag skulle skicka filmen till sonen, som då kunde visa den för P-O. Ja, det var inga problem, han skulle få se den på en gång, sa den vänlige sonen. 

Så det gjorde jag, pytsade iväg filmen, den som avslutades med "Puss och kram från Potentilla Fruticosa!"

Senare på dagen upptäckte jag en en sms-hälsning från hans son. "Pappa blev jätteglad när han såg din film. Han ville se den igen efter en stund", stod det och jag blev så varm inombords.

Igår, just när vi nästan var hemkomna från Skåne, fick jag ett meddelande på mobilen. 

"Pappa har gått bort idag på morgonen. Ville bara meddela dig om det. Mvh M."

Så gick det alltså. Fyrtiofem sekunders prat till en ungdomsvän, blev till en allra sista hälsning.

Måndagfönstret ...

... fångades på biblioteket i Harplinge i fredags. 

Det sitter någon slags plast på fönstrets utsida, kanske håller det värmen ute?

 Nåja, så värst mycket till värme har det inte varit hittills, men det kan ju bli.

Lördagkväll ...

Framme i Bunkeflo kl 11.00 och vid halv två tackade vi för god lunch och tänkte ta sikte på Ystad och och när vi skulle åka, sa jag att om minstingen VILLE, så fick han gärna följa oss till Ystad. Frågan var bara: skulle han våga? 

Hans tre år äldre bror var i samma ålder när han för första gången glatt hoppade in i bilen och gjorde oss sällskap hem till Stensjö, men honom hade vi passat oftare än med minstingen. Men jodå, Viggo vågade!

Efter att ha installerat oss på Stationen och frågat om det var okej att vi blev tre istf två på rummet, åkte vi till Bjäresjö till farfar, Karin och hundarna Mila och Lykke. Där blev det ljuvlig souvas med potatisgratäng till middag och som alltid trivsamt surr. 

Tre timmar senare åter till hotellet. Minstingen sover .., (tog väl max 20 minuter), vi tittar på tv och hör färjan från antingen Bornholm eller Polen lägga till här utanför. 

Här testas sängen. Vårt rum har utsikt mot Pressbyrån och Pågatågen. I det här rummet, nr14, övernattade jag själv i tre nätter för flera år sedan, ja, då Elliot bara var liten baby. Jag tog tåget till Köpenhamn och besökte konstmuseum och ville väl helt enkelt ha lite egentid.

Frukost 07:30. Hoppas att den lille sängkamraten är vaken då. 

Dagens fönster ...

Också ett fönster som finns kvar i mitt hjärta. Den lilla humlan som så gärna vill komma ut i frihet, fångades av Eva på Frösön - fast numera på Rödön -.

Fredag i landet Halland ...

Just så här fin har den här dagen varit! Jag frågade pv om vi skulle ta en promenad längs havet och det tyckte han var en bra idé. 

Det blev kaffe i termosen (hälften kok-hälften brygg, det fungerar bra!) och så slog vi oss ned med några hällar bakom ryggen och med solen rakt emot oss. 

"Nu får vi se upp (eller ner), blir det varmare, ja, då dyker snart ormarna upp", sa pv. 

Havet var så totalt annorlunda lugnt. Små, små, små dyningar kom kom mot land .., och där var två svanar som simmade lugnt och nu och då letade något ätbart på botten.

Så här såg det ut. Fågelholmen (mitten av bilden) är sommartid FYLLD av måsar och andra sjöfåglar och det är ett evinnerligt tjatter, men trivsamt ändå. Borta vid horisonten såg vi ett fartyg ("Kanske sjöräddningen ...?" föreslog pv) , men för övrigt var det lugnt. 

Tidigare idag mötte vi en hel svärm med "gröna fordon" och pv gjorde tummen upp för dem alla och jag tänkte att .., ååå, vilken tur att det finns människor som vill försvara vårt land. Egentligen är det j u - i alla fall för mig - totalt ofattbart att vi skulle kunna bli angripna av landet i öster, fullständigt ofattbart, men risken tycks ju finnas ändå. 

Nåväl. I helgen tänker vi köra söderut till landet Skåne. Vi ska hälsa på min syster, hämta en motorsåg i Bunkeflo (men hälsa på där också), leverera sex flak stora (liiite större än de vanliga, men sååå goda!)  ägg från Stensjö Ägg  på andra sidan kustvägen, titta in hos exet och Karin i Bjäresjö, samt övernatta på Stationen i Ystad. Just därför kommer Skåne att översvämmas av drivor med snö. Så blir det nästan alltid när vi hälsar på min syster. Rara friherrinnan har lovat att se till Sigge.

Ringde tidigare idag till en av mina allra bästa ungdomskompisar, vilken nu är svårt sjuk i cancer och ligger på något slags palliativt boende i Lycksele. Han gick i en parallellklass till mig i högstadiet och båda två gick vi därefter i skola i Lycksele samtidigt och var nästan alltid tillsammans , men bara som bästa vänner. 

Att han har varit drabbat av sjukdom har jag vetat sedan flera år tillbaka, men nu har det hela exploderat. Ringde till honom igårkväll, men han tappade då mobilen i golvet och fick inte tag i den. Idag, när jag var i affären, ringde hans son mig (hade  e x a k t  samma röst som sin far!) och lät mig tala med hans pappa. Jag hade redan tidigare idag spelat in en videohälsning - knappt en minut lång - där jag talade om hur mycket jag tyckte om honom och lite sånt, så den sände jag till sonen som skulle visa den för sin far. 

Den sjuke .., det var han som någon gång under våren 1970, en lördagkväll i Lycksele när vi gick längs Bångvägen i Lycksele (och han var lite glad i hatten), tvärstannade och pekade mot några buskar vid skolan intill och så sa han: "Elisabet, det där .., dom där buskarna där borta, det är Potentilla fruticosa!" Ölandstok, alltså. Han hade nämligen under några somrar arbetat på kyrkogården i Björksele och där hade kyrkvaktmästaren lärt honom många latinska namn på det som växte just där. Jag kan säga att jag har aldrig glömt detta. Det kom så oförhappandes!

En gång för kanske tio år sedan ringde han och sa att:  "Vet du, idag hörde jag  den här låten på radion och då tänkte jag genast på dig! Att du inte nötte ut den skivan i ditt hyresrum, det förstår jag inte!" sa han och skrattade gott. Så var det.

Extrapris ...

Sex kronor styck för nygräddade wienerbröd, det får ju anses vara billigt, tycker jag. (På Ankaret i Haverdal).

Wienerbröden kommer  djupfrysta i stora kartonger och så är det bara att fylla en plåt och grädda dem. När de svalnat, blir det glasyr och/eller florsocker ovanpå, eller bara det ena 

Wienerbröden finns såväl med vanilj som hallonsylt. 

Det är inte alldeles enkelt att få dem vackra, men det tycker jag att den som gräddat bröden idag har lyckats med. 

Gott till kaffet, tycker pv. 

(Ja, jag med ibland).

Dagens fönster ...

Från den flitiga fönsterfångerskan  annannan kom det här fönstret susande till min mobil igårkväll.

Ser ni bokhyllan och den stora monsteran?

"Jag valde vinkel för att få med dem (bokhyllan och blomman). Går förbi det fönstret på  min långa väg hem från jobbet. Älskar det. Kunde gärna få bo kompisar till mig där", skriver hon. 

Stort tack! säger jag.

Angående bränderna ....

Ja, du Rexxie .., det bär mig ju lite emot, men den enda jag känner inom brandväsendet - Mandalaya - hon var benägen att hålla med dig. Kanske t.om lite  m e r   än benägen. Det var då som sjutton.

Då och nu ... 

Har man inget annat för sig, kan man ju alltid sätta sig bekvämt tillrätta på soffan Ektorp och ta del av innehållet i det kompendium jag förärades av min kusin Peder, under pv:s och mitt besök i Dikanäs, för kanske tio år sedan. 

Där berättas om Dikanäs historia och olika släkter vilka befolkade det då lilla samhället, som väl var mer som en by på den tiden. 

Föjande står att läsa på sidan 9: "Denna släktgren (Westerlund) kom att bli den dominerande, vad beträffar befolkningsunderlaget i och omkring Dikanäs. Även kapellförsamlingen fick genom arv sina klockare och kyrkvärdar" (från den Vesterlundska släkten).

Om min mammas farfarsfar, Johan Gustaf Vesterlund, född 1818, kan jag läsa följande. Han gifte sig två gånger och hans första hustru var hans kusin Anna-Stina Jakobsdotter, född 1819 i Bredträsk i Bjurholms kommun. Och så kom barnen. 

1845 föddes Per-Erik (då var hans mor 26 år). Per-Erik kallades "Klockarfar".

1846 föddes Anna-Stina.

1849 föddes Johan-Magnus.

1851 föddes Karl-Jakob.

1854 föddes Anders-Gustaf 

1857 föddes Nils-Olof.

Barnens mor Anna-Stina dör i april 1859, i en ålder av 40 år. Barnen är då 2, 5, 8, 10, 13 och 14 år gamla.

Året därpå 1860, gifter barnens far, änkeman Johan Gustaf, om sig med Magdalena Jonsdotter, f. 1835. Magdalena (då 25 år) är sjutton år yngre än sin 42-årige make och kommer från Kittelfjäll, några mil från Dikanäs. Och så är det, att efter 1 års äktenskap, är Magdalenas tur att bli mamma. 

1861 föddes Maria-Lovisa (kom att bli 93 år och ett av hennes tio barn uppnådde en ålder av 101 år!)

1863 föddes Marta-Magdalena.

1865 föddes Tobias. 

1867 föddes Augustinius.

1868 föddes Johannes (kom att kallas Jan Gustaf, tjänstgjorde som klockare vid kyrkhelger och gudstjänster i Dikanäs kyrka, fram till hans död.)

1870 föddes Katarina Petronella. 

1872 föddes Elisabet Johanna.

1876 föddes Inga Charlotta. 

Tre år senare - 1879 - dör barnens mamma Magdalena Jonsdotter  i en ålder av 44 år. Barnen är då  3, 7, 9, 11, 12, 14, 16 samt 18 år. 

Det är ju helt otroligt vilka levnadsöden som döljer sig i ens egen släkt. Förstår ju att detta är mer av mitt eget intresse, men det känns bra att ha det på pränt.

Dagens Malåbild ...

Så här såg det ut klockan 06.00 i morse när Maria var ute med hundarna. Då var det 19 minusgrader. Nu, vid halv elva, visar termometern på minus 2. 

Och detta var egentligen den utsikt vi hade från vårt vardagsrum, då, på den tiden det begav sig. Enda skillnaden är att vi bodde lite högre upp, med slänt ner mot sjön.

Inbillar man sig ...?

Eller .., visst brinner det betydligt oftare i industrilokaler och dylikt numera? 

Dagens fönster ...

Å, blev så glad när jag kom på att jag ska lägga ut fönster som gjort mig extra-glad, för såna finns det gott om! 

Här är ett, fångat av madamen i Porto, men just detta fångades i Skåne och bilden visades här på bloggen lördagen den 8:e september 2012.

Rubriken på hennes text var: Fönster mot fönster med katt.

"Det är den lilla ljusa fläcken i nedre rutan som är en gulrandig källing som vilar sig i solen.
 Själv slog jag några minuter senare huvudet i det öppna fönstret när jag reste mig upp rakt upp i fönsterkarmen efter att ha rensat i stjärnflockorna under det, dock utan värre följder än en diskret bula.

Svor gjorde jag inte heller."

Raketfart ....

Det var på eftermiddagen igår som vi här hemma pratade om den kanadensiske Ontario-guvernören Doug Ford - han som fick nog av Trumps hot om 50-procentiga tullar mot strategiskt viktiga varor vilka importeras till USA (stål, bland annat) - och då aviserade att jaha, skulle det bli på det viset, ja, då kunde Ontario tänka sig att höja avgifterna för elektricitet till bland annat New York, ja, det kunde t.om bli så att leveranserna helt stoppades. 

Jag kände mig rent av upprymd av att någon vågade sätta sig upp mot D.T. 

Några timmar senare kom pv hem från kvällens körövning. Då var det nya bud från den amerikanske presidenten. Ja, men kanske skulle det inte bli en sådan våldsam höjning av tullavgifterna. 

Här går det minsann undan. Det är ungefär som när pv frågar mig vad vi ska ha till middag och jag svarar "ja, nånting med kyckling", men någon timme senare har jag ändrat mig och när vi sätter oss till bords säger pv förundrat: "men blev det inte kyckling ..?" och jag svarar "nej, det blev pasta". 

Ungefär så är tillvaron numera, vad gäller den amerikanska politiken.

(Foto: Katherine Ky Cheng, AFP/NTB).

Dagens fönster ...

Ännu ett älsklingsfönster som skuttade rakt in i mitt hjärta! 

Den som fångade bilden var Erja och så här skrev hon: "Det är mitt barnbarn Moa (2år) och bonusbarnbarn Charly(3 år) som hälsar på i 6-åriga Livs lekstuga. 

Det syns att jag stör dem när jag kommer och vill knäppa kort, så de fick leka ifred sedan. De fikade med kex och vatten."

Så skrev Erja från Storvik och jag kom att älska det fönstret, men hur mycket värmdes inte hjärtat av hur omtänksam denna Erja var.

Hurra, hurra! 

Idag fyller den alltid så hjälpsamme Rexxie i Västerås år! 

Det var någon gång under senare hälften av 2005 som han - av en slump - snavade över min då nystartade blogg. Tänk, det är tjugo år sedan!

Rexxie är som google eller chatgpt; ställer man en fråga eller blir osäker på någon detalj och råkar nämna det här på bloggen, så vips, finns där en kommentar och ett svar! 

Så här kan det t.ex gå till .., och roligt att läsa Berts kommentar efteråt!

Så här ser Rexxies hand ut. Kraftfull, skulle jag säga.

Sextiotvå år blir han idag! Stort grattis Anders/Rexxie!

Och så här kommenterade annannan, men den kommentaren hamnade i fel inlägg. Tycker att det  var så fint skrivet, så det får komma med här. 

Grattis Rexxie! Jag tänker alltid på dig som en sån där riktigt trevlig kollega på en annan avdelning, som man kan ha när man jobbar i en större organisation. En sådan som man vet att man får hjälp av och att när man ska göra något ihop så blir det bra. / Annannan

Dagens fönster ....

... fångades på biblioteket i Harplinge tidigare idag. 

Om ni tittar noga, så skymtar ni tomten intill och huset som nu håller på att rivas. 

Det är egentligen flera hus i ett .., tydligen har det fungerat såväl förskola som äldreboende och där startade Gyllene Tider sin musikaliska karriär. 

Här man kan läsa mer om projektet. 

Var gång jag passerar det som nu mer liknar bara ett tomt skal, tänker jag på den som ska sortera all bråte som nu ligger på marken. Visserligen i högar, men ändå. Det ser ut som om en bomb dråsat ner!

Lånade tre böcker idag. En roman av Susanna Alakoski - Dotterdottern - den stod bland nyheterna (utgiven 2023). 

För övrigt bodde Alakoskis mor  i Ystad och handlade på lilla Fridhems Livs, där jag en gång arbetade. 

En bok om Berlin - bara för att -,  fick följa med hem, plus "Värt att se i Sverige - en reseguide -", utgiven på Bonniers förlag.

Efteråt svängde jag förbi affären och postade brevet till Eva i Tyresö, men för övrigt har det blivit en dag i stillsamhetens tecken, ja, frånsett ännu en säck med räfsinnehåll. Till i morgon har vi återigen hyrt en släpvagn som garanterat kommer att bli bräddfylld med grenar och stickiga slånkvistar och så tar vi sikte på Falkenberg, då ska väl allt vara klart sedan.

Det man hoppas på ...

Igår planterade jag tjugoen av de tjugofyra penséerna och tanken - eller förhoppningen - är att det ska se ut så här senare i vår och en bra bit in i sommaren. Särskilt trovärdig är man ju inte heller, när jag i jakt på den här bilden läste följande, författat den 26:e juli förra året. 

"Jag brukar ha fina penséer och det var dom också i våras och långt framme i juni. Men sen kom regnet och ännu mera regn och rena skyfallen och vi var ute och seglade och skrev om hur underbart det var på Ven och i Humlebaekk på Själland. Det var då det. Nu har jag givit upp och tänker ibland nej, aldrig mera små penséer! Säkerligen kommer jag att göra om misstaget nästa vår. Och nästa."

Men någon slags insikt hade jag ändå, apropå den sista meningen. 

Så här såg det alltså ut längre fram på sommaren. Nu vet jag ju att alltsammans kan klippas ner nästan till botten och så kommer allt det vackra - hopefully - tillbaka.

För övrigt? SPF-mötet igår i Harplinge med uppträdande av gruppen "Shanahans" (den irländska pubmusiken) blev en trivsam historia, om det nu inte vore för den vanvettigt höga ljudnivån innan musikanterna tog vid. 

Aldrig i mitt liv har jag upplevt att människor pratar så högt, som här - ja, möjligen i Skåne -. Det blir som ett enda KAOS i mitt huvud och det är stört omöjligt att föra ett samtal, då jag helt enkelt inte hör vad bordsgrannen säger. 

Och det underliga är att när ljudnivån blir så hög och det pratas från alla håll och kanter, då får jag t.om svårt att urskilja den halländska dialekten. 

"Förlåt ..? Jag hörde inte ...", är mitt standardsvar och till slut känner man sig så dum. 

För pv blev det motsatt verkan; han fick ta av sig hörapparaten, då det blev för mycket brus. Nåja, det är väl upp till mig att skaffa mig rätt verktyg för att klara av så stora sällskap, men jag förstår verkligen känslan som många vittnat om, det här att man .., känner sig utanför. Hellre än att ideligen fråga om, blir man tyst. 

Medan jag skriver detta, lyssnar jag till nyheterna från radion. Kreml har nu protesterat mot att Ukraina skickat drönare vilka slagit ner i utkanten av Moskva, i ett hyreshus! Tänk, att en nation som i tre års tid har bombat stora hyreshus och städer sönder och samman, ens har  m a g e  att komma med en sån anklagelse! Eller kanske mera: att bli upprörda! Vad ska Ukraina göra? Bara stillatigande ta emot ännu fler missiler/bomber?

Kommer plötsligt ihåg annat från SPF-mötet igår. Som vanligt var det dragning i lotteriet och nu vann faktiskt pv på sin lott och fick, tillsammans med andra lyckliga, gå fram och hämta vinsten. För hans del blev det ett paket Kejsarvåfflor (mix) och det var ju jättebra! 

Andra vinster visade sig t.ex vara ett kaffepaket, 2 kg vetemjöl, pappersnädukar, hembakat fröknäcke och någon flaska med Yes diskmedel. 

När mannen som skötte vinstutdelningen överräckte Yes-flaskan, så sa han: "Yes är drygt!" och han sa det  på  e x a k t  samma sätt som i mannen i den där urfåniga reklamfilmen på tv, den där en ung pojke springer över till grannen för att låna diskmedel. Det blev många leenden, kan jag lova.

Det var icke allenast irländsk musik, kaffe med underbart god och saftig muffins ..,  eller lotteri på mötet, nej, en snabbpratande kvinna från Getinge/Harplinge vårdcentral höll ett föredrag om antalet läkare och andra yrkeskategorier vilka nu finns tillgängliga, ja, hon hann med en hel på de femton minuter hon fått till förfogande. Och så fick vi veta att resan till Bjärehalvön ännu inte var fulltecknad - några platser finns kvar - men resan till till Göteborg och Operan, där är det fullt i bussen. 

Ungefär så var det.

Nu är den här ...! 

Idag hörde jag staren igen. Den satt på grannen Alexandras tv-antenn och siiiirlade så fint. 

Älskar staren.

Och flugorna har vaknat, åtminstone en fluga som ihärdigt tog lovar runt mig och till slut mötte den döden i form av en rosa flugsmälla. 

Har ikväll nattat alla penséerna - täckt över dem med lena fleecefiltar -, ty nu ska det bli kyligare. 

Femton grader idag, men i morgon och resten av veckan enbart några enstaka plusgrader.

Sä kan det gå.

Vilket glädjepiller! 

 

Och kommentarerna på Youtube exploderar av glädje och hyllningar! 

Precis vad vi behöver i dessa orostider!

Dagens fönster ...

"Bror i hytte" ... stod det som beskrivning av den här bilden, den som kom till min blogg för en evighet sedan. 

Som ett älsklingsfönster blev det! Och är det inte en liten krabat som sitter på huk, som den där "bror i hytte" intresserat tittar på.

Vem som skickade bilden, nej, det kommer jag inte ihåg och det är ju en miss, men känsla för fotograferande hade hon i alla fall (för det var en kvinna).

Tack för hundrade gången!

// Men nu visste herr Nilsson i Västerås ..., det var "Maria i Oslo" som var bildfångare! 

Tack Rexxie!

Vecka 11 ... 

Gårdagen bjöd på femton plusgrader, ett dopp i havet (förr-förraveckan plus 2, början av förra plus 4 och igår söndag: plus 6 grader i havet!); ett dopp som kändes som bäst! Ingen ångest, enbart glädje.

Att Frida Karlsson dessförinnan hade tagit GULD på 50 km - i en tävling som kunde ha framkallat hjärtinfarkt hos åtminstone mig - blev som pricken över i. Så vanvettigt spännande!

Pv kom hem vid tretiden och hade då övat med Kammarkören från tio på morgonen. Nynnandet på någon av sångerna fortsatte här hemma. 

Idag är det måndag och SPF har månadsmöte och idag bjuds vi på underhållning av en grupp som spelar irländsk pubmusik, ja, men det låter hoppfullt.

Igår i Skallkroken hörde jag ejderkorrande och det känns som om det vore evigheter sedan sist! Bilden är inte från igår, utan togs samma datum i mars 2015. Det lär ha vimlat av ejdrar här omkring långt innan jag flyttade hit (och det är nu femton år sedan), men dom blir allt färre. Tyvärr. Sååå vackra är dom!

Söndagsfönstret .... 

... fångades igår när vi stannade till vid kyrkan i Slättåkra, kanske 3 mil härifrån. 

En i mina ögon vacker kyrka! Jag tycker för övrigt nästan alltid om vita stenkyrkor.

Hur såg då den här dagen ut ...?

 Jo, den inleddes med att räfsa och ta ner sly nere vid vägen. Därefter 11-kaffe hos grannen Birgitta. Vi satt i vardagsrummet och hennes hem är så smakfullt och går i blått. På ena väggen hänger det här textila konstverket/tavlan, förfärdigad av Birgitta. Det är tygbitar från jeans och andra kläder som här kommit till användning och så har hon "sick-sackat" fast tygbitarna och så här fint blir det! 

(Ja, sick-sack ska väl stavas zig-zag, men nu skrev jag som det låter).

Så hemåt för att titta på 5-milen i Trondheim och stor glädje över William Poromaas silver! Heja, så roligt! 

Tog därefter sikte på Oskarström, knappt 4 mil härifrån. Från oss var det kompakt dimma i 3 km - havet såg vi inte skymten av! - men så snart vi lämnat Steninge och kom upp på högre höjd, blev det blå himmel och nästan som sommar! 

I Oskarström besökte vi  Feldts på Skolberget där My Feldt (känd bagare, i alla fall i Halland) tagit sig an ett projekt av det större slaget.

Såå fint där var! 

Köpte ett helt flak med blå penséer  + tre pärlhyacinter och allt ska i jorden i morgon. 

Vi hade hoppats på lunch, men den serverades endast fram till klockan 14.00, så det blev bara helt vanligt fika. 

I Oskarström bodde även Mymmel och Hilda under många år och nu fick jag se huset, beläget högt och med utsikt över Nissan, långt där nedanför. 

"Och där är skolan där jag arbetade i 11 år!" sa pv och visade var den var belägen.

Sms:ade Hilda och berättade jag nu sett var hon växte upp, i alla fall delvis. Så här svarade hon: "Ja, det var ett fint hus med en fantastisk trädgård med terasser på baksidan."

Pv-fika.  

Blev man köpsugen ...?

Svar: Ja!

Betalade 269:- kronor för ett helt flak (24 st) blå penséer, just den färgen som jag alltid köper och som jag tycker så mycket om. 

På hemvägen stannar vi till vid Slättåkra kyrka som är så fin och har medeltida ursprung! 

Här en fin interiörbild.

Det kändes ibland som om vi befann oss utomlands. I Grekland, t.ex. 

Som här, när vi upptäckte den här unga kvinnans  viloplats. Oj, så sorgligt. 

Kände igen hennes namn från Hallandsposten. Ja, just det .., det var Jeanette som dog efter en skönhetsoperation i Turkiet. 

Oj, så till synes onödigt!

Och så ledsamt för alla anhöriga!

En annan gravsten. Anna Nilsson, hon som var från Spenshult..

Blev hon 56 år eller vad hände år 1890? 

Vigdes hon då, kanske?

Här hvilar Hustrun Emma Christina Nelsson fr N:2 Kålarp. 

Med barnet Johan Adolf Pettersson som bara blev året gammal, om ens det. 

Kanske dog den lille gossen vid födseln?

Men pojken har ett annat efternamn .., kanske var det inte hennes son?

Ja, så var den här dagen. 

I morgon har kammarkören övning från 10 - 14, allt inför en stundande konsert.

Pv har stängt in sig i pianorummet och övar redan nu. 

Så var den här dagen.

Dagens fönster ...

... fångades av mig på gågatan i Ystad och det var, precis som igår, för tolv år sedan.

"Första vackra dan i ...."

... nej, inte i maj, men väl i månaden mars. Tolv grader varmt ute .., vi räfsar i ett par timmars tid nere i slänten och vid vägen .., pv klipper/sliter/draaar i murgrönan som nästlat sig in överallt och jag föser ihop i säckar eller i en stor kase som senare ska förpassas till andra säckar. 

Slånkvistar är ett helvete; så stickiga och jobbiga att ta reda på! 

Och man ser sådant som ska sågas ner. En fläder eller tre ., en tonårig asp (vilken genererar miljoner nya skott) och en gammal björk som pv tror är rutten inuti. 

Så blir det elvakaffe i solen. Sigge hoppar upp i mitt knä och vi ser en citronfjäril - vårens första - fladdra förbi.

Slår en signal till friherrinnan. Även hon och A-M sitter ute i solen och även i Steninge har en citronfjäril visat sig! Talgoxen flöjtar, från stranden hörs fiskmåseskrin. 

Lite senare kör vi till Skallkroken och tar var sitt dopp. Fyra plus i havet - två förra gången -. Känner ingen panik, ingen ångest. 

Solen värmer. 

Därefter till affären och inne i butiken möter jag ett sällskap norska ungdomar och på väg till bilen står två norrmän i 25-årsåldern kanske, ja, dom har bagageluckan öppen och jag ser trunkar och jag ser att dom har träningskläder på sig. 

Det blir prat om dagens VM-stafett och vem som ska vinna .., våra svenska tjejer eller de norska?

"Ja, vi har faktiskt inga större förhoppningar om vinst idag ..", säger en av männen leende. 

Och jag får veta att männen är på väg till Laholm för ett orienteringsläger och jag säger att vi själva är på väg hem för att se stafetten i Trondheim och tänk, bara tänk om vi slår norskorna även idag .., då blir det inte roligt för broderfolket i väster. 

I bilen på väg hem säger jag till pv att detta är det jag saknar mest i pensionärstillvaron, småpratet med alla trevliga kunder eller turister från när och fjärran.