Återseendets glädje en torsdagkväll i mars ...
.jpg)
Jo, då kom mobilen tillrätta!
Den hade tydligen legat längst uppe i badväskan (en blå Ikeakasse, där vi har badskor, neoprenhandskar, handduk och min baddräkt) och pv, som bar väskan, tror att telefonen trillat ut när han lastade in den i baksätet.
Det är inte asfalt heller där vi står med bilen, utan fjolårsgräs.
På kvällen skrev jag på Haverdalssidan och berättade vad som hänt och om nu någon skulle upptäcka den, så kunde hen höra av sig till pv på hans mobil.
Så blev det också. Den kvinna som hade parkerat sin bil intill vår, hade - när hon åkte hemåt - skymtat något lilafärgat på marken, men hade brått till jobbet och drömde väl inte om att det var en telefon där nere.
Vid tiotiden på kvällen körde vi återigen till hamnen .., och där låg den så fint, längst ner på Bengts båtkärra. Så omtänksamt av den som hittaat den!
Nu är det fredag. Vi hade lika många rätt på DN:s Nutidsquiz, men idag vann jag med 1 ynka rätt över pv på Ordquizzen. Strålande solsken ute. Pv är igång med det gamla uterummet och Sigge sover på soffan Ektorp.
4 kommentarer:
Åh så UNDERBART!
Vilken glädje.
Har själv varit med om en liknande händelse när vi var ute på promenad/foto-utflykt.
Paniken alltså. Då hade jag också mina bankkort i samma mobilskal.
SÅÅÅÅ vi letade i ett stort område där vi hade gått.
Till slut gick jag tillbaka till en bäck där jag hade böjt mig ner för att fotografera, och där låg den nästan osynlig och välbevarad, bara lite lerig.
Den lyckan kan jag säga var som om jag hade vunnit 1 miljon.
Jag blir enormt stressad och orolig av sådana här situationer och nu gläds jag enormt med dig Elisabet. ❤️
WalkaboutSweden: Nu har jag bara mobilen som den är för sig, inga kort eller nånting och det är jag evigt tacksam för. Jag tillhör fortfarande den sorten som gärna vill ha plånboken för sig. Men du förstår så lycklig jag blev!
Så skönt att du hittade den!
En vanlig man: Det kändes som om jag FLÖG hem från hamnen!
Skicka en kommentar