lördag 31 oktober 2009

Lördagsfönstret ...



... är mitt.

Och idag har jag så ont i mitt knä, så jag orkar inte ens sitta här vid bordet.

Det blir sängläge en stund.

Ajöken, sa fröken.

fredag 30 oktober 2009

Pling i min mobil.

Så här skriver hon, kvinnan som närmar sig de femtio och länge har levt som ensamseglare på livets stora ocean.

"Tidigare ikväll låg jag nyälskad i L:s famn och lyssnade till droppandet av regnet.
Skönt ljud att somna till. "

Hon menar att det viktigaste av allt är att Våga.

Att våga .., även utan livlinor.


Och att "fråga publiken", ja, det ger inte mycket.
Fredagkväll ....


Lammstek
Potatisgratäng MED vitlök (det glömde jag senast ...)
Rostade grönsaker (eller grillade i ugnen, välj själv ...)

Äppelkaka á la pv

Gokväll

Skavlan

Och en ung kvinna ringer och undrar om jag kan tänka mig att hyra ut ...?

Oooooops!
Nån slags insikt i alla fall ....


Jaha .., ni undrar vilken kundkategori som är i särklass minst stresstålig i en livsmedelsbutik?

Lätt som en plätt.

Kvinnor över sjuttiofem.

Och vad den vanligaste frasen är hos kunderna?

Jo, den här.

"Nä, inget kvitto .., det är ändå inte avdragsgillt ..., hö-hö."

Och ni undrar vad man tänker när en äldre dam spänner ögonen i en och högt och ljudligt säger att ..."hördudu, du ska ge mig pengar .., du slog in en pocketbok för mycket igår!" och när man har kollat kvittot så visar det sig att det har man inte alls gjort, tvärtom, allt är som det ska och då blir kunden ännu puttrigare och stoppar muttrande kvittot i fickan och går sin väg, utan så mycket som hejdå.

Vad man tänker då?

Det säger jag inte.

Men ni kan ju gissa.

Det där med planering ...


Så där skulle man ha det.
Ligga i solen och gotta sig.
Totalt avslappnad.
Inte behöva vela.

... är inte alltid det enklaste.

Så jag sitter i soffan Ektorp och ringer runt till Viktiga Ställen för att få styr på tillvaron innan operationen ska bli av.

Ring-ring.

Till Com Hem, till exempel.

Det är fyrtiosju personer före mig i kön och väntetiden beräknas till ... nio minuter.

När den fyrtiosjätte människan har fått svar på sin sin fråga, undrar jag om det är möjligt att låta abonnemanget vara vilande medan man själv befinner sig i landet Halland?

Nä.

Det är det inte.

"Men telefonmodemet kan vi koppla ifrån, ja, ifall du ska hyra ut din lägenhet ...", säger den unge kundtjänstmannen.

Jahapp.

Och hit och dit velar jag.

Hyra ut i andra-hand, eller inte?

Ortopedläkaren i Hässleholm log när jag frågade om det blir så där tre månaders rehabilitering och sa ..."nä, det kan du glömma .., fem månader, i bästa fall. I bästa fall."

Fem månader gånger min hyra .., det är nästan femton tusen kronor det.

Sånt tänker jag på.

Och jag rensar friskt i min mapp för autogiro.

Farväl Hyresgästföreningen, farväl Amnesty och farväl Läkare utan gränser, ja, tyvärr .., det är bara tillfälligt, men jag lovar att återkomma, i alla fall till vissa av er.

Dagens Nyheter lever också farligt.

Och mellan varven åker en lammstek in i ugnen och det ska göras potatisgratäng och pensionatsvärden cyklar och handlar det som fattas .., och jag tänker på hur roligt det är att hitta sin storasyster och sin underbara systerdotter i soffan när man kommer hem från jobbet och just då har den ihärdige pv bakat kokoskakor som, åtminstone förr i världen, var storasysters favoritkakor .., ja, jag brukade baka såna och ge henne i julklapp och sen, när systerskapet har givit sig av, går jag här och plockar lite förstrött och inte känns det som fredagkväll, men det är det ju ändå och kanske borde man dammsuga lite, ja, så får det bli.
Basta.

Man får ta det som det kommer.

Hoppas på det bästa.

Och våga tro på att planen håller.

Ett fredagsfönster från ..



.... den grekiska ön Kefalonia.

Emma Elisabet, då 11 år, tog bilden medan hennes mormor körde moppen.

torsdag 29 oktober 2009

På jobbet ...



Ååå, underbara kunder mest hela dagen!

En äldre tant som står och väntar på att få kvittot och jag väntar jag också .., och medan jag väntar tar jag henne i handen och hälsar och säger "goddag, goddag du ..." och det blir ett ögonblick av samförstånd och ett sååå varmt leende som värmer i flera timmar efteråt.

Och massor med polacker på väg hem.
En av dem, en man i 25-årsåldern, berättar att han lägger tak här i Skåne och tjänar sex gånger så mycket som med samma arbete i Polen och han har köpt tjugo stora Marabou-chokladkakor, plus lite annat godis.

Och den lugna cowboy-Maria sitter mitt emot mig i kassa tre och hon är så lugn att det smittar av sig och såna människor behövs sannerligen på en arbetsplats och jag tänker att jag tycker så mycket om henne och på kvällen den andra Maria som alltid är så rar och när jag kommer hem har pv gjort middag och en flaska vin står på bordet (Matilda: det är en present från Hedgren, vinet heter Il Conte och ÄR verkligen gott .-)) och med posten har ett brev kommit och när jag öppnar det upptäcker jag fem blyertspennor med suddgummi och då gapskrattar jag högt!

Det visar sig att avsändare är den här madamen, som i helgen som var morrade lite över att bloggmadamen tjuras och använder kulspetspenna när hon löser korsord.

Å, du underbara Hedgren!

Och i min mobil finns ett sms från en vän som ikväll Börjar Ett Nytt Liv och är på väg norrut.

Dig önskar jag verkligen lycka till!

I soffan sitter pensionatsvärden.

Så här är det.

Sett i backspegeln tycker jag mig ana ett slags pussel i mitt liv.

Alldeles hundraprocentigt säker är jag att detta med knäoperationen och den långa rehabiliteringen på något sätt är ..., ja, planlagd (å, jag förstår att ni tycker att det låter galet) och det känns så spännande att se v a d det är som ska hända.

Och hur trevligt är det inte att komma hem och upptäcka att någon sitter i soffan?

Ungefär så har den här dagen varit.

Ajöken, sa fröken.

Dagens loppisfynd ....



Två styck korgstolar .., två muggar ("Sundborn") .., ett underbart vackert ugnssäkert keramikfat .., en helt bedårande liten vas .. (säkert alldeles omåttligt värdefull, om det bara hade funnits en stämpel under .-) ..., en potatisskalare, samt fyra tavlor: summa 500:-.

Dardel-tavlorna .., såna hade vi i mitt barndomshem.

I hallen.

En alldeles underbar inköpslista ..




"Hej!

Häromdagen skrev min dotter, Mathilda 8 år, en inköpslista till mig.

Jag blev så glad och stolt över min duktiga tjej - och tänkte att den måste jag spara...

Och så tänkte jag på din samling.. så du får härmed ett bidrag av mig :)

Hälsningar Sandra Åström

onsdag 28 oktober 2009

Ystad - Lund - Staffanstorp - Ystad.


Hemåt vid tiotiden.
I en korsning råkar vi välja väl väg och hamnar i Staffanstorp.
Då tänker jag på dig Torun.

På eftermiddagen, just som bedövningen från den timslånga rotrensningen börjar avta, tar jag tåget till Lund.

Innan vi är i Svedala känns det som om jag ska svimma, så ont har jag i hela den högra käken och jag sitter och gömmer halva ansiktet i tjocka polokragen och jag masserar och försöker tänka på avslappning och att få bort smärtan med den berömda Tankens Kraft.

Inte ett dugg lyckas det!

Väl framme i Lund frågar jag kvinnan som står och tar emot beställningar hos Asian Express, om jag kan få ett glas vatten så Treon kan lösas upp och det får jag så gärna.

Och framme hos pv:s lillebror med sambo Ines, tillkommer två Alvedon och sedan kommer livet åter.

I ett års tid har Ulf och Ines, med hjälp av syskonsöner och andra, renoverat ett hus från grunden och uppåt.

Total renovering!

Bort med golv och tak och väggar!

Och nu ..., står där ett helt underbart hus med höööögt i tak och ljus och rymd och med en månadskostnad som är makalöst låg.

Hela köket med inredning och golv och rubbet, var ett fynd från Blocket.

Trappan i vardagsrummet också från Blocket.

Och husvagnen ute på gården betingade ett värde av 950:-.

Ines bjuder på stekt lax med klyftpotatis och sallad och alldeles egenhändigt gjord Hollandaisesås, som är himmelskt smarrig.

Och pv:s mamma som kommit från Ljungby, hon säger att hon måste ringa till grannfrun Karin och be att hon går in och tänder hallampan till Pelle, så det inte blir så mörkt för honom.

En sak är säker: den katten kommer jag aldrig att få tillbaka .-)

Pling i inkorgen ...!



Från mitt kusinbarn Lotha kommer ikväll två bilder susande genom rymden.

Det är min mamma som figurerar på båda bilderna.

Och Lotha skriver: "Din mamma är anledningen till att jag har valt att bli sjuksköterska, visst har jag sagt det?"


Som lillflicka älskade jag när mamma tog på sig sjuksköterskeuniformen .., å, jag minns hur hon stod i köket och strök förklädet och stärkte lilla hättan och på byrån i sängkammaren brukade broschet ligga och vila sig.

"Tystnad! Tagning!"



Vid inspelningen av det förra inlägget, blev jag tillsagd av en vänlig man i svarta kläder att inte filma.

Ja, det var nog inte så bra det.

Det tror jag nog att man får .., om inspelningen sker på offentlig plats.

Nåja.

Jag stoppade herr Canon i anoraksfickan och gick hem till mig.


Minst fyra gånger tas scenen om.
Nu är det närbildernas tur.
Och bättre och bättre blir det, det ser t.om. kassörskan Nilsson.
Skådespelaren heter "Pontus" och är ung och vacker.
(Jag tror att han egentligen heter Sverrir Gudnason).


En halvtimme senare upptäcker jag att det ska bli nya tagningar, nu utanför mitt fönster!

Och då åker herr Canon upp igen.

På min gata i stan ...



... pågår filminspelning.

Det skjuts skott och samma scen som varar i bara några sekunder, tas om gång på gång.

Och den manlige huvudrollsinnehavaren, (står i bildens mitt, ungefär vid klockan 13 .., och röker en cigarett ..) självaste kommisarien, han pysslas om som vore han ett spädbarn.


"Här ., ta på dig en jacka nu ., såååja ..", säger vänlig dam i filmteamet.

Det är annat än att vara kassörska på Ica det.

Hos tandläkerskan ..



Vi är många som sitter i Folktandvårdens väntrum och frånsett en platt tv som hänger på väggen och visar små snuttprogram, vilka bland annat handlar om impotens (inte en enda av de manliga patienterna tittar upp ...) eller brottaren Martin Liedbergs tarmbesvär, så är där alldeles tyst.

Jag bläddrar i lokaltidningen.
(När det vankas rotfyllning kan man, lätt som en plätt, komma på sig själv med att läsa tidningen upp-och-ned .., det är aningen svårt med koncentrationen ..).

Mitt emot sitter en ung man och läser Kalle Anka.

På pricken tio blir jag uppropad och får lägga mig i tandläkarstolen och så blir det bedövning och skydd över munnen och sist av allt: hullingförsedda nålar som sticks rakt ner i rotkanalens innersta-innersta och det är väl ungefär då som man vickar lite extra på tårna.

En timme tar proceduren.

Efteråt är jag illröd om kinderna och håret rufsigt.

Nytt besök nästa fredag .., då stundar återigen hullingbesök i rotkanalen.

Ja, ja ..., det gäller att fylla sin vardag med glädjeämnen.
En slags lycka ..

Det är när man, för ett kort, svindlande ögonblick, tror att man har glömt att betala en faktura på 630 kr till Folktandvården.., och så drar man ett djupt andetag och kollar på internetbanken och .., upptäcker att jodå, den var visst betald!

Det är glädje det.

Upphittat ...


De två översta lapparna är egentligen en enda.
Fram, - och baksida, bara.


"Det är nog till ett barn i familjen .., du ser ., det står mellis ..?" säger arbetskamraten när jag visar henne lappen.


Och så får man ju inte glömma den "rökade korven".

Lediga-dags-fönstret ..



.... fanns någonstans längs vägen mellan landet Halland och södra Lappland.

Från radion ...


Rissla som vilar middag.

... hörs Karlavagnen-prat .., det handlar om var man känner sig hemma.

Och jag ligger under täcket .., fönstret är öppet .., och jag funderar på detta med hemkänsla.

Från sekund ett kände jag mig hemma i Ystad.

Jag tycker att skåningar är varma och rara människor.

Men ..,. när vi i somras hade kört bil från landet Halland, via Västmanland, Jämtland och hem till Västerbotten och när vi parkerade bilen utanför min mammas föräldrahem i Dikanäs .., då kändes det som om jag hade kommit hem.


Eller mötet med min moster och mina kusiner.
Så mycket värme.

På riktigt .., kommit hem.

Och när jag låg i sängen i det som en gång varit mormors rum .., och när vi på morgonen åt frukost vid köksbordet tillsammans med morbror Olaf och hans Gunhild .., och med stövaren Rissla som kom och viftade på svansen så glatt..., då kände jag mig också hemma.

Liksom själsligt jordad.

På vår köksvägg i Malå hängde en liten trätavla som min mamma hade köpt under en resa till New York.

På tavlan stod texten "Home is where the heart is".

Det är väl så det är förstås.

tisdag 27 oktober 2009

Kväll på Regementsgatan ...



Och tänk .., i morgon är det onsdag.

Ledig dag.

Vilken lycka!

(Om ni klickar på bilden, så blir den lite finare.)

Skottlossning på min gata i stan ..



Jovisst!

I trapphuset femtio meter bort.

Kanske var det rentav ett mord?

Det är kommisarie Wallander som är i farten, förstås.