Ikväll ...

... handlar Karlavagnen om något som berör massor av människor!

Till exempel ättapjötten, han på bilden ., och även bloggmadamen.

Och absolut att jag ska lyssna!

Insikt nr 202 ...


Klockan fem på morgonen går radioväckningen igång.

Det är då pensionatsvärden ska stiga upp.

Själv ligger jag kvar under täcket och lyssnar lite förstrött till P4-pratet.

Ibland, eller ganska ofta, händer det att programledaren ringer upp någon expert i ett visst ämne och så ska det intervjuas och alldeles tydligt hör man att den uppringda människan är förbi av trötthet, men tappert kämpar för att låta pigg och alert.

Det är som om programledarna tror att den högsta lyckan på jorden, det är att bli intervjuad i radio.

Att Få Höras.

Och ..."är jag vaken och arbetar, så ska minsann du också ..!"

Varför inte göra intervjun på vettig tid, spela in samtalet och sedan sända det kvart över fem?

Ja, det är sånt man kan ligga i sängen och fundera på, när man inte har annat för sig.

Fredagsfönstret ...

... finns i gammalt hus nere vid Nissan i Halmstad.

Och vilken yrkesstolthet teglet vittnar om!

Antikrundan på tv ....

Då blir det godnatt i soffan Ektorp för en pensionatsvärd och lille sigge nilsson.

Helt ärligt ...

... kommer jag inte ihåg om just den här bilden från fönsterfångerskan i Portugal har visats på sidan?

Så är det kanske.

Å andra sidan ..., jag tycker nog att det går an med en repris i så fall.

Förresten .,. titta på dom här små runda sakerna som liknar fönster!

Och vilka höga och smala skorstenar!

Biblioteksminnen från Falköping ...

Den blivande bokslukerskan syns vid det rosa hjärtat.


"Hej Elisabet!

Nu fick jag glädjen att använda en bild från den klippbok som mamma Lisette gjort åt mig.

Jag fick mitt första lånekort när jag var 5-6 år och jag var alltid på biblioteket med mamma när jag var liten.

Jag har slukat massor av böcker sedan dess och haft mycket glädje av mitt bokintresse.

Nu för tiden tycker jag att det är ganska trist att gå på det o-charmiga biblioteket i vår lilla stad och mina besök där blir korta, men jag läser fortfarande mycket.

Det blir en hel del pocket plus att jag läser många e-böcker på min PALM handdator, vilket är ganska praktiskt.

Jag har på detta sätt alltid med mig något läsbart om t.ex. tåget blir sent när jag pendlar till och från jobbet.

Tidningsklippet som jag bifogar är från februari 1969 och det bjöds på Kasperteater på biblioteket i Falköping.

Den blonda flickan i mitten av bilden, med blommigt på sig, det är jag! hälsar Mian."

// Flera minnen? Gärna!

På hemslöjden ...

.. här i stan, hittar jag en sån härlig liten hängare i trä.



Så den köper jag.
Och nej, väggarna är ännu inte målade.



Och när jag står där inne bland all vacker keramik .., alla ljuvliga garner .., och allt det andra som är som en enda fröjd för ögat .., så tänker jag att detta måste väl vara den ultimata arbetsplatsen.

Där skulle jag vilja arbeta.

Efter besöket i hemslöjdsbutiken, tar vi en fika på Skånska Hembageriet.

Där är trångt och krumelurigt och golvet lutar så där så man kan bli sjösjuk .., men där råder trivsel.

Ja.

Där skulle man nog också ...?

Dagens sigge nilsson ...

Ingenting är så spännande för sigge nilsson, som att vara ute alldeles ensam!

Så snart man tar på sig ytterkläderna, då vaknar sigge .., då kommer han som ett litet skott .., sladdar sig förbi dörrar och trösklar och sätter sig vid dörren och väntar.

Men det är faaaarligt där ute!



Alltså tar sigge redan från första stund sikte på altanen .., ja, han slinker in under altangolvet (det som byggdes som dansbana när pensionatsvärden fyllde femtio och hade stort kalas med släkt och vänner, själv gick jag på kinarestaurang ..)och där, där känner han sig trygg.

Ibland smyger han iväg till garaget, såväl pv:s (fyllt av segeltillbehör, div. paraplyer, sommardäck ., golfklubbor och gud-vet-vad ...) som grannens .., och sedan blir det expressfart längs husväggen och in genom en smyg-gång som leder till den inglasade altanen.

Släpps sigge ut från pannrummet, då tillbringar han mesta tiden i syrénbusken, ivrigt spejande på småfåglarna som irriterat tjattrar över inkräktaren.

Kapten Lintott ...

Sämre kan man ha det om man har brutit nyckelbenet..

Här ligger herrn och ser på tv, spelar x-box och beställer mat/dryck mellan varven...

Dock är det väldigt smärtsamt att ändra läge eller stiga upp, då finns Dr Böhlander snabbt till hands.

Unge herrn tror att snart kan han klara toabesöken på egen hand..trevligt,säger mamman!


// Jaha. Nu har dr Böhlander kapat sin mammas dator igen .-) Puss & Kram från mormor och säg till mamma och pappa att dom minsann ska passa upp dig ordentligt!

Om du vill .....


Fler som har biblioteksminnen och vill dela med sig ..?

Maila gärna och berätta!

bisse151@gmail.com

"Dags för sagor på biblioteken ..."

"Året kan ha varit 1968.

Mamma var nyskild och vi hade flyttat hem till Landskrona, mammas födelsestad.

Hennes väninna Karin Johannesson jobbade på biblioteket och var även 'sagotant' där.

På fotot som fanns med i en artikel i Landskronaposten (överskrift: Dags för sagor på biblioteken) syns lilla jag med fin rosett i håret.

Min lillasyster sitter längst fram till höger i bild.

Framför mig sitter Peter Johannesson, son till Karin som syns stående.

Peter var länge min bästa kompis, ända tills vi flyttade ner till Hamburg 1970.

Kramar från mig.

Annika i Kävlinge."

Hoppsan ...


Just nu ägnar sig bloggmadamen åt hårfärgning.

Och om slutresultat blir som det ser ut nu .., när blandningen nyss är utsmetad i håret, då vill jag påminna herr pensionatsvärden ännu en gång om att det insidan som räknas.

Faktiskt.

Efteråt: man ska kontrollera noga när man köper hårfärgningsmedel. När man tänker sig att inhandla Dark Brown, ska man inte komma hem med Dark Bronze. Nu är jag rödhårig.

Biblioteksminnen ...

Gammal biblioteksbild, norpad från nätet.
Och plötsligt kommer jag ihåg dom här små lådorna med alla korten i!

reneesfotoblogg sa...

Herrejösses vilka minnen som kommer fram!

På Karl-Johansgatan i Göteborg, på botten av "hängmattan" låg bibban, bland gamla landshövdingehus och lagerlokaler.

Man gick genom ett gigantiskt valv av rött tegel där det alltid verkade vara mörkt, rakt över en stenlagd innergård, genom en liten dörr och uppför en stentrappa till andra våningen.

Där låg Majornas bibliotek.

Jag slukade böcker utan urskiljning från tio år och uppåt.

Det var inte ovanligt med åtta-tio böcker i tygkassen.

Undrar just hur jag fick gjort läxorna?

mvh R

Insikt nr 199 ....


I jultider, när butikens lager översvämmas av burar med varor, då grips man mellan varven av apati .. rent omöjligt är det att veta var man ska börja!

Det är trångt och bökigt och när kanske trettiofem burar och en hel massa pallar med läsk och papper är inbaxade, ja, då kommer en hel drös burar med frysvaror ..., och alltsammans blir till slut som den här lilla grejen där man ska flytta siffror på en liten platta av plast .., så där så man får dem i ordning från ett till tio.

Såna fanns i min uppväxt.

Och rent hopplöst är det!

Sånt tänker jag på - kaoset på lagret - när jag ser bilder från Haiti och hör reportrarna ifrågasätta varför inte hjälpen kommer fram som den ska och vems är ansvaret?

I en stad där allt är raserat .,. där regeringen knappt har dykt upp efter jordbävningen .., där ingen infrastruktur finns kvar .. där människor är utsvultna och desperata och där kriminella gäng härjar på gatorna .., ja, för mig är det ett mirakel att någonting alls fungerar!

Och min beundran för all sjukvårdspersonal som arbetar under vidriga förhållanden och för alla andra hjälparbetare .., ja, för den finns inga gränser!

Till alla Agnetor!

Min kusin i Småland, till exempel .., och alldeles extramycket till den raraste av väninnor, Agnetha i Skellefteå!

Ååå, så mycket roligt vi har haft tillsammans!

Och finns det några Agnetor ( i Ystad uttalar somliga det Aggneta, med g:et som i daggmask, jag brukar skoja och fråga om dom säger uggnen också ..?) bland bloggvännerna, så grattis på namnsdagen till er också!

Biblioteksprat ...

I ett inlägg längre ner pratas det biblioteksminnen.
Ingenting med bloggandet är så roligt som era kommentarer.
Här är två av dem.

Och medan ni läser, kan ju ni som har möjlighet, lyssna till den allra ljufvligaste musik.
Finns här.

Mildamakter sa...

Jag älskade biblioteket när jag var liten.

Det var min absoluta favoritplats på jorden, och gissa om jag var mallig när jag fick ett eget lånekort.

Det hade nummer 452283 och det skrev man på ett litet pappkort som satt fast längt bak i varje bok när man lånade den.

Att jag ö h t kommer ihåg nummret är mig en gåta eftersom jag varje dag får tänka till vad jag har för kod för att logga in mig på datorn på jobb, men det är väl så, att det man lär sig som liten sitter som berget.

Jag har inte använt den koden på sisådär 40 år, men nu när jag skrev det här så poppade den upp ur minnets svarta hål.

Den första bok jag lånade på kortet var en bok som hette Karius och Baktus och som handlade om tandtroll.

Jisses - jag har ju bra minne, vem kunde ana det?...*ler*

Ingela sa...

(Ingela har vuxit upp i Malå, precis som bloggmadamen. Det är det gamla biblioteket som vi "pratar om".)

Vi delar biblioteksminnen.

Det var en speciell lukt där, gamla böcker och läder från våningen under.

Trappan var läskig och toan ännu läskigare.

Jag fick mitt eget lånekort när jag var sex. Den första boken jag lånade stod i hyllan till höger mot väggen, jag tror det var mellan två fönster, i det rummet man kom in i om man gick till vänster när man stod med näsan mot tant Elins disk.

Det var en av de där små Pippi Långstrump-böckerna med färgbild bara på omslaget och Ingrid Vang-Nymans teckningar inuti.

Torsdagsfönstret ....

"Fönster på sjukhuset Hospital de la Santa Creu i Sant Pau.

En arkitekt vid namn Domènech i Montaner ritade sjukhuset som började byggas 1902 i Barcelona.

Domenèch valde att rita sjukhuset som en trädgårdsstad med friliggande paviljonger.

Han ansåg att patienterna behövde träd, frisk luft, färg och behaglig miljö för ett behagligt tillfrisknande.

För att undvika de beklämmande labyrintliknande miljöer som var vanligt på stora sjukhus valde han att gräva ned alla underhållsavdelningar och förbindelsegångar för att på så sätt dölja dem.

Genom att separera avdelningarna till små paviljonger kunde man isolera infektionsdrabbade patienter och samtidigt skapa en bykänsla.

Väldigt mycket energi lades ned på att skapa en trivsam miljö för patienterna i form av konstnärliga utsmyckningar, flera av Barcelonas främsta skulptörer och konstnärer deltog i byggandet av sjukhuset."

Herr Manilat tog bilden och inte vet jag om det spökar .., men bilden låg inne nu på morgonen och försvann plötsligt. Nu gör jag ett nytt försök.

Utsläppt ...

Efter tretton dagar nonstop i ett gult hus på en kulle, tar jag bussen till Halmstad.

Avgång 13.33, pip.

Ankomst ungefär 14.12 vid Norra Station.

Därefter promenad längs Brogatan ..., över Österbron och till biblioteket.

Lånar fyra böcker.



På en av hyllornas kortsidor upptäcker jag ett bekant ansikte.

Ett barnbarn till Gunvor!

Man kan också säga: en dotter till en pensionatsvärd!



I min tidiga ungdom i Malå - det är 60-tal - ligger biblioteket i ett rött trähus nära skolan.

Elin Lindström arbetar som bibliotekarie och Elins son heter Rolf (Rolf Mikael, jag kan alla mina klasskamraters namn ..., kan det bero på att jag själv bara fick ett enda ...?) och vi följs åt från första klass genom hela grundskolan.

När jag 1970 skadar ansiktet efter en våldsam bilolycka och under två veckors tid ligger på Umeå lasarett, får jag ett brev från denne Rolf Mikael.

Han skriver med sådan humor att jag ligger i salen med svullet ansikte och en näsa som har fått helt ny form och om och om igen läser jag brevet och jag skrattar så gott, så min salsgranne, Edla Sandberg - en kvinna i åttioårsåldern från Morjärv i Norrbotten - hon börjar också att skratta.

I flera år ska vi komma att brevväxla, Edla Sandberg och jag själv.

Men nu var det ju Malå, ja.

Utanför själva biblioteksavdelningen (som egentligen bara är några rum), finns en äcklig toalett med spolanordning i form en kedja och längst ner ett bakelit, - eller porslinshandtag.

Aldrig i livet att man vill sätta sig där och kissa!

På biblioteket arbetar även tant Margareta som var vår nästan-närmaste-granne.

Margareta äger en uppriktig kärlek till böcker och vet precis vad som passar låntagarna.

Dessutom är hon en hejare på att fiska med nät .., hon är otroligt intresserad av konst, syr kopiöst med kläder till dotterns Barbiedocka .., prenumererar på tidningen Burda .., går med en fot mer inåt än den andra .., och bär alltid långbyxor.

Därtill håller hon alltid ytterdörren låst och det är ovanligt på den tiden i Malå.

I trappan upp till deras övervåning, hänger kopior av Picassoteckningar.

Förresten bakar ingen så goda chokladsnittar som tant Margareta och på deras spis står ofta en puttrande tryckkokare och för mig tycks denna apparat nästan lika skrämmande som en atombomb.

Ja, allt sådant kan man tänka på under ett biblioteksbesök i landet Halland.



Och så in mot stan igen och över bron.
Och biblioteket som liksom svävar över Nissan.



På väg till Skånska Hembageriet där pv möter upp.

Hela tiden tilltar värken i mitt knä.



Hemma igen.

Soffan Ektorp blir räddningen.

Ingela sa...

Vi delar biblioteksminnen. Det var en speciell lukt där, gamla böcker och läder från våningen under. Trappan var läskig och toan ännu läskigare. Jag fick mitt eget lånekort när jag var sex. Den första boken jag lånade stod i hyllan till höger mot väggen, jag tror det var mellan två fönster, i det rummet man kom in i om man gick till vänster när man stod med näsan mot tant Elins disk. Det var en av de där små Pippi Långstrump-böckerna med färgbild bara på omslaget och Ingrid Vang-Nymans teckningar inuti.

Det röda huset finns kvar som du säkert vet, och det är jättefina lägenheter där i dag. Tant M finns i livet, men hennes livliga intellekt finns inte kvar. Hon bodde på samma avdelning som farmor och jag såg henne senast den dagen vi städade där. Ett litet tantskrutt bara. Det borde vara en rättighet få behålla sina sinnen livet ut!

Litet tips, eller stort ...


Från vännen ellis kom till födelsdagen en sååå finurlig present!

Eller: det kom ett meddelande via e-mail och igår kom själva presenten - som jag själv hade fått välja -.

Hur praktiskt som helst!

För att inte säga g e n i a l i s k t!

Klicka här, så får ni själva se.

Insikt nr 200 ....

Från Helsingborg ringer den rara tandsköterskan och frågar om jag kan tänka mig att flytta fram tiden för rotfyllning, ja, ett par dagar?

Jag säger att det kan jag.

Verkligen.