Idag för 38 år sedan ...

'
Segeltur från Ystad till Kåseberga på pv:s båt.

.... kom min förstfödda till världen på Skellefteå BB.

Jag var sjutton år när jag blev gravid ("grattis Elisabet!" sade barnmorskan på Lycksele lasarett när jag ringde och fick graviditetsbeskedet och jag tänkte att hon nog lade ribban där .., hon såg det, trots min ålder, som något att bli glad för ...) och arton år när Maria kom till världen.

Å, så lycklig jag var!

Marias morfar, som hade varit så förskräckt över att hans yngsta dotter blev mamma så snart, visste inte till sig av glädje när det andra barnbarnet uppenbarade sig.

Under fyra månader skulle den lilla fröken och jag själv komma att bo i Malå, hemma hos mina föräldrar, och var gång pappa kom hem från arbetet, gick han raka spåret till den där lilla tösen och småpratade och gullade med henne.

"Hur är det med morfars lilla piga ...", sade han och log så varmt.

Som bortblåst var all oro över yngsta dottern som blev mamma vid så relativt unga år.

Maria skulle komma att bli en orädd liten fröken.
Som nästan-tolvåring tillbringade hon ett sommarlov hos sin mormor i Bolivia och drömyrket för den här madamen, är obducent.

Och hon är godhjärtad och snäll och rar och har ett gott humör.

Och så är hon en alldeles underbar mamma till Emil och Emma.

Grattis-grattis och stooor och varm kram från pv och mig själv!

Mamma.

Eftertanke ....

Tre små snäckor får vila i min ficka när vi cyklar hemåt.

Och jag ligger på rygg i havet och tänker att för någon månad sedan, då hade jag packat min ryggsäck och gjort mig redo att ta femtåget från Halmstad och därefter hade jag tillbringat tre timmar på resande fot, innan jag - framme i Ystad - hade låst upp dörren till den lilla lägenheten på 31 kvm.

Jag skulle förstås ha tänkt på morgondagens arbete och hur jag skulle hinna med allt?

Jag skulle ha öppnat söderfönstret och klickat igång min dator och kanske hade jag kollat så att arbetströjan och behån var på plats?

Nu .., ligger jag i stället på rygg i havet och tittar upp mot himlen.

Dom där gardinerna ...

... med blommor på - och omtag -, var väl det som först skulle försvinna från det gula huset.

Hade jag tänkt mig.

Men nu .., är det inte längre så viktigt.

Nu sitter jag här vid fönstret och tittar lite på Geranium Sylvaticum (Midsommarblomster, vilket får mig att tänka på den stora ängen vid vägkorsningen i Lövberg, hemma i Malå .., den ängen brukade vara översållad med midsommarblomster, rödblära och smörblommor ...) och inser att jaaa, det finns förstås värre saker att hetsa upp sig för här i livet.

Nästan så att jag har vant mig.

I det andamanska havet ...


I inkorgen får jag ett meddelande att någon i Thailand har börjat prenumera på mina youtube-filmer.

Ja, det är ju mest om pElle det .., inga Bergmanprojekt, direkt.

pElle som sover .., pElle som blir masserad .., pElle som möter en liten sigge nilsson.

Sånt.

I alla fall så klickar jag in på mig på prenumerantens sida och ojojoj .., där var det filmer som heter duga!

Titta, bara.

Grattis till ...

Anders berättar om vad han och kompisen Jonas har pysslat med.
Ja, det var 1994.


... ja, först till Anders, som har namnsdag idag, det är nämligen Per.

Min mammas högt älskade morfar, han folkskolläraen i Dikanäs, han hette Per-Olof Hansson och sååå glad mamma blev när Anders fick en del av det namnet, men då hade jag ingen som helst aning om något sådant.

Här kommer ett stort grattis till världens finaste Per Ivar Anders!



Och så fyller rara, fina vännen Eva på Frösön år idag.

Samma årgång som pv.

Och det är, för den som kanske har glömt bort det, födelsedagsbarnet som har målat akvarellen här ovanför, den som nu sitter på köksväggen i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Stort grattis till dig också, Eva!

pElle, 13 år .., eller 14.

Ingenting i världen kan vara skönare - för pElle - än att bli masserad i nacken.

Så snart jag har lagt mig raklång på soffan Ektorp, då hörs dunsen när pElle hoppar ner från sin fåtölj och så sätter han sig nedanför soffan och tittar upp på matte som säger .."ja, ja .., vill du ha massage ..., ja, men kom då lille gubben ..!" och det är precis vad pElle gör.



Efteråt sover han som en stock.

Eller som .., ja,sin matte.

Upphittat ...

Som ett resultat av allt röjande, hittar man allt möjligt intressant.

Ett par loggböcker, till exempel.

Där har den flitige pensionatsvärden noga noterat vad som sig tilldragit haver under olika seglatser, allt från dag 1 tills det är dags att tacka för sig och ta upp båten på land.

Och bloggmadamen, uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter och med begränsad kontakt med båtar på vatten (frånsett alla höstmorgnar jag hjälpte grannen Margaretha att ta upp nät och då jag fick vara roddare ...), har väl haft och har mina tvivel huruvida detta att segla är så säkert.


"Jag ringer hem och talar om att vi tänker segla till Härnösand.
Mor förskräckt, men tålig ...".

Tänk .., bara tänk .., om pv drabbas av svårt hjärtflimmer och faller i koma, ja, men hjälp, hur ska jag ta mig till land!

"Det är lugnt ..., det är ingen fara ...", säger han då tröstande.

Att segla .., det är inga problem.

Men ..., så hittar jag ju dom här loggböckerna och bläddrar lite förstrött ...

Så här skriver han, bland annat.

"Onsdag 30/5 - 1984.

....Halv tolv stiger jag upp och hjälper Magnus med navigeringen förbi Malmö. Håller ner mot Kullagrund och sen västerut mot Oskarsgrundet NO. Siktar Höllvikens fyr som vi slörar ner mot. Borde gå fram och byta genua mot fock, men skippar det.
Väl nere vid Höllvikens fyr kommer dimman över oss. Sjökortet stämmer inte alls med ljusbojarna mot Falsterbokanalen!

Klockan två försöker vi starta motorn. Ingen ström går farm. Hittar inget fel. Tar ner genuan och går för storen. Liten kris råder. Kör sakta vidare. Vid halv fyra går vi på grund. Kommer loss efter en stund, med hjälp av bomknepet. "

Eller den 1/6 - 84.

Lämnar Falsterbokanalen klockan ett. Sätter segel på öppet vatten. Går först söderut medan dimman tätnar. Skär in mot land och siktar Maglarp. Just när vi ska slå, dunkar vi lätt på en sten men seglar vidare. Beslutar att gå in i Trelleborg, eftersom dimman är ogenomtränglig och vinden kraftig. "

Jo, jo.

Lätt som en plätt ....

Jämtlands-Gunnar .., lova att du följer med!

Hos doktor Göransson ....

I takt med att s.k. yrkesarbete (läs: konstant stress på morgnarna ...) lyser med sin frånvaro, sjunker blodtrycket.

Igårkväll 115/71.

Och pulsen, som i tre års tid konstant legat på kring 77 - 78, är nu nere på 69.

Man kan ju fundera lite över hur - eller alls om - det finns något tryck kvar, ja, om den här tillvaron fortsätter?

Men härligt är det.

Och intressant.

Söndagsfönstret ...

... fångades i landet Halland.

Ni vet .., det där lilla gula huset vid bäcken.

Och i fönstret skymtar ett annat gult hus.

Det som finns på en kulle.

Ajabaja, tänker jag.

Ibland glömmer man bort sig.

Idag har jag nämligen hoppat upp och ner på köksstolen, ja, när det målades taklist .., och jag har baxat sängen och det stora skåpet och det mindre skåpet lite hit och dit och jag har promenerat lååångt och jag har stått böjd vid vinbärsbusken.

Nu, är benen stela som pinnar.

Värk i såväl vänster som höger knä.

Men ..., middagen var superb (torsk på pv:s vis ...) och 5000 meter i Barcelona en rysare och programmet om 70-talsmusiken helt underbart, så på det hela taget är allt okej.

Och nu ska jag ta mig ett glas hemkokt vinbärssaft.

Ååå, jag känner mig som en riktig husmor .., allt som fattas är förklädet.

Såja ...

... nu är den första vinbärsbusken renplockad.

Och jag sitter på en liten pall och repar bären från grenarna och känner mig som min mamma.

Precis på pricken kan jag se henne framför mig .., se hur hon sitter där ute med ett förkläde på sig och en rostfri bytta i knäet .., och efteråt .., hur hon står vid spisen och kokar det som ska bli gelé och om och om igen testar hon att det håller ihop.

Efteråt ska det finnas massor med små burkar i matkällaren, märkta "Röd vinb.gelé".

Gelén plockas fram när vi ska äta stekt hare eller älg .., eller tjäder .., och ibland även till köttbullarna, gjorda på älgfärs.

Själv tyckte jag bäst om dom svarta vinbären.

Och här, i det gula huset, ska det kokas vinbärssaft.

Ett eftermiddagsfönster från Norrbotten ...

Så här skriver herr fönsterfångaren:

"Hej!

Ett av köksfönstren i vår stuga.
Se de läckra norrbottniska tomaterna och de nyplockade åkerbären.

Vi får massor av åkerbär i år.
Det blir mycket likör och kanske en och annan åkerbärsparfait.

Olyckliga äro de, som aldrig fått ett åkerbär.
(Gammalt norrbottniskt visdomsord.)

Regnhälsningar Bert."

Vilken intressant sommarpratare!!

När jag kokar kaffe och brer mackor till pv, gör jag det så tyst jag bara kan, rädd att missa något, ja, från radioprataren, alltså.

Takmålandet får vänta en stund.

Andäktigt sitter vi i soffan Ektorp och lyssnar till herr Lans.

Bilder från en promenad i slutet av juli ...

Den är klickbar.

Innan arbetet med det som ska bli "det lilla gästrummet" tar sin början (här ska spacklas, slipas, tvättas och så småningom målas ..., allt medan pv ägnar sig åt takisolering av den f.d. inglasade altanen ...), går vi på promenad.

Det blir den vanliga rundan.

Fyrtiofem minuter tar den, ja, om man inte ideligen stannar och tar fram kameran, förstås.

Och tänk, det spelar ingen roll hur man mår före (eller innan ..? nu vet jag inte vilket som är rätt ...?) promenaden .., efteråt är man lycklig.

(Har nu läst här .., det går lika bra med båda orden. Inte illa.)

Här, finns fler bilder.

På samma sätt ...

... som att jag ibland får brev där någon skriver att ... "numera, när jag ser ett fönster .., då tänker jag på dig ..", så blir det så att var gång min blick fastnar på något rostigt .., då tänker jag på den här madamen.

Ja, eller inte på henne, men på hennes vackra bilder.

Bäst i tv just nu ....


... tycker jag att den här madamen är.

Chosefri och ..., rolig .., och vinklar inte allt ljus på sig själv.

Helt underbar!

Namnet: Klara Zimmergren.

Och i radio klarar Hans Rosenfeldt vikarierandet för Lisa Syrén alldeles galant, tycker jag.

Lördagsfönstret ...

.... finns i Gallejaur, i Norrbotten.

Vännen Ulrika tog bilden.

Inkonsekvensanalys ....

Mest hela tiden knorrar jag över att pv kommer hem med prylar och ännu mera prylar från sin mammas dödsbo.

Nej, men titta nu, ännu flera kaffekoppar!!

Och titta, bagageluckan fylld med ännu mera glas och köksskåpen bågnar redan!!

Men se idag .., då besökte vi Röda Korsets loppis ""Kupan", inne i Halmstad.

Och där hände något .., ty när vi åkte hemåt igen, då fanns i min ryggsäck fem styck LP-skivor med enbart religiös musik ( 2 kronor stycket), jodå .,. där var medryckande sånger med Artur Eriksson, västerbottningen Göran Stenlund .., och inte att förglömma: Jan Sparring.

Plus en tjock bok av irländskan Maeve Binchy.
Jaså, är det så här hon låter?
Jag gillar henne.

Samt en urläcker tekanna.

Ekorrsamlarviruset kanske smittar?

Halleluja!

Ett stycke skrivare är härmed installerad.

Och tänk .., det funkar!

Nu ska här skrivas jobbansökningar i parti och minut.

I alla fall i minut.

"Vad får det lov att vara ...?"

Sitter och surfar runt på Arbetsförmedlingens sida över lediga arbeten i landet Halland.

Främst butiksarbeten.

Jamen, titta här .., här är ju ett!

Ja, man kan t.om. bli butikschef.

Så här står det:


"Kort beskrivning av företaget:

Martinshop är ledande inom affärsområdet erotiska produkter med försäljning i Sverige, Norge och Danmark . Vi har i dag 5 st butiker, Stockholm, Göteborg, Helsingborg, Ullared, Oslo .

Vår butik i Ullared söker nu ny butikschef .

Vi erbjuder nordens största sortiment när det gäller erotik, lust och vellnesprodukter .

Martinshop Ullared är vår största butik med inriktning Outlet.

Arbetsplats: Handelshuset i Ullared
Postnummer: 31060
Ort: Ullared"