Precis när pv har börjat duka, kommer skyfallet.
söndag 31 juli 2011
Bästa buketten ...
Nja, fotograf hos Interflora blir jag nog inte .., men ni skulle bara veta hur fin den egentligen är .., buketten med blommor från landet.
Där är vallmo, blåklint (finns det något som heter rosa,- och vitklint, så är dom också med) och gurkört och klätt (tack Mian som visste!) och en vit liten historia .., och lavendel, vinrankeblad och en kvist eller två med spirea.
I ugnen gräddas en marängbotten.
Jordgubbar, hallon och vispad grädde väntar på sin tur, ja, inte att gräddas, men som garnering.
Och snart kommer "främmandet" och lilla hunden Alice (som kunde vara syster till Nelly).
Det blir spännande det för Harry.
(Som idag mötte en finsk lapphund och nu börjar han - H - bli aningen modigare. Ja, visserligen kissade han lite och visade sig underdååånig, men ändå .., vift på svansen blev det i alla fall! Och idag har han simmat i havet också, den lille svarte. Det tar sig.)
Och se ...
... när sigge känner doften av färsk fisk .., då kommer han in till oss!
Nykokta småfiskar blir till dunderfrukost för hungriga kissar.
Klockan 07:50
Fågelkvitter ..., en hundvalp som förundrat kalasar på en limpmacka .., och en katt som sover på en trädgårdsstol.
Och så väntar vi på fiskaren.
Just så här är det ...
Blå himmel .., duvor som kooooorrar .., pv på väg ut med båten för att vittja nät.
Och en morgontrött liten svart krabat som gör mig sällskap till postlådan.
Några minuter efter att detta blev publicerat, kom jag att tänka på morgonens första nyhetssändning.
Miljoner svältande människor i Afrika!
Miljoner människor som inte har minsta hopp om en morgondag!
Och jag tänkte på familjerna i Norge som förlorat sina barn.
Ååå, det kändes hemskt att ha skrivit om en underbar morgon med sol och allt det andra.
Men så är det ju, att inte ett dugg bättre blir ju världen för att jag lägger mig ner och gråter hela dagen över eländet, tvärtom borde man ju vara innerligt glad och tacksam att man har råkats födas i ett land där vi - åtminstone i min livstid - har sluppit allt detta elände.
Hjälpa till efter förmåga - javisst -!
Men att sluta glädjas åt det lilla i livet - nej - absolut inte!
Och morgonen ä r verkligen underbar!
Söndagsfönstret ...
I en sommarstuga belägen på stranden, alldeles oerhört nära Storavan, inte många mil från Arvidsjaur, just där, finns det här fönstret.
Där brukar Guy vara.
(Snälla, klicka på länken .., och titta sedan på bilden med titeln "huvudstupa" ....!)
Pv och jag själv har också varit där , på stranden vid Storavan, och ätit den allra ljufvligaste måltid och övernattat i en liten stuga bland tall och gran.
Morgonen därpå tog jag ett dopp i den stora sjön.
Det var förstås Guy som tog bilden.
lördag 30 juli 2011
Kväller ...
På väg ner till lilla hamnen stannar vi till halvvägs., en liten svart svansviftande hund och jag själv genar hemöver .., förbi fabrikör Johanssons stora hus och sen höger mot det som liknar en liten herrgård, men där det numera enbart står polskregistrerade bilar på infarten.
Jag kallar tegelhuset för Polska Ambassaden.
Björnbären håller på att mogna.
Och över himlen hörs tornseglarns skriiiiin!
(Det känns som Ystad .., sommarkvällar med lägenhetsfönstret öppet mot gatan och just dessa ljud!)
Sen är vi nästan hemma och Harry vet precis och viftar på svansen och springer uppför slänten, å, så han känner igen sig!
Nu är klockan nio.
På ett bord ligger pElle och sover .., i en soffa den svarta hunden och ihopkurad på den inglasade altanen - mätt efter en rejäl bit makrill - (som tröst för att den där hunden hela tiden vill jaga just sigge, som inte förstår att det gäller att sätta sig i respekt genom att INTE fly ...) finns sigge nilsson.
Ute till havs lägger pv ut nät.
Och så ett kvällsfönster ...
.... som kommer susande genom rymden från ... Värmland!
Så här skriver avsändaren:
"Jag får även ja ge mitt bidrag till fönsterjakten.
Fönstret finns på en lagård i Sandsjötorp, Storfors i Värmland.
Håll tillgodo. Ska försöka fånga fler.
Fönstret finns på en lagård i Sandsjötorp, Storfors i Värmland.
Håll tillgodo. Ska försöka fånga fler.
Hälsningar
Eva I Värmland."
Subtropisk värme.
Vi går ner till havet och klipporna ..., baddräkt och badbyxor är med .., stenarna är hala .., och Harry får testa att simma i ungefär tio sekunder och allt går bra.
"Jag simmar mot land, ja, jag tar mig inte upp på så hala klippor!" hojtar jag till pv.
Så ser jag dem lulla iväg, han och hunden .., och där - längst uppe på hällarna, nära vägen -, står en rejält stor islandshäst och intill pv promenerar en liten hund som tittar förundrat på det stora djuret .., och jag simmar och simmar och dyker och undrar vad som finns på botten, men är glad att jag inte vet.
Sen hemåt.
Hela tiden möter vi människor på väg ner till havet.
"Ååååå, så söt han är!" säger dom unisont och jag tänker på sonen som - när han var ute med en liten Meja på promenad i Ystad -, menade att detta var det bästa raggningstricket någonsin .., att ha med sig en valp på stan.
Hemkomna får vi sallad och vaxbönor av grannen och jag gör en omelett innehållande chorizobitar ..., till detta förvällda bönor och blomkål, och så vanlig sallad och stooora oliver fyllda med fetaost.
Så enkelt.
Så ljuvligt gott!
Vi sitter ute på altanen.
Från hallen hörs ett ihärdigt och ytterst irriterat skall.
Aldrig har vinrankans blad varit större än i år!
Och det är där under, längst ner, som Harry har gömt sig och tagit siesta.
Det visar sig att pElle har lagt sig precis mitt på hallmattan och nu vågar inte Harry passera, inte utan att husse lockar och säger att det inte alls är farligt!
Efteråt lägger han (hunden) sig i skuggan under stora vinrankeblad.
Vi konstaterar att livet är himla gott att leva.
Vi går ner till havet och klipporna ..., baddräkt och badbyxor är med .., stenarna är hala .., och Harry får testa att simma i ungefär tio sekunder och allt går bra.
"Jag simmar mot land, ja, jag tar mig inte upp på så hala klippor!" hojtar jag till pv.
Så ser jag dem lulla iväg, han och hunden .., och där - längst uppe på hällarna, nära vägen -, står en rejält stor islandshäst och intill pv promenerar en liten hund som tittar förundrat på det stora djuret .., och jag simmar och simmar och dyker och undrar vad som finns på botten, men är glad att jag inte vet.
Sen hemåt.
Hela tiden möter vi människor på väg ner till havet.
"Ååååå, så söt han är!" säger dom unisont och jag tänker på sonen som - när han var ute med en liten Meja på promenad i Ystad -, menade att detta var det bästa raggningstricket någonsin .., att ha med sig en valp på stan.
Hemkomna får vi sallad och vaxbönor av grannen och jag gör en omelett innehållande chorizobitar ..., till detta förvällda bönor och blomkål, och så vanlig sallad och stooora oliver fyllda med fetaost.
Så enkelt.
Så ljuvligt gott!
Vi sitter ute på altanen.
Från hallen hörs ett ihärdigt och ytterst irriterat skall.
Aldrig har vinrankans blad varit större än i år!
Och det är där under, längst ner, som Harry har gömt sig och tagit siesta.
Det visar sig att pElle har lagt sig precis mitt på hallmattan och nu vågar inte Harry passera, inte utan att husse lockar och säger att det inte alls är farligt!
Efteråt lägger han (hunden) sig i skuggan under stora vinrankeblad.
Vi konstaterar att livet är himla gott att leva.
Förmiddag i landet Halland ...
Ååå, så ljuvligt med ledighet!
Då blir det frukost ute på altanen .., och regnet som utlovats, det lyser med sin frånvaro!
På bordet står pv:s kaktus; i vanliga fall en anskrämlig histora, men titta .., är det inte som ett enda stort mirakel!!?
Hur kan en stickig kaktus förvandlas till en sån här väldoftande skönhet?
För mig är det inget annat än ett rent under.
Hur många av er har ätit salmbärssylt?
Inte jag.
Men nu, nu har jag.
Ja, jag visste helt ärligt inte ens att det fanns något som heter salmbär.
Och det ska jag säga er, att detta slår hjortronsylt!
Som en gänglig kalv är han.
Och medan vi läser DN och GP, springer lille Harry hit och dit och roar sig bäst han kan.
Pinnar, en svart strumpa, en gammal sko, en gul boll, en petflaska .., och så vinrankan .., allt hinner han med!
Glatt viftande kommer han och hälsar på mellan varven.
"Jaaa, du är fiiiin du sigge, pElle, nej, Harry !" säger jag.
Det är precis som min pappa - som -, när han ropade på någon av oss döttrar, hann med alla våra namn.
Och så kämpar vi med ett knivigt korsord från igår.
"Elisabet! Tegelstenar .., vet du vad det blev? Jo, romaner!" hojtar pv utifrån altanen.
Såna korsordsklurigheter gillar jag.
S k a r p t.
En stund senare ligger en gammal katt och en tonårig hund och tar igen sig.
Tidigare på morgonen har hunden skällt och haft sig mot pElle .., åååå, så han vill ha igång honom och få leka och jaga honom runt gräsmattan .. men det räcker med att pElle bara tittar upp, så hoppar den ystra hunden minst en halvmeter bakåt!
pElle .., han vet minsann hur man får r e s p e k t.
Lördagsfönstret ...
... finns i Skåne och där var Turtlan med sällskap på semester alldeles nyligen.
Och tänk, att bloggvännerna är så rara så dom kommer ihåg att ta med sig fönsterhåven!!
Tack snälla till er alla!
(Och ja, Turtlan, jag älskar stockrosor! Du hade alldeles rätt.)
Mer om hennes semester kan ni läsa här.
fredag 29 juli 2011
Om Eva med det varma leendet ...
För några dagar sedan hade jag en sån rar kvinna i kassan.
Pensionär, kanske?
Jo, det tror jag.
Kortväxt .., söt .., hon hade världens varmaste leende.
Ögon som glittrade av nånting som liknade livsglädje.
"Å, vilka snygga glasögon du har!" sa jag, för det hade hon verkligen.
Eller mera: glasögonen klädde henne p e r f e k t.
Och kvinnan log ännu mera och jag kände att ååå, vad hon såg rar ut!
Idag hade jag henne återigen i kassan och jag tänkte att "hon arbetar nog inom sjukvården .., eller så är hon småskollärare .., hon ser så otroligt snäll ut?" och när ingen annan kund hörde på, frågade jag rakt ut vad hon arbetade med.
Eller mera så här: "får jag fråga en sak ..., arbetar du som sjuksköterska?"
Nej, det gjorde hon inte .., men det var nära.
"Jag har varit biomedicinsk analytiker och haft mycket kontakt med patienter, så lite rätt - eller mycket - har du ändå ...", sa kvinnan.
Då kom jag ihåg att just detta finns det bloggvänner som sysslar eller har sysslat med.
Så det berättade jag om.
"Ja, jag har arbetat på Karolinska, jag heter ...., Lilliehöök .., kanske någon av dem känner igen mitt namn ...?" sa kvinnan och log.
Så var det.
Är det ett namn som klingar bekant för någon?
Anna i Sheffields mamma, t.ex?
För några dagar sedan hade jag en sån rar kvinna i kassan.
Pensionär, kanske?
Jo, det tror jag.
Kortväxt .., söt .., hon hade världens varmaste leende.
Ögon som glittrade av nånting som liknade livsglädje.
"Å, vilka snygga glasögon du har!" sa jag, för det hade hon verkligen.
Eller mera: glasögonen klädde henne p e r f e k t.
Och kvinnan log ännu mera och jag kände att ååå, vad hon såg rar ut!
Idag hade jag henne återigen i kassan och jag tänkte att "hon arbetar nog inom sjukvården .., eller så är hon småskollärare .., hon ser så otroligt snäll ut?" och när ingen annan kund hörde på, frågade jag rakt ut vad hon arbetade med.
Eller mera så här: "får jag fråga en sak ..., arbetar du som sjuksköterska?"
Nej, det gjorde hon inte .., men det var nära.
"Jag har varit biomedicinsk analytiker och haft mycket kontakt med patienter, så lite rätt - eller mycket - har du ändå ...", sa kvinnan.
Då kom jag ihåg att just detta finns det bloggvänner som sysslar eller har sysslat med.
Så det berättade jag om.
"Ja, jag har arbetat på Karolinska, jag heter ...., Lilliehöök .., kanske någon av dem känner igen mitt namn ...?" sa kvinnan och log.
Så var det.
Är det ett namn som klingar bekant för någon?
Anna i Sheffields mamma, t.ex?
Ett kvällsfönster ....
... från Ångermanland, om jag inte missminner mig.
Det är den alltid så energiska kusinen Barbro som fångade utsikten genom familjens båtfönster.
Så här skriver hon.
"Ett fönster från båten som ligger här nere vid bryggan i vårt sommarparadis på Malmön, Höga kusten. Kram från kusinen."
Och tack och bock! säger jag.
Sannerligen en insikt ...
Nästan var gång jag gör nutidstestet i DN och ser resultatet, beslutar jag mig för att fortsätta med prenumerationen av ovan nämnda tidning.
Jag m å s t e förbättra mig!
Det är kanske det som är avsikten med testet också.
Lite senare:
Ja, ja ..., det är väl inte mer än rätt att det är jag som betalar prenumerationen.
Det är undertecknad som måste skärpa sig.
När pv var klar med testet, stod följande att läsa:
Nästan var gång jag gör nutidstestet i DN och ser resultatet, beslutar jag mig för att fortsätta med prenumerationen av ovan nämnda tidning.
Jag m å s t e förbättra mig!
Det är kanske det som är avsikten med testet också.
Lite senare:
Ja, ja ..., det är väl inte mer än rätt att det är jag som betalar prenumerationen.
Det är undertecknad som måste skärpa sig.
När pv var klar med testet, stod följande att läsa:
Nutidstestet vecka 30.
9 rätt av 10 möjliga.
Av de 2911 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 2791 (95%)
Förvåning ....
Åååå, vid besöket i affären - just när man står vid kassan -, grips man av längtan efter en mintstång.
Så man köper tre.
Tre för tio kronor.
Och man går till bilen och medan man kör ut från parkeringen beslutar man sig för att bums kalasa på en av stängerna.
Då visar det sig att det inte alls är mint.
Det är lakrits med
Som man inte alls tycker om.
Efterlysning ...!
Finns där någon i Lund eller i dess närhet, som har ett rum eller en lägenhet att hyra ut?
Undrar gör god vän hemifrån, vars släkting - en ung man -, ska studera arkeologi och behöver någonstans att bo.
Eller om ni har någon bekant som möjligen kan ha ...?
Hojta gärna i så fall, till bisse151@gmail.com, så vidarebefordrar jag tipset.
Finns där någon i Lund eller i dess närhet, som har ett rum eller en lägenhet att hyra ut?
Undrar gör god vän hemifrån, vars släkting - en ung man -, ska studera arkeologi och behöver någonstans att bo.
Eller om ni har någon bekant som möjligen kan ha ...?
Hojta gärna i så fall, till bisse151@gmail.com, så vidarebefordrar jag tipset.
Om sånt man får ....
... men som man inte har bett om.
Och som enbart "givaren" tjänar på.
Det berättar Anitha om.
Lite senare: Rexxie tycker att Anitha ska skaffa sig e-faktura.
Så här svarar hon då.
Anitha sa...
... men som man inte har bett om.
Och som enbart "givaren" tjänar på.
Det berättar Anitha om.
Lite senare: Rexxie tycker att Anitha ska skaffa sig e-faktura.
Så här svarar hon då.
Anitha sa...
Rexxie:
Ja, jag vet att det finns e-faktura!
Ja, jag vet att jag kan byta!
Men det är hur Telia införde förändringen hux flux som jag reagerar mot.... byte från fyra till tolv fakturor per år utan att jag bett om det! För mig är det inga problem, jag vet hur jag ändrar tillbaka (varför måste JAG ändra när det är de som prackat på mig det????), men tänk på alla äldre som inte har dator, inte förstår hur de kan ändra, som kanske inte förstår att det blir dyrare etc. Tror knappast att t.ex.70+ arna vill ha e-faktura (förutom ett fåtal), och alla har inte nån som hjälper dom med det heller.
Nej, i dagens datoriserade samhälle diskrimineras en stor del av befolkningen - de äldre samt övriga som inte vill, inte kan hantera en dator. Varför måste de betala för det? (och alla har inte någon som hjälper dom)
När det gäller e-faktura så nog det vara bra, men vad händer om jag skulle bli långvarigt sjuk (eller dö) och inte kan kolla mina e-fakturor och betala dom? Kanske inte kan kommunicera med mina anhöriga. Hur ska de kunna gå in och betala mina räkningar när de inte ens vet vilka som finns?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)