Spår ...

"Mitt vattenhål ...."

"Här kommer också en e-post från Monica i Oslo.

Jag har inte under alla dessa år som jag läst hos dig vågat detta förut!

Och som jag skrivit i en kommentar tidigare: Det värsta som kunde hända mig - det att förlora min mann (53 år!) - har redan hänt!

Flera av mina tidigare vattenhål har nu försvunnit/kommer att försvinna, men jag har en stark tro på att min nya bostad och området där jag skall bo, vill kunna bli ett fint vattenhål!
Bokstavligen med vatten, eftersom det är havsutsikt från lägenheten.

Jag vill här också tacka dig, för att du välkomnar mig tillbaka till Sverige i en tidigare kommentar!

Det är ju inte så länge tills jag flyttar, och det är mycket att göra.
Jag borde väl inte sitta och skriva så mycket här, men din blog är också ett slags vattenhål för mig - där kan jag få positiv energi!

Bästa hälsningar från Monica - snart i Lysekil -!"

Och hur ser ditt vattenhål ut ...?

Tre dagar efter hemkomsten från Ystad, sitter jag fortfarande och gottar mig åt bilderna.

Eller åt själva känslan.

Det blev en sån bra resa det där, och än en gång slår det mig att det inte - åtminstone inte för mig - behöver vara tio timmar bort över världhaven, ja, för att det ska kännas som ett äventyr.

Ibland räcker det med att åka bara en liten bit bort.

För mig är Ystad ett vattenhål på livets savann.

Och hur är det för dig ...?

Hur ser ditt vattenhål ut?

Din oas?

Om du vill, får du mer än gärna berätta!
Vill du ha med en bild, så maila den också (bisse151@gmail.com), så lägger jag in allt eftersom.

// baratradgard har bättre minne än undertecknad .., och jag ler för mig själv och tänker att man börjar bli som kvällstidningarna som mal samma nyheter om och om igen ,-)

Här hette det "Våra Smultronställen", då, för något eller några år sedan.

Fourmum sa...

Jag läste detta inlägg imorse och tänkte att det måste jag fundera på..
Jag känner att jag har många "vattenhål/oaser" där man hämtar kraft och engergi.
Din blogg är ett mycket bra vattehål..

Närhet till hav, vatten är ett annat vattenhål som är viktigt, oavsett om det är västkusten eller östkusten.
Att sitta i en mysig soffa med nära och kära framför en sprakande brasa är ett annat vattenhål. Just att blunda och ta ett djupt andetag och sakta andas ut och känna lugn och frid, det är vattenhål/Oas för mig

baratradgard sa...

Minns att du frågade samma sak en annan gång och då skickade dina läsare in att bra de mådde på en masssa fina, lugna platser i naturen och jag skickade in en bild på min fula vilo-fåtölj...så knepigt det blev tänkte jag då.

Men jag tror att jag har lätt att trivas där jag är just nu och har inget större behov att återuppsöka platser där jag mått bra tidigare.

Jag strosar också gärna i Ystad, men också längs vilken strand som helst, eller i Dragör, eller på Sofiero eller i Rom kanske...

Dagens fönster

"Borås är som du/ni kanske vet känd för sin textilindustri, och den här byggnaden (med alla sina fönster) är där som företaget Algots huserade fr.o.m. 1929, Bryggargatan 13-17.

För ev. intresserade finns det mycket att läsa om Algots på nätet, om man Googlar.
Men ni vet säkert att det blev hårda tider för Sveriges textilföretag på 70-talet.

Som ni ser fanns det ingen anledning att klaga på vädret när bilden togs.

Mvh: SoF."


Annons från Algots.
Och vem håller tösen på sin starka arm, om inte en tecknad Ingemar Johansson, världmästaren i boxning!

// Elisabet säger: och tänk bara .., alla kvinnor som under årens gång har kommit cyklande till sin arbetsplats på Algots .., tänk, alla kvinnoöden! Tänk alla drömmar där inne bland vävstolar (?) och symaskiner .., all oro och all glädje! All gemenskap!

Och annonsen väcker såna mängder med minnen hos mig!

Ett kvällsfönster från Jämtland ...

"Hej!

Här kommer ett fönster från butiken Otto & Emma som ligger i mina kvarter.
En mysig liten butik med jättetrevlig personal.
Dit går jag när jag ska köpa spetsar till mina kort.

Idag frågade butiksägarinnan om jag kunde komma dit och visa mina julkort, om de blir till belåtenhet vill hon sälja dem där.
Det kändes roligt denna tisdag i november, då mörkret faller redan vid halvfyra.
Alla små ljuspunkter uppskattas.

Kram Eva."

Idag ....

... sålde jag säsongens allra första hyacint.

En stund senare kom den första Amaryllisen på kassabandet.

Såja.

Nu känns det som om vi ligger i startblocken.

(Bilden togs i London i fjol, där hyacinter såldes som snittblommor.)

Mera Ystad ...

Å, jag tycker verkligen om när någon har tänkt till.

Så här är det ofta runt husen i Skåne och jag faller pladask!

Fint lagda stenar nära husgrunden .., gatlampor som passar in i sammanhanget.

Sånt.

Huset på bilden är katolska kyrkan i Ystad.

Ett kvällsfönster från Hanoi ...

Jo, så är det.

Fast i Västmanland Närke.

Vännen Ulrika har, tillsammans med rallymannen, varit på restaurant med just det namnet - Hanoi - och det var då bilden togs.

Mariakyrkan, Ystad.

Om ordet att ...

Så här är det.

Någonstans läste jag om kruxet .., detta att somliga (läs: förmodligen obildade) människor sätter in ordet "att" , ja, efter ordet kommer.

Ungefär så här: jag kommer att sluta läsa tidningen.

Jag tillhör den skaran.

Och på västerbottniska - håll i er, hämta gärna luktsalt ! -, säger man dessutom: "jag kom å sluta läsa tidningen".

Ni som nu kan detta, tala om för mig hur det ska vara!

Och nej, jag kommer inte att ändra mig, för mig blir det fullständigt galet att säga "jag kommer sluta läsa tidningen", eller ska det kanske vara "jag kommer sluta att läsa tidningen"?

Berätta, den som vet!

Tre dörrar från Ystad ...

"Men oj, det ser ut som ingången till ett slakteri!" säger jag när vi passerar den här porten.

Dagens fönster ...

"Genom ett fönster skymtar många andra fönster ...", skriver avsändaren, nämligen lundafarmor.

Bilden togs i Bryssel och omgivningen påminner väldigt om kvarteren i Kesington/London, där vi bodde på hotell i början av december i fjol.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

Bilden visar ett bagarstugefönster och tre flickor som kavlar så duktigt.

Det är i avsändarens (som för övrigt har namnsdag idag) svärfars bagarstuga som detta utspelar sig.

Och fönsterfångare, tillika avsändare, var den här madamen.

Och alla ljuden ...

Från hotellrummets öppna fönster (som står öppet hela natten, det är nästan som i maj ...) hörs detta.



Och mitt i det vi promenerar i stan, hörs detta.




På väg ner till frukostmatsalen ...



Här kan ni höra hur det låter när tornväktaren blåser.
Magi.
Filmen hittade jag på youtube.

Spridda skurar från helgen som gick ...

Anslagstavla på Österporttorg i Ystad.

Så här var det: den här helgen i Ystad, den framkallade så många känslor, så jag har liksom inte kunnat sortera ut .., hjärtat är sprängfyllt av all värme .., av alla möten och allt det vackra!

Till en början satte jag in bilderna lite huller-om-buller .., nu har jag försökt få dem i någorlunda ordning och nu är jag så trött, så nu ska jag lägga mig raklång på soffan Ektorp och vila inför morgondagen - som innebär heldag -.


Avresa från landet Halland lördagförmiddag.
Grönkål i massor och en bit bort .., arbetare från annat land som skär och paketerar kålen.


Ännu en bit hemifrån och slöjdimmor över landskapet.


I bilen .., medan jag kör, ägnar sig pv åt att förbereda mattelektioner.



På väg till Ystad stannar vi till hos pv:s lillebror Ulf och hans sambo Inez.
Ute på den skånska slätten, i ett nyligen renoverat och tillbyggt hus, ja, där bor dom tillsammans med hundarna Obelix och Frida.
Obelix är en jättehund - stor och lurvig - och i säkert en timmes tid leker harry med denne bjässe och ååå, så roligt dom har!
Sen kommer dom in .., jag dricker just kaffe och Obelix stöter till min arm och kaffet rinner ut på min anorak!!!
Hjäääälp!
Tack och lov för diskmedel.
Och på köksväggen sitter den här svarta-tavlan och jag ler åt texten.


Dödsbopapper undertecknas hos pv:s bror och pv får låna mina läsglasögon, dom som ännu inte hunnit imma igen.


Ja, men här är ju Obelix och harry!
Harry hälsar att han alls inte var rädd för Obelix, nä, att han har öronen bakåt och svansen mellan benen just där på bilden .., det var bara för att Obelix inte skulle bli rädd för honom!


Några timmar senare är vi i Ystad och lämnar harry hos mina barns pappa och hans fru Karin.
"Titta! En havsörn!" ropar Karin plötsligt.
Och vi ser två stycken som flyger fram och tillbaka över grandungen, inte långt från huset!


Och detta är vad vi ser när vi har lämnat harry och är på väg till stan, till hotellet.


Sekelgårdens foajé.
I augusti bodde vi på betydligt dyrare Saltsjöbadens hotell, med havet utanför.
Nu valde vi hotell Sekelgården mitt i stan; alldeles bakom kyrkan.
Vilket u n d e r b a r t boende!
Gammalt - verkligen gammalt - högt i tak, korsvirke .., innergård .., en matsal som påminde om Irland eller England!
Planerar ni ett besök i Ystad kan vi verkligen rekommendera det här hotellet!


Utsikten från hotellrummet.


Och där utanför, på gatan.
Ännu finns det blommande klängrosor mot husväggarna!


Och stockrosorna var på gång igen!


Vid femtiden blir det middag på Bryggeriet (vägg i vägg med hotellet där vi bor), tillsammans med Josefine (Lejon, vänster tumme upp, mellanbarn) och Anders (Kräfta, vänster tumme upp och lillebror).

Att för första gången träffa sonens flickvän känns lite pirrigt .., ja, man vill förstås göra ett gott intryck och kanske är det därför som glasen på mina läsbrillor immar igen ,-)
(Läs: det är aningen schwettigt ...).

Och Anders har förberett henne på mammas alla frågor .. ja, så där på en skala 1 - 10 .., vart hon helst vill resa (Indonesien) och lite annat.

Sååå rar och go är hon!


Två vänsterhänder.
Från vänster Josefines och så Anders då.


Så här fina är dom dagen därpå.
Jag har helt enkelt norpat bilden från Facebook och hoppas att dom två konstaplarna inte sätter mig i fängelse, så där så jag får leva på vatten och bröd i flera månader.

Och snart åker dom till Rom.


Söndagmorgon och vi går ner till frukostmatsalen.

En ljuvlig buffé väntar och efter en stund kommer hotellägaren med morgontidningen.
Sydsvenska Dagbladet, förstås.


Sen blir det promenad i Ystad .., jag upptäcker gamla tegelpannor i en trälåda.


Ystad någonstans.


Mariakyrkans torn.


På Stortorget möter vi Lisa, f.d. städerska på Fridhemsområdet (ni som läst Svinalängorna vet att det är just där) och även f.d. kund i lilla kvartersbutiken som jag arbetade i under tretton år.
Det blir v a r m kram och en stunds prat.

Och fler möten som värmer hjärtat: min f.d. chef i Ystad - hans hustru och deras tre småtöser - som jag möter utanför affären .., och underbara, rara, snälla Ingrid på Ejderns gruppboende som håller om och ger mig den lääääääääääängsta kram jag någonsin i mitt liv har fått .., och Karina i affären och Lasse och Heléne, och Britt som en gång arbetat på Ejdern!

Så mycket kärlek!!


Vi morgonpromenerar på det som var "min gata i stan" - på Regementsgatan -.
Det gröna huset är lika skabbigt som förut.
Det var här Gustav höll till med sin lilla kontorsmaterialbutik och det var här jag kopierade mina krönikor och skickade dem till hemtidningen.


Det är den 6:e november .., stockrosorna är på väg upp!
Och vid vägrenen blommar röd vallmo!!


Ovanför min f.d. lägenhet .., vi kastar småsten på fönstret och ovanpågrannen Erik tittar ut!
En stunds småprat.
"Du kan väl vinka lite till bloggvännerna?" säger jag.
Och titta, så lydig han är!


Utanför muséet.
Höst .., och ändå inte.


Vid det som var min port.
Här växte stockrosor för två år sedan.


Dekoration på ett elskåp.
Nu sitter pyromanen i fängelse och ystadborna kan sova gott om nätterna.


Besök hos min storasyster på landet utanför Hörby.


"Vad då? Skulle jag lida av någon slags bokstavskombination ...?" säger hon.

Deras dalmatiner skrämmer vettet ur Harry, som gömmer sig hos Rigmor.
(Se bilden ovanför).
"Ja, hon verkar trygg ...", tänker han kanske.
Vi bjuds på ljufvlig gåsmiddag .., och är mätta i timmar efteråt!


Hon som skriver detta och har tagit bilderna .. ser ut så här.
Det var innan kaffet hamnade på anoraken.
(Kerstin, som du ser används scarfen flitigt!)


Nerklippt vildvin på en husvägg i Ystad.
Det påminner om ett ansat skägg.


Tanken är att vi ska åka från Hörby till Halland, men det visar sig att vi ska ta med min f.d. svägerska och hennes dotter från Ystad till Halmstad (dom kommer med båt från Västervik och det har varit dimma och trassel längs vägen) och eftersom det blir ett par timmars väntan, får Harry återigen hälsa på hos Meja, medan pv och jag själv går på bio och ser Tintin.

I foajén trängs en massa barn.
Ett av dem, en tös på åtta år, upptäcker ett bekant ansikte från affären .., går fram till sin storasyster och pekar lite på den bekanta tanten, som i sin tur går fram till töserna och ger dem en kram och blir såååå glad över att se dem!
Den här tösen - som visar sina skor - var en av alla favoritkunder på den tiden det begav sig.
Hon heter Tilde och är Tvilling.
Ett litet plåster har hon på foten också.


Efter sjutton år i Ystad, känns den stan lika mycket hemma för mig, som Malå.

Jag verkligen ä l s k a r Ystad!

Och den som orkat läsa ända hit, kan ringa mig .., så kommer ett diplom för uppvisat tålamod!!