"Jaaa ..., Larsson?"

Lisbet Larsson sitter i mitten i den främsta raden, nära sin pappa.

.... svarar hon när jag ringer.

Hon säger det lite tvekande och alltid på samma sätt, så där så att det sista av "Larsson" liksom liksom går uppåt i tonhöjd.

Och jag säger .."ja, Nilsson", så neutralt jag bara kan, för jag vill veta om moster Lisbet har koll och det har hon.

"Ååå, men Eliza!" säger hon då med en röst som är en avbild av sin storasysters - min mamma - och var gång det här scenariot upprepas fylls jag av en sån innerlig värme och glädje.

Och så blir det lite småprat om vardagligheter .., om lupinerna som ligger på hennes golv i hallen, hon ska ta frön och så nya till våren .., "mest rosa och blå", säger hon och vi pratar om detta med panikångest .., om att inte känna igen sig själv .., vi pratar också om hösten och kylan som är i antågande ., om hur dagarna går och jag frågar vad hon har på sig för kläder?

"Ja .., du, jag har strumpbyxor för jag har inte tagit på mig byxorna än .., och så har jag en tröja och varma sockar ...", säger hon och då har jag liksom bilden klar för mig.

En gång i tiden var moster Lisbet rultig, det är hon inte längre.
"Du förstår Eliza, jag är smal som en sticka numera .., det kanske beror på att jag inte mår så bra ...?" säger hon.

Och jag säger att vi kan ju låtsas att hon bor nära - att hon är min granne - och så kan hon komma över till mig och dricka kaffe ., vi kan sitta ute i solskenet på altanen och kanske hoppar pElle upp i hennes knä och så kan jag duka fram kanelbullarna som pv bakade häromdagen och moster Lisbet skrattar och säger att "vi är nog brano underliga i den här släkten" och jag håller med.

Men hon vill gärna komma och fika och vi glömmer bort att det är långt mer än hundra mil från Stensjö till  Vilhelmina och innan vi slutar - för det blir aldrig långa samtal - säger vi snälla saker och sen tar jag mig an disken och tänker att jag ska ta hand om - nej, inte lupinerna - men väl pelargoniorna och om fyra timmar är det dags att arbeta och ute strålar solen.

DBIV för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Det bästa i veckan var nog idag (läs: i söndags).
Vi åkte till Nulltjärn, som ligger 3 km bortanför Vålådalen.
Vindstilla och tjärnen var spegelblank.

Otis grävde i sanden (ja det är en sandstrand där) och tittade på alla hundar och människor som strövade omkring på den vackra platsen. Solen sken och höstfärgerna sprakade. Vi grillade korv och åt sedan vaniljmunkar till efterrätt.

A wonderful day up north!

Kram Eva

DBIV för Ulrika i Västmanland ...

Högst upp hamnar...tandläkarbesöket! Jo, faktiskt.
Rotfyllning av en tand och utdragning av en annan, och återigen satt jag där i stolen och nästan somnade!!!

En och en halv timme höll de på och jag kände inte minsta lilla obehag en endaste gång. 

Det är som magiskt!

Ett annat glädjeämne är min lilla webbutik som växer, sakta med säkert. Så himla roligt!
(Får man göra reklam? ;-)  

Ja, det får man, när man är så snäll och delar med sig av sitt "det bästa"!, hälsar Elisabet.

...och att en annan webbutik som jag jobbat med, till Ostbiten/Ateljé Norrgården, nu är färdig och öppen, hurra!

Ibland är jobbet extra roligt!

Och så är ett mönster jag jobbat med, färdigt. Jag är jättenöjd!

Jo, och så att Eurosport visar WTCC! Hurra!

 

Ulrika.

Dagens fönster ...

Hej!

På dagens promenad runt i staden passerade jag ett av de få mer eller mindre riktiga konditorier som finns kvar här i staden.

Kanske inte ett riktigt konditori men det finns alltid gott bröd att köpa och den som vill köpa en kopp kaffe och slå sig ner en stund.

Något som också gör mig glad är neonskylten. Härligt att man inte skrotat den.
På söndagar är det stängt så istället för bröd med hem så fångade jag deras fönster till madammen i Gula huset.

Hösthälsningar från Turtlan.

DBIV för madame Turtlan i Värmland ....


I fredags kväll var det Kulturnatt här i staden.

Först lyssnade vi på när lillasyster spelade med sin grupp från Kulturskolan.
Ute i vimlet fanns storayster med sin estetiska gymnasieklass.
Då i väntan på lillasysters spelning läste vi igenom det digra programmet och sist så vände vi på bladet.

- Ja men titta här, det är öppet hus på Teatern och det är en konsert kl. 19. Ska vi gå?  

  
Visst så blev det och trots att vi kom i sista minuten så fick vi fina platser uppe på tredje raden med perfekt vy över scenen.
Där nere på scenen fanns hela Wermlands Operas Orkester som förr hade det vad jag tycker bättre namnet Värmlands Symfonietta.
De och fyra sångare bjöd på en helt underbar konsert med helt ljuvlig musik.

När "Han måste finnas" ur Kristina från Duvemåla dök upp så blev jag smått rörd.
Njöt i fulla drag när Cecilie Nerfont sjöng den så vackra låten. En tår var nära.

Det var så bra så bra och så härligt sitta där i vår fina gamla teater alldeles under den stora kristallkronan och höra den hela stora orkestern.

Tänk så bra att vi vände på bladet!
Helt oväntat fick vi njuta i fulla drag!

Det var så bra så det blir min Veckans Bästa!

Turtlan

DBIV för ellem i Skellefteå ...

Kort och gott:
I fredags kände jag mig pigg när jag vaknade och det satt i hela dan!
Det hör inte till vanligheterna eftersom jag har sömnproblem.

Sen har det varit soligt och fint väder hela helgen och det har inbjudit till utearbete.

Visserligen känns det tråkigt och vemodigt att tömma krukorna utomhus men det är värre att tvingas göra det i kyla och väta. Men trädgårdsmöblerna får stå kvar nån vecka till tror jag.

ellem

Sjuklingen ....

Och så hämtade jag hem pv från sjukhuset .., han stod där utanför och väntade .,. och vi drack te och kalasade på gott dinkelbröd och så tog han harry med sig och gav sig ut på lång cykelrunda (ja, det är ingen idé att ni säger nånting, nu är det så han fungerar ...) och nästan hemma igen så kände hur det liksom hoppade rätt inombords och sedan dess har det varit helt okej.

Han har kontaktat läkaren och fått veta att Varanet kan han vänta med så länge.
Kanske behövs det inte alls?

Och ja, han blir med jämna mellanrum kallad till hjärtläkare för kontroll, men nu ska han på en mer grundlig undersökning.

Just som jag ska åka moppe till jobbet, hör och ser jag honom fara omkring som ett jehu i hallen.

Om han hade bott i Västerbottens inland, hade man nog sagt att han "är som eljest".

Minst sagt ,-)

Dagens fönster ...

... finns i fikarummet på mitt jobb.

Där utanför går kustvägen som passerar Stensjö där vi bor .., och som går vidare mot Falkenberg.

Galler för fönstret av rädsla för inbrott, förstås.

Ibland - det spelar nog ingen roll vilket arbete man än har - kan det säkerligen kännas som om gallret sitter där av andra orsaker.

Så blev det ...

Jaha, nu är pensionatsvärden återbördad till hemmet.

Ingen elkonvertering; det finns en 48-timmarsregel som säger att om det har gått mer än 48 timmar sedan flimret började (även om det bara varade några minuter, tydligen) så blir det ingen elchock, då det finns risk för blodproppar.

Det blev sedvanlig undersökning.
Låg puls - 45 bara - .., lågt tryck, 100 i övertryck ..., och så fick han Varan och är nu hemma igen, matt och allmänt trött .., äter frukost och ska väl vila.

"Ja, det blir ingen lång runda på rullskidor idag, i alla fall ..", säger han leende.
(Obs. detta var på skoj ...).

Och själv ska jag snart ge mig av till jobbet.

Ps. Och så ska han till vårdcentralen i Getinge på onsdag och lämna prover och så blir han kallad till nån AK-mottagning på sjukhuset, så det är väl i rullning. Ds.

Hjärtevärmare ...

En liten, liten fjäder som hittas på stranden.
Jag stoppar den i min vänstra anoraksficka och där ligger den i flera dagar.
Sååå fin är den!

Och en liten snigel som kommer in i huset när jag har plockat sallad från landet.

Pytteliten är den och promenerar så försiktigt på min hand. 

Sen får den komma ut igen.

DBIV ...

Veckorna bara suuuuusar iväg .., nyss plockade jag in vitsippor och satte i liten vas .., nyss badade jag i havet .., och nu är det höst och snart oktober!

Och snart har vi hållit på med Uppmuntringslotteriet i ett helt år!

Så här såg det ut vid den allra första dragningen .,. då var det minsann ordning och reda!

Men vad var nu det bästa som hände den här veckan ...?

Vad var det för ögonblick som etsade sig fast i ditt minne .., som gjorde avtryck ..?

Vill du vara med och berätta, så mejla just ditt bästa till bisse151@gmail.com och mer än gärna en bild till!

Förra veckans vinnare blev Kattis och AP.

Och priset den här veckan, är så fint, så fint ..., jominsann, jag ska visa er i morgonkväll!

Om namn ....-

Lyssnar till P4:s Mannheimer & Tengby.

Det pratas namn och vi får veta att Anna Mannheimer heter Anna Fransiska.

Det hette min mormor också .., Anna Fransiska, ja, och så .., Elisabet.

Här sitter Anna Fransiska Elisabet på kyrkogården i Dikanäs vid sin bortgångne makes grav .., det måste vara något halvår efter hans död på nyårsaftonen, jag tror det var år 1925.

Längst till vänster står min mamma, lille Ivan som var blind sitter i mormors knä ..., och den kavata moster Margit står längst till höger.

Och pelargoniorna blommar.

Morgondramatik ...., i alla fall nästan.

Såväl igår som i förrgår hade pv känning av sitt hjärtflimmer, men det fixade till sig själv, så där som det ofta gör ..., ja, det krånglar under några minuter - hjärtat skuttar lite hit och dit -, och aldrig, förrän det har gått tillbaka, berättar herr pensionatsvärden vad som är på gång, eller rättare sagt: vad som har varit.

I morse tog han cykeln och gav sig av med harry på Kvarntorpsrundan, den som går som en halvcirkel och där man har havet på sin högra sida på hemvägen.

Genast när han kom hem slängde han sig på sängen och bad att jag skulle kolla blodtrycket; han hade känt sig så matt och slut på och anade förstås vad som var på gång.

Det hördes genast att hjärtat inte hade någon riktig rytm och blodtrycket var högt .., så det blev till att skyndsamt klä på sig och så köra in honom till akutmottagningen i Halmstad.
Nu väntar förmodligen elchock; hans tionde eller elfte i ordningen, men då är det under många år.
(Hans pappa hade väl åtta, nio stycken - samma sak där -).

Med sig hade han Mikael Niemis senaste bok "Fallvatten" .., och vi sade hejdå utanför entrén och jag körde hemåt,  handlade på Maxi .., såg ett oändligt antal skator som alla hoppade omkring på vägen .., ja, det var på det hela taget en vacker morgon med mörkt blå himmel där borta vid horisonten och jag såg män och kvinnor som var ute och rastade sina hundar och jag såg en svartklädd man som joggade ihärdigt.

Väl hemkommen upptäckte jag pElle som satt på parad mellan vinrankebladen .., nästan som på spaning - eller kanske som nån slags mottagningskommité - och han var så fin och rar och jag gjorde mig kaffe och njöt av det nybakade dinkelbrödet och pElle gick in i pannrummet och åt frukost och sigge nilsson, som alltid är ute och ränner om nätterna, kom också och jaaaamade, harry viftade på svansen och fick en bit bröd och jag tänkte på hur snabbt våra liv kan förändras.

Ungefär så.

Mera om tidningsläsandet ...

Å, vad jag tycker att ni är underbara som delar med er av ert tidningsläsande genom åren!

Och bara så ni vet .., så har nu även Gunnar från Jämtland och Ingela från Malå berättat om hur dom har det.

På tidningsfronten, alltså.

Åtta timmar på jobbet ...

... och det är full fart nästan hela tiden.

Med det nya schemat är jag betydligt mindre i kassan - mest är man andrakassörska - så mellan varven springer jag mellan mejerikylen, brödet, juice och ostar och så blir det till att hjälpa till i spelet och idag är människor som alldeles rusiga och det spelas på hästar till höger och vänster och någon ångrar sig och man får makulera bongen och gamla Lottokuponger ska rättas och förlängas och så har godiset kommit och det ska också in och en del tuggummisorter har utgått ur sortimentet, jaha, då ska dom reas ut och det nya ska på plats och så där håller det på.

Det är en evig rundgång.

Kvart över åtta är vi klara och har stängt och jag sätter mig på moppen och susar hemåt i kvällsmörkret.

Var gång är jag livrädd att krocka med en älgfamiljen som spankulerar här i närheten och en annan kväll var det inte långt ifrån att jag körde över en grävling som kom springande över vägen.

Man sitter på helspänn; ibland pratar jag för mig själv, så där som jag alltid har gjort och ibland, när jag är ensam och inte ser någon bil, tutar jag lite - så där tut-tut - för att skrämma eventuella djur.

Väl hemkommen bjuder pv på den i särklass godaste kålpudding jag har ätit!
På arbetsbänken ligger Vår Kokbok och han har gått efter recept med sirap och soja i kålen, sen köttfärs kryddat med timjan ..., det var himmelskt gott och så bjöds det på egenodlad potatis, dito med morötter, sallad och tomater .., å, så rik man känner sig!

Och nu är det kväll och jag funderar på att gå och lägga mig.
I morgon är det jobb igen, men inte förrän klockan två, eller halv tre, till sju.

Bilden visar hyllan i rummet som vi kallar för "Gunnars rum".

Fr.v. min mammas mormor, Charlotta,  en liten Anders i Grekland och pv:s morbror - Gösta Pehrson -.

Upphittat ...

I entrén till hotellet där vi bodde i London, upptäcker jag en post-it-lapp som ligger på golvet.

"Men vad gör du mormor ...?" säger Emma när jag böjer mig ner - och så diskret som möjligt - , plockar upp den lilla lappen.

Nu är det ju kanske så att den här bilden är felvänd?

Den kanske ska vara på precis andra hållet, men det tror jag inte.

Jag undrar vad där står ...?

Dagens fönster ...

Ulrika i Västmanland har varit hos frisören och då upptäckte hon den här synen, genom fönstret.

Det blir flera fönster på en gång.

Och en svart katt - det hade nästan kunnat vara pElle -!

Den där känslan ...

.. när man är femton år och aningen blyg och får vara med om detta.

Å, du älskade reskamrat .., vad mitt hjärta blir varmt när jag får den här bilden!

(Turtlan: hon är mittback ,-)

Om vårt tidningsläsande ...

Rexxie i Västerås, säger ...

Och jag har VLT varje dag (och jag begriper inte riktigt varför, för jag läser den nästan aldrig), och DN fre-sön, och SvD fre-sön.

Fredag-söndag läser jag alla tre, måndag-torsdags-VLT bär jag i princip direkt till pappersinsamlingen...

Tur att jag har bra lön... :-)

Ingela i Malå säger ...

Jag har hela mitt vuxna liv haft Norran. Men denna månad är den sista, jag har sagt upp mitt tillsvidareabonnemang. Jag har inte råd och jag hinner ändå inte läsa den. Sen blir det väl mindre och mindre att läsa i den, jag är inte så intresserad av temasidorna om bilar eller TV-spel, mode och annat sånt som fyller ut mer och mer. Jag vill läsa lokala nyheter i lokaltidningen.

Det är andra förändringar av våra prenumerationer på gång. 10-åringen har i dag deklarerat att hon är färdig som Bamseläsare. Efter tjugotre års prenumeration på Bamse är det dags att avsluta den också. Nu tar hon över syrrans KP så får vi se om det finns nånting vettigt för 13-åringen (är långt ifrån säker).

För övrigt läser jag Sveriges Natur, Pedagogiska Magasinet, Språktidningen och Modern Psykologi. Lite slarvigt visserligen när tiden inte riktigt räcker till, men det kanske blir bättre så småningom.  


Gunnar i Jämtland säger ...

Just nu har jag två månaders uppehåll med LT, (Länstidningen, Jämtland.
Jag tycker det är på tok för dyrt med lokaltidningen, den innehåller inte så väldigt mycke läsvärt om man inte är intresserad av idrott. Halva tidningen handlar mest om sport med en massa tabeller hit o dit.
Övriga tidningar som kommer är "Biodlaretidningen" en "Hönstidning" och "STF Svenska Turistföreningens tidning". 

mossfolk i örebro säger ...

Men vilken intressant läsning såhär på lördagsmorgonen!

Jag är uppvuxen med den borgerliga lokaltidningen som kom sex dagar i veckan, samt tidningen Dagen och Dagens Industri. Diverse prenumerationer fanns också -det var pappas olika vetenskapsmagasin och fototidningar. Jag och min bror fick ofta prenumeration på Bamse, Kalle Anka eller Penny i födelsedagspresent.

Annars var det böcker som dominerade mest hemma. Pappa läste böcker om historia eller religion, mamma läste romaner, reseböcker och bibeln och jag slukade allt. Biblioteksfilialen låg på väg hem från skolan och besöktes ofta!

När jag flyttade hemifrån fick jag ett erbjudande om Svenska dagbladet och prenumererade på den under en period, men hann sällan läsa på morgonen -det blev mest en massa extra pappersinsamling att gå med.

Idag prenumererar vi på en korsordstidning som maken brukar få i present. Nyheterna läses på internet och många gånger har vi övervägt en helgprenumeration, men än så länge har annat prioriterats...

annannan i Portugal säger ...

I mitt föräldrahem var (och är) lokaltidningen Ystads Allehanda. Bara den och Skånska Dagbladet täcker området, och Skånskan hade man inte för det var en centertidning. (YA oberoende liberal.).
Grannen hade Sydsvenskan och jag fascinerades av att den hette Sydsvenska Dagbladet Snällposten.
Snäll hade ju för mig bara en betydelse och den verkade inte tillämplig på en tidning.

Så fanns Vi och ICA-Kuriren som mamma prenumererade på, och Land och Annonsbladet som pappa hade. Och Kamratposten till mig.

Från det att jag var i tonåren och framåt brukade mamma köpa DN på helgerna.
Vi löste ofta korsordet tillsammans.

På egen hand har jag oftast varit utan prenumeration och köpt tidningen på helgerna.

Nu har vi en dagstidning, Público, fredag-söndag som P läser och två veckomagasin med nyheter, portugisiska Visão och engelska Guardian Weekly, som jag läser.

Tyvärr har jag inga tidningsläsningsrutiner annat än när jag är ledig eller reser. 

Eva på Frösön säger ...

Jag är uppvuxen med DN och Östersunds Posten. Pappa köpte även någon kvällstidning ibland. Och han prenumererade på VI och ICA-kuriren.

Numera prenumererar vi enbart på Östersunds Tidningen.
Har haft en del tidningar genom åren men allt är så dyrt så vi har minskat ner till enbart lokaltidningen.

Ja, jag får Kyrkans tidning en gång i veckan. Den prenumerationen får jag av församlingen då jag är med i kyrkorådet och de vill att vi ska hålla oss ajour med vad som händer i Svenska kyrkan.

F ö så läser jag DN på nätet. När vi bodde på landet och maken var i bonderibranschen prenumererade vi på Land.

Cecilia N säger ...

Alltid lokaltidningen på respektive ort.
Men på makens korridor hade de DN så den har jag också haft en period med.

Den nu lokala tidningen har en del att önska vad gäller stavning, meningsbyggnad och kunskaper i statistik, men den rapporterar i alla fall nödtorftigt om vad som sker.

Massor av böcker och en mamma som så småningom jobbade på bibliotek är jag uppvuxen med.

Mormor hade Hemmets Veckotidning och mamma tog hem Svenska Journalen och Kamratposten från bibblan. (Hon jobbade på en filial som hade öppet två dagar i veckan. Då hann man läsa mellan öppettiderna.)

Numera sedan ganska många år har jag även Kyrkans Tidning.

Anne i Mantorp säger ..

Hos mig dimper DN ner fredag, lördag, söndag och då är det lite fest. Tidningen läser jag långsamt, det finns så många bra artiklar och Hanne K tycker även jag mycket om.

I mitt barndomshem var det pappa som läste och då Expressen och hårdkokta kioskdeckare. Det fanns inte mycket böcker i vår bokhylla. Jag minns ett lexikon i många band och några biografier, det är allt.

Så jag började gå till bibblan så fort jag kunde läsa och fortfarande läser jag böcker så mycket jag hinner. Mestadels vid sovdags, kan inte somna utan en bok.
Anne i Mantorp 


Anna-Lena säger ...

När jag växte upp prenumererade vi alltid på lokaltidningen och ända sedan jag flyttade hemifrån och till Stockholm har jag prenumererat på DN, under en lång period som pressekreterare hade jag även Svenska Dagbladet och båda tidningarna lästes på morgonen. 

Även nu går jag upp så tidigt att jag hinner läsa (eller åtminstone bläddra igenom) hela DN innan jag går hemifrån.
 
Biblioteket besökte vi varje vecka under min uppväxt och böcker är något jag absolut inte kan leva utan, även om jag numera oftast köper begagnade pocketböcker (på engelska) som jag kan slänga eller ge bort när jag läst.

Gillar för övrigt också Hanne och hennes resonemang även när jag hade med henne att göra i tjänsten och min myndighets åsikter inte var desamma som hennes. 


Monet säger så här ...

Intressant fråga tycker jag. I mitt borgerliga föräldrahem fanns Svenska Dagbladet så den är jag uppuxen med. Jag har varit prenumerant på den sedan jag flyttade hemifrån och fram till vår franska flytt 2008, bra många decennier alltså. Det var en av de saker jag oroade mig mest för - hur skulle jag klara mina ändrade morgonrutiner med frukostbricka och svenskan i pappersformat? 

Det gick över förväntan. 

Jag har helt övergått till franska tv-nyheter även om vi ett tag prenumerade på Var Matin, den lokala tidningen härnere. Men vår by är så liten att det stod mycket lite om den, den är mera fokuserad på de större städerna här. 

När jag var liten fanns inga tidningar av typ Hemmets Veckotidning, Allers eller så. Dom läste man hos kompisar minns jag. Det var Veckojournalen som gällde och de skribenter som då var aktiva på 50-talet. Viola, Kid Severin och förstås många fler jag inte minns. Min pappa fick tidningen Motor där det fanns en serieruta som jag gillade. Kanske någon gång att det fanns några utländska magasin typ Life också. Vi har också alltid haft lokaltidning, skånetidningar när vi bott där, Norrköpings Tidningar när vi bodde där. 

Tidningsläsandet var viktigt men bokläsandet ännu viktigare. 

I vårt vardagsrum fanns hyllväggar med böcker, massor faktiskt. Min pappa hade en faiblesse för amerikanska deckare under en period men det var mycket av dåtidens skönlitteratur som gällde. Hos min mormor och farmor och farfar var det samma sak - spännande att gå på upptäcktsfärd bland böcker som egentligen inte var barnlitteratur. 

Låna på bibliotek gjorde vi enbart under somrarna i Torekov, vi bodde mitt i centrala byn en knapp minut från biblioteket så då kånkade jag hem massvis med böcker och läste under regniga somrar. Senare köpte man egna tonårstidningar då och då, har faktiskt glömt vad de hette. Fickjournalen, kan det vara så? Och någon som hade stora utviksplanscher med dåvarande tonårsidolerna som hamnade på väggen. 

Varje jul och födelsedag var det bokpaket. Bland Tomtar och Troll förstås men också Sherry Ames, Fem-böckerna, Biggles, Det susar i säven, Anne på Grönkulla, Boken till Dig, Fem syskon, ja allt som var aktuellt då. Jag var en bokmal, började läsa tidigt och fick inte läsa på kvällarna i sängen annat än till en viss tid. Jag fortsatte att läsa med ficklampa under täcket!! Man kunde förstöra ögonen sas det.

Inga kvällstidningar förekom hemma, själva har vi köpt då och då, oftast i väntan i färjekön eller om det hänt något riktigt smaskigt. Innan Frankrikeflytten hade vi Svenskan och Norrtelje Tidning där jag själv skrev kolumner i flera år. DN har jag aldrig kunnat förlika mig med - det är naturligtvis bara fördomar och vanans makt är stor!

Numera läser jag tidningarna på nätet. Det jag saknar är familjesidorna med födda och dödda och känslan av tidningsprassel i händerna. Härnere har det blivit lite si och så med bokläsandet - det finns så mycket annat att göra - men är jag inne i bokläsarperioder läser jag nog minst en till två böcker per vecka. Så Bokus i Sverige är nöjda med mig!!

Numera har min mamma övergått till helgprenumeration på Svenskan. För korsordets skull om inte annat. Men har veckoprenumeration på lokaltidningen NST, Nordvästra Skånes Tidningar. 

Förr när vi jobbade i eget företag hade vi ett antal branschtidningar plus Dagens Industri och Veckans Affärer förstås. Himla skönt att slippa!!

Kattis sa...

Jag har alltid haft god tillgång till tidningar. Under min uppväxt var det de borgerliga hemma i stan, och de röda hos morfar på landet. Veckotidningar och månadsmagasin bytte man med grannar, och de som man inte fick läsa, de hittade man i containern bakom tvättstugan.

När jag flyttade hemifrån fick jag under många år en prenumeration på Nerikes Allehanda i julklapp av min pappa, och jag köpte oftast också kvällstidningen.

Nu har jag slutat att köpa kvällstidningar och överväger på fullaste allvar att säga upp den lokala morgontidningen, som tappat det mesta vad det gäller kvalitet. Helgprenumeration på Svenskan och DN blir nog min melodi framöver.
Glömde...
Böcker hade vi gott om hemma, och så besökte vi varje vecka biblioteket eller bokbussen. 

cruella sa... 

I mitt barndomshem fanns den socialdemokratiska Länstidningen och så köpte pappa Aftonbladet varje kväll. Numera får han bara köpa den på fredagar;-) Då är det visst korsord. Så dessa tidningar är jag uppvuxen med, och det grundlade ju det dagliga tidningsläsandet som jag ALDRIG skulle ge upp.

Jag har själv prenumererat på DN utan uppehåll annat än för utlandsboende i snart 25 år. Vi har även Svenskan sen nåt år tillbaka. Men aldrig några kvällstidningar, huvva.

Min mormor och moster hade Hemmets journal och ibland Året runt och på den tiden var åtminstone Hemmets journal härligt smaskig med avdelningar med vidriga brott och sånt. På torpet där min pappa vuxit upp och som släkten fortfarande hade kvar fanns högvis med Lektyr, Fibban och Nordisk kriminalkrönika i vindsskrubbarna. Bra grejer tyckte vi 12-13-åriga kusiner och tremänningar.

Böcker fanns det inte gott om i föräldrahemmet, det såg ut ungefär som du minns det, men pappa och jag åkte till bibblan varje tisdag och lånade HÖGVIS. Det gör vi fortfarande, fast på varsitt håll:-)

På spåret ...

Hos Kattis får man fundera över vart familjen är på väg ...

Skynda er att gissa .., men börja nerifrån och gå uppåt!