Fredagmorgon ...

Igår hade jag allvarliga planer på att åka till Byggextra  och införskaffa virke till Arken.
Ja, pv hade väl fått bygga.

Men se idag .., då vaknade jag till ett icke-smattrande mot fönsterblecket!

Halleluja!

Och jag tar harry med mig och går ner mot stranden och håret är svettrufsigt, men jag tänker att det är lugnt .., det är inte ofta man möter någon den här tiden på morgonen.

Då kommer en herre joggande och med sig har han en svart labrador.

"Jaha, det är harry .., ja, men vi har träffats flera gånger ..", säger mannen och vi släpper hundarna som springer som rusiga på ängen.

Och så frågar mannen, som jag hoppas att jag aldrig har träffat förut, hur vi har det med hummer?

"Hummer ...? Ja, vi fiskar inte hummer ..", säger jag.

"Ja, men jag menar i affären där du arbetar ...?" säger han då.

Jaha, ja, på det viset.

På väg hemåt igen, kommer en av grannarna (dom som bor nästan närmast havet) gående för att hämta dagstidningen. Mannen är klädd i vit badrock av frotté och går rak i ryggen med en slags bestämda steg.
Jag tänker att han nog har varit militär.

Eftersom jag inte har någon större lust att skrämma slag på nymornade grannar, saktar jag farten och vi nickar bara som till hälsning - nick-nick -, just så.

Och det blåser friska - men ljumma vindar - och himlen skiftar ideligen i färg.

Ibland kan man till och med inbilla sig att det ska bli soligt och fint.

Men idag måste jag hitta min mössa!

Dagens fönster ...

... kommer från Ulrika i Västmanland.

Sååå vacker utsikt från en busskur!

När fjärrkontrollen är min ...

Det finns en tv-kanal som heter Axess.

Där ramlar jag ofta på helt ljuvliga naturprogram - vackra och sinnliga och intressanta -!

Men inte bara det.

Kvinnan som är speaker, talar den allra mest ljuvliga franska jag någonsin har hört.

Ja, hennes röst är som sammet.

(Där finns även en massa andra intressanta program! Bara så ni vet. Ja, snart börjar det här programmet, som jag tänker titta på.)

I säkert en timmes tid ...

Brev från mamma när hon var frisk.

... pratar jag med en god vän.

Det är flera år sedan vi hördes av .., jag förstår att nånting måste ha hänt.

Jo, vännens mamma har drabbats av demens.

Allting känns igen.

Frustrationen .., det ständigt dåliga samvetet ..., känslan av otillräcklighet.

Och ilskan .., den man inte får känna, men ändå känner.
Och ångesten.
Känslan att inte bli trodd, när andra människor inte ser hur illa ställt det är.

"Mamma kan ju skärpa sig när hon talar i telefon med någon bekant .., då låter det som om hon är helt normal, men jag vet ju ...", säger vännen.

En frisk mamma.

Det var nästan det värsta; detta att från såna som kände mamma få höra att ..."men kan det verkligen vara så illa, hon låter ju preciiiiis som vanligt?"

Om detta pratar vi länge.

Vännen är totalt slut på .., ja, fullkomligt dränerad på energi.

"Och hon säger så tokiga saker .., tror att pappa lever .., eller att ...!" säger vännen.

Man försöker att rätta .., att förklara, och jag säger att du, det lönar sig inte .., det hjälper inte, för henne är det ju en verklighet .., hon tycker sig se det hon ser.

Min egen mamma började hallucinera och såg elefanter ute på ängen  i Bjäresjö, och en dag - Anders var kanske elva, tolv år, påstod hon sig se en apa i ett av våra fruktträd .., och "titta, där är stora hästflockar!" sa hon och skyndade sig in i huset ..,  och när hon kom på gruppboendet, då vaknade hon på nätterna och berättade för nattepersonalen hur hon såg sin fars kista stå i ena hörnet av rummet .., för mamma var det förstås verkligt och man kan bara ana ångesten.

"Jag hittar henne ofta uppkrupen i ena hörnet av sängen där hon sitter med täcket omkring sig och är alldeles rödgråten ...", sa Inger som jobbade natt och var en komplett ängel.

Och jag berättar vidare.

"Jamen, precis så är det!! P r e c i s  så!" säger vännen.

Och jag önskar att alla som har en anhörig som drabbats av demens, ja, att dom kunde få telefonnummer till andra som varit med om den anhörigresan .., så där så man förstår att man inte är ensam .., att det är så här det är .., att det - hemska tanke - kan bli ännu värre .., men att man - förhoppningsvis - en gång kommer att få tillbaka bilden av en frisk förälder och att man då känner den där kärleken så stark, men att det är svårt just när man står där vacklande - mitt i stormens öga - ..., innan man fått hjälp, innan den som är sjuk har fått komma till rätt sorts boende.

Ungefär så.

Dagen idag ...

... blev hektisk.

Jobb från åtta till ett - var det tänkt - men i stället fick jag låna Mattias bil, (en underbar Ford!) och köra in till Folktandvården på Nyhem, där en akuttid blev min och så hamnade jag i stolen hos en tandläkare med yvigt skägg .., han var från Irak visade det sig och var rar och vänlig på alla sätt och vis och tandsköterskan berättade att halva hennes släkt härstammar från Tornedalen och även från Umeå.

Hon frågade den skäggige om han kände igen min dialekt .., och han funderade en stund och hummade lite.
Nja, inte riktigt.

"Ja, men hon pratar ju precis som Gunnel!" sa sköterskan och log.

Och tandläkaren, vars namn jag har glömt, gjorde en provisorisk fyllning och var så snabb och effektiv, ja, jag har nog aldrig varit med om dess like! Min ordinarie tandläkare, Birgitta Estelius i Helsingborg, är ett under av ..., ja, hon är så ofattbart mjuk på handen!

Här var det mera .., karlakraft .., pang på, bara!

Tio minuter tog det hela och sen var det bara att öppna plånboken och tacka för sig.

Nyhem, där folktandvården ligger, ligger inte långt från Sturegymnasiet där pv håller hus och jag parkerade fel och fick gå en bit och höll nästan på att komma för sent, men klarade mig med någon minut tillgodo.

Trevlig personal i receptionen var det - tänk - vad sånt betyder mycket!

Haverdal och även Stensjö är ett i det närmaste totalt homogent område, rent etniskt.
I affären har jag nog endast haft en enda färgad kund .., annars är det halläningar och smålänningar rakt av och det är förstås inget fel med det, men aningen enjängt kan det förstås bli.

På Nyhem, var det helt annorlunda!
Det var som att komma till en annan värld!

Och det kändes så bra .., lite som om en bit av stora världen plötsligt uppenbarade sig!

Nu blir det elegant lunch i form av varm korv med bröd .., och sen ska jag sträcka ut på soffan Ektorp.
Anoraken vilar redan.

Dagens fönster ...

... speglar sig i klockan som hänger på väggen i det gula huset.

Och nu på morgonen är det alldeles stjärnklart ute .., det kommer att bli en kylig moppetur till jobbet.

Eva från Tyresö ...

... har varit på besök och passade då på att ta emot tröstpriset - boken "Damernas detektivbyrå" som Anna-Karin i Halmstad så generöst bidrog med -!

Den äkta maken var också här .., och det blev våfflor med grädde och sylt och det blev prat om allting, mest om hur det var förr och så jämförde vi förhållandena i Halmstad (där herrn från Tyresö är uppvuxen), Norrköping (Eva), Ljungby (pv)  och Malå (jag själv).

Vi pratade om hur det var att köpa mjölk i ett mejeri .., om maträtter i ens barndom - älg, hare, tjäder, ja, även fisk, var vardagsmat i mitt barndomshem -, och potatislandet gav så pass mycket skörd att det räckte hela vintern. Eva, hennes man och pv pratar om kålsoppa.

Och vi pratar om Frysföreningen .., när en frysbox inte var allas egendom.
Själva hade vi - som så många andra - frysfack i källaren på Konsum i Malå .., jag minns exakt spiraltrappan och kylan och skräcken att bli instängd; att dörren skulle gå i baklås!

Eva har tidigare arbetat som speciallärare, men lever nu som Friherrinna på heltid.

Hon har lååångt och tjockt hår med aningen grå stänk i det mörka .., och hon har smala ben och smala armar ... och jag tycker så mycket om hennes händer!

"Ska du ta kort på dem ..., men jag har ju plockat kantareller idag och ....!" säger hon urskuldande.

Jag säger att det gör inget.

Och här är vinnarna ...

Batteriet höll på att ta slut, så det blev ett rekordsnabbt lotteri!!

Grattis, grattis och tack Olga för vinsten!

Ps. Och jag vet att det heter women och inte woman ...., men det blev brått ,-) Ds.

Nya tider ...

Att på 60-talet växa upp i ett litet samhälle i det som i väderleksrapporten går under benämningen "norra norrlands inland och fjälltrakter", det var förstås som att leva i en skyddad verkstad.

Aldrig att jag hörde talas om vare sig våldtäkt, incest eller förföljelse av något slag och den där sexuellt frigjorda och ytterst radikala kvinnan som lär ska ha funnits just då, ja, inte fanns hon då på Ringvägen i Malå. Och fanns hon, så upptäckte vi henne aldrig.

Gruppsex var ett främmande begrepp och det enda swing jag hörde talas om,  ja, det var en låt som sjöngs av Alice Babs.

Korruption, det var - i alla fall för mig - något närapå helt okänt.

Femtio år senare kan man konstatera att nu är allting annorlunda.

Det är som om korken har flugit ur flaskan och nu väller eländet bara fram!

Det fuskas i olika vallokaler runt om i vår värld .., Göteborg förknippas inte längre enbart med "goa och glada gubbar", utan lika mycket med korruption och svågerpolitik .., frihetskämpar runt om i världen sätts i fängelse .., författare döms till döden och belöningar i miljonklassen utlovas till den som lyckas ta personen i fråga av daga .., ja, det tar liksom aldrig slut.

Och i dagens DN läser jag om amerikanen William F Browder som kämpar mot herr Putin och hans gelikar  och jag läser om tortyr och troligt mord på juristen Sergej Magnitskij - honom hade jag aldrig hört talas om - och jag läser och förfäras och tänker att världen är galen.

I Italien är det inte så mycket bättre.
Där har ledaren för landstinget i Lazio - Renata Polverini - tvingats avgå efter en enorm skandal,  där Tillväxtverkets fester tycks som rena barnkalaset i jämförelse.

Allt detta kan man läsa om i dagens DN.

Och längst uppe på sidan A1 skriver Hanne Kjöller om skillnaden på att lämna och ta. 
Insiktsfullt, tycker jag.

Annat intressant: Stockholm är "värstinglandstinget" och Västerbotten "bästinglandstinget", när det gäller utskrivning av antibiotika. Man kan fundera över hur det kommer sig? Det lär också vara så att stockholmare - oftare än landets befolkning i övrigt -, besöker akuten för rena bagateller.

Det finns läkare och sjuksköterskor bland bloggvännerna .., vad tror ni om den saken?
Kan det stämma?

Ja, sånt kan man ligga och fundera över, allt medan den lille Rödhaken promenerar omkring på gräsmattan.

I fönstret vilar en katt, gjord av keramikern Jane Bellevik i Ystad.

Jag tycker så oerhört mycket om den.

Jahapp .., så var det med den saken ...

Och bilden visar utsikten från Getinge vårdcentrals väntrum.

Där satt jag vid åttatiden i morse och väntade på min tur ( i en av bilarna på parkeringen sitter även harry och väntar på matte ...), allt medan två äldre damer - även dom väntade -, diskuterade huruvida det vore läge att flytta till hyreslägenhet i stället för att ägna sig åt gräsklippning och annat som har med villaägande att göra.

Problemet är att hyreslägenheterna, "dom där fina, du vet", dom håller allt mer på att invaderas av "socialfall", säger en av kvinnorna och om detta pratas det livligt, men lite lågmält.

Väntrummet är litet och avlångt och totalt själlöst.
Tänk, om någon hade velat ställa in en liten vas med levande blommor på bordet!
Tänk, om någon hade installerat en radio med ljudet på låg volym (eller en cd-spelare med stillsam musik!).
Så litet, som hade kunnat göra så mycket.

Precis på avtalad tid, kommer läkaren och hämtar mig för undersökning.

Å, det är ju en kund från affären, en sympatisk man i min ålder kanske .., och jag blir så glad, allt känns genast enklare! Och jag berättar om eländet med mina fötter och den där tån som har börjat krokna och jag säger också att jag på inga vis förväntar mig att sjukvården ska svinga ett trollspö över foten och säga "abra-kadabra" och så blir allt bra, men gärna en remiss till en ortopedtekniker, åtminstone så man får ett inlägg och kan gå i stövlar.

Om detta pratar vi en stund och jag berättar också om blodtrycket, hur fint och lågt det har varit i tre veckors tid, helt utan medicinering, ja, visst är det fantastiskt! och doktorn, som heter Mats, han ler - nästan som i mjugg - ..., och säger att vi kanske bör kolla det ändå, så jag får kavla upp den ljusblå skjortärmen och då visar det sig - förstås !!!! - att trycket är högt.

F ö r  högt.

Då ler vi båda två, ja, jag börjar gapskratta!

Ack, att vara en sån känslomänniska, så där så trycket åker upp och ner likt en jojo!

Sist av allt åker jag hemåt, men först en sväng förbi Solhaga Bageri i Slöinge.

I bageriets trädgård finns just denna dag inga gäster.

Nu är där tomt och tyst.

Ett äppelträd dignar av frukt!

Och själv åker jag hemåt med två papperspåsar fyllda med härligt bröd!

DBIV för Cecilia N ...

DBIV har varit helgens medarbetarmöte med 700 deltagare från hela stiftet.
Ett bra tillfälle att träffa gamla bekanta och träffa nya människor.

Och så fick jag höra Bob Hansson som jag velat göra i flera år.
Att stå mitt i den fullsatta kyrkan och sjunga  "Härlig är jorden" och höra att alla andra också sjunger, det är alldeles tätt med sång, det är härligt. (Från min vanliga plats i kören kan jag bara ana att hela kyrkan sjunger. Det är nåt akustiskt fenomen.)

Bilden visar en gåva av en vän som jag alldeles överraskande fick, gåvan alltså.

Vännen har jag känt i flera år även om kontakten är sporadisk.

Cecilia N

Det bästa förra veckan för Ann i Göteborg ....

... var att jag blev bjuden på förhandsvisning av filmen “En oväntad vänskap” av en god vän.

Hon är Plusmedlem i GIFF, Gothenburg International Film Festival, och då får man 6 st förhandsvisningar under året av nya filmer.
Den här gången fick jag följa med.

Det var på biografen “Draken” i Göteborg, en riktig bio med stor salong, kristallkronor i taket och tjusig ridå.

 

Filmen är fransk och heter The Intouchables och det var en riktig feel-good film. 

 

Den hade både humor, värme och oväntade inslag. Om ni får tillfälle så gå och se den!

HÄR kan man se ett litet smakprov.

 

Ann / STORARTAT

DBIV för annannan i Portugal ...

Att det började regna.

Det var visserligen lite häftigt att det gick från högsommar till (för portugisiska förhållanden) närmast vinter på några få dagar.

Men som jag har längtat efter det här...

Dagens fönster ...

.... kommer från madame sköldpadda i Värmland.

Och så här skriver hon:

Besök i sommarstugan på en av de sista dagarna i september.
Mycket är fixat och färdigt inför vintern.
Jag hämtar tvätt och packar ihop sängkläder.

Sjön ligger nästan stilla och skogen har gått över till höst.

Fångar ett fönster som får susa ner söderöver.

Turtlan.

Det Bästa I Veckan .., ja, förra veckan.

Någon fler som vill vara med ....?

Onsdagkväll blir det dragningei lotteriet och finns det någon som känner att "jo, men jag vill också berätta om det bästa som hände förra veckan ..., stort eller litet spelar ingen roll!", så stängs lotteritunnan klockan 12.00 - på onsdag - och så blir det dragning när pv kommer hem från jobbet.

Följande ligger och skvalpar i skålen:

Eva på Frösön

Turtlan i Karlstad

Anne i Mantorp

Ulrika i Västmanland

Härs & Tvärs i Västernorrland (tror jag ..)

Sportiga Jenny i Småland

Barbro i Uppsala

Åsa i Helsingborg

Eva från Tyresö (men är i Haverdal nu och snart får vi äta våfflor tillsammans!)

Anna-Lena från Tumba

Monet i Frankrike

ellem i Skellefteå

Ann i Göteborg

annannan i Portugal

Cecilia N från Härnösand

DBIV för mig själv ....

Förutom att pv tillfrisknade så otroligt snabbt, så vet jag nog inget som har berett mig sån glädje som den där lilla fjädern som jag hittade nere på stranden.

Jag förstår det inte själv .., men jag blev alldeles inutivarm och stoppade den lilla fjädern i min anoraksficka och nu ligger den här intill datorn och väntar på att hamna inom glas och ram.

Och så Emmas debut i flicklandslaget, förstås.
Och glädjen för hennes pappa, han som är en av tränarna för BSK, där hon spelar i vardagslag .., och Emil som är så stolt över sin storasyster.

Sist av allt tv-programmet/dokumentären Akuten som visas söndagkvällar kl.21.50 i SVT.

Helt fantastiskt är det och rekommenderas å det varmaste!

DBIV för Härs och Tvärs ..., eller Eva.

Här kommer ett utom tävlan:

Tre dagar i fjällvärlden med ett tjejgäng.
Trött som jag varit hela året visste jag inte om jag skulle orka, men det gjorde jag. 
Det är jag mycket mycket glad och tacksam för det, och för alla glada skratt och råa men oerhört hjärtliga kommentarer om allt och inget. 

// Elisabet säger: ja, ja .., utom tävlan, det kan du ju försöka med ,-)

DBIV för sportigajenny i Småland ...

God kväll i landet Halland!

Har dragningen varit? Är jag försent ute?

Om jag råkar vara i tid så vill jag bara säga att veckans bästa för sportigajenny är måndagar klockan 20.00 då det är "Vem tror du att du är?" på SVT1.

Igår var jag dock så trött att jag somnade i fåtöljen kl. 20.10. Så jag får se programmet på SVTplay nån dag!

En annan höjdpunkt är lördagar klockan 21.00 (eller är det 20.00?) då det är "Intresseklubben" på SVT1. Ett helt underbart program. Synd att det bara är 30 min.

//sportigajenny

DBIV för Anne i Mantorp ...

Hej Elisabet!

Idag kom ett stort kuvert med posten och däri låg ett brev som gjorde mig så jätteglad.

Det var en av mina grannar i Alby där vi bodde innan vi båda flyttade från stan.
Den här speciella grannen tycker jag så mycket om och som tur är, speciellt för mig, så tycker även hennes
man också om mig.

För då och då hände det att det plingade på min dörr och utanför stod han med en tallrik mat som han precis lagat. Jag glömmer aldrig strömmingsflundrorna som han var specialist på, bland annat.

Min granne är inte purung och det gör så ont när hon berättar om sina sjukdomar.

Kanske får hon inte finnas så länge till och nu ska jag skynda mig att skriva ett långt brev tillbaka.

Så var det ju ett till bästa den här veckan, men det får bli vår hemlis Elisabet.

Hälsar Anne i Mantorp

Ps. Jag har fortfarande inte vunnit, men det gör inget, för jag tycker att jag får så mycket
lycka jämt och ständigt. Små saker för det mesta, men dom är oftast dom bästa lyckorna.Ds.

Morgon i landet Halland ...

Kommer ni ihåg postlåderaden där jag satte in vinnarnas namn, ja, i lotteriet?
Så här såg det ut för en stund sedan.
Hela tiden hörde jag småfågeltjatter .,. pilfinkar och blåmesar!

Och i fjol höstas eller vintras ..., då var ni redan ganska många som hade vunnit.

Stensjö är väl egentligen ett sommarstugeområde från början.
Tomterna är - i alla fall enligt mitt sätt att se det - stora och det är inte långt till havet, men just här är det utom synhåll.

Ett lugnt och stilla hav där i mitten ...

Äppelträdet dignar av frukt och precis som i fjol säger vi att .., nä, men nu får vi skärpa oss och gallra bland äpplena! Det här är vinteräpplen.

Nere vid grannens tomt .....

Den minnesgode läsaren kommer nog ihåg den lille Gransångaren som närapå drev mig till vansinne i somras - förlåååt du lille oskyldige fågel -!

I morse vid fyratiden låg jag vaken och kunde då lyssna till Rödhaken .., vilket påminde mig om natten ifjolhöstas, i Ystad, då en liten Rödhake sjöng nästan natten igenom!