Utmaningar dag 17 ....

Hos Ulrika är dagens tema S som i ....

Jag väljer S som i  s a k n a d.

Å, så jag saknar Gösta Pehrson, pv:s underbart fine morbror!

Och hos Onekligen är det "Hepp! Dagens tv-tips!"

Det får bli dokumentären 112 bröllop. 

Jag älskade den!
Synd, att den endast kan ses i Sverige.

Men "Hallå Dakar"., den kan ses över hela världen!
Och den är  u n d e r b a r!

Måndagens bästa för friherrinnan ....

Foto: storstäderskan ... med två namn.

Friherrinnan som en längre tid inte känt sig riktigt på hugget, drabbades igår av våldsam arbetslust och började röja i köket, ja, inte bara där ., stora skafferiet i hallen åkte på en omgång, för att inte tala om spiskåpan och den gamla vedspisen.

Och all koppar, förstås.

Inte är det ju direkt underligt att hon sedan somnade och för första gången på länge sov hela natten rakt av!

Allt det berättade hon vid det dagliga halvelva-samtalet och det får bli måndagens bästa.

Vem vet?
På onsdag kanske hon vinner fem miljoner på Lotto.

Kanske drömmer Lena om att vinna det fina julkortet som Eva på Frösön gjort?
Färgerna är inte riktigt lika skarpa som på bilden, men jag ville få fram konturerna lite.
Det julkortet är en av veckans vinster i lotteriet.

Baksidan.
Ett cellofanhölje finns med, med självförslutande tejp .., så att inte kortet smutsas ner.
Finurligt.

Två eller tre namn ....
Eller kanske bara ett ...

Äldsta dottern, hon har bara ett. Maria. Hunden hette Tina.

I inlägget här nedanför berättar jag om hur jag på jobbet i helgen gjorde en egen liten undersökning, så där hur många namn man har?

Det började med att en liten tös frågade vad jag hette och jag sa Elisabet och så frågade jag henne och det ena gav det andra .., och så skrattade jag och sa till nästa kund .."ja, då är det väl lika bra att jag frågar dig också ..?" och så där höll det på.

Många skratt blev det och jag vågade inte fråga alla .., men dom jag känner mig trygg med.
Nästan alla hade två namn.

Så kom lillasyster. Hon fick också bara ett. Anna.

Och då - i föregående inlägg - passade jag även på att fråga er som läser här.
Hur många namn har ni?

Det visade sig nämligen att frånsett en man som heter Claes, så var jag den enda med bara ett namn.
Många blev så häpna .., va, bara ett enda namn! 
Så är det även med mina systrar. Rigmor och Birgitta.
(Det lustiga är att chilimadamen Birgitta Palm Andersson, hennes syster heter också Rigmor!)

Sen kom lillebror. Han fick tre!! Per Ivar Anders.

Så vågar ni, så är ni välkomna med era namn, så ska jag minsann forska vidare :)

Min mamma hette Ann-Gerd Reine och skämdes våldsamt över sitt andranamn.
Pappa hette Karl Gustav Ivar.

Först ut är Lena i Östersund:
"Självklart bidrar jag till din forskning. Jag har tre namn, Anna Lena Margareta och kallas för Lena.
Mina tre barn har två namn vardera men två av mina mina barnbarn har fyra!! namn, och långa namn dessutom.
Lycka till med din intressanta forskning önskar Lena i Östersund."

// Ser man på .., fyra namn! Det var inte illa!

En annan Lena - friherrinnan i Steninge - berättar:
"Jag heter Lena Margareta, min mamma hette Dora Hermine (tyska namn), min mormor Karin Linnéa och min morfar Karl Peter (född i Danmark, med en tysk far)."

// Här var det två namn rakt av, ser jag.

Bert i Luleå skriver så här:
Jag har två namn: Bert och Ove. (Nummer två är numera lämpligast när jag är sur och tvär. :-) )

Men det där med namn är knepigt. Särskilt i mitt (numera avlagda) yrke.

Internationella flygresor är numera riktiga thrillers, eftersom vi har många gäster, gästforskare, lärare, professorer från Långtbortistan, som ska komma hit för korta eller långa sejourer. Där är det ibland inte bara för- och efternamn som gäller. De har ofta långa haranger, som de av praktiska skäl förkortar till vardags. Sedan glömmer de att vi måste ha alla snirklar, när vi gör bokningar. Vi måste ha det som står i passet och det är inte lite. Det händer till och med att det namn vi "känner" dem under knappt ens finns med, när vi får reda på resenärens verkliga namn.
Det är tredubbla efternamn och minst två förnamn. Ja i vissa kulturer vet de själva knappt vad som är deras för- eller efternamn. "Family name", frågar vi försynt, vilket inte gör något tydligare för kunden. För i vissa länder har man inte samma efternamn i samma familj. (Där behöver vi bara gå till Island, även om islänningar oftast vet vad de heter i efternamn.) ;-) Det har hänt, inte bara en gång, att resenärer med felaktigt namn i flygbokningen, stoppats i gaten och inte fått följa med den tänkta flygningen. Då får vi rycka in och försöka rädda situationen. 

// Hur intressant som helst, Bert!

Ulrika står på stort och drar till med hela släktens namn! 

Här får du en hel massa namn! :-)

Jag: Ulrika Charlotta.

Mina barn: Christian Marco och Andreas Carl Jonas.

(Orättvisa även hos Ulrika .., Christian får två och Andreas, den äldste, tre!)

Min syster: Linda Gabriella.

Min systers barn: Julia Izabella, Robin + 1 till, Elias + 1 till (skäms, Ulrika!).

Mamma: Eva Margareta.

Pappa: Bo Sven Krister.

Mormor: Eivor Kristina.

Mormors syskon: Gunny, Ellen, Lars Ture Leopold, Jonas Evert, Olof Valter.

Mormors mamma: Elin Katarina.

Mormors pappa: Jonas.

Morfar: Arne.

Morfars syskon: Ture Emil, Åke.

Farmor: Vivan.

Farfar: Sven.

// Här var det många två-namn, tror jag, utom din pappa ...han hade nog kunnat starta ett dansband?

Barbro i Uppsala.
"Och jag fick bara ett ,Barbro...skulle egentligen hetat Åsa men min storbror var lite osams med en flicka med det namnet så då fick det bli Barbro.Hade nog fördragit Åsa.
Mina två äldre bröder fick också bara ett namn."

Gunnar i Jämtland ...
Nils Gunnar är mina namn.
Telia, skatteverket, banken och en del telefonförsäljare kallar mig för Nils, övriga säger Gunnar.
Min son fick bara ett namn - Joakim.

Kattis säger så här ...
Min pappa heter Stig Bertil, och min mamma Monica Kristina.
Jag heter Maria Katharina, P Pierre Rune Thomas, och killarna Carl Gustav Christian och Viktor Valentin.

DU är underbar! :) 
//Se där, två barn till med olika många namn! Tack för snällord, Kattis!

Rexxie (som egentligen heter Anders, som min son ...), hänger på ...
Anders Olov, pappa Bengt Olov och mamma Åsa Birgitta och syster Marianne Elin.

Sportigajenny ....
Och här har vi en Jenny Cecilia!

Båthuspernilla ...
Jag heter Pernilla Maria, min man Frank Edward och vår dotter Maja Linnea.
Mamma heter Ingegerd, pappa Per Jakob, mormor hette Maj Eleonora, morfar Erik Hugo, farmor Irja och farfar Jakob Torvald. Farfar tilltalades dock alltid med Ture.

// Underbart Pernilla! Ler åt Jakob Torvald som kallades Ture! Helt obegripligt!

Benved ....
Kulkul, nu får jag ju också hänga på-
Jag har två av femtiotalets vanligaste namn Eva Elisabeth, det sista efter mamma och mormor.
Mina tre döttrar har tre namn var.
Benved.
//Så roligt att se ditt namn här, Benved!

Ann i Göteborg ....

Namn är intressant!

Jag gavs som liten två namn: Ann Margareta, som vuxen har jag lagt till “Johanna”, efter mamma, och har nu tre namn.

Mina söner har två namn vardera, och alla har släktnamn

Carl Henrik

Per Johan

Anders Axel

Mamma hette: Maj-Ethel Elna Johanna och pappa hette Sune Elvir.

(Mormor hade dille på dubbelnamn och gärna ovanliga namn: hennes barn hette, förutom mamma då:

Majken Inga-Lill

Sven-Åke Roland

Alf Seved

Rind Sara Gunnel Yvonne)

Mannen har tre namn

 // Fyra namn på din mamma, Ann! Det är inte många fyranamnare här!

Agnetha i Skellefteå ...

I min familj har vi tre namn. Pappa hette Sven-Erik Lennart och mamma hette Kerstin Elly Ingegerd. Jag heter Mona Eva Agnetha och mina barn heter Eva Tina Petronella, Sven Åke Rickard och Eva Maria Emelie.

//Där var det tre-namn så det står härliga om det, Agnetha!

Solbritt från Ystad ...

Fast jag inte hör till"the inner circle" vill jag ändå berätta att jag som andranamn heter,håll i dig nu,(plats för trumvirvel)....ELISABET.
Solbritt

// Det var det dummaste jag har hört, Solbritt! Alla tillhör the inner circle, alla som vill vara med!
Nog känner du mig väl ändå så pass! Kram på dig!

Tinna berättar ....
Å vilken rolig undersökning! Jag heter Britta Christina Margareta och mina tre systrar har alla tre namn var. Liksom mina syskonbarn och föräldrar. Min ena syster bor i Danmark och fick "slåss" lite med sina barns pappa för att få igenom tre namn på barnen. Det är tydligen inte lika vanligt med fler namn där. Kram Tinna.
//Så roligt att du kom med! Tack som berättade!

Annica i Karlstad ....
Jag har två namn, Annica Maria. Men det var nära att jag fick heta Ulrika men mamma ändrade sig. Tydligen så bestämde farmor lite för mycket ang min brors namn så när jag kom så skulle hon minsann bestämma utan farmors "råd". Så då blev det Annica.
Min bror han fick tre namn, men ett är ju ett dubbelnamn. Två namn räcker bra tycker jag.
Annica med C ska det också vara! 
//Och min pappa ville att jag skulle heta Berit - han hade säkerligen varit förälskad i nån sån tös -.
I skolan kallades jag ofta Gunilla, ja, av lärarna.
Det lustiga var att när sedan började i Lycksele, nio mil hemifrån, var det samma sak där.

moster mjölgumpa ...
Jag heter 'Åsa' Cecilia Kristina. Tilltalsnamnet fick jag efter Röde Orms mor. Min storasyster tyckte att jag skulle heta Fesnål, vilket betydde Säkerhetsnål.
Min son heter Sven Ola 'Elias', och så fort han fyller 18 tänker han byta till bara Morris.
Dottern heter 'Celia' Tilda Louise.
 // moster mjölgumpa är den roligaste bloggare jag vet! ni har väl sett det här ..?

Jessica i Västerås ....
Jag heter Jessica Marianne.
(Min mamma heter Kerstin Marianne)

Min äldsta dotter heter Amelie Maria Mikaela.
(Amelie för att det är så vackert, Maria efter hennes farmor och Mikaela för att jag tycker det är så fint)

Min yngsta dotter heter Ebba Cornelia.
Ebba efter min farmor och Cornelia eftersom det är så fint och barnens pappa älskar Cornelis Vreswijk

Monet i Frankrike ...
Kanske är forskningsprojektet över? Om inte bidrar jag med mina tre namn. Astrid Monica Svantesdotter. Det sista heter också mina tre systrar. Här i Frankrike är det hopplöst att få till namnen rätt. Man kallas för sitt första namn så här är jag hela tiden Astrid som man känner väl till efter prinsessan Astrid, hon som dog ung i en bilolycka. När jag som ung var i Frankrike döpte man om mig till Monique men numera känner man till italienska skådespelerskor som heter Monica så nu får jag heta som jag heter. Men med betoning på A:et!

För att göra det ännu mera komplicerat uppger man också här sitt flickefternamn vilket känns väldigt konstigt för mig. Mina barn heter Hans Christian, Claes Fredrik och Anna Therese. De kallas för sina namn nummer två. Första namnen är efter Min dotter som vistats i fransktalande länder sedan efter studenten är inte nöjd med sitt franskklingande Therese. Det heter bara gamla kvinnor här efter nåt gammalt helgon! Så kan det gå!

// Monet fick sannerligen vara med om ett äventyr som heter duga ..., här kan man läsa om det!

Bloggblad berättar ...
Jag hann inte med där riktigt, men har tre namn.
Marianne för att min bror, då tre år, var kär i en Marianne på sju år.
Rut efter farmor och Elisabeth efter en moster.
Som barn trodde jag att jag hette Mariann Erut Elisabeth och presenterade mig alltid så.
(Det har jag slutat med) 

// Jag ser att vi är ganska många Elisabettor ...., i alla fall vi äldre bloggare.

Eva på Frösön säger ...
Jag heter Eva Birgitta. Egentligen skulle jag heta Eva Charlotta och kallas för Eva-Lotta, det hade min storebror bestämt när jag låg i mammas mage. Hon läste Mästerdetektiven Blomqvist för honom när hon väntade mig och där fanns en Eva-Lotta. Allt var bestämt men så kom farmor och farfar upp till dopet och min farmor sa blankt nej. "hon kan väl inte heta något som rimmar på potta! Hon kan ju bli retad när hon blir större." Så sa min farmor. Så det blev Birgitta istället, för så heter min mamma i andra namn. Jag tror att jag skulle ha passat att heta Eva-Lotta :)

// Det tror jag med Eva :)

Eva i Tyresö ...
Jag heter Eva Maria och har alltid varit nöjd med det.
Min syster heter Karin Gerda och skäms över andra namnet.
Det får aldrig firas. Det fick hon efter sin mormor.
Vår son fick inte heta Kalle sa dom på pastorsexp. 1971 så han heter Karl.
Men aldrig har någon sagt det.
Vår dotter heter Maja Lisa och har alltid varit nöjd. 

Söndag. 
Ghana och vad man heter.

Någon vet vad mamman gärna läser i dagstidningar och skickar en bild från en Ghana-tidning .., en
dödsannons som inte ser ut som våra och där vi får veta att den 47-åriga kvinnan på bilden avled på Military Hospital den 23:e oktober, efter "a protracted illness".
Aha .., långvarig sjukdom, alltså.

Kvinnans pappa är Nana  Boateng, Akwamuhene Anyinase ..., och visning av den avlidna kommer att ske nu på lördag mellan 4 a.m. till 8:30 a.m i familjens hem i Anyinase, Bosome Prebo District, Ashanti Region.

Barn och syskon är, precis som hos oss, också uppräknade i annonsen.

Jag tycker att sånt här är hur intressant som helst!

Foto: AP

Och på lördagen är dottern ledig och går på promenad i Accra.
När jag ser hålen i trottoaren och bristen på gatlysen .., undrar jag just hur många som ramlat och brutit näsor eller handleder när dom dråsat i backen!

Själv går jag inte på promenad i ett afrikanskt land, nej, jag arbetar från halv tre till åtta i en liten butik i landet Halland och jag pratar med underbara kunder om hur många namn dom har .., så där som två, eller tre - förutom efternamnet - och den undersökningen visar att två namn är det i särklass vanligaste .., endast två kunder har tre namn.

Hon som heter Inga Kerstin gapskrattar och säger att se den frågan har hon aldrig någonsin fått i en affär .., och Claes som är i min ålder och ibland har golfbyxor och fluga (sååå stilig!), han har - precis som jag själv - endast ett enda namn och det tycker han är hur praktiskt som helst!

En kvinna - jämngammal med min äldsta dotter -, heter Anja Maria Katarina och det tycker jag är så fint.

Undersökningen påbörjades i lördags och innan vi stängde igår kom en man i 40-årsåldern och handlade och så looooog han och sa .."nå, hur går det med din undersökning Bettan, blir det doktorsavhandling av det hela snart ..?"

Den mannen heter Lars Henrik och har således två namn.

Sånt kan man få veta om man arbetar i butik.

Vilket underbart jobb!

Ps. Kattis pappa heter - det skriver hon i sitt inlägg - Stig,  men jag gissar att han har fler namn.
Hur är det med er övriga., om nu någon människa läser här? Ett eller två? Eller tre namn? Kan ni inte berätta, så blir min forskning ännu mera grundlig!? Jo, det tycker jag att ni kan. Själv heter jag alltså bara Elisabet. Ds.

// Mina två äldsta barn har bara ett namn vardera och tycks nöjda, sonen - som kom långt senare, då jag bestämt mig för att Göra Allting Rätt - han skulle minsann döpas i kyrkan också, fick tre namn. Han är inte nöjd med ett enda ett av dem ...
Pv har tre namn: Nils-Gustav Thomas. Det är bindestreck mellan Nils och Gustav, men det låtsas pv inte om.

Dagens fönster ...

Egentligen får jag närapå-ångest av stängda fönster, men är där inte en liten glipa nere till vänster, eller är det bara en annan bräda ...?

Och tegel .., visst är det vackert med tegel!

Fönsterfångerska var stickmadamen Ulrika.

Och här är vinnarna! 



Stort grattis!

Den som drogs först, får förmånen att välja vinst.

Och tack snälla, rara Anne i Mantorp, som stått för fiolerna,

(Nu börjar det bli svårt att få till ljus så det räcker .., vi får se hur vi gör nästa vecka.)

Dagens bästa - hittills - ....

Såja, nu är lamporna hämtade på Matöppet i Slöinge.
Två stycken - här finns nu lampan "Helg" i tre exemplar -.

Tack Ingvar för att du förgyller vårt hem.

(Och som den uppmärksamme ser, är allt klart för dragning i uppmuntringslotteriet ...).

Utmaningar, dag 16 ...

Hos Onekligen är dagens tema ..."kolla, så här ser min autograf ut!"

Det säger nog en hel del om mig .., att jag inte är så tålmodig .., fort ska det gå ..,
jag bryr mig aldrig om h:et i mitt namn (som finns där från början).

Sen beror det väldigt mycket på vilken penna man skriver med.

Men vänta .., när ni får se Kattis namnteckning, då kommer ni att ramla baklänges!

Jag har  a l d r i g  sett en vackrare handstil än hennes!

(I morgon är det dags för ett tv-tips som tema).

Hos Ulrika är dagens tema "Morgonstund".

Jag tar en i högen, en som ännu värmer hjärtat .., en sommarmorgon i Gunnars kök .., frukost tillsammans .., tunnbröd .., fil ... och sen dopp i Alsensjön!

Morgondagens tema är "S ... som i ...".

Idag är det dragning ....

Och just nu ligger följande madamer och skvalpar i glasbyttan ...

Det är ..

sportigajenny (inte längre så sportig, men nu ....!)

Monet i Frankrike (införskaffande av Apple-tv, nu gäller det bara ...)

Åtta julkort utan kuvert .., helt bedårande, plus bokmärket, det magnetiska.

Friherrinnan i Steninge ... (träff med gammal kompis och V75-spel som gav några fyror)

Ulrika i Dalarna eller Närke .... (tacksam för katter och hund som ger energi ...)

Turtlan (som kalasat på mumsig panacotta!)

Ann i Göteborg (Halv åtta hos mig .., inte kattskit, vill jag lova ...).

samt

Eva i Tyresö (det autistiske barnbarnet har fått medicin och allt känns bättre - för alla -!)

Det bästa för sportigajenny ....

Vilken helt underbar bild, Jenny!

... är den promenaden på ca 5 km jag gick förra söndagen. 

Förr i tiden då tränade jag fotboll flera dagar i veckan men kunde ändå klämma in löprundor och gymbesök med jämna mellanrum.

Nu är det jobbigt att behöva gå till affären, en promenad på kanske 5 minuter... Så när jag då helt plötsligt får för mig att en promenad vore trevligt, ja då är det bara att snöra på sig skorna!

//sportigajenny (som tyvärr inte är så aktivt sportig längre...)

Det bästa för Monet i Frankrike ....

... i veckan förutom glädjen över födelsedagsfirandet och den fina nya kameran i förra veckan är att maken lydde systersonens råd och inköpte en Apple TV för två dagar sedan.

Nu har vi lyckats koppla ihop den med stora tv:n och kollat på en Netflixfilm.

Ännu återstår att klura ut hur vi kan se svtplay via den här lilla mojängen.
Den är inte större än bruksanvisningen här och man upphör inte att förundras över vad ny och snabb teknik innebär!

Roligt men teknostressat!

Hälsningar Monet.

Och det bästa för en friherrinna i Steninge ...

Denna veckan har varit lite si och så.

Men idag lördag bestämde jag och en gammal kompis oss för att träffas hemma hos 

mig. För att fika och kolla på V75 som sänds direkt på  på lördagar.

 

Jag fick några femmor.på andelsspelet som jag fortfarande gör åt mitt gamla jobb, men det är inget man blir rik på. Det var allt det blev.

 

Men vi hade några roliga timmar.

 

Friherrinnan

Det bästa för Ulrika ......

Det bästa just nu är Qvick och katterna.
En person som står oss (Mika och mig) nära går igenom en väldigt tuff livshändelse just nu och det är kaos åt alla håll. Vi försöker hjälpa och stötta så mycket vi kan och personen bor hos oss för tillfället.

Qvick, katterna och stickningen är det som ger mig energi att orka med allt runt omkring just nu. ❤️


// Och ändå orkar du dela med dig av glädjen/värmen! I love You, Ulrika.

Hamnsjåare ...

Idag var det gemensam arbetsförmiddag nere i hamnen.
Dom här "avdelarna" som håller isär båtarna, skulle tas upp.

Två och två kämpar karlarna för att få upp dom ganska tunga bommarna.

Snäckorna har arbetat friskt i sommar! Oj, så det tynger!

Och det skrapas ihärdigt.



Även pv skrapar, samtidigt som han småpratar med en äldre halländsk herre.

Ulrikas utmaning ...

Dagens tema är "stig" och visar stigen som går ner till havet .., man passerar Fabrikör Johanssons hus, Stora Stensjö .., två nybyggda vitputsade hus .., några hästhagar och en enorm lagård som inte används, inte till kossor i alla fall.

Andra som är med hittar du här.

Morgondagens tema är Morgonstund.

Fem saker jag blir glad av i vardagen ...

Ja, det är dagens tema hos Onekligen.
Lätt som en plätt.
Den limegröna linneklänningen med stora fickor ..., väldigt mycket glädje!

Att hänga ut tvätt gör mig alldeles omåttligt glad, på gränsen till lycklig.

Att våga fråga om jag får ta en bild av en för mig främmande människa och hans hund.
Bara för att dom båda såg så snälla ut.
Glädje!

Ett fång tulpaner ..., väldigt mycket glädje!

Det lilla grönglaserade keramikfatet som jag en gång fick av Anja Notini som också gjort det ..,
det gör mig också glad. Och tacksam.

Morgondagens tema är "kolla, så här ser min autograf ut!"

Det bästa för en pensionatsvärd ...

"Det måste nog vara förra söndagens övning med Kammarkören i Halmstad .., tre timmar med fikapaus och det kändes bra alltsammans .., mycket som föll på plats .., tre nya låtar som började sitta ordentligt ...", säger pv belåtet.

Det bästa för Turtlan i  Karlstad ...

Så här skriver rara Turtlan på Instagram:
"Ack så trevligt vi har. Alltså helkul. 
Viken mat. Å vin. Å snart dessert. Å vänner så kära."

"Dessert i en burk. Ljuvligt underbara pannacotta. Ljuvligt, säger jag igen. Här har du
mitt bästa elisabetihalland. Dessert i en burk alltså :-))"


// Elisabet skriver: och jag blev så varm i hjärtat av Turtlans pannacottaglädje .., inte bara den här utekvällen med vännerna, men också uppbrottet från lägenheten på Ölmegatan .., flytten till det fina huset tillsammans med M .., ett helt nytt liv ..., och jag tycker att den här rara värmländskan verkar så innerligt lycklig och tillfreds med tillvaron!  Och precis som med bland annat mossfolk och ulrika .., så har man fått vara med på livsresan under flera års tid .., åtta, nio år, kanske ..., ja, det är härligt det här blogglivet!

Dagens fönster ... 

... kommer från Västerbottens inland, nämligen från Norsjö.

Där bor tandsköterskan Gerd och där bor även familjens katt som heter Alfons.

Det är honom ni ser på bilden.

Gjorde jag nånting annat ...?

Bilderna på Anders, där är det text på baksidan förstås. Tro inget annat.

Med posten idag kommer ett grönt, vadderat kuvert och när jag öppnar och tar ut innehållet, faller jag baklänges, ja, i alla fall närapå!

Det visar sig att Berit Sandström från Malå har röjt i skåp och lådor och där hittat alla egenhändigt gjorda vykort som jag skickade till henne, då, när hon var au pair i USA.

Berit - som åldersmässigt nästan hade kunnat vara min dotter - var en alldeles underbar arbetskamrat!
Energisk, påhittig, service-minded och alltid på ett strålande humör!
Jag älskade att arbeta tillsammans med henne!

Inför au-pairvistelsen behövde hon referenser från affären och jag sa till chefen Bodil att "jag kan skriva om Berit, för skriver ni blir det bara så uppstyltat" och tänka sig, jag fick helt fria händer och skrev ett rekommendationsbrev som hade kunnat ge henne plats hos den amerikanske presidenten.

Det är inte alltid av godo att strössla med superlativ ..., men Berit fick i alla fall plats hos en familj och så småningom en annan (dock inte hos presidenten) och jag tog tydligen det som min livsuppgift att hålla henne underrättad om vad som hände i affären.

Och där är en bild på goa, fina Ella som arbetade i charken.
Ella hade plirig blick och en hel rävfarm bakom öronen.

En vinterdag ska Ellas man ta traktorn med snöslungan framtill och skotta snö.
Nånting blir fel .., han går ut för att fixa det hela, fastnar i slungan och dras in i densamma.

Och Ella funderar väl varför han aldrig kommer hem .., traskar iväg .., upptäcker vad som har hänt ., kliver upp i traktorn och slår av motorn. Vilken sinnesnärvaro!
Maken, han som var lika fin, var förstås död.
Och det är Ella också.

Och för Berit berättar jag om filmer vi har hyrt.
Fortfarande tycker jag om dem!

I fyrtio år har jag arbetat i butik, men jag har aldrig haft en så energisk chef som Bodil från Norge.
Bodil var som en vessla .., sååå snabb och effektiv .., hon rökte friskt .., stod framåtböjd under fläkten i personalrummet ..., vi rök ihop nån enstaka gång och vi var lika raka mot varandra, men ååå, jag tyckte verkligen om henne!

Bodil hade inga gardiner i köket och jag minns att det fanns arbetskamrater som tyckte att det var så underligt. Så småningom såldes affären och Bodil och hennes man flyttade till fjälls och ägnade sig åt fisketurism.

Dessutom innehar denna spensliga norska hemma-hos-mig-rekordet när det gäller att äta palt.
Sex paltar på raken åt hon upp och jag förstår än idag inte var hon rymde dem!

Anders (med fläskläpp) har, med posten, fått en t-shirt av Berit.
Jag skriver och berättar om solen som strålar och att svalorna har kommit!
På kortets poststämpel ser jag ett datum: det är den 21:a maj 1991.

Och längst till höger syns Linda som också arbetade i charken.

Ja, ja .. nu är det väl ändå ställt utom allt tvivel (har någon öht tvivlat ...?): vissa människor är uppenbarligen drabbade av den obotliga psykiska sjukdomen Skrivus Klådus i värsta stadiet.

Dit hör jag.
Amen.