Elisabet

Gjorde jag nånting annat ...?

Bilderna på Anders, där är det text på baksidan förstås. Tro inget annat.

Med posten idag kommer ett grönt, vadderat kuvert och när jag öppnar och tar ut innehållet, faller jag baklänges, ja, i alla fall närapå!

Det visar sig att Berit Sandström från Malå har röjt i skåp och lådor och där hittat alla egenhändigt gjorda vykort som jag skickade till henne, då, när hon var au pair i USA.

Berit - som åldersmässigt nästan hade kunnat vara min dotter - var en alldeles underbar arbetskamrat!
Energisk, påhittig, service-minded och alltid på ett strålande humör!
Jag älskade att arbeta tillsammans med henne!

Inför au-pairvistelsen behövde hon referenser från affären och jag sa till chefen Bodil att "jag kan skriva om Berit, för skriver ni blir det bara så uppstyltat" och tänka sig, jag fick helt fria händer och skrev ett rekommendationsbrev som hade kunnat ge henne plats hos den amerikanske presidenten.

Det är inte alltid av godo att strössla med superlativ ..., men Berit fick i alla fall plats hos en familj och så småningom en annan (dock inte hos presidenten) och jag tog tydligen det som min livsuppgift att hålla henne underrättad om vad som hände i affären.

Och där är en bild på goa, fina Ella som arbetade i charken.
Ella hade plirig blick och en hel rävfarm bakom öronen.

En vinterdag ska Ellas man ta traktorn med snöslungan framtill och skotta snö.
Nånting blir fel .., han går ut för att fixa det hela, fastnar i slungan och dras in i densamma.

Och Ella funderar väl varför han aldrig kommer hem .., traskar iväg .., upptäcker vad som har hänt ., kliver upp i traktorn och slår av motorn. Vilken sinnesnärvaro!
Maken, han som var lika fin, var förstås död.
Och det är Ella också.

Och för Berit berättar jag om filmer vi har hyrt.
Fortfarande tycker jag om dem!

I fyrtio år har jag arbetat i butik, men jag har aldrig haft en så energisk chef som Bodil från Norge.
Bodil var som en vessla .., sååå snabb och effektiv .., hon rökte friskt .., stod framåtböjd under fläkten i personalrummet ..., vi rök ihop nån enstaka gång och vi var lika raka mot varandra, men ååå, jag tyckte verkligen om henne!

Bodil hade inga gardiner i köket och jag minns att det fanns arbetskamrater som tyckte att det var så underligt. Så småningom såldes affären och Bodil och hennes man flyttade till fjälls och ägnade sig åt fisketurism.

Dessutom innehar denna spensliga norska hemma-hos-mig-rekordet när det gäller att äta palt.
Sex paltar på raken åt hon upp och jag förstår än idag inte var hon rymde dem!

Anders (med fläskläpp) har, med posten, fått en t-shirt av Berit.
Jag skriver och berättar om solen som strålar och att svalorna har kommit!
På kortets poststämpel ser jag ett datum: det är den 21:a maj 1991.

Och längst till höger syns Linda som också arbetade i charken.

Ja, ja .. nu är det väl ändå ställt utom allt tvivel (har någon öht tvivlat ...?): vissa människor är uppenbarligen drabbade av den obotliga psykiska sjukdomen Skrivus Klådus i värsta stadiet.

Dit hör jag.
Amen.