Fredagkväll hos Jom ...

Nog brukar jag tycka att himlen känns som en ostkupa här i sydöstra Skåne.

Och på Österlen.

Och vid Landskrona.

Men att den var så stor och ostkupeaktig som vid Storavan i Norrbotten .., nä, det trodde jag väl inte.

Om man har lust att krypa in i ostkupan, så klickar man lite försiktigt på bilden.

Så där klick-klick.

(På lördagmorgonen gick jag raka spåret från sängen till vattnet ..., vadade ut .., dök och simmade och kände mig lycklig.)

Stol i Kalvträsk kyrka ...

Ja,för all del. Klicka gärna.

Alla dessa ljuvliga skuggor.

Ljus och mörker.

Allt på en gång.

Möte med Solveig ...

Solveig är 60 år och har figur som en pinuppa.

I Mjällomviken i Ångermanland, där, i ett gult hus som inte alls är det minsta märkvärdigt, där sköter den rara Solveig ruljangsen och tar emot gäster och delar ut rum till resande.

Solveig är så där varm och go som en värdinna ska vara.

"Här är köket och här är tv-rummet och ni kan slå er ner på altanen där ute och titta på utsikten .., ja, här finns lite broschyrer om Höga Kusten och om ni vill så kan jag visa alla motorerna i museet här utanför .., ja, det gör jag så gärna ...", säger Solveig.

På det vandrarhemmet känner man sig hemma.


Solveig är Kräfta .., nr två i syskonskaran (av fyra systrar) och hon har höger tumme upp.

Dessutom är hon ganska nyskild och vi pratar om hur det kan vara och då säger hon att "aldrig mera att hon ska ha nån karl att bo ihop med!"

Nej, åååå, vad hon njuter av all denna friheten!


Ute på altanen sitter Solveig och njuter av solskenet.

Att hon tycker om att lösa korsord, förstår vi rätt snart.

Och så har hon höger tumme upp och säger själv att hon är envis som synden.

Olaf Bergmans vänstra hand ...

En gång i tiden var Olaf nästan heltidsjägare och fiskare.

Det är han ännu, men nu i tanken.

Oavsett vad vi pratar om, kommer han tillbaka till jakt.

"Sextonkalibers .., du vet ...!"

Olaf är yngst av sex syskon.

Kräfta.

Bor i södra Lappland, i Dikanäs och är hårt drabbad av cancer.

En kämpe är han.

Olaf är min morbror och jag tycker så mycket om honom.

Hos Anna ....

Helt underbar var hon, Gunnars mamma Anna.

Ni vet, Gunnar i Jämtland.

Och hennes hem ..., så trivsamt!

Gamla möbler.

Massor med böcker.

Tänk, hur det kan slumpa sig!

Översta raden fr.v: min moster Margit, Ivan som var blind och dog bara 21 år gammal.
Och längst till höger en rultig mamma Ann-Gerd.
Hon skulle senare komma att väga kring 56 kg.
Undre raden: mormor Betty Bergman, moster Gunvor som var så konstnärlig, lilla Lisbet och morbror Olaf i sin pappas knä.
Jag var säkert elva, tolv år när jag insåg att Haqwin inte var min biologiska morfar och så häpen jag blev!

Egentligen tror jag inte det minsta lilla på det här som kallas slumpen.

Jag tror att människor kommer in i våra liv när det är tänkt så och att det är därför som det med vissa känns så alldeles omåttligt rätt.

Eller mer så här: jag tror på nåt vis att det är en mening med allting.

Och ibland blir allt så härligt galet!

Titta på bilden här under.



Längst till vänster står Erhard Westerlund som är min morfar, han som jag aldrig fick träffa.

Till höger om honom står Haqwin Bergman.

Så här är det.

Min mormor Anna Fransiska Elisabet Hansson, hon gifte sig med Erhard som dog bara 30 år ung.

Med honom fick hon tre barn, Margit, Ivan och mamma.

Och så, flera år senare, gifte hon om sig med Haqwin, han som på badbilden står intill min morfar.

Tre barn till fick hon .,. Gunvor, Lisbet och Olaf.

Tänk, om dom där unga männen på bilden hade anat vad som komma skulle ...

Den allra första arbetsdagen ...

... får jag svårt att hinna med allt som jag i vanliga fall fixar lätt som en plätt.

Och jag kommer knappt ihåg i vilken ordning saker och ting ska göras.

Just ja!

Alla lotterna ska inventeras och presentkorten sorteras och skickas för inlösen och det ska beställas hem växel och bärkassar och inte att förglömma frimärken, ty nu köper turisterna massor med Wallandervykort och frågar man då om dom vill köpa ett frimärke eller rent av ett häfte, så svarar dom nästan alltid "ja, just ja!"

Affären svämmar närapå över av sommarbesökare och där är en man som säger ..."men ååå, vilken fin dialekt du har!" och så ler han så varmt, men härlig dialekt har han också och det visar sig att han kommer från finska Österbotten, alltså är vi nästan-grannar, i alla fall förr i tiden .., och det är förstås nån slags hemifrån-igenkänning som han reagerar på.

Och där är alla småttingarna; Hugo och Ida, till exempel .., och där är mängder med stockholmsturister och några från Västmanland och Dalarna och så alla de andra .., danskar, tyskar och polacker och vi sitter i alla fyra kassorna och Marianne som har arbetat på sjukhusapoteket frågar hur semestern har varit och jag berättar om Jämtland och alla möten och snöklädda fjälltoppar och där kommer Fru Grå och ger varm kram och när tröttheten sedan slår till med besked, försöker jag med mental träning ..., ja, jag tänker på den där kvällen i Mjällomsviken och bryggan vid vattnet.

På det där l u g n e t.

Och jag tröstar mig med att vi är många som har återvänt efter ledigheten.

Där är Maria som är så brunbränd och vacker och liknar en spanjorska med sitt mörka, lockiga hår .., och där är Magnus som har varit i Turkiet och han berättar om 40-gradig värme och ett hav som inte svalkar det minsta lilla!

"Å, Gud, så hemskt!" säger jag.

"Men hjälp, så härligt!" säger Rickard.

Och Anna har också återvänt, men vi hinner knappt prata med varandra och Rickard var ju bara borta en enda vecka .., och nu har andra gänget givit sig av och andra får ta över deras uppgifter.

Olof (som jag kallade för Alfons Åberg, men inte nu längre ...) är charkansvarig och har mycket att tänka på .., det är inte världens enklaste sak att veta hur mycket kött som ska beställas hem, för kommer regnet ösande blir det tvärstopp med grillandet och kanske massor med svinn!

När klockan närmar sig halv fem, känns det som om jag ska avlida.

Faktiskt.

Men det gör jag inte .., och när jag har handlat och stämplat ut, cyklar jag till Ohlssons Basar och köper mig nya läsglasögon för en billig penning och nu sitter jag här hemma, nyduschad och med tre öppna fönster och livet känns ändå rätt bra, men nog hade jag gärna fortsatt det där härliga semesterlivt.

Just så.

Ungefär så här ....

... som katten Boll i Småland, har jag känt mig under sjutton dagars ledighet.

Avslappnad.

I nån slags total harmoni med tillvaron.

Nu är det måndagmorgon och när klockan är fem vaknar jag och kan omöjligt somna om.

Lyssnar till P4.

Tänker på jobbet.

Sju till fem.

Hör mistluren nerifrån hamnen.

Ute är det kompakt dimma och kvavt och fuktigt.

I min garderob ligger arbetsbyxor av syntet och väntar på att träda i tjänst.

Och röd tröja, också i syntet.

Jag antar att detta kommer att kännas som en dag i klimakteriehelvetet.

Ungefär.

Måndagsfönstret ...

"Hej Elisabet!

Jag såg det här fönstret igår och tänkte att det kanske Elisabet skulle gilla.

Det är från ett viktorianskt hem i slutet av 1800-talet i en liten by söder om Sheffield.

Här bodde William Tyzack med familj som ägde stålverket Abbeydale Works.

Anna från www.steelcityanna.blogspot.com."

Ett kvällsfönster från ..

"Hej Elisabet!

Ett fönster från grannens stuga vid Storavan där man kan se vår båt.

Den ligger som vanligt ordentligt förtöjd.

Kramar
Jom."



// Till saken hör att Joms båt, under vårt besök där i paradiset, låg och guppade alldeles fritt ..,. så det där med "ordentligt förtöjd" .., det ska man nog ta med en nypa salt.

Mormor är olydig ....

Av pv har kapten Lintott fått ett alldeles eget munspel.

Flera gånger spelar vi Plump, då, när vi hälsar på hos kapten Lintott, Emma och deras mamma och pappa.

Det blir förfärligt spännande och alldeles otroligt jämnt!

Ena gången vinner hon som är mormor, det är bloggmadamen det.

Nästa gång vinner kapten Lintott efter en hård duell mellan honom och pv.

Det är då, efter den vinsten, som det blir intervju.

Litet brev från Pelle ...

Hej alla vänner!

Ni har väl inte glömt bort mig?

Det är jag, pElle, som skriver.

Om ni visste hur bra jag har det!

Ja, först var jag två månader hos pv ute på landet, sen fick jag komma hem till matte ett tag och det var inte alls roligt .., tänk er själva .., att bara få spankulera omkring i hennes lilla, lilla lägenhet och aldrig få gå ut och sträcka på benen!

Sen tog matte med mig till pensionatet igen och efter bara några ynka dagar sa hon att nu skulle jag få vara hos pv:s mamma, hon som heter Gunvor.

Jag har träffat Gunvor flera gånger förut och jag har till och med bott hos henne några dagar, men nu skulle jag vara där i mer än två veckor, sa matte!

Ni kanske tror att jag blir rädd eller ängslig när jag ska vara borta så länge från matte eller pv, men det blir jag inte, inte det minsta.

Jag trivs jättebra hos Gunvor!

Gunvor bor i ett litet sommarhus nära havet och jag får gå ut och in som jag vill och på kvällarna säger Gunvor att "nu ska vi go to bed Pelle!", ja, hon kan prata lite engelska och jag har också lärt mig och förstår precis, så jag följer Gunvor in och hoppar upp i hennes "bed", det betyder säng.

Igår kom matte och pv tillbaka från sin semester och jag tänkte att nu måste jag nog återvända till Ystad.

Så blev det inte alls!

Eftersom pv har människor som bor i hans hus och dom har tre kattor .., så sa Gunvor att hon tyckte att jag kunde stanna hos henne hela sommaren!

Åååå, så glad jag blev!

Här har jag nästan ett eget rum, - det är altanen - jag får ligga på soffan om jag vill eller i en fåtölj och ibland går jag och lägger mig under en jättestor buske som heter Rhododendron .., där ligger jag när det är varmt.

Om det finns Rödhakar här?

Nä, jag har inte sett en enda.

Fast .. jag bryr mig inte så värst mycket om fåglar längre .., Gunvor och jag, vi har det så bra tillsammans .., vi tycker jättemycket om varandra!

Och matte och pv .,. dom var så glada och sa att det hade varit en jättebra semester och hela kvällen igår berättade dom för Gunvor och visade bilder och sa "ååååå, titta, så vackert!" eller .."det där är Gunnar i Vaplan ., känner du igen honom ...?" och det gjorde Gunvor och matte sa att pv hade varit så trevlig att resa tillsammans med .. ja, hon tycker bara ännu mera om honom nu än tidigare!

Jag tror att matte kommer att flytta till landet Halland snart, det är vad jag tror.

Ja, nu vet ni hur jag har det.

Jag tänkte att ni kanske undrade?

Allra mest hälsar jag till Lindalottas katt .., det kan inte vara så enkelt att ha fått en baby i huset, hon heter Ebba , har matte berättat.

Och sen hälsar jag till alla andra bloggkatter .., det vimlar ju nästan av dem!

Jam-jam från er vän.

pElle.

Mians Alice sa...

Åh pElle, så kul att höra att du haft det bra hos Gunvor.
Min lillmatte har berättat för mig att hon tror att din matte snart kommer att flytta till landet Halland. Du har du hela din flock samlad sedan - det blir bra det.
Hälsningar från cairnflickan Alice.

Lindalottas Selma sa...

Åh vad jag har saknat dina brev Pelle!

Nu känner jag mig lugn när jag vet att du har det bra.

Ja, precis som du skriver så har det hänt en del på hemmafronten.
Det är en liten krabat som kräver husses och mattes fulla uppmärksamhet, men jag får lite extra god mat och får vara ute hur länge jag vill!
Jag nosade på den där krabaten härom natten och hon luktade inte fy skam, men när hon låter för mycket går jag till ett annat rum.
Men det kommer säkert att bli bra.
Det som är absolut bäst är att matte har berättat att hon kommer att vara hemma hur länge som helst nu!

Nosgos på dej :)

Mossfolks Lurvig sa...

Kul att höra ifrån dig pElle och så jättebra du verkar ha det! Vilken tur att du får stanna hos Gunvor hela sommaren.
Det där med att komma och gå som man vill är toppen. Jag får med det just nu, men min matte måste man hålla ordning på, så jag håller mig i närheten av henne.
Tänk så bra om ni kunde flytta till landet Halland för jämnan!

Rexxie sa...

Vilken härlig sommar du verkar ha!

Hälsa matte att hon skall titta på TV2 kl 21.45 ikväll..

Till er alla ...

När jag kommer hem till mig och sätter mig vid datorn, upptäcker jag mängder med kommentarer som jag aldrig har sett medan vi varit på resande fot!

Där är t.ex. två härliga kommentarer från annannan som har varit eller är på vift i Nottingham, England .., och ett från den rara Agnetha i Skellefteå, och där är ett helt underbart, bedårande fönster från Anna i Sheffield ..,där är ett från Kambodja (Jom) och Babsan har skickat fönster från såväl Öregrund som från Akers Hus i Oslo!

Och pv:s dotter Hilda har varit flitig och kommenterat och ett enda har jag svarat på, de övriga har jag inte hunnit med!

Det finns säkert flera .. och jag säger bara att det ibland har varit stört omöjligt att ta sig ut på nätet och när man äntligen har fått kontakt, har man skyndat sig och skrivit ett inlägg och att sedan börja leta efter kommenterar, det har helt enkelt tagit för mycket tid.

Det beror i n t e på ointresse!

Bara så ni vet.

Hemma igen ...

Avresa från Halmstad 13.04 ..., och i Malmö har ystadtåget som alltid har gått från spår 12, nu plötsligt flyttat till spår 3.

Av bara farten har jag promenerat från spår 3 (dit halmstadtåget anlänt) till spår 12 .., tillbaka till spår 3 .., för att upptäcka att där finns ingen sommarkortsautomat.

Inne i centralhallen är båda automaterna trasiga.

Ny promenad till spår 3 .., pratar med tågvärdinnan som säger att jaha, då får jag gå till kundcentret, där på spår 10, finns en automat.

Nåja, det är ju bra med motion, tänker jag. (inte alls).

Hinner med nöd och näppe med tåget.

I trakten av Skurup v r ä k e r regnet ner.

I Ystad är det skyfall och översvämning.

Och hemma hos mig har grannen party.

"Hejsan liten raring ...."

Hos pv:s mamma.

Vi sitter på den inbyggda altanen .., hon har visat mig ett album med mängder av bilder, mest av hennes man Viking som inte längre finns.

Bilder där han spelar banjo ., bilder från hans 80-årskalas .., alla tre sönerna och han själv.

Och jag får veta att han i sin ungdom var med i en dansorkester som kallade sig "The Hot Boys", men det uttalades "dö hot boys".


Och så tar hon fram ett gulnat brev.
Kuvertet är äldre.



Nästan sönderläst är brevet .., och så börjar hon att berätta.
.

"Och jag tyckte väl det med, kanske ...?"

pv:s mamma .., hon är så underbart rar och fin!

Mjuk och snäll.

Lite filurig.

Här sitter hon nu vid altanbordet .., det är söndagen den femte juli och det är bestämt att Pelle ska vara kvar hos henne resten av sommaren .., och just den här morgonen känner sig Gunvor aningen nostalgisk .,. "lite vemodig", säger hon .., ja, hon tänker på Viking som var hennes man och nu har varit död i fyra år.

Och så berättar hon ...

Så här ...

... har det sett ut under nästan hela semestern.

Fyrahundra mil tillsammans i en röd Volvo av 1984 års modell.

Tänk, att det har gått så bra!

Vi har kört ungefär halva tiden var .., stannat till där vi har haft lust .,. badat i för oss okända sjöar .., druckit pulverkaffe och sagt ..."men ååå, vilken härlig semester!"

Och dagens fönster ...

.... som jag hittade här.

Men det är förstås stolarna som gör det hela.

Gårdagens fönster ...

På väg hem igen .., från den där helt ljuvliga semestern som blev till allt som jag drömt och hoppats på och mer därtill .., stannar vi till i Norrköping.

Norrköping är en vit fläck på min karta och ååå, så vackert där är!

Tanken är att vi ska besöka Arbetets Museum och dit är det lätt att hitta .., det ligger vackert vid vattnet och där är gamla tegelhus som en gång varit fabriker.

Hur många fönster som helst speglar sig i vattnet!

En avdelning visar den suveräne tecknaren EWK:s bilder .., där blir pv varandes hur länge som helst, medan jag själv inte uthärdar värmen, utan går ut och sätter mig i skuggan och skriver vykort till bettankax.

Avslutningsvis tittar vi in i Stadsmuseet där detta pågår och tala om igenkänning!

All entré är gratis och det tycker jag hedrar Norrköpings beslutsfattare!

Gunnar i Vaplan ..

Junikväll i Jämtland.

Snöklädd Åreskuta.

En stilla, blank Alsensjön.

Södra Lappland ..

Absolut en klicka-på-bild.

Inte långt från Dikanäs.

Kan ni ana s t i l l h e t e n?


(Ja, just det, helt rätt .., jag sitter och går igenom bilder från resan ,-)

Nästan överallt ...

... ja, mest i byarna hemma i Västerbotten, såg man Vallmo.

Röda, gula och orangefärgade.

Inte alls så höga.

Vi hade dem i mitt barndomshem .., vid stenmuren ner till garaget.

Ett par stycken bara .., samsandes med Familjen Fetknopp.

Två dagar kvar ...

4597
4011
4806
2885
2859
7500
4664
1361
4088
4067
64275
1222
19521
94011
4562
4067

Och en hel drös andra.

Jodå.

Dom sitter där nog .., plu-numren.

I trappan hos morbror Olaf ...

"Ute på bron ...."

Loppis i ladan och pv kollar.

Det är någonstans i Västerbotten.

Och jag kollar lite på trappan och ler för mig själv ..., när såg jag senast en sån här anordning där man borstar av snön från skorna ..?

Tillbakablick ...

Av min kusin Peder i Dikanäs, får jag en binge med A4-papper.

En antavla, helt enkelt.

Så medan pv ligger på den ena soffan och tittar på Wimbledontennis, ligger jag på den andra (och känner mig hemma, soffan Ektorp här också ...) och försöker snirkla mig fram genom släktleden.

Alldeles enkelt är det inte.

Men en sak vet jag .., tre generationer bakåt från min mammas morfar, Per Olof Hansson, f. 1867 - där finns på hans mammas sida - Mattias Hansson Bjuhr, f. 1768 i Bjursås socken och hans hustru, Elisabeth Andersdotter, f. 1766 i Orsa, Dalarna.

På hans pappas sida finns släkt från Skuleberget (Ångermanland), Dorotea och Hoting.

Hur intressant som helst är det!

På anslagstavlan ...

Dörr i Dikanäs ...

Över ödegårdsdörrar svävar ingen romantik.

Inte det minsta inställsamt eller krusidulligt är det.

Så långt ifrån ystadidyll som man kan tänka sig.

Och ändå .., en slags hemifrånkänsla.

Morbror Olaf ...

Uppsvullen av cortison.

Märkt av cellgiftbehandling.

Min morbror.

Just så.

Paradiset ...

Mjällomslandet ..., ååå, hjälp så vackert!

En slingrig väg och så vattnet och bara några få hus.

Alldeles, alldeles lugnt och stilla.

Inte ett pip, förutom fågelkvitter.

Det är här som vi sitter en kväll och dricker kaffe på bryggan.

Grind på Ulvön ...

Sällan, för att inte säga aldrig, har jag sett så många vackra grindar som just på Ulvön.

Många i ungefär samma utförande, men ofta i olika färger, anpassade till husets dörr.



Och så fanns det den andra varianten också.

Nelly håller koll ....

Medan matte rider runt, runt i paddocken, ligger Nelly i bloggmadamens knä.

Svalor pilar av och an i luften.

Dagens fönster ...

Ett antikhandelsfönster, skriver vännen ellis.

Det är hon som har tagit bilden.

Äntligen, har jag börjat gå igenom all mailpost som har kommit medan vi har varit på turné och oj, vilken vackra fönster som låg här och väntade .., från såväl Kambodja som Västmanland!

Dagens fönster ...

... finns i Stockholm .., denna så helt fantastiskt vackra sommarstad!

Cirkus Nelly ....och lite till.

Hästtjejer, även dom i 33-årsåldern, är en sort för sig.
Ganska jordnära madamer.
Mockar och har sig.
Inte så pråliga.
På bilden ligger Anna och drar sig i gröngräset.
Jobb-fin-skorna med liten klack .., vilar sig så länge.

Vid sextiden tar vi bilen och åker ut till Ekerö där Anna har sin häst stallad.

Emil gör pv och mig sällskap .., han sitter i passagerarsätet med gps-n i knäet.

"Ja, det är tur att man har en sån bra navigatör som du Emil!" säger pv belåtet.

Väl framme vid ridhuset, går vi längs en grusväg ner till Mälaren och det blir tävling om vem som kommer först i vattnet .., Emil och pv springer mot bryggan och hoppar i bums och moster Anna hojtar att man ska se sig för .., och själv simmar jag en bit från vassen och upptäcker Fru Sothöna med alla sina ungar på rad, fast en bit bort.

Uppe på bryggan igen ser vi små abborrbarn simma runt bryggan.

I kylväskan finns lite kvällsvickning; en kycklingsallad och det nybakade grekiska brödet med sesamfrön i och på .., och där sitter vi tillsammans, Anna, Emil, pv och jag själv.

Emils mamma, "dr Böhlander", jobbar natt inom hospicevården och Emma har fotbollsträning.

Åååå, det är en u n d e r b a r sommarkväll.

Emil, som har lärt sig alla sjutton fågelarterna (allt från sädesärla till större korsnäbb, steglits, blåhake och allt möjligt annat !), får nu se Madame Sothöna och jag pekar på svalornas ungar som har lärt sig att flyga, fast inte så där elegant som sina föräldrar .., och jag visar honom pilfinkar och duvor och hur Alen ser ut, den som växer vid vattnet och alltid finns i korsorden.

"Växer vid vatten, två bokstäver" .,. det blir al, det.



En sak är säker .., och det är att Anna har pli på sin hund.

Lite pli har hon nog på oss övriga också, ja, åtminstone vi familjemedlemmar.

Är man projektledare så är man och är man Oxe så är man.

Anna är båda delarna.


Medan Emil rider på Taurus, hälsar Nelly på hos pv.
Åååå, så skönt att bli kliad under hakan, tittta bara hur hon gottar sig!
Jag sitter alldeles intill och fylls av värme för den här mannen.
"Faktiskt tror jag att jag tycker väldigt, väldigt bra om dig ...", säger jag.
Ja, det är minsann inte illa pinkat av kärv västerbottniska.
Och på måndag åker skägget all världens väg.
Säger han.
Men om fem veckor är det tillbaka.
Säger bloggmadamen.

När Emil har fått testa att rida och när han har hjälpt "världens bästa moster" att duscha av en svettig Taurus, åker vi hemåt.

Mot kvällshimlen svävar mängder med luftballonger!!

Och i morgon är det fredag och snart är den här magiska resan tillända.

Vill ni se en badbrud ...?

Kolla här då.

Torsdag i landet Uppland ...

Tre dagar kvar av min semester och för första gången i mitt liv, tror jag, känner jag ingen ångest för att börja arbeta igen.

Det här har varit en så helt ljuvlig resa och precis varenda dag har känts bra.

Så många fina minnen att ta med sig och gömma i hjärtats alla rum!

Idag blir det brödbak (tack Inger för receptet .., ett himmelskt gott grekiskt bröd med sesamfrö ..) och pv ska baka gifflar och ikväll åker vi till stallet på Ekerö och hälsar på Anna-Panna och hennes Micke och hästen Taurus .., Nelly är hos oss idag och flåsar och vill äta upp lilla undulaten i sin bur .., och det är varmt så man nästan dånar .., man undrar hur länge detta ska fortsätta ...!

Lördagmorgon kör vi söderut.

Pv tar segelbåten på måndag och ger sig iväg mot Bohuslän och själv ska jag arbeta hela sommaren och försöka klämma in en restresa till Grekiska ö-världen, tillsammans med pv, någon gång i september, om jag får ledigt, men jag har semester kvar.

Ungefär så ser det ut.

Har det gått bra att resa tillsammans och kampera i en bil i fjorton dagar?

Svar: ja, alldeles utmärkt.

Fråga: tycker jag att pensionatsvärden är ett alldeles underbart ressällskap?

Svar: ja, absolut!

Gudruns vänstra hand ...

Genom hela grundskolan, från ettan till nian, var Gudrun och jag själv klasskamrater.

Hon var den som hade den mest speciella handstilen .., stor och ganska snirklig.

Gudruns föräldrar drev Burwalls bok,- och pappershandel .., hennes pappa Åke var fotograf och alla i Malå har väl någon gång suttit framför hans stora kamera.

Numera är det Gudrun som driver affären och kommer man till Malå, är ett besök där ett måste.

Nästan allt känns som förut.

Dom speciella utdragslådorna ..., hörnan med musikinstrument .., leksaksavdelningen där mina småflickor höll till .., och godiset i glasburkarna!

På utsidan av affären fanns i min barndom en godisautomat.

Ja, Burwalls är helt enkelt en instutition i Malå.

Nånting som på nåt vänster alltid har funnits.

Och när vi nu är uppe och hälsar på, så tittar vi in i affären.

Borta är plingklockan som hängde ovanför dörren .., för evigt borta är tant Linnéa och farbror Åke bor numera på ett servicehem.

Men Gudrun, hon är kvar.

Konstnärinnans vänstra hand ...

I Nickebo, just vid vattnet i Härnösand, pågår konstutställning, eller rättare sagt, det är vernissage när vi kommer dit i sällskap med Cecilia.

Jag faller pladask för en tavla (den som syns på bilden) och så frågar jag självaste utställaren om det är möjligt att få en vänsterhand och det får man.

Det här är alltså Annelie Löflings vänstra hand.

Annelie är Kräfta ..., lillasyster och har vänster tumme upp.

Nelly badar ...

.... eller nåt sånt.

Nelly vill ha frukost ...

Idag är dr Böhlander dagmatte åt sin systers hund, Nelly, ni vet.

Och så är hon undulatvakt också.

Jominsann.

Då kan det bli en actionfilm, om det vill sig väl.

Drottninggatan i Stockholm ...

Här byter pengar ägare i en våldsam fart.

Mannen till vänster i blått är en av kumpanerna .., mannen med keps också .., (dom låtsas vara intresserade spelare ..) en annan man står tio meter ifrån och håller utsikt ..,. inga poliser i sikte .., då är det okej.

Åt andra hållet .., ytterligare en spejare.

Efteråt ser jag "spelarmannen" stå och bläddra bland sedlarna.

Västerbottnisk rabatt ..

... utanför ett litet hus i närheten av Umeå.

Spår av barnbarn ...

Inger och Olle i Skellefteå fick vänta ett bra tag på barnbarn.

Men sen .., kom dom minsann!

Och jag ler för mig själv när jag i deras vardagsrum ser en liten blekrosa dockvagn .., och på farstutrappan en liten vattenkanna.

Idag .., för 23 år sedan ..

... blev jag mamma för tredje gången, då kom till vår oerhörda förvåning (ja, är man yngst av tre systrar och själv har två döttrar .,. så finns liksom inte detta att det kan komma en pojke, det finns inte ens i tanken ...) en son till världen!

Det var en stor gosse .., 4820 gram och 56 cm lång.

Gossen fick namnet Anders och är förstås, i mammans ögon, världens absolut finaste och snällaste son!

Så här kommer ett jättegrattis från mamma!

Torsdagsfönstret ...

<
... finns i ett litet hus i södra Västerbotten.

Cecilia förklarar ..

På väg söderut stannar vi till i Härnösand, där det blir fika tillsammans med den rara madamen. Cecilia, hon som brukar kommentera här som "Cecilia N".

Hon tar oss till Nickebo, ett alldeles ljuvligt ställe som tillhör Svenska Kyrkan och ligger vid vattnet.

Där inne i krumelurhuset pågår en konstutställning med akvareller och tänka sig .., bloggmadamen från Ystad faller pladask och tingar en tavla.

Efteråt sitter vi ute på altanen och dricker kaffe och mumsar på banankaka.

Cecilia N har kommenterat på den här sidan länge, länge och jag vet knappt någon som har bättre minne .., det är som om hon kommer ihåg allting!

Ojdå .... kära nån!

På båten som tar oss från Mjällomlandet till Ulvön, arbetar Tommy Strömgren.

Det är helt ofattbart så lik han är Anders, ja, han till och med rör sig på precis samma sätt.

Och ler likadant.

Mammahjärtat fylls av längtan.

Insikt nr 151 ...

"Ja, det är i alla fall svalt och skönt på vänster ben."

Just så.

Litet hus i södra Västerbotten ...

... och som så många andra .., tomt och öde.