måndag 6 juli 2009
Tänk, hur det kan slumpa sig!
Översta raden fr.v: min moster Margit, Ivan som var blind och dog bara 21 år gammal.
Och längst till höger en rultig mamma Ann-Gerd.
Hon skulle senare komma att väga kring 56 kg.
Undre raden: mormor Betty Bergman, moster Gunvor som var så konstnärlig, lilla Lisbet och morbror Olaf i sin pappas knä.
Jag var säkert elva, tolv år när jag insåg att Haqwin inte var min biologiska morfar och så häpen jag blev!
Egentligen tror jag inte det minsta lilla på det här som kallas slumpen.
Jag tror att människor kommer in i våra liv när det är tänkt så och att det är därför som det med vissa känns så alldeles omåttligt rätt.
Eller mer så här: jag tror på nåt vis att det är en mening med allting.
Och ibland blir allt så härligt galet!
Titta på bilden här under.
Längst till vänster står Erhard Westerlund som är min morfar, han som jag aldrig fick träffa.
Till höger om honom står Haqwin Bergman.
Så här är det.
Min mormor Anna Fransiska Elisabet Hansson, hon gifte sig med Erhard som dog bara 30 år ung.
Med honom fick hon tre barn, Margit, Ivan och mamma.
Och så, flera år senare, gifte hon om sig med Haqwin, han som på badbilden står intill min morfar.
Tre barn till fick hon .,. Gunvor, Lisbet och Olaf.
Tänk, om dom där unga männen på bilden hade anat vad som komma skulle ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag borde titta igenom kartongen med mormors och morfars alla gamla bilder nån dag. Kanske jag orkar nu.
Badpojkarna här är väl för fräsiga! :-D
ellis: jag älskar den här bilden!
Där är så mycket g l ä d je !
Alltså, din moster Margit, vad hette hon som gift? Min morbror Karl-August gifte sig med en Margit från Dikanäs och jag tror att hon hette något med Wester i efternamn som ung.Hon dog i cancer för ganska många år sedan. Inte kan det väl vara samma???/Renée
Renée: moster Margit hette Jonsson som gift, så jag tror inte att det är samma ..-)
Skicka en kommentar