onsdag 9 september 2009

Vid klostret ...









... sitter hon, kvinnan som brukar handla i affären.

Oj!

Spelar hon dragspel!

Ja, det är väl så där det blir för mig .., det är så jag ska sitta och spela fiol för att få ih9p till maten.

Grattis Västerbotten!



Och Grattis Umeå!

Här är Spänningens Minut på film.

Ännu mera love story ...


Underbar bild: Eva på Frösön.
Och när man har läst texten, förstår man att fönstret öppnades.


Från dagens "Så träffades vi" i DN.
Fullkomligt underbar läsning.


På sommarverandan
juli 2004.

Min syster läser Steinbecks "Travels with Charley".

"Det där är ju min gamla bok", säger jag.

"Just det - och här står att du fick den av Paul hösten 1964. Vem var han?" frågar hon nyfiket.

"Ah - Paul! Vi träffades på en kibbutz sommaren 1964."

Så berättar jag om vår vänskap, vår självklara närhet, vårt gemensamma intresse för litteratur, bokpaketen från USA som gladde mig under 1964 - 65. En lycklig tid! Men båda var vi redan förlovade på var sitt håll.
Jag gifte mig och tappade kontakten med Paul.

Augusti 2004.

Tusentals mejl har samlats under min datorfria semester, mest spam.
Men - plötsligt: bland allt skräp ett kort anrop från just Paul.
Efter 40 år - och avsänt exakt samma dag som samtalet på sommarverandan ägde rum.
Vad nu?
Är det detta de kallar synkronisering?

Han söker kontakt med finländskan som plockade potatis på Lhavot Havivia sommaren 1964. Han har hittat mig genom Google.

Paul är änkling, jag frånskild.
Vi skriver ett oräkneligt antal brev denna höst 2004.

Den 1 november står jag ohyggligt nervös på Arlanda. Hjälp, ska han faktiskt bo hos mig i två veckor? Är han förändrad? Känner jag ens igen honom?
Mitt 63-åriga hjärta uppför sig tonårsaktigt.

Snart dock ett djupt lugn.
Vi är ännu mer "soul mates" än väntat.
När Migrationsverkets kvarnar malt klart flyttar han hit.

Vi två nygifta pensionärer sitter i solen på verandan, suckar "it´s a rough life .." över våra drinkar - och böcker.

Och ler.
Cirkeln är sluten.
Jag är hel.

Monica Thelestam."

Och ett till onsdagsfönster ...



... bara för att den bilden är så ... somrig.

Den kommer från den här madamen.
Såja.

Cykelstölden är nu anmäld hos mycket sympatisk skånsk ung kvinna vid polisen.

Det var just detta som sonen arbetade med i somras, att ta emot anmälningar av alla de slag.

Tänk, om han hade tagit emot mitt samtal!

Hur glad hade man inte blivit då?

Idag ....



.... är det ledig dag som gäller.

L e d i g dag.

Tänk tanken!

Och himlen är ljust blå och min gardin fladdrar lite i vinden.

Sicken glädje.

Lediga-dags-fönstret ...



.... kommer från Västmanland.

Ellis tog bilden.

tisdag 8 september 2009

Och så en kvällsbild ..


Klicka gärna.

... från Hasse som inte längre bor i Örnsköldsvik, utan i Västerbotten.

Där han slagit läger med sin käresta och alla deras hundar och med husbilen.

Som ett helt nytt liv! säger han när vi telefonsurrar tidigare ikväll.

Han låter väldigt förnöjsam.

Och vorden pensionär är han också, den gode Hasse.

Bilden var i original ljusare, men jag tog mig friheten att mörka den .., det är ju kväll, nästan natt nu.

Jag undrar var min stulna cykel befinner sig ..? Och den nya cykelkorgen .. och låset?

Åååå, jag hoppas verkligen att cykeltjuven trasslar in sig i pedalerna och ramlar och bryter benet.

Kväll i Malmö ...


"Åååå, guuuud, så hungrig jag är .., jag måste äta nu annars blir det sockerfall inne i salongen och det är inte bra ...!" säger Bettan och skyndar sig att köpa kebab i pitabröd.
Själv har jag redan ätit upp min.
Och spillt på min blus.

Och tillsammans med Bettankax blir det biobesök på Spegeln, inte långt från järnvägsstationen.

Det är en helt ljuvlig sensommarkväll med varma, lena vindar .., och där är två äldre damer som sitter vid ett bord i skuggan under ett träd och äter glass och bakom vårt bord smatterpratar två män i 25-årsåldern och allt samtalet handlar om är gym-träning och vilka drycker som ger bästa effekten och en av dem säger att han på nån månad bara har gått upp fem kilo, "tänk dig fem kilo!" och jag har god lust att säga att den konsten kan minsann jag också - utan näringsdryck -.

Filmen visar sig vara ...,. magisk.

Han är helt enkelt mästerlig, herr Almodóvar .., med ett foto som .., ja, går rakt in i hjärtat och vilken vacker musik och vilka skådespelare!

Alla är bra.

Penelope Cruz är som vanligt suverän och så vacker så man får ont i magen.
Suck och pust ...

Och när jag kommer hem från Malmö och bion .., så ... är min nya cykel stulen.

Öde eller slump ....?


Och vad har bilden med texten att göra?
Slätt intet.
Jo, lite. Den togs av Bentes son Ola, just fra Norge.


Så här var det .., ja, den där lilla artikeln från DN:s familjesida som jag berättade om igår.

"Så träffades vi".

Det var en regnig dag de 31 oktober 2007 som jag skulle flyga till Olso för att träffa en gammal flamma från en Magalufresa 2000. Jag var spänd av förväntan och tänkte köpa en fin parfym. På taxfreen på Arlanda frågade jag om tips på en bra parfym till en 30-årig jenta fra Norge.

Hon som gav mig tips var det vackraste som gått i ett par skor.
Hon visade sig också var en supertrevlig och charmig jenta som skulle hem till Norge på lite semester eftersom hon jobbade och bodde i Stockholm.
Vi hade ett trevligt samtal där inne på taxfreen och sade sedan Hejdå till varandra.

När vi skulle gå ombord på planet visade det sig att vi skulle med samma plan och väl ombord kom hon fram till mig och frågade om hon kunde sitta bredvid mig. Det fick hon såklart och vi hade en trevlig timmes flygning.

Väl på Gardemoen sade vi hej då igen, men efter 20 meters promenad vände jag på klacken och gick ikapp henne för att ge henne mitt visitkort.

En vecka gick .., två veckor gick .., fyra veckor gick.

Sedan ringde hon.

Vi började dejta och det ena ledde till det fjärde.

Vi flyttade ihop i Stockholm och den 24 april 2009 lämnade jag moder Svea och har nu blivit norrman.

Vi har ringar på fingret, ska gifta oss om två år och ska skaffa en hundvalp nu i december.

Så kan det gå när man ska till Norge på dejt.

Det hela slutade med en helt annan norska.

Stefan och Camilla."

Sånt här tycker jag om att läsa; det gör mig helt enkelt glad! hälsar bloggmadamen, säkerligen mer romantisk än hon tror sig vara.

Tisdagsfönstret ...



.... kommer från den här madamen.

"I ett fönster på trädgårdshuset Keramika Fantasia i Bollerup speglar sig en del av Österlen", skriver hon.


måndag 7 september 2009

Vägen som är livet ...



A
lla ni som har Dagens Nyheter: glöm inte att läsa den där lilla spalten på Familjesidan som har rubriken "Så träffades vi"!

Dagens tidning, alltså.

Är man inte varm i hjärtat när man har läst den berättelsen .., då vet jag inte.

Det är så romantiskt och ger så mycket hopp .. så det är inte sant.

Och efteråt funderar man över detta med .., ja, öde eller slump ..?

Annat läsvärt i dagens tidning .., var för mig detta.
"Och nu blir det reklamfilm ...."

Det var väl förra hösten som Bettankax och bloggmadamen satt i en kyrka i Lund och lyssnade till Halmstad Kammarkör och jo, det var då vi bestämde oss för att en gång per månad gå på bio.

Vi skulle turas om att välja film.

Och ååå, så många filmer vi har sett!

Inte en endaste en.

Men nu, nu ska det bli av.

I morgon.

Då ska vi mötas i Malmö och på härliga biografen Spegeln uppleva detta.

Bettankax valde först.

Somliga ...


Eva på Frösön målade.


... cyklar till jobbet.

Det tar väl tre minuter, kanske?

Andra .., cyklar betydligt längre.

Tre kvällsfönster från ...



... en madame som bor i Portugal, men har rötterna i Skåne.

Så här skriver hon:

"Hej Elisabet,
Här kommer en omgång av min sommars fönster:
I ett fönster på trädgårdshuset på Keramika Fantasia i Bollerup speglar sig en del av Österlen.

(Den bilden lägger jag in som morgondagens fönster .., det är helt UNDERBART!!!/ hälsar bloggmadamen.)

Fantasia är granne till Bollerups Lantbruksinstitut och därifrån kommer två foton.

Ett taget inifrån gamla hingststallet med utsikt över borgen, ett utifrån på gamla kostallet (jo, det heter så på skånska; man säger inte lagård).



Det här är nog det gamla kostallet, kanske ...?



Och så ett från mitt hotellrum i Vilnius, mitt emot ryska ortodoxa kyrkan.

Jag har sällan varit i en stad med så många kyrkor som Vilnius, och den här är inte alls representativ, för litauerna i allmänhet är katoliker.

Men det var den här man såg genom mitt fönster.

Konst(hantverk), lantbruk och religion, allt i samma mejl.

Hälsningar annannan.

I fjol den här tiden ...


Ögonblicksbilder från Kefalonia.

... var jag nyss hemkommen från Kefalonia i Grekland.

Emma, då 11 år, hade gjort mormor sällskap.

Åååå, två underbara veckor hade vi tillsammans.

Och nu räknar jag dagar igen.

Tre arbetsdagar till den här veckan ..,. sex dagar att arbeta nästa vecka och sedan bara en enda fjuttig dag kvar .., den där måndagen den 21:a september.

Idag kom till jobbet ett sms från en av arbetskamraterna som befinner sig i Spanien.

Så här stod det:

"Usch, då var det måndag igen!

Nej, jag tror att jag lägger mig vid poolen och svettas lite och tar mig nåt läskande .....".

Jag skrev ut meddelandet och tejpade fast det på lagrets anslagstavla och det smajlades friskt .., det var så typiskt avsändaren.

Men vänta bara ..., snart är det min tur!
Mums!


Någon bad om receptet på pensionatvärdens goda räkgryta.

Håll till godo.

Här ..., är det.

Sonen ...



Och jag tittar på Rapport och Aktuellt där det berättas om detta..

Det är då man önskar att sonen hade valt att bli skomakare.

Eller brevbärare.

Dagens fönster ...



Fönsterfångare finns minsann inte enbart i Arvidsjaur, södra Frankrike .., eller Hamar.

Nädå.

I Västmanland, till exempel, finns en flitig fångerska.

söndag 6 september 2009

Inte nån särskild insikt ...

När man publicerar filmer på Youtube, hamnar dom - om man nu inte kategoriserar dem - i någon slags slumpgenerator kanske?

Min lilla pjuttfilm med det öppna fönstret och rullgardinen några inlägg längre ner här på sidan .., det hamnade tillsammans med "liknande videoklipp", som det heter.

Och liknande videoklipp ..., det är sånt här det.

Och sånt här.

För att inte tala om sånt här ....

Ett kvällsfönster från Norge ...


Bild: Bente Stensloekken, Norge.
Lejon.
Tycker om färgen turkos.
Arbetar inom psykiatrin.
Har en härlig humor och en stor portion självironi.


Och så här skriver fönsterfångerskan i ett sms tidigare i kväll:

"Sitter forsatt på verandaen.
Har spist kyllinfilet og ris.
Nå er det blåbaerspai og kaffe.
Livet er herlig.
I hvertfall akkurat nå ....".

Det är väl så det är?

Det är inte alls dom där stora sakerna som nödvändigtvis gör oss lyckliga?

Nä.

Det kan vara så enkelt som blåbärspaj och kaffe på en balkong.

Eftermiddag ...



Sextital.

Min pappa och mamma har varit i Norge på liten semester .., nu är dom hemkomna till Malå och på vår infart står en beigefärgad PV.

Mamma är så lycklig!

Hon har läst om norrmannen Thor Heyerdahls expedition Kontiki och vi har en bok som handlar om just detta och en annan som, om jag minns rätt, heter Aku-Aku ..., med bilder från Påskön och mamma säger att åååå, tänk .., om hon någon gång!
(Och tänk .., att på väg till Sydamerika på 80-talet .., ser hon till att besöka Påskön!)

Nu har mamma och pappa - under sin resa i Norge -, besökt av en Kontikideltagarna och i flera månader efteråt ska mamma visa släktingar och vänner filmen som hon har spelat in .., och i vardagsrummet ställs projektorn i ordning (den har jag tidigt lärt mig hur den fungerar) och filmduken dras upp; den står på spretiga ben .., och så släcks lyset och farbror Mauritz och tant Gunborg eller någon av släktingarna, får, vare sig dom vill eller inte, titta på filmen där kontikimannen på stumfilmsvis pekar på dom små stenfigurerna från Påskön och inte en aning har vi om vad han säger, men mamma försöker förklara.

Allt det ...., allt det .., kommer jag att tänka på när jag i eftermiddag - totalt slut på efter nattens stök här på gatan -, ligger på soffan och lite förstrött tittar på ett SVT-program som handlar om Thor Heyerdal.

Och medan jag tittar .., ser jag rullgardinen fladdra i vinddraget.

Mer om Heyerdahl finns att läsa här.

Litet brev från Pelle ...



"Hej igen alla vänner!"

Nu ska ni få höra vad som hände idag och ni kommer knappt att tro era öron; jo, jag har åkt bil till ett annat land, ett som heter Småland.

Först kom pv och hälsade på hos mig och Gunvor, det var i landet Halland där jag nu har varit i mer än två månader och efter en stund hämtade pv kattburen och då tänkte jag att .. jaha, nu ska man åka tillbaka till pensionatet och börja leta efter Rödhaken eller kanske till och med att pv tänkte skjutsa mig till matte i Skåne, men så blev det inte alls .. nä, när han hade hällt ner mig i kattburen (jag morrade lite .. men inte mycket ..), så blev det lång bilfärd och till slut kom vi fram till det där landet Småland och till en stad som heter Ljungby.

Ni kanske inte vet det, men pv, han har vuxit upp i Ljungby och Gunvor, hon har en egen lägenhet i den stan.

Nu är jag där.

Ja.

Jag är i Ljungby i hennes lägenhet som har balkong och i badrummet har dom ställt min egen "toalett", för nu får jag inte längre gå ut och in som jag vill.

"Nej Pelle, för då kan du gå vilse och bli överkörd ...", säger Gunvor snällt.

I tre veckor ska jag vara här, sen kommer matte och pv hem från Grekland och då ska man väl tillbaka till pensionatet igen?

Det är ett fasligt rännande fram och tillbaka, men det är ganska spännande.

Tänk er själva vad jag har fått vara med om .., först måga år på landet utanför Ystad tillsammans med en hund, flera katter och tretton hönor och en tupp ., (plötsligt flyttade matte från huset på landet och det var hemskt sorgligt ..., jag jamade i flera veckor!) och sen, efter ett par år, fick jag komma till matte i stan .., och så träffade hon pv och blev dökär i honom (fast det tog ju tid förstås, själv tyckte jag om honom från första stund, han satt i soffan och klappade mig på huvudet och jag tänkte att han var himla snäll .....) och sen, i fjol, bara några veckor efter att hennes mamma hade dött, då halkade matte på jobbet och bröt handleden och då åkte vi tillsammans till det som kallas för pensionatet och sedan dess har jag varit där nästan hela tiden ... och så har jag hälsat på mattes snälla svägerska Elenor och hennes lille sprätt till hund; Dino, heter han .., i Alingsås .. och sist av allt, har jag varit hos Gunvor hela sommaren.

Tänk bara!

Är inte det ett äventyrligt liv, så säg?

Och så ska jag berätta en sak till för er, men säg det inte till matte, för då blir hon orolig: jag har varit i slagsmål med grannens katt, ja, hos Gunvor och jag fick stryk .., fast jag är äldre och mycket större! Nu har jag sår på huvudet, jo, det är sant.

Nej, nu måste jag kolla lite i lägenheten så jag lär mig att hitta här.

Ni skulle se så fint det är på väggarna .., där hänger broderade tavlor som Gunvors man Viking har sytt .., (Viking finns inte längre, men nu har ju Gunvor mig och det räcker gott, tycker jag ...) det ser ut som riktiga tavlor, inte alls som mattes .. ni vet, hon ramar in allt möjligt konstigt ., Emmas teckningar och en sida från en tidning som heter Vi.

Sånt.

Hos Gunvor i landet Småland, där är det mera som det s k a vara.

Tycker jag.

Nu vet ni lite om hur jag har det.

Hejdå från er vän pElle!

ps. Om ni träffar min matte, så hälsa henne från mig och om ni vill får ni gärna skicka en hälsning till mig. Adressen är Pelle Nilsson, c/o Göransson, Olstorpsgatan 11 A , 341 36 LJUNGBY.


Pling i min mobil ....!

Det är väl det här som kallas för livets små glädjeämnen.


Korta eller längre sms-hälsningar .., skrivna så där i förbifarten bara.

Och man blir glad.

Och man blir lycklig för detta som kallas för v ä n s k a p.


"Söndag 10.31. Vi tar det en annan dag. Kram."
(Apropå att bloggmadamen är så vanvettigt trött efter den stökiga natten här utanför ...).

"Söndag 11.44. Grå himmel, fnissiga flickor, lite trött efter en lång kväll med väninna och mycket vin, förbereder mig på tvätt-maraton på säkert 8 maskiner, funderar på vad jag ska laga till middag, orkar inte med några djupa tankar i dag, denna dag får bara gå ... Kramar."

"Söndag 14.33. Sitter på verandaen i shorts och singlet. Funderar och drikker kaffe. Life is beautiful and so am I. :-) "

Natt på min gata i stan ...



Bråk och liv.

Berusade ynglingar.

Slagsmål.

Två polisbilar.

Inte många timmars sömn inte.

Söndagsfönstret ...



Tur att man har fönsterfångare lite varstans här i vårt land.

Herr Manilat är en flitig sådan.

Det tackar jag för.

lördag 5 september 2009

Insikt nr 155 ...

I l o v e Z l a t a n!

Eftermiddag och kalas ..


Syrran .., nästan alltid klädd i rött.
Jungfru och före detta dialyssköterska.
En hejare på att lösa svåra korsord och då menar jag SVÅRA.
I hennes jackficka finns - det är är hundraprocentigt säkert - pappersnäsdukar.

Som ett litet, litet kalas blir det ändå när min störstasyster och hennes dotter kommer på besök från landet utanför Hörby, rakt norrut, härifrån sett.

Räkgrytan gör succé .., och tårtan (made by bloggmadamen ., med nötkakebotten/mosad banan/hallonsylt mellan bottnarna ..) och kaffet värmer lite i höstrusket.


Tårtan .., min tårta .., som har sett likadan ut genom alla tider nästan.
Med eller utan strössel.


Pv som idag har cyklat till Kåseberga i skyfallsliknande regn och sedan fixat räkgrytan.
Fyller år på samma datum som min syster; den 1:a september.
Har varma händer.

Och det blir prat om Trivial Persuit .., om kortspel och När och Fjärran (min systerdotters kompis är spelutvecklare hos Alga och hon tror att det är han som har kommit på detta med När och Fjärran ...) och om böcker och filmer och resor och att vara En Dålig Förlorare.
(är vi två stycken som är .., systerdottern är den ena ...)


Systerdottern, som brukar delta i Quizkvällar i Lund.
Stenbock, som sin moster.
Tycker om att gå i högklackade skor.
Har självlockigt hår och samiskt påbrå.

Under en vecka i Oxford, köpte systerdottern dom blå asietterna till sin moster som är jag.

"Å, det stod ju Bisse på dem ...,!" förklarade hon efteråt.

Inte en enda asiett har gått sönder och jag ä l s k a r dem.

Det blir en trevlig stund tillsammans med mycket skratt och .., ja, det kändes så bra.

Efteråt säger jag till pv..."men du .., vi kan väl bjuda dem till pensionatet nån helg ..?"

Nu ..., nu vankas fotbollstittande kvarterskrogen här på gatan i soffan Ektorp.

Efter jobbet ...



... tårttillverkning .., räkgryta .., dammsugning ...(min störstasyster kommer på middag ...) .., bortplockning .., pelargonieblad på golvet .. (hösttecken ...) .., karinaprat .., pv:s våta kläder (cykeltur till Kåseberga är lika med SKYFALL ...) ..., skvalradio .., läsglasögon .., Frank mcCourt .., medicin .., hårborste .,. plommonmarmelad och backafallshonung (presenter) .., cykellås .., Dagens Nyheter .., disk .., räkskalning .., överkastet Indira från Ikea och annan färg?

Ungefär nåt sånt.

Lördagsfönstret ...



... finns även det på Ven.

Och i sydöstra Skåne ösregnar det nu när klockan är halv 7 på morgonen och jag ska cykla till jobbet.

I sängen ligger en pensionatsvärd och håller takten med ena handen till någon slag musik från radion .., och utanför mitt fönster är det grått och ännu mera grått.

Oj, vad hösten kom plötsligt!

fredag 4 september 2009

På BB-avdelningen ..


Hoppsan .., här finns en nyfödd liten blogg.

"Och inga kommentarer har man fått heller .., det är för bedrövligt!" utbrister blogginnehavaren indignerat.
Tre saker som gjorde mig extraglad idag ...

1. Jo, det var när underbara Emelie kom och löste av mig - bara så där - och sa ..."Bettan, nu kan du gå upp en stund .. jag sitter till klockan tre .." och jag gick raka spåret och tog mig en mugg eftermiddagskaffe, plus en tårtbit som Englund generöst bjöd på .., han slutar nämligen idag.
Det var som att få ett extraliv.
Sedan gick det hur bra som helst att sitta dom där sista två timmarna.

2. Och så lilla Hedda, kanske fyra - fem år .., som kom och handlade med sin mormor och som visade mig att hon idag hade fått nya, rosa skor. Egentligen var dom nog inte nya, men däremot kanske framplockade som höstskor.
Där stod hon framför mig, Hedda, och jag böjde mig över kassan och tittade och sa ..."men åååå, så fina dom är!" och Hedda, som har jättelockigt hår och påminner om min Anna-Panna när hon var i samma ålder, log som solen.

3. Sist av allt: att pv kommer med tåget klockan sju ikväll.

Fredagsfönstret ...



På kvinnornas duschavdelning på Vens camping, (där finns även skötbord .. jag undrar, bara så där rent allmänt, om det också finns på herrarnas avdelning...?) där sitter i alla fall det här lilla fönstret.

torsdag 3 september 2009

Torsdagkvällsfönstret .....



Vem som tog bilden ...?

Jo ...., m.

Kväller ....


Bild: från Nämndemansgården på Ven ...

... ösregn .., eller skyfall.

Mörker.

Alldeles mörkt.

Som vinter nästan.

Levande ljus.

Mitt i naturen .., och Plus.

Prat med Halland.

Om man i två nätter har legat nära en annan människa i livets flock, blir det tomt och öde att sova ensam .

Nu får man locka på vännerna ute på Savannen .., strosa omkring lite .., se skenet från elden .., höra småpratet .., lägga sig nära och känna tryggheten.

På Savannen är det uppehållsväder.
Om namn hit och dit ...

När jag, efter något år som ensamseglare, hittade till en chattsida, gällde det att välja användarnamn.

Enjängd som jag är .., blev det ofta mina döttrars namn .., Anna1 eller Maria22.

Nåt sånt.

Likadant när det gäller hotmail-namn .., då tog jag vad min storasyster alltid har kallat mig .,. Bisse.

Inte särskilt påhittigt.

Desto roligare tycker jag att det är när människor visar prov på krumelurfantasi.

En trevlig norrbottning skickade brev via hotmail och han hade registrerat sig som "Förnamn Efternamn", just så, ja, som avsändare.

Och på den här sidan .,. som Hedgren (läs hennes inlägg ...., det manar till eftertanke ...) tipsat mig om, upptäcker jag ungefär nånting liknande.

Människan i fråga har som sitt för, - och efternamn skrivit in sig som "Ställbart Munstycke".

Kan man gissa att det är en man det handlar om ...?


(Där finns även "Mahatma Svensson" , "Ensam Själ" .., "Maja Gräddnos" och "Janne Wängman" ....).
Ännu mera på tåget ...

Mitt emot mig, en så vacker kvinna från ett land som inte ligger alldeles intill Sverige.

Mörkt, jättelockigt hår.

Pepparkaksbruna ögon.

Jeansjacka och jeans .., ett silverkors i kedja runt halsen.

Vid hennes sida sitter sonen .., kanske sju, åtta år?

Prick hela tiden pratar han.

Åååå, han kan rabbla upp alla stationer från Halmstad till Malmö och i rätt ordning, det är ungefär som bloggmadamen och Isaks tolv söner.

Den unge gossen, som nästan oavbrutet pillrar på sin vaxformade lugg, pratar en utpräglad skånska.

"Miior ..., de eee inte lååångt till Maaalmö, men det ee loouåååångsamt ...", säger han.

Som ett slags konstaterande.

Det är väl ungefär vad jag också tycker.
Insikt nr 154 ....

På tåget hem ....

Ung kvinna sitter snett mitt emot mig och samtalar med en en lika ung man.

Ålder ? Tjugo år, kanske?

"Ja,så här är det .., jag har liksom bestämt mig för ett slags valspråk när det gäller mitt liv .. och det är varför inte ..?" säger den unga kvinnan.

Länge efteråt tänker jag på hennes ord.

Ja.

Just det.

Varför inte?

Till fru Ordförande ...



Vännen Bente fra Hamar i Norge, hon är som kanske några av er kommer ihåg, ordförande i pv:s vasaloppsfanclub.

Nu är det ju så att ordföranden med största säkerhet vill se att träningen efterlevs inför stundande tävling.

Och jodå, här är det allra första träningspasset förevigat.

Drygt tre mil blev det.

Pelle på kusinträff ...?


Och Gunvor berättar att det enda hon inte tycker om, det är när Pelle river henne på foten. Jo, så gör han när maten inte passar honom. Ers Höghet Pelle vill ju helst ha torsk.

Till en början är det ju tänkt att Pelle ska åka med mig hem till Ystad, ja, pv har skojat och sagt att "du förstår mojan, han ska på kusinträff ...".

Så blir det nu inte.

Pelle är kvar i landet Halland.

Han är hos Gunvor och blir där nästan hela september ut.

Men det vet vi inte när den här lilla pjuttfilmen spelas in.

Vi sitter på inglasade altanen.

Pelle ligger under bordet .., Gunvor sitter mitt emot mig.

Torsdagsfönstret ...


... finns också på Ven.

Tillbakablick ...



Vi sitter på Gunvors inglasade altan.

På bordet ligger hennes dagböcker .., en dagsfärsk "Smålänningen" med hemifrånnyheter .., där är läsglasögon och ett närapå sönderläst brev från 40-talet ..., och så, just den här dagen, ett fotografi på Gunvor och hennes sedan några år bortgångne man, Viking.

Medan jag kämpar med ett korsord, sitter Gunvor och tittar på fotografiet.

Hon ler varmt.

"Elisabet .., Elisabet .., visst ser Viking allt lite förälskad ut när han tittar på mig ...?" säger hon på sin mjuka småländska.

"Jo, verkligen ..", svarar jag sanningsenligt.


På bordet ligger även en gammal sparbanksbok.

Postens.

Åååå, vad den väcker minnen hos bloggmadamen!



"Ja, titta här ..,. det var inte mycket pengar vi hade råd att spara ...", säger Gunvor.

onsdag 2 september 2009

Dansbanan ...



När pv fyllde femtio år, byggde han en stor dansbanealtan på sydostsidan av huset.

Det har, fram till i våras, varit en helt slät altan med trädgårdsmöbler i ena hörnet och ett vindskydd mot söder.

Sen kom en bloggmadame från Ystad och föreslog ett altanräcke.

Eller nåt sånt.

Och pensionatsvärden kom med förslag, han med.

Det blev nånting mitt emellan.

Och så här fint är det här just nu.

Nu är det nämligen så här ...


På Gunvors inglasade altan tidigare idag.
Under bordet ligger Pelle och strääääcker på sig.

... att pv:s mamma som har haft hand om pElle i mer än två månader .., hon har ingen lust att lämna igen honom.

Tanken var att Pelle skulle göra mig sällskap till Ystad i morgon och bli kvar tills på söndag och sedan tillbringa tiden fram till Greklandsresan på pensionatet och först därefter få åka till landet Småland, närmare bestämt till Ljungby, till pv:s mamma Gunvor, snart 82 år.

Men se Gunvor .., hon har vant sig att ha en kattherre hos sig och hon tycker att det är helt galet att Pelle ska åka till Ystad och om hon nu ändrar sig och inte åker i morgon, så där som hon hade tänkt, utan på söndag .., ja, men då kan ju pv skjutsa såväl henne som Pelle och då kan han, Pelle, vara hos henne i tre veckor i stället!

"Vi har ju så trevligt Pelle och jag och vi pratar med varandra på dagarna, ja, i alla fall pratar jag med honom och ibland hoppar han upp i min säng på nätterna och ja .., jag tror faktiskt att han trivs här ..!" säger Gunvor leende.

Så blev det med den saken.

Det torde väl sluta med att Pelle blir smålänning, förmodar jag.
På den lediga dagen ....


.... norpar jag plommon direkt från trädet och duschar evighetslänge i solfångaruppvärmt vatten .., jag plockar mynta/salvia/lavendelkvistar och hänger upp i badrummet ... pratar med rar vän i telefonen .., jag sitter ute på den inglasade altanen bland alla blommande kaktusar och lutar mig bakåt i solstolen medan pratet susar av och an ..., jag letar fram hårtorken och försöker få styr på lockarna .., läser lite i den där älsklingsboken som pv fick i present .., och jag tänker att det inte enbart är själva rytmen i författarens skrivande .., det är även hans självironi och humor som fångar mig eller som får mig på fall.

Jag önskar att jag finge träffa honom.

Jag önskar att jag hade fått träffa honom.

Kanske fånga hans vänsterhand?

Men se det går inte.

Och det gör mig uppriktigt sorgsen.

Lediga-dags-fönstret ...



... hittar man på ön Ven.

Nej, absolut inte ...



... påstår jag att det måste vara någon högre makt som står bakom skapelsen .., och visst kan det, helt slumpmässigt, utvecklas alldeles oerhört vackra blommor bara så där för att det har blivit så .., men det hjälps ju liksom inte .., när jag tittar in på pv:s altan och upptäcker kaktusarna som i vanliga fall står där taggiga och ganska alldagliga .., och så ser jag dem nu blomma .., då blir jag nästan .., ställd.

Från att ha burit på några gråsvarta ulltussar ...



... så dyker detta upp.

Och bara något dygn står sig blomman, sen är det färdigt.

Några timmar per år av blomstring; det är vad kaktusen får.

Några få timmar av fulländning.

Insikt nr 153



Idag på morgonen, vid halvniotiden närmare bestämt, inleddes träningen inför nästa års Vasalopp.

Ja, inte min träning, utan pensionatsvärdens.

Jaha, ja.

Då vet man vad samtalsämnet för de närmaste sex månaderna kommer att handla om.

tisdag 1 september 2009

Skillnader ...


Och håret blir lockigt i allt det fuktiga.


Ibland, blir tågresan från Malmö till Halmstad, till ett enda stort äventyr.

Andra gånger lutar man huvudet mot kupéfönstret och säger inte ett ord på tre timmar.

Man bläddrar förstrött i en pocket som handlar om att förbättra och hålla liv i en kärleksrelation.
Boken är skriven av en hurtfrisk amerikan och jag skuttar lite hit och dit mellan kapitlen och orkar inte engagera mig, inte på riktigt.

I ryggsäcken vilar presenten till pv.

Det är två böcker, inköpta på bokhandeln i Ystad .., och den ena boken är min favorit-genom-alla-tider .., och om någon ber mig förklara varför .., så svarar jag ..."det är själva rytmen det handlar om".

Jag har den själv .., den står i min bokhylla .., sönderläst och lite sladdrig.

Den här, är inbunden.

"Du kan läsa den på semestern om du vill och om du inte tycker om den .., så är det ingen fara ...,", ska jag säga till pensionatsvärden några timmar senare.

Bakom mig sitter en ung kvinna och i en timmes tid pratar hon oavbrutet i sin mobiltelefon.

Hon ger råd åt en väninna.

"Svara för fan inte om han ringer .., lova mig, svara inte!" säger hon om och om igen.

Snett mitt emot mig sitter ett par i 30-årsåldern.

Kvinnan är lång och slank och väldigt vacker och hela tiden plippar hon och mannen vid hennes sida på var sin mobiltelefon.

Fort-fort-fort!

Vid fönstret halvsover en ung man .., på golvet vid hans fötter står en blå sportväska med texten "Landskrona sjukvårdsdistrikt".

I trakten av Ängelholm får den unge mannen ett telefonsamtal där någon bjuder honom att komma på en fest på lördag.

"Jag vill, men kan inte svara .., jag har inte fått schemat ...", säger den unge mannen.

Och själv får och skickar jag sms.

Varma, goa meddelanden från lika varma och goa vänner.

I Helsingborg visar termometern plus 24 grader och då är klockan åtta på kvällen.

I Ängelholm har mörkret fallit.

Och nu ..., pensionatet.

Vi har ätit hemgjord tårta med färska björnbär ovanpå grädden (ur-gott!, lite syrligt, så där ..) och fast fönstret står på vid gavel, är det tropisk värme som råder i pensionatets sovrum.

Ungefär så.

Är det.
Det bästa ....

Två helt lediga dagar framför mig.

Som en ocean av tid.

Om två timmar ska jag sitta på tåget norrut.

Och tänk, det är högsommarvärme ute.

Varm luft mot bara ben.

Bara en sån sak.

I min väska vilar fyra korsord och massor av läsning.
Också en insikt ....


Söderfönstret står öppet.

Det doftar hav i mitt vardagsrum.

Och så bär det av igen ..



Ikväll tar jag Öresundståget norrut, till landet Halland.

Egentligen är jag ledig bara onsdag och sen är det jobbarhelg igen .. men nu har jag givit bort torsdagen - varsågod till den som vill ha den ! - och tänk, Hanna E, hon ville .., så nu blir jag ledig onsdag och torsdag och det är som den härligaste present!

"Men då får du ju mindre i lön i oktober!" säger en av arbetskamraterna.

"Jepp, så är det ...", svarar jag.

Men pengar är inte allt och jag tycker om lediga dagar, jo, att jag gör.

Och tänk, att Pelle ska få följa mig hem på torsdagkväll och vara hos matte i en hel vecka .., bara för att jag längtar efter honom.

Det blir bra.

Dagens fönster ..



... finns i en liten stugkammare på ön Ven.

Födelsedagsbarn ...


Idag fyller två till mig närstående personer år.

Först är det min störstasyster, Rigmor.

När jag var liten var hon min alldeles egen försvarsadvokat och jag älskade när hon kom hem från Karlskoga eller längre fram .., från Umeå eller Arvidsjaur .., och jag brukade möta henne på busstationen där hon stod med stor, blå resväska.

När Rigmor fick sitt första och enda barn, var jag barnvakt under ett par somrar.

Det bästa med min störstasyster .., det är att hon är Beständig på nåt vis.

När man kommer till henne för att fira jul eller påsk .., så är allt som det ska vara och som det alltid har varit.

Glas och dukar är sånt som har varit med i hela livet, känns det som.

Och alltid hembakat bröd som läggs i ett gammalt tråg av slitet trä.

Kanske är det också lite hennes förtjänst att vi hamnade i Skåne .., ty Rigmor flyttade från Luleå till Lund (hon kom att under många år arbeta som dialyssköterska på Lunds lasarett) och var gång jag tog tåget från Bastuträsk till Skåne .., översköljdes jag av den här känslan att ..."ååå, här vill jag också bo!"

Numera har hon köpt sig ett alldeles eget krumelur-hus ute på landet - några mil norr om Ystad - och alldeles omåttligt härligt till .. med hästhagar utanför vardagsrumsfönstret och ängar och åkrar och ostkupehimmel.

Rigmor är en hejare på att lösa tidningen Vi:s korsord .., och historiefrågor klarar hon galant!

Ungefär så.

Är det.



Nästan likadant är det med pensionatsvärden, han som också fyller år i dag.

Femtiofyra, närmare bestämt.

Han är på nåt vis också "beständig" och är inte den som byter ut saker bara för att byta.

Dessutom är han alldeles oerhört snäll, omtänksam, ganska rolig, lugn, problemlösningsinriktad, positiv, morgonpigg, generös och himla artig.

Jag vet nog ingen som har så varma händer och när jag låg på akuten i Halmstad och kräktes i en sjukhuskräkpåse och hade njurstensanfall .., då stod han där intill och sade plötsligt ..."men ååå, vad jag tycker mycket om dig!"

Sicken pärla!

Allt det är han.

Plus lite till.

Grattis till båda just idag!

måndag 31 augusti 2009

På stranden ...



Och där kommer båten mot land.

Och så närmar sig färjan Ven ...



Många av passagerarna ombord ska jag möta och känna igen under de följande dagarna.

Även på båten letar jag Lyckliga Par.

Jag ser ovanligt många.
Ja, världen är liten ...

Ni som har varit med här länge, ni minns förstås bloggvännen Helene från Delsbo.

Helene som förlorade slaget mot sin bröstcancer och lämnade efter sig två barn, Joar och Evelina.

Vi var många som tänkte på Helene och på hennes familj som blev kvar.

Och tänk, idag när jag kommer hem från Ven .., hittar jag det här i min inkorg.

Mia har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Tisdagsfönstret ...":

"Jag kom på just nu att det var länge sen jag var inne på Elisabets sida, så jag smög in här och tassade runt lite.

Och så får jag se ett fönster från Rikkenstorp!

Min mormors föräldrar ägde en gång i tiden Rikkenstorp, och innan dem hade flera generationer av min släkt bott där.

Men mormors pappa gick i borgen för någon som behövde det, och det slutade så illa att han blev tvungen att sälja gården.

Visst är väl världen bra liten ibland?

Kram på dej!

/Mia (Evelinas bonusmamma)."

På rymmen ...



Vid besöket på Nämndemansgården på Ven .., upptäcker jag en man som kommer cyklande och i ena handen har han en vit hink .., och så stannar han till och det blir lite småprat så där i solgasset.

En stor, svansviftande och lite raggig hund, gör honom sällskap.

Det visar sig att i Nämndemansgårdens hönshus finns två skånska blommehöns och dom hönsen sköter mannen om .. ja, dom ska nämligen emigrera till Dalarna och nu ska hönorna få matrester.

Men den cyklande mannen blir snopen .,. där är inga höns i hönshuset!!

Dom är borta!

Så vi går runt och letar och han lockar och lockar ..."kom-kom-kom-nu-hönorna!" .., och det tar ett bra tag .. sedan hör jag honom hojta att ....., jo, nu har han hittat dem .., och så börjar mannen att försöka fösa dem till "hemmet" - till hönshuset -.

Själv står jag en bit ifrån och väntar med kameran.

Och ser man på ..., där kommer dom två madamerna som gömt sig bakom husknuten!

(Blommehöns hade jag själv .., det är en gammal ras och underbart trevliga och sociala är dom .., och v a c k r a!)

Måndagsfönstret ...



... finns även det på ön Ven.

Och i fönstret står Jesus.

söndag 30 augusti 2009

Söndagsfönstret ...



.... hittar man inne på Tuna Krog på ön Ven, utanför Landskrona.

En alldeles underbar krog/restaurang .., så trivsamt och familjärt .. med böcker på borden .., och spel att låna .., och vänlig personal.

Maten ..?

Jättegod!

Min ryggfilé liknade mer en oxfilé .., lägg därtill bulgursallad .., pesto .., bakad potatis .. persiljesmör ..., och grillad majskolv. Mums!

I en gammal lagård ...



... i ett lika gammalt och litet fönster .. där .., bland spindelväv och damm, ligger en liten död insekt.

En mal, kanske?

Och jag står länge och bara tittar på det lilla krypet som mötte sitt öde just där.

Stackars liten.

Nja, särskilt het är man ju inte ...



Hur var det nu att sova i tält ...?

Jotack, kallt.

Jag är alltid frusen nästan .., mest om fötterna ., så när det på lördagkvällen är dags för sänggående, ja, då tar jag ( till tältkamratens besvikelse ...,) fram strumpor, mjukbyxor .., särk och sticketröja.

Lägg därtill ett påslakan och en filt.

Intill mig ligger pensionatsvärden.

I Adamsdräkten.

Gissa, vem som fryser.

Just det.

Den påpälsade bloggmadamen.

Men det var ändå trivsamt .., att ligga där och höra ljuden från andra campare intill .., lyssna till morgonpigga småttingar skratta och leka .., och duvornas koooooorrrrrande .., och ana solljuset genom rosafärgad tältduk.

På BB-avdelningen




Inne i vagnslidret i underbara Nämndemansgården på Ven, har herr och fru Svala fått sommarens andra kull med småttingar.

Nu är det bråttom att få dem flygfärdiga innan kylan kommer!

Och där står vi och tittar upp mot taket som är täckt av halm .., och se .., hela tiden kommer småttingarnas föräldrar flygande i raketfart och så blir det ännu snabbare matutdelning till ivrigt skriiiikande och piiiiipande små svalbarn.

Små bin hittar lyckan ..



.. i form av pv:s ur-goda plommonmarlelad - 09.

Årets är gjord av Reine Claude-plommon.

(Gunnar som jag pratar om, är förstås Gunnar i Vaplan, som vid bloggträffsbesöket berättade om när spanar-bin har hittat nånting extrasmarrigt, då flyger dom hem till kupan och med cirklande rörelser berättar dom för sina bi-kompisar var det smarriga finns och även hur långt borta det är! Det är ju som trolleri!)