På den lediga dagen ....
.... norpar jag plommon direkt från trädet och duschar evighetslänge i solfångaruppvärmt vatten .., jag plockar mynta/salvia/lavendelkvistar och hänger upp i badrummet ... pratar med rar vän i telefonen .., jag sitter ute på den inglasade altanen bland alla blommande kaktusar och lutar mig bakåt i solstolen medan pratet susar av och an ..., jag letar fram hårtorken och försöker få styr på lockarna .., läser lite i den där älsklingsboken som pv fick i present .., och jag tänker att det inte enbart är själva rytmen i författarens skrivande .., det är även hans självironi och humor som fångar mig eller som får mig på fall.
Jag önskar att jag finge träffa honom.
Jag önskar att jag hade fått träffa honom.
Kanske fånga hans vänsterhand?
Men se det går inte.
Och det gör mig uppriktigt sorgsen.
10 kommentarer:
Och jag ser fram mot nåt liknande i morgon... fast med köpefrukt i st f trädplommon...
Jag bara älskade FmC:s böcker! Och honom också.... såg honom intervjuad i teve några gånger.
Ååå, Bloggblad, nu älskar jag dig också, för jag känner nästan ingen som säger så där.
Jag tycker att hans böcker är sååå bra .., inget svammel-dravel och miljonärer hit och dit, utan som livet kan eller kunde vara.
Du vet ju redan att jag har samma åsikt. Den första boken var bäst, den andra sådär och den tredje återigen bättre. Det som skilde FmC från en del andra som skriver självbiografiskt (inte PO Enq*vist) är att han inte förskönar sig själv utan man får veta att rentav burit sig ganska osympatiskt åt ibland.
Jag tror att Norra Norrlandskynne och Irlandskynne har likheter. Det känns alltid så när man läser irälndsk litteratur.
Jag håller på att koka pl.marm.Fick ett kilo plommon av en snäll granne. Hittade ett recept på nätet med vaniljstång i. Har PV nån särskild smaksättning på sin variant? ellem
Ingela: precis så är det!! Man känner igen kynnet .., och det där icke-inställsamma. Precis!
Till Ellem:
Mitt recept lyder:
Koka ihop 1,25 kg småskuren plommon med två kanelstänger, cirka 5-10 min.
Pytsa i 1,4 kg socker och saft från 1 citron.
Skumma och sedan på flaskor som jag fryser in.
Lycka till.
PV
Ellem: Burkar ska det vra så klart, inte flaskor.
PV
Ellem: den här marmeladen är den godaste jag någonsin har smakat, men så har jag ju inte heller testat all världens olika marmeladsorter .-)
Ny variant på plommon.
Nu blir marmeladen lite mörkare ..., å, den är superb!
Det är inte mycket jag ångrar här i livet, men att jag inte gick och lyssnade på Frank McCourt när han talade om sina böcker på biblioteket bredvid jobbet, DET ångrar jag. Jag hade tänkt gå dit och säga hur mycket jag tycker om hans berättelser och att filmen också blev SÅ bra. Av någon anledning gick jag inte och det ångrar jag än idag. Angelas Ashes, som den första boken heter på engelska, är en av de mest gripande och välskrivna självbiografiska romaner jag någonsin läst, och när jag såg filmen var allting precis så som jag föreställt mig det.
Matilda: jag undrar om det inte är så .., att människor som är ganska rationella och inte så ..."eleganta" av sig .., "jordnära" kanske .., vi tycker väldigt mycket om hans böcker.
Och hans humor.
Och jag förstår att du ångrar dig.
Skicka en kommentar