torsdag 26 augusti 2010

Att tyda drömmar ...



Och så är dom där igen; drömmarna där jag alltid har glömt nånting!

I natt har jag alldeles glömt bort att ge stövarna mat och från köksfönstret i Malå ser jag hur dom står och hoppar mot dörren i hundgården .., svansarna går av och an och jag säger till mamma - som plötsligt har återuppstått från det döda eller aldrig lämnat detta jordeliv -, "men åå, hur kunde jag glömma att ge dem mat .., dom fick inte igår heller!" och mamma tar fram en stor hink med matrester från hotellet; det är revbensspjäll och torrfoder om vartannat och medan jag gör i ordning hundskålarna, upptäcker jag att skolan har börjat och aldrig att jag kommer att hinna i tid .., och mina byxor är försvunna och i drömmen bär jag svarta badbyxor av herrmodell.

Det blir cykel till skolan och cykeln är en slags chopper, med styret så högt uppe att jag nästan inte kan styra, och väl framme vid skolan meddelar några elever att hemkunskapen, den håller nu till i scoutstugan uppe i Tjamstan och Kerstin Sjölund är lärare.

Då har det plötsligt blivit meterdjup snö.

"Hjälp, hur ska jag kunna förklara den här frånvaron ..?" är allt jag tänker på medan jag plumsar i snön upp mot berget.

Då, äntligen, seglar drömmen sin väg.

Vad är det min själ vill berätta för mig?

Det undrar jag.

Dagens fönster ...



..... kommer från den här madamen, som berättar om ett blåsigt Norrbotten.

I alla fall kring Storavan.

onsdag 25 augusti 2010

Nån fler som minns ...?



Hos Anna i Sheffield blir det prat om tv-shower.

Frasier, bland annat, som är min favoritshow, alla kategorier.

Men så kommer jag ihåg detta.

Lucy Show!



Ååå, så jag älskade den showen!
Onsdagkväll ....


..... tittar på djursjukhuset (ja, jag älskar Klara Zimmergren som programledare!)

.... läser norske Joe Nesboes "Frälsaren" - tycker bättre om den, än om Wallanderboken -

.... mina ben i pv:s knä

.... och ute är det höststorm på gång .., eller i alla fall styv kuling!

(Och varför tycker jag bättre om den här boken? Jo, jag föredrar Harry Pole framför Kurt Wallander - som i mina ögon till sist blev till en gnällgubbe - och jag tycker att det är mer spänning här .., nästan hela tiden faktiskt. Ibland är det rent av djävulskt spännande. Och då ni ...!)

Styv kuling ...



... i landet Halland.

Här ligger grannens eleganta spaljé och spretar i luften.



Och detta är stranden där jag brukar promenera.

Faktiskt tror jag att den här bilden gör sig bäst i klicka-på-format.



"Pl.marm.-2010" .., ligger på marken.

Nedblåsta.

Tur att vi har plockat mycket björnbär.

På agendan ...


Lilla hamnen där vi nu har fått båtplats.
Här ska den ligga.

Kl.7.45.

Telefonen ringer.

Det är pv.

"Vill du göra mig sällskap till Stockholm i helgen ?" frågar han.

Han ska köpa båt, en kombinerad segel,- motorbåt, så där så vi kan fiska och ha båten liggande i lilla hamnen här intill.

I Oskars Hamn.

"Till Stockholm, javisst!" säger jag.

För mig är det inte båtköp som hägrar.

Nej, jag blir överlycklig .., ååå, jag vet precis vad jag ska göra!

Tidig morgon ..


Bilden: Nelly spanar efter fisk.
Idag flyger yngsta dottern och hennes man till Grekland.
I mailboxen har jag nu på morgonen ett brev där hon - den yngsta, projektlederskan - berättar vad som ska ske om det
allra värsta skulle hända; om planet dråsar i havet.
Nelly hamnar då hos storasyster, Dr Böhlander. (Hon är den som skulle älska Nelly mest, skriver Nellys matte).
Och lillebror Anders, han kommer att bli miljonär.
Hästen Taurus får en pålitlig ryttarväninna ta hand om.


Halv sex ringer väckarklockan,
men då har jag redan varit vaken en halvtimme.

Natten har varit fylld av drömmar!

Jag har arbetat på Ica och inte kommit ihåg hur man byter kvittorullar och i drömmen har jag också glömt en tandläkartid på Folktandvården hemma i Malå och jag har åkt bil till Kriberg, där cowboy-Maria plötsligt har fått lägenhet och för att hinna till tandläkaren, får jag låna hennes telefon och så ringer jag till mina barns pappa, - han bor då också i Malå med sin nya fru - och jag frågar om han kan hämta mig, men han har inte tid, han tittar på hockey-VM, säger han.

Det är väl ungefär då jag vaknar.

Och jag tänker att på nåt sätt måste jag komma i fas .., så jag stiger upp, gör frukost och dukar fint på bordet och pv blir häpen när han kommer ner.


En annan slags frukost, på Samos.
Emil och mormor.


"Å, har du kokat ägg också?" säger han.

Det är på gränsen till storm ute.

Torkvindan har blåst omkull .., och skottkärran .., och min baddräkt har seglat iväg och ligger nu ute på gräsmattan.

Alldeles galen är sigge nilsson!

Hela tiden jagar han den morgontrötte pElle och blir till sist utskickad, så där så pElle får lugn och ro.

Och nu, när pv har åkt till jobbet, tänker jag lägga mig raklång på soffan Ektorp och läsa tidningen.

Ja, jag har faktiskt redan kommit i fas.

Just så.

Dagens fönster ...



... finns i ett av mina favoritlandskap, nämligen i Bohuslän.

tisdag 24 augusti 2010

Såja.

Nu har jag läst ut boken som pv tyckte var så fenomenalt bra, Henning Mankells "Den orolige mannen".

Vad tyckte jag då?

Ja, om man är intresserad av u-båtar, roddbåtar, spioneri, militära hemligheter och strategier och annat inom den kategorin, ja, då är det nog en toppenbok.

Annars är den som vilken bok som helst.

Men liiite spännande mellan varven.

Betyg: 3 fönster av 5.



klockan närmar sig halv tre ...

och pElle har ännu inte stigit upp

han har legat pall sedan igårkväll

så jag går uppför trappan

och har lite ont i magen

tänker

att han är gammal

och har tacklat av i sommar

men han ligger där

med huvudet på den blommiga kudden

och tittar så förvånat upp

när jag kommer
I somras ...

... tittade jag in i Berwaldhallens foajé, i akt och mening att fånga en alldeles speciell vänsterhand.

Jodå, den fanns där.

Lätt igenkännlig var ägaren.



Först när jag kom hem, upptäckte jag (eller kanske var det pv?) att det ju var hans högerhand som fastnat på bild.

Och nu skriver handens ägare på ytterligare en blogg, nämligen den här.

Förmiddag i ett gult hus och oskarpa bilder.



Regnet v r ä k e r ner .., det rister i huset och jag tänker på Kina och Pakistan.

Arma människor.

Tänk, om allt vad man äger och har hade sköljts bort och man stod där i bara jeans och skjorta.

Utblottad!



Några minuter senare, ser det ut så här.

Som alltid när man bor vid havet, skiftar vädret hur mycket som helst.



Och jag läser Hallands Nyheter och slölyssnar på gomorron-tv.

Där är en kvinna som berättar om sina föresatser inför hösten och genast fattar jag tycke för henne.

Det är nåt med leendet.

Och plötsligt vet jag, kvinnan påminner om Jenny som arbetade på Ica i Ystad ..., Jenny, vars tjänst som kassaledare jag fick överta (minns kräkanfall och ångest ...) ..., Jenny som knackade på mitt fönster och sträckte fram en liten handplockad bukett med sommarblommor och sa att "du fixar det Bettan!"

Sen tänker man på hur mycket det betyder, det här med igenkänning.

Att när man möter människor för första gången, kanske man genast känner ett slags motstånd .., och om man då går bakåt i tiden och letar i minneslådan, måhända att man då hittar en motsvarighet .., någon som man irriterat sig på och nu finns dragen där hos den här nya människan och utan att man har någon anledning att tveka, så är det vad man gör.

Och tvärtom.

Den här kvinnan som intervjuas i tv, hon skuttar rakt in i mitt hjärta, i det där rummet där snällingar sitter .., och inte det minsta känner jag henne, det är bara det där bekanta som gör att jag tar henne till mig.

Det där lite sneda leendet.

Påminnelsen om Jenny.



Och jag dricker kaffe och äter uppvärmda grahamsbullar.

Lokaltidningen framför mig.

Där är födelsedagsannonser och där är en artikel med rubriken "Tonårskillar stod öga mot öga med en björn" (det var i Spannarp det och pojkarna James och Isak berättar att "dom sprang fortare än dom egentligen kunde ...") och där är en liten annons som vittnar om Församlingsafton i Morups prästgård ..., och på sidan 8 och 9 får vi följa barnen som börjar första klass och där är en hjärtevärmarbild på lille Elias Hansen som får eller ger en hejdå-kram till sin mamma Anna-Karin som just då lämnar av honom, denna den allra första skoldagen.

Husanonnser finns också.

Det slår mig att jag aldrig har sett så många hus med liggande panel, som här i Halland.

Jag tycker att det är hur läckert som helst!

Och fortfarande strålar solen och Albert Lee & Hogans Heroes sjunger att "I´m ready".

Den som kan sitta stilla och lyssna på dessa herrar, gör det bra.

(Här Albert Lee med The Refreshments ..., och just den låten.)

Tisdagsfönstret ...



... finns i ett gult hus på en kulle.

Och natten har varit orolig.

Måhända är fullmånen på gång?

Mest hela natten har jag vänt och vridit mig och det har stormat och ösregnat och ett tag trodde jag att hustaket skulle lyfta och flyga sin kos.

På min väg till Hildas rum (jag ville läsa - pv sov .., och jag var rädd att väcka honom -) skulle jag försiktigt, försiktigt stänga sängkammardörren och döm om min förvåning när dörren bara faller rakt mot väggen med ett våldsamt brak!

Inte visste jag att sängkammardörren hade lossats från gångjärnen för att senare åtgärdas (målas eller nåt sånt)!

Det hedrar pv att han - inom loppet av en tiondelssekund - FLÖG upp ur sängen och ropade "men älskade vän, vad har hänt!", ja, han trodde att jordbävningsdånet var sambon som dråsade nerför trappan.

Nattro .., vad är det?

Och senare .., intill mig ..., sigge nilsson .., kråååååmande sig och inte en enda sekund kunde han ligga stilla.

pElle däremot, har tronat i sängkammaren hos pensionatsvärden och inte det minsta lilla bryr sig en äldre och distingerad kattherre om oväder.

Att han är nästan döv, kan möjligen vara en orsak.
Plättar - pannkakor ...?


Och jag är en av dessa 13 477 .....

måndag 23 augusti 2010

Plättar till middag ...



... och den himla goda björnbärssylten, förstås.

Mums!

Eftermiddag ...


Precis när man har bestämt sig för att gå hem, ser man ännu flera bär!
Det är precis som när man plockar murklor och hittar den ena efter den tredje och alltid är det när man är less.
Till slut har man nästan gått vilse.

Och soligt och fint är det och jag går ner till havet och med mig har jag en vit plastbytta och tanken är att fylla på förrådet av björnbär.

Nu märks det tydligt att människor har upptäckt allt detta goda .., jag får gå en bra bit innan jag hittar snår där det finns mogna bär.

Ju snårigare till, desto fler bär förstås .., och jag river mig på händerna och det blöder från långfingret (ett blad får bli plåster) och överallt - på händerna och armarna - fastnar små, små taggar som visserligen är lätta att dra ut, men ändå, ååå, det är kämpigt!

Och luften är fylld av ettriga flygfän och man viftar och har sig och halkar omkring på hästlortar och i vänsterhanden har man byttan som tyngs allt mer, men man ger sig inte .., nej, längre och längre bort går man och till sist orkar man helt inte mera, man är döless på allt vad björnbär heter och fingrarna är blåröda och det blöder på ena foten, där sitter en rejäl tagg och väntar på att bli bortplockad!

Då vänder man om och går hemåt.

Och längs lilla vägen vid havet möter man fem islandshästar och man ser fåglar som flyger av och an och en kaja som sitter alldeles stilla och pickar på nånting från marken och kajan håller koll på madamen som vandrar och säkert ser så trött ut .., och man möter två män och en kvinna och en av männen bär en systemkamera och den andre ett fiskespö och alla tre hälsar och då är jag nästan hemma.

Byttan är fylld till brädden.

Ja, ja.

Det känns bra.

Igårmorse ...



... upptäckte jag att en den ergonomiska kudden, den stod liksom rakt upp i luften, lutad mot pensionatsvärdens huvud.

Men hur hade nu detta gått till?

Jo, det visade sig att den arme pv inte hade fått sova, då damen i hans närhet hade fört sådant oväsen, så till slut lutade han kudden mot sitt ena öra, för att kanske dämpa oljudet något.

Jaså, på det viset?

Så i natt har damen som fört sånt oväsen, huserat i det som en gång var Hildas rum.

"Men så kan du väl inte göra ..., vi är ju s a m b o s!" utbrast pensionatsvärden förfärat, när det var dags för sänggående.

Jodå, det kan man visst göra.

Blir det klagomål på sällskapet, då får man allt ligga ensam och trååååååna.

Absolut.

Och förresten var det rätt skönt med enkelrum.

Vill jag bara meddela.

Måndagsfönstret ...



... finns i Borgeby kyrka.

Och den flitiga lundafarmor höll i fönsterhåven.

söndag 22 augusti 2010

Kl. 17.15 ...



Nu har han vänt stolen.
Solen bakom ryggen.



Hmmmm.



Men nu är den nog snart slut.

Och vilken underbar högerhand.

Klockan 16.45



Middagen avklarad .., bordet avdukat.

"Läs du .., jag tar hand om disken ..", säger jag till pv.

Så det gör han.

Läser.

På solvarma trägolvet ligger pElle och sover.

På katters vis har han hittat en solstrimma att ha som bädd.

Aldrig mer än en halvmeter ifrån oss är han, pElle.



Och pv .., har sextio sidor kvar.