... upptäckte jag att en den ergonomiska kudden, den stod liksom rakt upp i luften, lutad mot pensionatsvärdens huvud.
Men hur hade nu detta gått till?
Jo, det visade sig att den arme pv inte hade fått sova, då damen i hans närhet hade fört sådant oväsen, så till slut lutade han kudden mot sitt ena öra, för att kanske dämpa oljudet något.
Jaså, på det viset?
Så i natt har damen som fört sånt oväsen, huserat i det som en gång var Hildas rum.
"Men så kan du väl inte göra ..., vi är ju s a m b o s!" utbrast pensionatsvärden förfärat, när det var dags för sänggående.
Jodå, det kan man visst göra.
Blir det klagomål på sällskapet, då får man allt ligga ensam och trååååååna.
Absolut.
Och förresten var det rätt skönt med enkelrum.
Vill jag bara meddela.
12 kommentarer:
Skilda sovrum är rätt skönt ibland men öronproppar är också bra - och alla som säger att det iiiinte gåååår för det är obekvämt och konstigt att höra sina egna sväljningar har bara att vänja sig en liten stund;-)
Fniss!
P.g.a. mina sömnproblem så har vi haft skilda sovrum i många år nu.
Det var helt enkelt den bästa och mest logiska lösningen för oss båda.
Den ene blir störd och den andre tycker det är tråkigt att vara den som stör. Ohållbart i längden.
Nu sussar maken så gott i eget sovrum och jag...ja jag kan ligga och vända och vrida hur mycket jag vill/behöver.
Ibland fylls jag av stor längtan efter försvunnen fornstora dagars utmärkta sömn - det var tider det!
När den "eviga sömnen" kommer då får jag väl sova så det räcker, kan jag tänka.
Men visst låter det väl hemskt när man säger/skriver så.?
Nej - det är bara till att träna på acceptansen/medvetna närvaron åter igen. ;)
Tack för titt-in hos mig och glada tillrop!
Varma morgonhälsningar från "landet Västergötland"!
Vi har skilda sovrum sedan många år och vi trivs bra ihop ändå ;) Förstår mig inte på alla par som tjurar vidare i samma sovrum, trots att de blir störda av sin partners snarkande eller vridningar. Man kan väl umgås ändå;) Nej, bättre att få sova ostört än att hålla fast vid tt man måste sova tillsammans.
cruella, S o F och Eva: jag har i många år, som gift, förespråkat skilda sovrum, men då var det ju nån annan som "förde oväsen" ,-)
Jag tycker att det är helt idealiskt, allra helst som ju - i alla fall som det är just nu - pv ska upp vid kvart över fem, halv sex och själv kan jag ligga kvar i sängen.
Man kan som sagt umgås alldeles ypperligt ändå!!!/Babsan
Jar drar tydligen också timmerstockar, så Håkan sover med öronproppar ;) Tur att det inte är tvärtom, jag skulle hata att ha saker i öronen.
;)
Ja, det är ett evigt bekymmer - naturen borde fixa så att timmerstocksmänniskor blir kära i varann och de tysta i varann!
Fast det vore ju tråkigt i ert fall...
Varannan natt i eget rum kanske blir bra? Så hinner man tråna precis lagom?
Babsan, Christina och Annika: för mig är det inga som helst problem att sova i ett annat rum, vi har ju friska ben, bevars ,-))
Och på helgerna, när han är fri och inte behöver sova sååå mycket, kan jag kanske hälsa på.
Kanske ,-))
(Och jag håller med dig Christina, jag kan ABSOLUT inte ha öronproppar, om det vore tvärtom, jag tycker det är avskyvärt!)
Jag sover med en som drar rejäla timmerstockar hela natten, men det verkar som jag har vant mig och inte lider så mycket av det längre. Hellre ligger jag och lyssnar på honom och puttar på honom när det är för illa än att behöva ligga ensam. Det är ju så mysigt att sova tillsammans.
Anna-Lena: ... men jag smög in till honom vid femtiden .., tog ut lösgommen (läs: bettskenan) och kröp ner i dubbelsängen .-)
Det uppskattade han säkert!!
Anna-Lena: haha .. ja, jag tror inte han märkte att jag kom ,-)
Skicka en kommentar