Nu ska det bakas ...

... tårtbotten!

Just det.

Och ....

... efter frukosten, är det dags att vila middag.

pelle i loppisfåtöljen.



sigge nilsson i tv-rummet.

Nästgårds ...

... finns bondgården där man köpa färska ägg

Ett flak kostar 45 kronor.

Där finns också honung från Ugglarps bigård, alldeles här i närheten.

På baksidan av flaskan kan man läsa att honungen slungades den 15:e juli.

Det är väl det som kallas för närproducerat.

(Och Gunnar i Jämtland, ja, jag vet att det kanske är mera hälsosamt med icke-flytande honung, men till naturell yoghurt är det ljuvligt smarrigt med den här varianten ..-)

Mirakel ...

Om man har vuxit upp i det som på väderleksrapporten kallas för "norra norrlands inland och fjälltrakter" ., då är det faktiskt närapå som ett mirakel, detta att man kan gå och norpa sig några druvor direkt från plantan.

Hur dom smakar?

Njaaa, lite sura.

Men vänta bara.

All denna längtan ...

Det behövs inte mycket för att hjärtat ska bli glatt.

Längtansglatt.

På lördag ska jag nämligen ta bilen och först åka till Harplinge på stor Lionsloppis .., därefter susar jag söderut, till Ystad (och när jag skriver "Ystad", så ler jag stort ...) och jag ska göra ett besök hos Åbergs Trädgård och köpa färskt bröd från Söderberg & Sara .., och titta in i affären och se om allt är sig likt och på hemvägen blir det Ikea i Helsingborg.
(pv har kör-grejs hela dagen).

Och nästa helg, då åker vi till Blekinge, till pv:s bäste kompis och hans fru, som har stuga nära havet.

Kräftor står på menyn.

Och idag .,. en tur till bondgården för att köpa ett flak ägg och en burk honung från bin som kanske har flugit omkring bland fruktträden här på gården och sedan in till stan och handla present till morgondagens födelsedagsbarn.

Det finns två av dem.

Min störstasyster är den ena, pv den andra.

Och solen flödar och Lisa Nilsson sjunger vackert för mig.

Förklaring ...

Och lite text vore kanske inte så dumt?

Så där som att man berättar att det är vännen Ulrika allt uti Norrbotten, som har varit framme med fönsterhåven.

Ett bonusfönster ..

Förmiddag i landet Halland ...

Och allt är precis som vanligt.

sigge nilsson äter först .., och pElle .., han suckar och väntar på sin tur.

I bilen ....


vättern till höger om oss

pensionatsvärden tittar på segelbåtar och på vattnet och hur vinden blåser

själv håller jag koll på förbipasserande bilars registreringsskyltar

"titta, där står det UPP!" det har jag aldrig sett förut ., utbrister jag

och han ser reklamskyltar om kaminer

och jag såna som lockar med mat

olikheter berikar

och syns väldigt tydligt

under en biltur

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Strosade runt i Industrisamhället i Norrköping och fick syn på det här.

I samma ögonblick jag fick se det kom jag att tänka på dig, så här kommer det.

Det fanns fler men dom kommer när jag sorterat lite bland bilderna.

Ha det gott.

Christer."

Måndagkväll ...

Gräsklippning i Steninge.

En och en halv timme kanske.

Svett som rinner.

pv räfsar, jag klipper.

Sen kör vi ner till havet och en av oss tar ett dopp.

Svalt vatten mot pannan.

M a g i s k t.

Den här krabaten ...

... mötte jag i tvättstugan.

Det blev till att hämta sop och sopskyffel och försöka få upp den på skyffeln, vilket inte var det enklaste, för herr Spindel visade sig vara oerhört lätt på foten.

Och rask.

Till sist fick jag fatt i honom.

Föste honom upp på skyffeln, såg noga till så han inte skulle trilla av och hamna på mina fötter .., och till sist tippade jag honom i rabatten.

Och jag kan lova er att det var en s t o r spindel.

(Någon som vet vad det är för sort ...? Eller art?)

Nån slags magisk förmåga ...


På lördagförmiddag säger äldsta dottern att det blir middag vid halvfem.

"Vad blir det för nånting ...?" undrar jag.

Kanske nåt med kyckling ..? svarar dottern svävande.

Först ska hon iväg och titta på två fotbollsmatcher; det är Emil som ska spela.

"Men vi är ju många .., hur ska du hinna med allt ..?" frågar jag igen.

"Det är lugnt .., ingen fara!" svarar hon.

Vid halv-sextiden på kvällen, när jag har återvänt från vernissagebesöket på Söder, är middagen i full gång.

Vi är sjutton personer allt som allt, sju barn och tio vuxna.

Maten är delikat: ugnsstekta och fyllda kycklingfiléer, därtill pasta och en alldeles ljuvlig sallad!

Och efterrätt med vispad grädde.

"Men hur hann du med allt ..?" frågar jag häpet.

Jag, som vill ha kontroll ..., och blir orolig att missa nånting om där är tio matgäster runt matbordet!

Skulle vi vara sjutton, hade jag garanterat börjat planera dagen innan!

Eller två dagar innan.

Minst.

Och kanske hade jag drabbats av migrän också och stått på knä och kräkts i badrummet timmarna innan maten skulle serveras.

Men hon, den äldsta, hinner a l l t i d.

Det måste vara en slags magisk förmåga, jo, så är det.

Någon fler som har fått den?

Gåvan?

Och detta bjöds vi på.

Gammalt och nytt ...

På väg till Emils fotbollsmatch passerar vi villaområden i Bollstanäs.

Överallt tycks hus växa upp likt svampar ur jorden!

Det är rena huller-om-buller-stilen .., där är hus som påminner om fågelholkar (pyttesmå fönster, inget för mig ...) och där är hus med pelare och se där .., där är ett alldeles vanligt litet hus!

Och Volvon parkerad utanför.


Stackars brevlådorna.
Så ensamt att stå där.
Tur att dom är två.

På andra sidan gatan råder byggboom.

Och jag ser minst ett hus med liggande panel.
(Inte dessa.)

Fortfarande tycker jag att det är ursnyggt.

Åskådliggörande....


Till pensionatsvärden: drack du O´boy igårkväll ...?

Och kalasade på en Plopp i närheten av Jönköping?

Ååå, detta är hur intressant som helst!

Och hemskt.

På agendan ....


klippa gräset

dammsuga

baka bröd

läsa Göteborgs Posten .., DN (tack Maria!) och Hallands Nyheter = lycka!

hänga tvätt

och solen strålar och himlen är blå

För mycket ...

Om man bor på landet och största delen av dagarna går omkring och småpratar, antingen med sig själv eller med två katter, då är det såklart inte alls konstigt att man, under ett besök i en stor stad, - Stockholm i det här fallet -, känner att det kan bli lite för mycket.

Så när jag sitter tillbakalutad på pendeltåget från Centralen till Rotebro, då studsar alla runtomkringorden mot huvudet och själen .., så där så jag nästan får blunda.

Bakom mig sitter en pratglad man från South Carolina i USA .., (med en röst som får håret på armarna att resa sig ..., han låter som Clint Eastwood ..) och mitt emot mig en trött mamma som ser ut att ha vuxit upp i Kina och intill sig har hon sin familj.
Hela familjen är finklädda.

Och jag tar upp min kamera .., riktar den mot ingenting och ..., bara lyssnar.

Dagens fönster ...

... finns i självaste hufvudstaden.

I Stockholm.

En lycklig man ...

"Ååå, så kul! Nu kan vi lägga ut nät eller åka ut och pilka torsk!" säger pv lyriskt.

Den här båten, en Askeladden, kan man minsann segla också.

Där finns såväl mast som liten motor.

Tur det.

Tänker jag.

Emil, 11 år.

På lördagkväll sitter jag i soffan och borstar först Emmas långa, tjocka hår i säkert trettio minuter och jag draaaar det hårdaste jag kan, för det är det bästa hon vet (och jag vet ...) och sen blir det Emils tur .., men då ryggmassage.

Emils rygg är varm och alldeles len.

Åååå, sicken lycka för en mormor.

Här sitter Emil och väntar på att bli skjutsad till fotbollsmatchen på lördagförmiddag.



På en bänk i hallen ligger en skrivbok från förra terminen.

En bok där det ska recenseras böcker.

Förr gav jag alltid Emil och Emma böcker i födelsedagspresent eller julklapp, men till slut sade Emil ifrån.

"Nej mormor, inga mer böcker!!"

Då förstår man ju.



Vad fjärdeklassaren Emil gillade i boken om Ivanhoe, det var att det var krig.

Och varför det då?

Jo, det var "mer krig och mindre snack" i handlingen.



Och i en annan bok, där ogillade han att det var så mycket snack ....

I en tredje hade några klasskamrater diskuterat samma bok och det var många nej på Emils svar.



Det undgår inte frökens ögon och hon som är mormor känner hur varmt det blir i hjärtat.

Stockholmsbilder ...

Bleckhornsgränd 9 på Söder.

Inget ställe att bo på om man har problem med sina knän.

Men underbart för övrigt.

Och där ligger galleriet där Sven har utställning.

Bor du i Stockholm kan du titta in där hela veckan.



Underbart vilsamma akvareller med vintriga motiv från Porsön i Luleå.

Vardagsbilder.

Radhus .., några husvagnar .., en garagelänga.

Den som har skuttat omkring bland orden på Svens blogg, känner igen sig.

Han är liksom inte den som använder sig av överordsströaren.

En litet häfte med de utställda bilderna, plus texter författade av Svens son Anders, finns att köpa.

Så här bland annat, skriver sonen.

"Man får frågan hela tiden.
Jag kommer från Luleå ... men bor i Göteborg. Det är mitt svar.
Om man ska vara noggrann så kommer jag från Porsön i Luleå men bor på Hisingen i Göteborg.
-------
Mina föräldrar kom till Porsön, och jag lämnade.
Och det är denna flytt som väcker den återkommande frågan.
Det är en bra fråga, socialt kompetent och klädsamt artig, det kan jag tillstå, det är inget fel på den.
Hur kommer det sig att du bor på Hisingen i Göteborg, blir följdfrågan."

Eller så här:

"En konstant strävan bortåt är inte bara förbannat tröttsam, utan stört omöjlig. Det går inte att fly. På ett eller annat plan blir man ändå kvar. Vi borde därför försöka vända blicken, och se åt stagnationen till, det är ju stagnationen som står för trygghet och kontinuitet, var finns den?
Svaret är enkelt: Överallt.
Vi har den redan i oss, vi behöver bara se till uppskatta den mer.
Omfamna den."



Konstnärens vänstra hand.
Om jag minns rätt är han Vädur.


Ja, just den läkaren bar förstås inte kostym.

Hela Stockholm översvämmas av hjärtläkare, ja, där är tydligen en kongress av det större formatet och var man än går, så ser man män med gröna väskor och en namnskylt dinglandes runt halsen.

Jag, som tillhör den barnsligas skara, har god lust att ta mig åt hjärttrakten och ropa "heeelp!", ja, liksom för att se hur många av de, oftast elegant kostymklädda doktorerna, som skrider till undsättning.

Fast dom är ju förstås lediga och har inte tid med sånt.

Och jag ser nog hur många av dem stirrar hänfört på blonda tonårsflickor med decimeterkorta kjolar.

Jominsann.



På Söder.
En slags konst på ett stuprör.



Och en annan slags utsmyckning.



Nej, krukan med Basilika fick stå kvar, men idén var påhittig, tycker jag.

Jag vet en mig närstående man som nog gärna hade tackat och tagit emot.



"Och där är Operan!" säger Rexxie och pekar med hela armen.

Rexxie är som ni förstår operafantast.



"Och där bor Fredrik och Filippa!" säger den frusna Annika och visar med vänsterhanden.

Dagens fönster ...

... finns i det lilla - men sååå vackra - galleriet på Söder.

Och mannen på bilden, det är ingen annan än herr Promenader och Utflykter, som står där och tittar på sina alster.

Halva dagen ....

... har jag tillbringat dels på pendeltåg, därefter taxi .., så i ett galleri på Söder .., och efteråt ett café - även det på Söder - och så promenad i solskenet till centralen och tåg till Rotebro .., därefter en halvtimmes väntan på buss och sist av allt: tillsammansmiddag med äldsta dotterns familj, hennes svärföräldrar och svägerskan med man och två småttingar, samt goda vänner med tre barn.

Mycket mat och efterrätt.

Och så har jag borstat Emmas hår i säkert en halvtimme och sedan masserat Emils rygg lika länge.

Alltså lägger jag in dagens bilder i morgon, för åååå, så trött är jag!


Här var det.
Dit, ja, från Centralen, alltså, åkte jag med en taxichaufför från forna Jugoslavien.
Fyrtiosex år, tvåbarnsfar.
På den där skalan hur bra han trivdes med sitt arbete, svarade han "fem".

Men låt mig säga en sak: bloggaren "Promenader och Utflykter", ni vet, Sven från Luleå som gör så härliga små filmer och skriver så filurigt .., vilken trevlig människa det visade sig vara!

Och vilken rar fru han har!

Och vilken glad bror, från Husum i Ångermanland!

Och vilken begåvad son denne Sven har; jag har nämligen läst hans texter i lilla häftet "Efter arton" (där även Svens akvarellbilder finns med) som man kunde köpa i galleriet där på Söder!

Och som grädde på moset blev det sist av allt fika tillsammans med Rexxie och Annika och så allt pratet, den underbara maten och vinet .., ja, här hemma ikväll.

Utanför huset här står båten .., ni kan tro att pv är glad och lycklig, men trött.

Nu s t u p a r jag i säng!
(Alla de övriga har redan gjort natt ...).

Vimmelbilder från galleriet kommer i morgon!

Tack allesammans för trevligt sällskap idag.

Ps. Vet ni, att i Stockholm finns just nu tjugofem tusen (tjugofem TUSEN!) hjärtläkare från hela världen (nån kongress ...) och jag lovar att jag såg åtminstone tjugotretusen av dem idag! Alla går omkring med en slags grön väska (kanske en defibrillator, tänkte jag och looog) och så namnskylt i kedja på bröstet. Inte ett hotellrum finns att uppbringa i hufvudstaden i helgen, berättade taxichauffören, som hade en kund som försökt med detta .., det närmaste fanns i Västerås! Ds.

Inga tofflor här inte ...

Drottninggatan Stockholm, lördageftermiddag.

Där går jag med mina Birkenstock och mår väl hur bra som helst, men särskilt elegant är man ju inte.

Och så ser jag tre söta töser som står där en bit ifrån, så jag frågar om jag får ta en bild av deras, sååå mycket tjusigare skodon?

Jadå, det går hur bra som helst.

Amanda, Felicia och Magda heter flickorna.

Femton år är dom.

Och tack för att ni lät mig fotografera!

Vid frukosten ...

Fotbollsmatch ..

Nelly, som är hos sin moster under tiden matte och husse lögar sig i Medelhavets böljor, får följa med till Bollstanäs fotbollsplan, ja, det är där som Emils lag ska spela match mot pojkar från Bromsten.

Domare är en ung kille i 16-17-årsåldern och när jag får höra att han, innan matchen, talar om för killarna att får han höra svordomar och andra fula ord, ja, då blir det varning direkt, då vill jag utbringa ett fyrfaldigt leve för honom.

BSK vinner matchen med 3-0.

Och Nelly, hon får gå på promenad med pv som tar henne till Norrviken där hon får plaska omkring i vattnet en stund.


Före matchen.

Djup koncentration.

Eller möjligen tecknat på tv.

Lördagmorgon ...

Frukost vid köksbordet och Emil har gjort sig klar för fotbollsmatch.

Start klockan 10.00

Emils mormor som är jag, berättar om hur bin fungerar, ja, det är ju Gunnar i Jämtland som har lärt oss och nu får Emil veta, vare sig han vill eller inte.

Solen flödar.

Det ser ut att bli en underbart fin dag.

Och Rexxie, jag gissar att jag är vid galleriet vid tvåtiden, problemet är att pv ska ha min mobil - hans är hemma -, men senast två är jag där!

Lördagsfönstret ...

... finns i Skåne, närmare bestämt i Höörs kyrka.

Fönsterfångerska var madamen med det fenomenala minnet .., nämligen Cecilia N.

(Snälla Cecilia, kan du inte skriva in din länkadress i en kommentar!)

Ett kvällsfönster från ...

Alma Lööv konstmuseum söder om Sunne i Värmland.

Så här skriver fönsterfångerskan.

"Ett mycket speciellt ställe och kanske inte ett museum egentligen.

Stämmer bättre att beskriva som ett ställe med spännande konst, installationer och allt sånt där.

Mycket svårt att beskriva, men ett ställe jag så varmt önskar skulle öppna igen, så fler kunde få åka dit och njuta.

Det här lite spöklika fönstret fångade jag där.

Turtlan."

Och ...

E4:an från Ljungby och norrut.
Bara tall och mera tall.
Men i Östergötland dyker alla dom röda husen upp.
Och kossor och hästar och mängder med får.

... resan norrut går som bäst!

Först en sväng förbi pv:s storebror på landet utanför Ljungby, där det lånas släpvagn och därefter raka spåret mot Jönköping och så, vid tiotiden, är vi framme i Väsby.

I soffan sitter en alldeles kritvit-hårig Emil, där är Emma och hennes kompis och så far i huset.

Dr Böhlander är ute med arbetskamraterna på after work.

Och lilla Nelly är mycket keligare när inte husse och matte är i närheten, åå, nu får man minsann klia och pussa henne och just nu ligger hon tätt intill pv i soffan.

I morgon blir det så båtinspektion för herr Seglaren .., och själv ska jag ta buss och pendeltåg in till stan och gå på vernissage, jominsann och tänk, att rexxie kommer också och kanske någon fler?

Hur roligt som helst ska det bli!

Fredag ...

Nyputsade fönster.
Vindstilla.
Absolut vindstilla.

Och jag putsar fönster .., skriver inköpslista .., telefonsurrar .., plockar bort lite .., dammsuger golven .., upptäcker pelargonieblommor lite här och var, mest bakom soffan .., och lyssnar till detta.



Snälla grannarna lovar att titta till sigge nilsson och pElle.

Då och nu ...

En 4-årig bloggmadame.
Ännu lyckligt ovetande om vad som komma skulle.

I småskolan hade vi Hedvig som fröken.

Hedvig var en barsk kvinna, som lika gärna hade kunnat söka tjänst som officer inom försvarsmakten.

När jag i ämnet välskrivning skrev ordet honom som "honon", med n på slutet, fick jag ställa mig på en stol och inför alla klasskamraterna skriva h o n o m femtio gånger på svarta tavlan.

Men kanske var jag dyslektiker på nåt vis, för det blev ändå honon med n och nu blev det femtio gånger till ..., och så småningom ytterligare femtio gånger.

Hundrafemtio honon på tavlan och det doftade krita och jag ville kräkas.

Och jag minns att den snälla Annika Johansson knackade på fönstret till klassrummet där jag i ensamhet , stod och skrev alla honon-orden ..., och hon pekade och ville visa att det blev fel igen ..., men jag trodde henne inte.

För mig stod det honom.

Hedvig var en sån som smällde med pinnen mot bänken, och skamvrå-bestraffning hörde till ordningen, där brukade Dan eller Johnny hamna.

Och hade vi räkning på schemat (det hette inte matematik på den tiden), kunde jag sudda sönder bladet i räkneboken, i skräck för att visa upp ett felaktigt svar.

Hur väl minns jag inte klasskamraten som stod uppflugen på en stol i klassrummet och jag minns kisset som rann nerför hennes ben ..., och skräcken för frökens ilska.



Allt det där tänkte jag på, när jag, alldeles nyss, klistrade igen kuvertet till Handels A-kassa i Östersund.

En sån där känsla av att "tänk, om jag har gjort fel!" kom seglande över mig.

Rädslan att bli uppläxad.

Dumgjord.

Och ändå - en markant skillnad -.

När jag hade klistrat dit frimärket, tänkte jag .., ja, ja, det är inte hela världen .., det ordnar sig.

Och så fyllde jag kaffe i älsklingskoppen .., ställde mig vid fönstret och tittade ut.

Fredagsfönstret ...

... kommer även det från Norrbotten

Det är Guy som har varit framme med fönsterhåven och det tackar man för.

Hälsning från Grekland ...

Mellanbarnet.
Hon som aldrig kunde sova borta.
Alltid fick vi hämta hem henne!
Från Betsele, från moster och kusinen i Luleå och från ridlägret i Bohuslän.
Nu är hon trettiofyra och det mesta är sig likt.
Hon längtar hem.

"Ååå, pussa lilla råttan!
(Nelly, som är hos Dr Böhlander och som vi kommer att träffa i morgonkväll).

Hon verkar dock ha det grymt bra hos Maria.

Idag har hon varit på utflykt och fått äta hamburgare som hon fått smaka av alla barn :)

Hon vill nog aldrig komma hem igen!

Rhodos, är fasiken i mig riktigt bra.

Men såklart är inget bättre än hemma.

1 och 1/2 dag räcker gott.

Nu är jag redo att åka hem igen.

Jag är sannerligen en sann och äkta vagabond - NOT!

Har dock en vecka kvar.

Nåja, tur jag har det bästa sällskapet.

Kram."

Jaha .. nu vet man ...

Inte är detta en gräshoppa inte!
(Den som kröp in i min blusärm i dag ...).

Inte en syrsa, heller.

Nej, madamen i Västergötland som är så fenomenal på djur och natur, hon kom med en diskret liten vink på facebook.

"Hjälpte du vårtbitaren loss ur sanden?" skrev hon.

Såg ni?

V å r t b i t a r e.

Var det.

Inte gräshoppa.

På mottagningen ...

Ja, någon stjärna i skolan har jag aldrig påstått mig vara.
Men 1981 var jag en liten stjärna.

Det är tjugoåtta år sedan jag gick den där vårdbiträdesutbildningen.

Som en evighet sedan.

Och herr pv har minsann inte hyst så stor tilltro till mina vårdkunskaper, nej, jag fick inte ens ta mig en titt i hans öga, då, när han hade det som värst i fjolvintras.

Men sen .., till min förvåning, tillät han mig att plocka bort några suturer på ryggen, från ett bortopererat födelsemärke.

Och ser man på ..., nu, medan Mona Sahlin intervjuas i tv, frågar han om jag kan ta bort suturerna efter blindtarmsoperationen.

"Javisst, inga problem!" säger jag och går för att leta efter nagelsaxen.

Den hittar jag inte, det är en dålig sköterskemottagning det här, ingen ordning och reda alls, så jag hämtar husets näst minsta sax och säger att jag ska göra ett försök.

Och så får patienten fick lägga sig raklång på soffan Ektorp.

"Ligg still nu!" säger jag myndigt, så där som sköterskor brukar göra.

Och patienten, iklädd blå kalsonger vars resår nästan försvunnit, ligger stilla och blundar.

Det är inte långt ifrån att han ser förskräckt ut.

"Ja, ja .,. ta det lugnt nu .., det här ska nog ordna sig ...!" säger jag tröstande.

Och så börjar jag att klippa.

Det är åtta suturer som ska tas bort.

Lirka in saxen under tråden ..., klipp-klipp, men inte på knuten .., (saxen är slö) ... och så: dra ut hela tråden!

Vips, bara!

Det går hur bra som helst, frånsett dom två yttersta, som sitter lite snävt till, men det går bra ändå.

"Så där ja, nu är det klart .., nu kan du gå och duscha!" säger jag myndigt.

Och patienten ler och suckar lyckligt.

Hälsar Syster Nilsson.

Elva år ...

... och ingen lillkille, längre.

Skillnader ...

Igår.



Idag.

Bilderna är klickbara.

Sannerligen en insikt ...

Att fylla i kassakort för arbetslöshetsersättning, det är ett heltidsjobb det.

Kan jag lova er.

Så här står det längst ner på papperet.

"LÄMNAR DU FELAKTIGA UPPGIFTER RISKERAR DU ...

... att bli återbetalningsskyldig för felaktigt utbetald ersättning

... att uteslutas ur a-kassan eller frånerkännas ersättningsrätt

... att polisanmälas för bidragsbrott

Och har man inte tidigare haft anlag för psykiska sammanbrott .., kan man nog få det, ja, innan man har fyllt i detta på rätt sätt.

Hälsar en något kallsvettig madame.