En 4-årig bloggmadame.
Ännu lyckligt ovetande om vad som komma skulle.
I småskolan hade vi Hedvig som fröken.
Hedvig var en barsk kvinna, som lika gärna hade kunnat söka tjänst som officer inom försvarsmakten.
När jag i ämnet välskrivning skrev ordet honom som "honon", med n på slutet, fick jag ställa mig på en stol och inför alla klasskamraterna skriva h o n o m femtio gånger på svarta tavlan.
Men kanske var jag dyslektiker på nåt vis, för det blev ändå honon med n och nu blev det femtio gånger till ..., och så småningom ytterligare femtio gånger.
Hundrafemtio honon på tavlan och det doftade krita och jag ville kräkas.
Och jag minns att den snälla Annika Johansson knackade på fönstret till klassrummet där jag i ensamhet , stod och skrev alla honon-orden ..., och hon pekade och ville visa att det blev fel igen ..., men jag trodde henne inte.
För mig stod det honom.
Hedvig var en sån som smällde med pinnen mot bänken, och skamvrå-bestraffning hörde till ordningen, där brukade Dan eller Johnny hamna.
Och hade vi räkning på schemat (det hette inte matematik på den tiden), kunde jag sudda sönder bladet i räkneboken, i skräck för att visa upp ett felaktigt svar.
Hur väl minns jag inte klasskamraten som stod uppflugen på en stol i klassrummet och jag minns kisset som rann nerför hennes ben ..., och skräcken för frökens ilska.
Allt det där tänkte jag på, när jag, alldeles nyss, klistrade igen kuvertet till Handels A-kassa i Östersund.
En sån där känsla av att "tänk, om jag har gjort fel!" kom seglande över mig.
Rädslan att bli uppläxad.
Dumgjord.
Och ändå - en markant skillnad -.
När jag hade klistrat dit frimärket, tänkte jag .., ja, ja, det är inte hela världen .., det ordnar sig.
Och så fyllde jag kaffe i älsklingskoppen .., ställde mig vid fönstret och tittade ut.
13 kommentarer:
Usch så hemskt! Du fick i alla fall en fin handstil!
Ååå, Rexxie! Du är för härlig .-)
Ja, det är konstigt att man inte har legat på divanen hos nån kurator ...
Hur blir det .., kommer du till vernissagen ,-))
Fy så obehagligt!
Tänk, vi hade Hedvig som namnalternativ, det går bort nu!
Ja, jag funderar på det! Frågan är bara hur vi skall få dit ab...
Rexxie: det är ju det enklaste av allt, hon bor ju i stan! Säg att vi är där vid ettiden?
Ska ni på vernissage? Åh, jag vill också!
Absolut! Har du kvar samma mobilnummer fortfarande (som slutar på 56) utifall att jag blir sen eller något annat?
Hon kom nog från samma seminarium som min helvetesupplevelse i första klass, frk Ingrid Amén. Hon var barnlös och karllös (är jag förvånad?) och död sen många år så hon googlar sig inte hit.
Som väl var - just i detta avseende - flyttade vi ofta, så i tvåan fick jag världens snällaste fröken, Gun Rosengren/kvist/berg i Malmö.
För min del skiter jag i fönstertvätt - köper nya i stället...
Det finns ganska många sånna lärare. Jag kan verkligen inte förstå varför de lockats till yrket ...
Huga vilken upplevelse... Du är tyvärr inte den enda som jag hört berätta om liknande saker. Allt var inte bättre förr, det är helt klart.
Oh, att tänka att det inte är hela världen, det skulle jag nog behöva öva på.
Men tänk så mycket som har hänt i skolan! Jag undrar just hur hon skulle uppleva ett besök i skolan idag, fröken Hedvig, som förmodligen gjorde sitt allra bästa för att få ordning på sina elever :)
Rexxie: nej, nytt nummer.
0734 144 974 ,-)
Mossfolk, Ingela och Bloggblad: Hedvig gjorde nog sitt bästa, men var tyvärr helt olämplig som lärare i grundskolan. Och hon var ju inte ALLTID arg, men vi som var hariga av oss .., vi fick nog ont i magen mer än en gång.
rexxie: sms:a mig så jag har ditt .., jag ska kanske titta på emils hemmamatch kl. 10.00, så det kan bli jag som är lite sen .-)
Skicka en kommentar