söndag 10 oktober 2010

Morgon i landet Halland ....



















... och himlen är blå, fåglarna kvittrar och i postlådan ligger Göteborgs Posten och väntar.

Pensionatsvärden är grå i ansiktet, sängliggande, men förhållandevis pigg.

I alla fall piggare än igårkväll.


och tänk, att man kan älska en ytterkruka!

Nu kokas fisk till sigge nilsson och pElle ... och över matbordet strålar morgonsolen.


vitlök ger mig sömnproblem, när klockan är 03.00 har jag ännu inte somnat.

Och jag läser vidare om Norma Jean Baker, ja, halva natten blir jag liggande på soffan Ektorp och vänder blad efter blad efter blad och det är inte långt ifrån att jag mår illa - att följa med på den här livsresan är som att ta sig upp på bergets högsta topp och sedan upptäcka att där inte finns någon väg tillbaka - och inte behöver man smygtitta i slutet heller, för det vet man ju redan hur det blir.

Att fortsätta att läsa blir ångestfyllt.

Man vill ropa "stopp!"

Just nu ska jag börja läsa på sidan 445.
Så här lyder första raderna.

"Jag vill gå ut med henne."
Den före detta idrottsmannen var nästan fyrtio. Det var många år sedan han svingade sitt sista slagträ i en stor baseballmatcfh, gjorde sitt sista frilopp och log blygt blygt då sjuttiofemtusen beundrare jublade."


Det är alltså detta som ska hända.

Och snart är Norma Jean uppe på toppen av berget och man vill man ropa till henne att vända om!

Att gå ner igen.

Ja, mest av allt vill man ändra på slutet.

Dagens fönster ...




















.... finns i Gallejaur, fönsterfångarnas paradis tydligen.

Gallejaur ligger i Norrbotten, inte långt från Arvidsjaur.

lördag 9 oktober 2010

Lördagkväll ...

storebror



Och hemifrånfrämmandet har givit sig av, norrut. 

Själv är jag ute timmavis och kapar grenar från träd som pensionatsvärden har fällt och mellan varven sitter jag på altanen och småpratar med pElle.

pv har, sedan igår, varit i mörkaste Småland och hjälpt till med ett sommarstugeprojekt hos sin storebror och kommer hem - totalt däckad - och har hög feber, ja, det nästan ångar om honom!

Vilken tur att jag har renbäddat i sängkammaren, den som i ett huj förvandlas till sjuksal.

Nu väntar sigge nilsson och pElle på nykokt fisk, på rumsbordet står tända ljus  .., och snart ska jag lägga mig på soffan Ektorp och läsa Joyce Carol Oates och känna mig lycklig.

Och så ....

Glädje


... den allra ljuvligaste bild jag vet av "dr Böhlander" .., den när BSK flickor f.-97 vann Gothia Cup, det var i fjol det ..., och så här glada blev mamman och Emma.

Under bilden, som Emma har på sin sida på facebook, står det: "jag älskar dig mamma!"

Det kan jag säga, att mycket hade jag sagt till min mamma när jag var tretton år, men aldrig att jag offentligt hade skrivit nåt sånt.

Och vilken tur att tiderna förändras.

Tur att min mamma fick veta det senare .., ja, att jag älskade henne.

Olikheter ...

"Man får försöka att se glad ut".


Yngsta dottern, AP, hon som i motsats till sin mamma tycker att det är en utmaning och himla roligt att gå på anställningsintervju .., har idag tävlat med sin häst.

Så här glad ser man ut då själva tävlingsmomentet är överståndet.

"Men jag borde ha sett mer sammanbiten ut ...", skriver hon i en kommentar.

Då förstår man hur det har gått.

Och visst är Taurus en riktigt tjusig häst med mycket power!

Och visst ser hon lycklig ut, ryttarinnan?

Jag tror att det är storasyster, dr Böhlander, som varit fotograf.

Hemtamt ...

Anitha - Oxe -, som alltid ser frusen ut.

Lammstek och gratäng och uppvärmda bullar och massor av kaffe, men inte på en gång.
Rött vin
Rökpauser
Prat
Distanskurs
Skratt
Datorelände
Blodtrycksmätning
Kattkel
Fosterföräldrar
Arbetsmiljö
Lugn


Per-Erik 

Huspriser
Gruvan
Ann-Gerdarbete
Rökpaus
Medicinprat
Knäledsplastik
Stelhet
Strålande solsken
Skånesaknad
Little Mike and his sweet soul music band
Nervös dansbandsmusiker
Lugn
Morgontrött

Och så ...



















.... en bild med lite färg i, bara för att man blir glad av den.

I alla fall jag.

Grekiska apelsiner i ett marknadsstånd.

Det är inte det sämsta.

Morgon i landet Halland ....

Gammal inköpslista från Ica i Ystad ...


Och det är en alldeles övermåttan ljuvlig morgon med ett brus av fågekvitter här utanför!

Hemifrångästerna sover ännu .., och Anitha är säkerligen kräkless på min dator, vilken hon ägnade massor av tid åt igår!

Den är segare än segast, men jag har ju vant mig .., det har inte hon.

Till höger om mig ligger ett glasögonfodral som är hennes.

"Hellgrens Optik, Storgatan 10, Arvidsjaur", står det på ovanpå fodralet.

Sånt skapar hemifrånkänsla.

Gårdagkvällen blev annorlunda.

Aldrig annars tittar jag på Idol, men det gör Anitha.

Och nu är jag säkert fast också.

Två gånger ringde jag och röstade, till och med.

Klar favorit hos mig var Arne Weises son.

Men så gillar jag ju smörsång också.

Nu ska jag förbereda frukosten.

Tre lördagsfönster ....

























 ... från Portugal.

Det är förstås den här madamen som har varit framme med fönsterhåven.

fredag 8 oktober 2010

Carl Ludvig Svensson ...




















I ett inlägg längre ner, berättar jag om den här underbara gröna filten som jag köpte på loppis igår.

Men etiketten i ena hörnet på filten, gav mig bryderi.

Och nu kommer bloggerskan, hon med alla underbara bilder, på råd.

Här, tror hon att lösningen finns!

Ååå, tack! säger jag bara.

Ännu mera glädje ...















... ty med posten kommer ännu ett vykort!

Och medan jag - med dagens post i famnen - går uppför den lilla backen, ler jag åt texten.

Jaha ja .., det gula huset på kullen.




"Genom den här ljuvliga nationalparken går tågresan hela vägen till Sheffield ..", skriver en av damerna.
 
Avsändare är två bloggerskor, mor och dotter.

Den här. 

Och den här.
 
Vilken härlig post-dag, det här har blivit!

Ett ljuvligt eftermiddagsfönster ...


















... från den evigt stickande madamen i Arvidsjaur.

I postlådan ...

























... hittar jag ett vykort från en bekant madame.

Barbros vänstra hand.


Hon som egentligen kommer från Piteå, men som bor i Uppsala.

Men se, nu har hon varit på semester i Grekland!

Vem det är?

Babsan, alltså.

Tack slla! säger jag.

Glädje för fyrtio kronor ....


"Ja, jag säger bara det, sicken härlig filt matte har kommit hem med!"

Det är vad jag tror att sigge nilsson tänker.

I timmar har han kurat på soffan Ektorp.

På den gröna filten.

Ännu mera loppis ...




Här är skålen som jag hittade och blev förälskad i!

Perfekt att ha potatis i .., eller sallad.

"Made in Czechoslowakia" står det på undersidan.

Något för Annas man  att vila ögonen på.

Så vitt jag förstår är han tjeck?

Pris: 35 kronor.


Det gröna fatet är skapat av Anja Notini.


Och en hemvävd duk för 5 kronor! 

Underbar!

Loppisfynd ....

filten  
















Alldeles vid infarten till Falkenberg, ligger Röda Korsets lokal "Kupan".

Vilket paradis för oss loppisälskare!

Det är inte bara så att där finns mycket att välja på, allt är dessutom vackert exponerat.

Vid ett bord står en kvinna och dukar så fint .., allt är förstås till försäljning: porslinet, linneduken (där finns mängder med linnedukar som hänger så fint på galgar, allt är manglat eller struket!), ljusstakarna och uppläggningsfaten.
















Och i en hylla trängs riktiga yllefiltar. 

Jag faller pladask och köper den här stora, gröna filten (ljusare på ena sidan).

Priset: 40 kronor!

och titta så fint ...!



märket


Jag har googlat och försökt få fram vad det här märket betyder, men icke, sa nicke.
Någon som vet?

Nisse ...

nisse

Idag har Nils namnsdag.

Grattis pv!

gunnar i vaplan sa...

Grattis från mig (och till mig) också!
Jag heter ju Nils Gunnar enligt folkbokföringen.
Så på alla bankpapper och teliaräkningar står det Nils istället för Gunnar :-)

Londongirl
sa...
GRATTIS till PV och till min älskade bror som jag har i himlen!

Dagens fönster ...

Aningen stramt, ja.



Från Guy i Arvidsjaur kommer dagens bild.

"Kanske aningen för stramt för dig ..?" skriver han.

Nja, det går bra ändå.

Guy är ju en sån estet, så där är det ordning & reda.

Men vackert är det.

Och tjusigt är även detta.

torsdag 7 oktober 2010

Mot sängen ...
















Natten mot idag sov jag oroligt precis hela tiden. 

Vaknade ideligen.

Vände och vred mig.

Tänkte på vad som komma skulle.

Jag hade ren och skär ångest. 

Och jag tänkte att nog är det väl ändå underligt, att vid nästan sextio års ålder, så är man ändå så liten inuti och när man ska på anställningsintervju blir man ännu mindre och kinderna glöder och man tänker ut vad man ska säga och inte glömma att berätta och man vänder och vrider sig där under täcket och öppnar och stänger fönstret och tittar på gröna digitalsiffror som visar 02:15 och 02:45 och så där håller på det mest hela natten.

Efter besöket hos den tilltänkte chefen, efter intervjun som inte är en intervju utan en dialog (ibland en monolog ....) är man illröd om kinderna och flammig om halsen.

Glad och lycklig.

Omtumlad.

Och jag tackar min skapare att man inte är utsedd till minister av något slag.

Då kan man prata om anställningsintervju.

Tänk, telefoner som ringer .., KG Bergström och Agenda och kanske Uppdrag Granskning med Janne Josefsson som står utanför det gula huset och hytter med näven och säger att han minsann har letat upp något från det förflutna, ja, skrev inte du kärleksbrev till en klasskamrat i Lainejaur, se här, vi har dem ..., kan du kommentera dem? ..., och kanske värre säker ändå .., någon räkning som gick till Intrum Justitia men hann bli betald i tid, det hade man säkert fått veta också eller hela Sverige och "elisabet, kan vi få en kommentar!"


En sak är säker: jag hade legat på psyket i Halmstad dagen därpå.

Gud vare lovad att livet är som det är! 

Att man är en vanlig nilsson.

Nu mot sängen - här ska sovas gott -!

Ajöken, sa fröken.

Efteråt ...

Gösta Pehrson


.... kör jag raka spåret till Halmstad och så blir det kaffe hos Sonja och Gösta.

Vi sitter i vardagsrummet med tre meterts takhöjd - minst  - och Nissan där utanför.

Gösta löser korsord.

Vi andra hjälper till efter bästa förmåga.
Innan jag gick till intervjun ...


.. besökte jag Kupans loppis, som drivs av Röda Korset.

Vilken fyndhörna!

Jag köpte en grön ursnygg yllefilt för FYRTIO kronor!

En alldeles bedårande porslinsskål för 35 kronor (tjeckisk) med vacker blå färg!

Plus diverse hemvävda dukar för 5 kronor stycket.

Bilder kommer i morgon.
Så här blev det.

I all hast .., tjänsten visade sig vara enbart frukt,- och grönt och det vet jag sedan förut, att det är helt kört för mig.

I tjugo år totalt har jag arbetat med just den biten och det är mycket tyngre än vad någon människa kan tro .., och hjälpmedel annat än pall-lyft när man lyfter tjugo bananlådor ute på lagret, finns ju inte.

Det finns ingen lyft i själva butiken, där blir det att lyfta från vagnar (eller än värre: från pallar!) till fruktborden och det kan ni ju räkna ut hur tungt det är.

Innan jag åkte ringde jag och pratade med en kund från affären i Ystad - boendes i Lund - numera pensionerad professor i ortopedi, ja, och han fick vara min alldeles egen konsult och jag frågade om han kunde tänka sig att agera bollplank och det kunde han!

Så jag fick berätta och han sade vad han ansåg.

Och väl inne på kontoret sa ägaren (en av dem) till butiken att "det är tungt här .., kanske tyngre än på andra ställen, vi har djupa diskar och det är många lyft osv" och han var ytterst förstående och själv vill jag för mitt liv inte vara en sån som arbetar en vecka och sen sjukskriver mig, nä, aldrig i livet.

Inte en chans.

Och chefen var vänligheten personifierad, ja, det var så mycket värme och vänlighet så jag var illröd om kinderna och alldeles varm efteråt.

Nu har jag anmält mig till vilket arbete som helst i butiken, utom frukt och mejeri, och chefen log och frågade om jag kunde tänka mig att arbeta helger och så .., och jag sa att absolut!

Återstår nu att hoppas att det blir något kassaarbete ledigt vad det lider.

Men det känns bra.

Nu vet jag att jodå, man kan visst få ett arbete fast man snart är femtiosju år och det är inte alls kört!

Jag log mest hela vägen hem.

I väntan på avresa ...




blir det telefonprat

det är före detta arbetskamraten

hon som jag tycker så mycket om

nu har hon precis städat

och sitter i soffan tillsammans med småttingarna

snart ska hon köra till jobbet

barnen - "dom tittar på pippis jul" -, säger hon

och det blir surr om jobbet

och om hur det är

så där rent allmänt

och prat om nyfunnen kärlek
(men inte hennes)

love love love

och en massa glädje

hela tiden

medan vi pratar

jamar sigge nilsson

han vill ha mat

nu!!!

Oreda ...




orosnatt

drömmar hit och dit

vakenperioder

ett täcke som korvar sig

morgonen möter med gråregn och mörker

men kaffet smakar bra
Favorit i repris ...


Ja, jag gör som P1 och SVT- repriserar om och om och om igen -.

Och här kommer den.

Bara för att man blir så glad.

Eller i alla fall jag.
Är du passionerad?


Bra!

Så här, bland annat, skriver Anna i Sheffield.

På Lärarhögskolan får man höra ganska ofta om passion och lust att lära.
Om man får göra det man är bra på så kommer lärandet liksom av sej självt, inom det och andra områden.


I lågstadiet om jag hade följt mina passioner så hade jag utvecklat mina talanger som enligt klasskamraterna då var

- att klippa fint med sax
- att vara snäll
- att vara bra på att läsa
- att skriva fint
- att rita
- bra på att hitta på roliga lekar

Och så berättar hon vidare om hur det blev.

Ja, med passionerna ..., och vad hon verkligen blev bra på som vuxen.

Och nu uppmanar hon bloggvännerna att berätta!

Torsdagsfönstret ...



... kommer från Portugal!

onsdag 6 oktober 2010

Sånt man tycker om ....


Hamnar, mer som av en händelse, på en sida som handlar om reklam.

Ååå, jag tycker verkligen att det är så roligt när man ramlar på bra reklam.

Och allt är förstås subjektivt.

Men för mig, är det här bra reklam.

Och det här.

Och det här också.

Mera här ...

En sak är säker, den reklambyrån vet på pricken vad jag tycker om!

Eftermiddag ...



















bakar bröd

tittar ut genom fönstret

där ute

- under äppelträdet -

springer den lilla rödhaken
Hjälp! 

I morgon ska jag på intervju.

Lilla Vera Hansson ....





Projekt brandman ....

Annas vänsterhand ...


 I somras fick jag besök av en alldeles underbar madame. 

Hon var då på besök i Helsingborg hos sina föräldrar .., och den här unga kvinnan med rött år, hon var en av dom allra första som kommenterade på min gamla blogg, jag tror att det var någon gång kring hösten 2005?

Det var då när jag hade sällskap med den lurvige från just Sundets Pärla.

Och nu kom hon alltså - helt oväntat - på besök.

En sån himla trevlig kvinna visade det sig vara!

Lång, sportig, kortsnaggad, rättfram, öppen, varm, charmig och pratglad.

Anna arbetar som brandman i Linköping och är dessutom - enligt mitt sätt att se det -, en helt suverän fotograf.

Nu är hon dessutom engagerad i ett projekt som enligt somliga kanske inte är så där politiskt korrekt, men det struntar jag faktiskt i, jag tycker att det är kul ändå.

Hon fotograferar nämligen sina arbetskamrater.

Intäkterna går dels till Barncancerfonden, dels till brandmännens USA-resa där det ska ställas upp i Polis, - och Brandmans-VM nästa höst.

Skulle jag tycka att det vore lika roligt om någon fotograferade oss kassörskor på Ica?

Ja, det skulle inte störa mig, om det vore gjort med glimten i ögat.

Och att tänka sig min före detta arbetskamrat Johnny på Ica i Malå ..., ja, att han skulle stå där med sin lurviga bringa och svinga köttyxan .., ja, det vore nånting det!

Kalenderns pris är 100 kronor.




Dagens fönster ...


















Från Marie-Louise kommer onsdagsfönstret.

Om man är intresserad av hur tillvaron som medberoende ter sig .., det vill säga, om man har haft eller har ett förhållande med t.ex en sexmissbrukare, så kan man med fördel ta sig en titt på hennes sida.

Där vittnar Marie-Louise öppet och utan att snegla åt höger och vänster, om hur detta att nästan bli besatt av en annan människa, kan te sig.

Det är modigt, tycker jag.

Inte just att bli besatt, men att våga berätta om det.

Själv är jag så stolt och skulle aldrig någonsin erkänna nåt sånt, än mindre böna och be att någon skulle stanna kvar.

Det är ju också - på sätt och vis - en slags feghet.

En rädsla att blotta sig.

Här är länken.

tisdag 5 oktober 2010

När det inte blir som man har tänkt sig ...



Så här lät det. Ja, det var inte mycket till film eller ljud.
Jag borde ha kollat upp det först.
Men tänk er skränet från HUNDRATALS fåglars som flyger hit och dit.


Tanken var att jag skulle ta bilen och köra till Varberg och där lyssna till den här mannen.

Han skulle nämligen föreläsa på Varbergs Teater klockan 19.00-pip.

Och jag tog bilen och körde de fem, sex milen norrut ., upptäckte att det bara var åtta mil kvar till Göteborg och tänkte att man hade lika gärna kunnat köra dit, bara för att det hade känts som så mycket frihet, men så blev det inte.

Och Varberg måste vara en av Sveriges vackraste städer!

Länge irrar jag runt och letar efter teatern .., jag kommer till Varbergs fästning och ser färjan från Danmark komma in mot land .., jag ser hundratals människor som motionerar - antingen joggar dom - eller så är det stavgång eller cykling och jag kommer ihåg att i Halland lever människorna längre än någon annanstans i vårt land.

Vid sextiden har jag hittat teatern och parkerar inte långt från biblioteket.

Kön ringlar sig utanför teaterntrén (då är det en timma kvar tills föreställningen ska börja) där är mest äldre herrar och damer och det visar sig snart att alla biljetter är slutsålda.

"Det var kö här redan vid halv sex ..", säger kvinnan i biljettluckan.

Oj, det var ju snopet.

Och det blir lite småprat med andra som möts av samma besked och det slår mig hur vänliga alla är och hur helt annorlunda dialekten är mot för i Halmstad.

Här är det på gränsen till göteborgska.

På väg tillbaka till bilen (men först köper jag ett föreläsningskort för 100 kr, vilket innebär att nästa gång kan jag bara passera kön och gå rakt in i salongen, dvs, om där finns lediga platser .., nu har jag betalat för hela säsongen - jättebilligt är det ju -!) blir jag stående och tittar rakt upp mot himlen.

Ett oändligt antal fåglar flygskriker där uppe i skyn!

Kajor, tror jag.

Och sen kör jag hemåt.
just nu ...


riksmötets öppnande i SVT

det är som att läsa Svensk Damtidning

men med rörliga bilder

nybryggt kaffe i vit kopp.

tunnbrödmacka med rökt skinka.

pElle intill mig

och ute flödar solen

"nu kommer kungaparet!"

säger reportern

Veien til glede er ...



















ikke å få tiden til å gå, men å få tiden til å leve.

ikke å be lange bønner, men å takke mer.

ikke å tenke positivt, men å følge sjelens røst.

ikke å drømme om et liv, men å leve ut en drøm.

ikke å eie mer, men å slippe mer til.

ikke å reise lengst mulig bort, men å finne hjem.

Och så ...



.... ett fönster från Kreta och fönsterfångare var ingen mindre än herr Bodin.

Ni vet, Bert.
Olika

På SVT just nu, får en kvinnlig skådespelerska berätta om sitt liv på Dramaten.

Tänk, jag hade gärna lyssnat till Anita som arbetar inom långvården, eller Kerstin som forskar eller Petra som arbetar på bibliotek .., hur deras vardag ser ut.

Dagens fönster ...




















... kommer från Norrbotten.

Guy tog bilden som ju nästan påminner om en Zorntavla.

Nästan, alltså.

måndag 4 oktober 2010

Till middag blir det rårakor ....


Och pv blir så glad, så glad.

Tänka sig, att riven potatis, morötter, lite squash, salt, peppar och två ägg, kan bli så himmelskt smarrigt!

Till detta rivs det vitkål och morötter.

Lingonsylt till.

(Alltsammans, potatisen, morötterna och squashen + kryddorna och äggen, bara rörs ihop. Häll bort allt vatten som blir av detta. Tjoppa ut matskedstora klickar i het stekpanna (smör/olivolja blandar jag ...), platta till med gaffel .., vänd efter en stund ... och så bara grädda så att det blir lite knaprigt.)

Idag ...

Höstsådd .....

Och där nere går hästarna ....

Också en insikt ...

Och hela tiden hör jag hästarna gnägga.

Ibland ser jag unga kvinnor (alltid kvinnor, alltid alltid kvinnor) som kommer promenerande längs lilla slingervägen och dom går med en hysterisk fart och armarna svänger fram och tillbaka likt väderkvarnar i orkanstyrka.

Blicken riktad rakt fram.

Nästan osynlig är den, ja, det är som att den unga kvinnan befinner sig i ett tranceliknande tillstånd.

Ofta (läs: alltid) sitter hörlurar i flickornas öron.


Och jag tänker att så där målmedveten skulle jag också vilja vara, i alla fall ibland, när man ser resultatet.

Spänstiga är dom och går med schwung.

Och inte behöver dom oroa sig för sitt BMI eller om midjehöjden har rätt mått.

Själv tänker jag ofta att jag också ska bli en ordentlig människa som går med schwung och som tittar rakt fram, hela tiden rakt fram.

Alltid blåst förstås, när man bor nära havet.



Men så blir det aldrig. 

För plötsligt upptäcker jag ett dike fyllt med gula blommor och där är små blåklockor och mot en mur; utblommad hortensia!

Och så glömmer jag bort mig och tar fram kameran och redan där är schwunget som bortblåst!



















Och i en liten vattensamling står två hästar och drar upp sörjigt gräs och då blir jag stående där.




















Och lite senare slår jag mig ner vid en bänk nära lilla båthamnen och så sitter jag där och har solen i ansiktet och det är bara så där så man nästan inte kan andas, för man tänker att bättre än så här kan det inte bli.

Och längre fram upptäcker jag ännu flera islandshästar.

Sju stycken är dom och en av dem har lagt sig ner .., ååå, han ligger utsträääckt på marken och jag sätter mig mot en stor sten och lutar mig bakåt och så blir jag sittande där i säkert en halvtimmes tid och bara tittar på hästen.

Ibland möts våra blickar.

Något schwung att tala om, finns inte.

Men å, så lycklig man blir!






Dagens fönster ...



















... kommer även det från Portugal.

Helt ärligt drog jag efter andan när den här bilden dök upp bland flera andra från samma fönsterfångare.

Det här är för mig en sån ljuvlig bild, så det är inte sant.

Den har precis allt.

Inlägget som jag länkar till är fönsterfångerskans och det är inte nytt, tvärtom, men det är underbart.

söndag 3 oktober 2010

Kanske en insikt ...



Tanke.
Att rätta prov.



Handling.
Lägga patiens.

Precis så ...

marilyn


Och så blev det precis som rexxie skrev i en kommentar.

Det vill säga, man kan knappt lägga ifrån sig den här boken.

Nu har han satt igång ...




... och inte bara med träningen.

Här finns han också.

På ny bloggadress.
efteråt ...



















när främmandet har åkt hem

sitter jag i soffan ektorp

och läser GP från första till sista sidan

och dödsannonserna förstås

- fast jag inte känner en enda en av dem som nu inte längre finns till -

bengt och roger och erna gustafsson till exempel

men ändå

på nåt sätt blir man tacksam över att man har sluppit undan

i del 3 finns flera sidor som handlar om skilsmässor

lyckliga skilsmässor finns inte

skriver Sarah

"den som säger att man skiljer sig för lätt, har själv aldrig tillfullo levt i en situation där man frivilligt väljer att såra sitt barn och där man måste lära sig att leva med den skulden.
och kanske måste hantera ett vuxet barn som ställer en till svars för vad man gjort - eller inte gjort."

längst uppe på sidan 85

säger marit paulsen att hon blir förbannad på människor som är oartiga mot servicepersonal

och jag tänker att jag gillar henne skarpt

pv har isolerat innertak

och därefter givit sig iväg på rullskidåketräning

"minst en-och-en-halv-timme", säger han

därefter ska han rätta åttio prov

på sängen i övervåningen

sover sigge nilsson

och på köksbordet ligger den vackra duken från klippan

den som min systerdotter

har förärat sin moster

"det stod moster bisse på den"

sa hon

och log

min syster hade plockat ringblommor

så mycket glädje blev det.