I gröngräset ...

En liten snigel kommer sakta emot mig, där jag ligger raklång på gräsmattan.

Här råder ingen stress.

Och så lätt hänt att jag hade trampat ihjäl den.


I någon halvtimmes tid har Harry roat sig med att riva och slita sönder en bananlådebotten; själva papperet.

Efteråt - mitt i leken - blir det siesta.

Ingen visste bestämt vilka blandningar som fanns hos valparna, ty mamman var en hund som familjen tagit hand om från ett "hund-hittehem".

Jo, att pappan är en alldeles riktig svart labrador, därom råder inga tvivel, men för övrigt är det illa ställt med härstamningen.

Men att stövare finns med i bilden är lätt att se .., det är bara att titta på svanstippen!

Och tänk, inte en enda gång har den här valpen kissat inne!

Det är bara att öppna ytterdörren, så springer upp i backen och gör sina behov.

På flygplatsen ....

Idag har Mamma Pilfink haft flygövningar med alla sina småttingar.

Start, - och landningsbana var taket på grannarna Gun och Görans friggebod.

Och åååå, så spännande att flaxa iväg .., och en liten krabat trillade nästan ner vid vårt körsbärsträd, men lyckades vingla sig hemåt igen, till taket.

Till tryggheten.

Och syskonen.

På gräsmattan vipp-spatserade Fru Sädesärla med fyra ungar.

Och över himlen flög hordar av starar!

Det är sensommar, tänkte jag.

Semestertider ...

Och besöken avlöser varandra.
Förra veckan Gunnar, Mian och Jan.
Igår Kerstin och Tomas, bästa vänner till pv sedan urminnes tider tillbaka.



Onsdagkväll bjuder på räkgryta, mycket prat och mycket vin.
Den som har varit uppe i ottan och arbetat, är den som först går i säng.
Andra blir sittandes ute på altanen - invirade i täcken och filtar -och pratet fortsätter.

Själv tänker jag, från min position i sängen, lyssna till sommarpraterskan.
I en minut varar den tanken, sedan är det godnatt.



Allra mest blir det kel med Harry, förstås, men pElle håller sig hela tiden i närheten.
Så snart någon lämnar en stol, hoppar pElle upp och lägger sig.
Att kura i Tomas famn går också bra.
Ja, i nödfall.

Tomas, som är uppvuxen i Blekinge, på listerlandet, har en annorlunda dialekt.

Till frukosten surras det om vad vi har lärt oss i skolan, ni vet, sånt där onödigt vetande.
Ramsor av alla de slag.

Unisont kan vi konstatera att Kerstin har ett minne som är makalöst .., allt möjligt kommer hon ihåg från småskolan och Tomas (inte pv) berättar om ett finurligt sätt att lära sig vad som är mjuka eller hårda vokaler.

"Ja, det var så att i småskolan fanns bilder med dom mjuka vokalerna som låg på en limpmacka och dom hårda vokalerna på ett knäckebröd .., det var så man skulle komma ihåg dem och det gör jag ännu ...", säger han leende.


Och allt är sig likt .., det pillas på i-phones och vi får höra om allt fantastiskt som denna pryl kan åstadkomma.

Det är nästan som vore vi på ett frälsningsmöte.


Innan klockan är åtta tar jag moppen och susar iväg mot Slöinge till, ja, för brödinköp.

På hemvägen ser jag horder av starar som flyger likt flugsvärmar i luften .., det är som om flocken böljar sig fram och aldrig att jag begriper att inte fåglarna krockar med varandra!

Gamla telefonledningar är svartprickiga av fåglar, ja, som kommatecken eller punkter sitter dom där .., syskon, kusiner, mammor och pappor, farbröder och mostrar och alla är dom starar!



Nästan hemma är detta vad jag ser.


Och på väg t i l l Slöinge .. just innan jag svänger höger ..., ett morgontrött landskap.

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Idag fyller alldeles underbara Bettankax år!

Hon är inte bara världens trevligaste madame, hon är även rasande grann och himla rolig!

Vänta du bara .., pv håller på att stämma gitarren .., nog ska här bli skönsång innan dagen är tillända!

Stor kram från oss i landet Halland!

(Bilden visar Bettan på besök i Ystad, i min lägenhet. Liiiite orolig tycks hon vara att herr och fru Prickigt Djur ska anfalla ...).

Det absolut bästa ...

"Åååå, jag har fått en fisk!"

.... med mitt jobb, det är kontakten med alla småttingar som kommer och handlar tillsammans med sina föräldrar, eller småttingar som blivit lite äldre och får gå och handla alldeles själva.

Igår i kassan ..,. en liten tös som står framför mig intill sin mamma.

"Hej på dig du ...!" säger jag och efter en liten stund (läs: 3 sekunder) frågar jag hur gammal tösen är.

"Nej, säg inte .., du är nog ..., sex år?" säger jag.

Tösen nickar leende.

Det är ett leende som visar på kontakt; att hon genast är med på noterna.

Hon har glittriga ögon.

Pigga.

"Då ska jag gissa vad du heter .., hmmm .., kan du säga första bokstaven i ditt namn ..?"

"A", svarar tösen, ännu mera leende.

Och jag gissar och gissar och gissar.

Astrid, Alice, Agata, Amanda, Aurelia!

"Fast kanske .., tja, Alma?"

"Nu är du nära ...., jättejättenära", säger tösen.

Det visar sig att hon heter Alva.

"Och så tror jag att du har .., en katt?!" fortsätter jag.

"Ja! Hur kunde du veta det?!" säger Alva som är sex år och har det varmaste av leenden.

För henne berättar jag om Harry och om sigge nilsson och pElle och fastän allt detta bara tar några minuter, kanske tre, fyra .., blir jag alldeles varm i hjärtat resten av dagen.

Och så moppar jag hem och under kvällens lopp får jag underbara bilder från AP som har sina gudbarn på besök.

"Dom sitter på trappan och fiskar!" skriver Anna och jag tittar på bilden och blir lika varm igen.

Kanske är kottarna förvandlade till abborrar?

Eller hemska hajar!

Och kanske har jag fel, men jag tror nog att en av töserna är hon som fick rida, hade fått ridstövlar och var "lite lädd"

Den underbara lilla filmen finns på Annas Equipage-blogg - nämligen här -.

Dagens fönster ...

"Hej igen!

Skickar dig mitt sommarfönster.

Utsikten när jag sitter vid mitt gamla vitmålade skrivbord.

Jag älskar att följa vad som händer i rabatten.

Alltid någon ny blomma som har slagit ut.

Ett fönster på glänt mot sommaren.

Kram Eva."

// Och tänka sig, att där har man varit och övernattat och haft det så trevligt! hälsar Elisabet.

Någon fler som vill bidra med en fönsterbild?
Ååå, maila den i så fall till bisse151@gmail.com och berätta gärna var fönstret finns, så lägger jag in det - om än inte samma dag - så vad det lider.

Tidig morgon ...

Och jag tror att jag svimmar .., ty plötsligt ser jag blå himmel och en morgonpigg sol!

Nu väntar arbete till klockan tre och sen är jag ledig till två på fredag, ack, hur härligt är inte det!

Steg upp kvart i sex .., öppnade dörren till en morgontrött Harry som kissade på två röda och sedan sprang upp och lade sig hos husse igen.

Vilket härligt liv det är, detta att ha återigen ha blivit "matte"!

Seså, nu mot moppen framåt marsch!

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet.

Jag har precis kommit hem från en härlig resa i Skåne och Österlen.

Vi bodde på Talldungens B&B i Brösarp.

Fönstret på bilden fanns i vårt rum och utanför kunde vi se "Skiftbytet i Bregottfabriken"

Jag kan verkligen rekommendera Talldungens B&B om man besöker Skåne.

Allt var så fint och hemtrevligt.
God frukostbuffé.
Trevliga värdpar som för bara en månad sedan tagit över.

Härliga sommarhälsningar (även om det regnar idag) Marianne Ekwall."

På jobbet ...

Många rara och trevliga kunder i kassan idag.

"Är du alltid så här glad?" frågade en äldre herre.

"Nej, absolut inte .., du skulle bara veta ...!" svarade jag.

Och så kom vi att prata om (någon frågade) vad mannen hade arbetat med.

"Ja, du .., jag har varit arkitekt", sa mannen och log.

Och ååå, så han hade trivts med sitt värv.

När jag undrade vilka byggnader han var ansvarig för, berättade han om ett sjukhus, en kyrka och mängder av byggnader i Lund.

En av dem var denna; S:t Hans kyrka.

"Vad är du allra, allra mest stolt över när det gäller ditt arbete ...?" frågade jag.

Jo, det visade sig vara en byggnad som används av neurosedynskadade, berättade mannen, men jag hann inte uppfatta riktigt vad det rörde sig om.

En annan kund skulle resa upp till "mina hemtrakter" nästa vecka.

"Jaså, ska du dit på semester ...?" undrade jag.

Det visade sig att mannen hade varit flygplatschef på Falkmark utanför Skellefteå och sedemera även chef för flygplatsen i Halmstad, men nu skulle han minsann upp och hälsa på gamla bekanta.

En annan man skulle också norröver, ja, han skulle fiska i trakten av Dorotea och hade inte ord nog för att berömma människorna där uppe.

Och så fick jag av den rara Johanna J minsann veta att Göteborg inte alls ligger i Bohuslän, utan i Västra Götaland, ja, Johanna hade läst på min blogg och sa att ..."ja, jag blev nästan upprörd Elisabet...", och så looog hon.

Nu vet jag att Bohuslän ligger norr om Göteborg, men ingår väl även detta i det nya fåniga namnet, Västra Götaland.

Kan ni tänka er den här sången, men med titeln "Inbjudan till Västra Götaland"?

Det kan inte jag.

Ungefär så var den här dagen.

En alldeles vanlig dag ..

Börjar man arbeta klockan två, finns tid över för att göra ... ingenting.

Eller att promenera längs havet.


Aldrig har jag sett så många blåklockor som i sommar!
Och jag minns dikesrenen hemma i Malå .., just vid Domänverket växte massor med blåklockor!


Och gulmåra .., denna underbara - men inte särskilt vackra - blomma!

Den doften finns i massor när man går ner till havet vid Mossbystrand, utanför Ystad.


Fabrikör Johanssons villa börjar nu bli klar.
Till höger skymtar garaget.



Och för en liten hund är hela tillvaron ett enda stort äventyr.

Bakom en grind på glänt, väntar världen.

pElle visar vem som bestämmer ...

Så här är det.

Allt mer frimodig blir den lille svarte krabaten, som nu inte längre ber om ursäkt för att han finns till, ja, när det gäller sigge och pElle.

Men se ..., gammal är ändå äldst och mot en herreman som pElle, har Harry inte en chans.



Efteråt ..., ser det ut så här.

Hit-och-dit-tankar ...

Världens längsta katt - sigge nilsson - han tänker nog att det var bättre förr.
Ja, innan den där hunden anlände till det gula huset på kullen.


Med kaffekoppen framför mig och en rostad macka i ena handen, sitter jag och tänker.

Jag tänker på hur bra jag tycker att SVT:s Anna Hedenmo har skött programledarrollen i Aktuellt de senaste kvällarna och jag tänker också på den unge semestervikarien (?) som på fredageftermiddag kanske trodde att han skulle åka till studion för att rapportera om blixtnedslag på Gotland .., och i stället hamnade i k a o s och hela tiden kom nya fasansfulla uppgifter i hörsnäckorna, men ändå skötte han det - efter förutsättningarna - så bra.

Och jag tänker på den något äldre kvinnliga reportern som rapporterade från Oslo och som gjorde det med en sådan oerhörd värme i rösten.

Hon var helt p e r f e k t!

Ibland ..., tänker jag också på SÄPO:S expert som mer än en gång har befunnit sig i studion och säkerligen har vettiga saker att säga angående jakten på terrorister, men hela tiden gör det med ett snett leende i mungipan.

Det är som om orden och kroppen inte är synkroniserade.

Det blir fel.

Och igår tänkte jag på den kvinnliga representanten från tidningen Aftonbladet som i en radio-telefondebatt hela tiden bara pratade-pratade-pratade och snäsigt och ytterst arrogant körde över andra som hade ordet och tanken slog mig att jag aldrig mera i livet skulle köpa den tidningen, vilket jag ändå aldrig gör, men ändå.

Sånt kan man tänka på.

Och nu har jag tänkt klart.

Tisdagsfönstret ...

"Hej!

Här kommer ett fönster från mitt föräldrahem i Vessigebro.

Det är min pappa som byggt båtarna man skymtar.

Hälsningar LillaB."

Någon som kommer ihåg ...?

Läser hos mossfolk och kommer plötsligt ihåg den här tv-serien.

Åååå, så bra jag tyckte att den var!

Lily Harper´s dröm, hette den på svenska, tror jag.

Och så ett vackert kvällsfönster ...

.... från Skåne.

Fönsterfångerska var madamen i södra Frankrike .., nämligen Monet.

På vift ...

På eftermiddagen går vi ner till havet.

Harry får lulla på i egen takt och springer, skuttar och nooooosar mest hela tiden.

Å, se där är människor som kommer promenerande!

Och där är en brun-vithund som matte säger är en springer spaniel!

Och vid vattnet syns och hörs fiskmåsar och i sanden ligger ett ilandflutet rep som man kan bita i och kasta och slänga med!

Ja, för en tio veckor ung hund är hela tillvaron ett enda stort äventyr.

Vi sätter oss i slänten och bara njuter .., luften är comfortmjuk och ljummen.

Harry är glad och sprittig och vet, att i husses byxficka finns godis.



Efteråt somnar han på pv:s mage.

I en solstol ligger pElle och vilar sig och sigge nilsson vägrar komma in från altanen.


Och i postlådan hittar jag ett brev med följande innehåll ...

På baksidan av kortet finns en bild av smultron på ett strå.

Ååå, du underbart rara SolBritt från Ystad!

T a c k!

(Och så rätt du har ...!)

Nya tider ...

Så är den första arbetsdagen är avklarad och det gick bra, ja, rent av bättre än förväntat.

Rara och fina arbetskamrater och duktiga är dom också.

Mattias är tillbaka från semestern och å, det känns bra!

Många semestrande kunder och tidivs långa köer.

En av kunderna har jag haft i kassan tidigare i sommar och jag har funderat och tänkt att ..., "men det måste ju vara hon ...?"

Idag frågade jag rent ut.

Jodå, jag hade rätt.

Vänlig och rar verkar hon och berättade att hon har tillbringat sina barndoms somrar i Haverdal, men egentligen är hon från Härnösand!

Se där, ja.

När jag kom hem var hallen förändrad.

Hatthyllan hade förvandlats till en skohylla.

Jag log.

Ska man tro att detta har med en viss Harry att göra ...?

Svar: ja, det ska man.

Litet möte. Eller stort.

pElle är kung och har p o n d u s.

Så det gäller att vifta på svansen, så där så att han (pElle) förstår att man inte är ett hot.

Och Harry har lärt sig att ta sig uppför trappan till sängkammaren.

Men se ner ..., det går inte!

Huuuuu, så hemskt!

Slut i rutan ...

Idag är det arbetsdag igen.

Nio dagars ledighet susar bara iväg och nu återstår tre nya arbetstveckor innan det är dags för lite frihet igen.

Himlen är gråmulen.

Regnet hänger i luften.

Nåja, en ny dag är det.

Nya möjligheter.

Det finns dom som inte har såna längre.

Måndagsfönstret ...

"Skåne, 17:e juli.

Hejsan!

När jag tittade ut genom fönstret i hallen i morse - då var fyra stora skördetröskor från Findus på gång och började skörda ärtorna på åkern intill.

Pampigt värre!

Kram Lena."