Dagens fönster ...

Härifrån till Ugglarp är det kanske två, tre kilometer och dit kör jag nästan varannan dag för att köpa färska och närodlade grönsaker.

Först kör man längs kustvägen och sen svänger man vänster mot havet till, rakt ner bara .., sen ytterligare en väntersväng in på en grusväg - som är slät som ett parkettgolv men aningen guppig -, och så ser man då själva växthuset och fälten där det växer stoooora, stooora broccoli och där är kål av alla de sorter och allt möjligt annat!

Själva lokalen är ytterst spartansk ..., men charmig, och man tar en liten plastlåda och så är det bara att fylla den med diverse nyttigheter.

Häromdagen kom jag att småprata med en man som hade köpt svartkål - något jag aldrig hade hört talas om - men jo, det fanns där i en låda vid väggen!

Som ni ser är gardinuppsättningen av det mer exklusiva slaget.

I like it!

Och här är vinnarna ....

Eftersom den som har vunnit inte har tillgång till bra kontakt med yttervärlden, i alla fall så där så man inte har möjlighet att titta på film just där i stugan, så säger vi grattis till dig, Eva på Frösön, som vann förstapriset!

Nu missar du sången till din födelsedag i morgon och även själva dragningen, men allt det kan du ju se senare.

Vinsten blev en burk med pv:s nykokta rabarbermarmelad.

Vem som vann tröstpriset, ja, det säger jag inte .., det får minsann bli en överraskning.

Notarius Publicus är den här gången en bekant bloggare vars inlägg jag följer regelbundet.

Nu har vi haft fyra nya lottdragare ..., Bettankax i Lund .., Gunnar i Jämtland, Ann i Göteborg och så den här sista.

Tack snälla, rara som så välvilligt ställer upp!

Det finns en viss sorts humor ...

... som jag bara älskar.

Sån här, till exempel.
Från dagens DN/sportdelen.

Och det är särskilt den översta meningen ... den där "sjung gärna med", som får mig att smajla.

Tisdagsfönstret ...

... kommer från Fårö på Gotland och det var den här madamen som stannade upp och tog fram fönsterhåven.

Tack, tack, tack! säger jag.

Någon som vet ....?

Du Lena/Motvillig Blogg som har koll på detta med sädesslag .., eller den allvetande Bert ..., är det här korn eller råg? Kerstin i Trelleborg .., du kan säkert också?

Det är AP som undrar.

Ja, jag med.

Kerstin i Trelleborg ..., säger så här:

"Korn har långa horn" Jepp, detta är korn! Råg har korta strån, vete inga strån alls och havre har vippor, sa Hedgrenskan.

Eva på Frösön (som har födelsedag i morgon ...), hon visste också att det var korn.

Tack snälla, rara, underbara!

Pling i min inkorg ...

Hei Elisabet.

Kom tilfeldig inn på din blogg,
og der får jeg se at du og min fru
ant har samme forfar.
Har forsket på slekt i endel år,
å har funnet mye interesant:)

Hvis Mattias Hansson Bjur och hans hustru Elisabeth Andersdotter, från Orsa er dine forfedre,har du och min fru samma slekt.

Jeg har selv mye av min slekt i
Sverige,så det er mye Svensk blod
i oss begge.

Har du forsket mye på din slekt?

Hadde vært hyggelig om du sendte oss en mail.

// Och visst är det så .., Mattias Hansson Bjur (tänk, om han visste att vi pratar om honom nu!) föddes 1768 i Bjursås Socken i Dalarna och denne Mattias Hanssons pappa - Hans Mattison - är morfar till min mammas morfar.

Invecklat, så det räcker och blir över ,-)

Mattias Hansson var gift med Elisabeth Andersdotter från Orsa.

Dragning i glädjelotteriet ....

I morgon är det dragning igen .. och tänk, nu har vi ännu en ny Notarius Publicus!

Ja, om inget oförutsett inträffar, förstås.

Jag gissar att filmen ligger ute nån gång vid åttatiden i morgonkväll.

Ett tröstpris blir det också.

Mot nya Djärfva Mål ...

Måndag och ömsom sol och ömsom moln och det blir ett par kilometers promenerande med gåstavar med m-o-t-s-t-å-n-d  och därtill nyinköpta träningsskor och efter halva sträckan är håret hur lockigt som helst och jag doftar svett på samma sätt som mamma gjorde.

Jag råkade - för en tid sedan - läsa om en drygt 80-årig man med knäprotes som hade åkt Vasaloppet och det var då jag sa till pv att kan den mannen, ja, då kan jag åka nio kilometer om jag börjar att träna nu, ja, då kan jag ta fjärdesträckan i stafettvasan.

Pv menar att jag måste registrera längd och hastighet på rundorna, sånt är viktigt.
Själv har han diagram i sin dator och varje dag, exakt varje dag som han cyklar till och från skolan, förs tiderna in och det första och det sista han gör, är att se på klockan.

Sånt tycker jag inte är lika viktigt.

Så jag tar på mig någorlunda vettiga kläder och så stoppar jag kameran i jackfickan.

Det är väl ändå onödigt, tycker pv, ja, att ha med sig kamera det är träning på gång, men det tycker inte jag och det första jag ser är en vidunderligt grann råbock och alla som har sett filmen Deer Hunter med Robert DeNiro, kommer nog ihåg hjorten i början av filmen .., den stora som stod där och mötte jägarnas blick.
Det var efter bröllopsscenen.

Alldeles stilla stod den, hjorten.

Precis så är det nu också.

Högst uppe på klipphällen -  nära den stora lagården - står råbocken och jag stannar upp och tar fram kameran och bocken står där och tittar lugnt på mig,  just så länge som det tar att göra sig redo och trycka på knappen .., då försvinner den.

Sen, nästan hemma igen,upptäcker jag två rådjurskid som raskt gömmer sig ute på sädesfältet.

Och jag ser överkörda sniglar ...,  svalor som flyger hit och dit just ovanför säden .., och nästan som en liten rabatt är där också, med gula blommor och blå kråkvicker.

Det doftar ..... sensommar.

Allt känns bra.

Fler som vill vara med i DBIV ... (Det Bästa I Veckan ..) ?

Nu blev det ovanligt många som ville dela med sig av det som var bäst under veckan som gick!

Kul!!

Någon tjusig sjal från Ann i Göteborg lottas inte ut den här gången, nej, nu är det vardag igen och då blir förstapriset en burk med pv:s hemkokta rabarbermarmelad.

En bok från generösa Motvillig Blogg som idkat bokhyllerensning, blir det också.

Anna-Lena How om sitt bästa ....

Som den samlare jag är var nog veckans bästa de fyra flaskor saft som var resultatet av en tur ut i skogen och en omgång vid busken med röda vinbär.

När jag som barn släpades med till skogen för att plocka allehanda bär svor jag på att jag aldrig skulle plocka bör när jag blev vuxen.

Nu älskar jag det...

Och så det bästa för min egen del ....

Den andra semesterveckan, då kom energin tillbaka!

Å, det var helt ljuvligt och det blev varmt och soligt och vi badade i havet och en dag tillbringade jag nästan fem timmar nere på stranden och jag satt där och tittade på människor som badade och jag såg en kvinna, kanske tio år äldre än undertecknad, som var så vacker när hon gick ut i vattnet och när hon kom upp igen, tog jag mod till mig och sa ..."vet du hur vacker du ändå är!" och kvinnan sa ..."men lilla vän, vad säger du!"

Sen började OS i London och då blev det ännu trevligare!
Nästan hela dagarna står tv:n på och vi tar en kopp kaffe och nybakad mjuk pepparkaka och tittar på linjeloppet på cykel och vi säger att när nu inte Emma Johansson vinner, så vore det ju kul om brittiskan finge ta medalj.

Så där håller det på.

Andra bryr sig desto mindre om olympiska spel.
pElle, till exempel.
Sjutton år är han och går väl på slutvarvet.
Sover mest.
Men är till stor glädje.

Ett stort glädjeämne är att jag i garderobens mörker och oreda hittar en av mina linnejackor.

Jag tror att det är knapparna jag tycker bäst om!

Plötsligt känner jag mig som mig själv igen och tänker att om en vecka ska jag hoppa in i en röd (iskall rödfärg som går i blårött) arbetsskjorta som är det sista jag i mitt liv skulle ta på mig om jag finge bestämma.

Resten av semestern ska jag bara njuta av egna kläder.

På fredagkväll fick vi besök av pv:s storebror och hans fru - dom skulle påföljande dag köra till Göteborg och lyssna till Bruce Springsteen -. 

Med sig hade dom sin hund Mylta som är jämngammal med harry. 

Ååååå, som dom lekte!! 

Mellan varven tog dom igen sig på golvet och låg nära, nära varandra.

Den vita tassen tillhör den lilla madamen från mörkaste Småland.

DBIV för mossfolk ....

Det allra bästa den förra veckan finns inte på bild. 

 

Det var när jag efter OS-invigningen skulle gå och lägga mig. I sängen sov maken och båda kattdamerna så gott och i bädden alldeles bredvid låg valpen och snarkade lite. 

 

Då stannade jag till där i dunklet och tittade på dem och kände mig ungefär hur lyckligt lottad som helst :)

Annars har det varit en bra semestervecka med tripp till Karlskogaland och besök både av och hos vänner.

 

På bilden har vi besök av familjen V. Isabelle tycker att valpen är både lite läskig och ganska spännande.

/ Mossfolk

PV berättar om sitt bästa ....

Det bästa för pv, säger han, det var på samma gång också det sämsta.
Mitt i det att hans sambo stod och duschade blev det översvämning i badrummet och sen visade det sig att det icke allenast var vatten som kom upp via duschavloppet, nej, just det.

Eländes elände!
Ja, nästan, i alla fall.

Och pv handgrävde sig ner till röret och kopplingarna där nere i sandjorden (nog märks det att här en gång har varit havsbotten .., jag tycker att tanken svindlar .., att fiskar har simmat omkring där vi nu sitter på altanen!!), allt medan jag ordnade med iskall flädersaft och försökte peppa så gott det gick.

Helt klart är det inte, men nästan.
Det stora röret som har som en gummihätta - modell större - på sig, där togs spännbanden loss och nu har han inte fått det riktigt, riktigt tätt, men det ska det förstås bli.

Så länge använder vi badrummet i det som en gång var Hildas rum - det är andra rör där och där fungerar det bra -.

"Ja, det var det bästa .., att jag kunde lokalisera var stoppet var och få bort proppen .., det känns bra!" säger pv.

Han tycks omåttligt lättad.

Och så var det Anne i Mantorps bästa ...

Hej Elisabet!

Återigen har jag badat. Den här gången i Svartån som brukar vara ganska så kall eftersom
det är rinnande vatten. Men just den här dagen var det 21 grader och alldeles underbart
att simma omkring i.

När vi kom till badet var det simskola i full gång och det var roligt att få titta på. Barnen var
redan duktiga simmare och fick nu lära sig livräddning och allmänt vett i och vid sjön.

När simskolan var slut kunde vi släppa i mitt "barnbarn" Texas som är både Labrador och Flat Coated Retriever och så klart galen i att bada.

Han ville aldrig gå upp ur sjön och ylade av besvikelse när vi andra hade badat färdigt för länge sedan.
Fast känner jag hans matte rätt, så dröjer det inte länge innan det blir nytt badbesök i sjön.

Anne i Mantorp

Det bästa för Eva på Frösön ....

Hej!

Det bästa denna vecka är nog dagen idag. Jag vaknade och kände mig skapligt pigg efter drygt två veckors förkylning. Solen strålade och vid sju var det 20 grader varmt. Första riktiga sommarmorgonen för detta år.

Jag och Otis tog en liten promenad på vår lilla väg.
Älgörten blommade så vackert och Otis skuttade omkring alldeles salig av lycka.

Under eftermiddagen åkte vi till sjön och några av oss (läs, inte jag) badade. Så även Otis, som är en duktig simmare. Vi åt en underbar middag på altanen tillsammans med två av våra barn. Och jasminen doftade himmelskt.

En dag att lägga i gömmorna för att ta fram under kulna vinterdagar.

Kram Eva.

Och Gunnar mötte ..., nej, inte Lassie!

Det bästa och häftigaste som hände mig i veckan var i fredags när jag mötte den här krabaten på skogsvägen några hundra meter från där jag bor i Vaplan/Jämtland.

En stackars vilsen myskoxe som blivit utstött från flocken i Dovre i Norge har vandrat över storlienfjällen och hamnat här i Vaplan.
Han är ute på jakt efter en partner men tyvärr så är han nog några tusen år för sent ute för att hitta sin fru här i Vaplan.

Men att det blev en adrenalinhöjning kan du lita på.
Inte så ofta man möter en myskoxe i skogen ;-)

Hälsningar Gunnar.

(Fler bilder från mötet med den tråååånande myskoxen, ja, det hittar du här).

ellem säger så här ...

Ett fönstervykort kommer från Finland.
Avsändare är just ellem.

 Hej!

Förra veckan började jag arbeta igen efter semestern och det var lite

tungt. 

Det hände flera trevliga saker men det jag vill berätta om hände på

torsdagen. 

Jag hade inbjudit boende på ett äldreboende att komma till församlingens “sommarstuga” på eftermiddagen. Nitton pensionärer och personal fikade och njöt i det fina vädret, tittade på lekande barn och pratade med

varandra.

En man undrade om vi inte hade en sovsäck att låna ut! 

Han gick runt med sin rollator och inspekterade den timrade bagarstugan och konstaterade att knutarna var kvar.

En fin dag som gav mycket glädje till oss alla.

ellem

En hel drös med fönster ...

... har den rara ellem  - för övrigt från Skellefteå - fångat under ett besök på Visingsö.

Det här är alltså Visingsborg och om den kan man läsa här.

(Själv har jag aldrig satt min fot på Visingsö och det borde ju kunna åtgärdas när man bor så pass nära.)

Cecilia N berättar ...

Sent under veckan (= idag) hände äntligen det som borde hända "hela dagarna" om sommaren: jag badade, i havet. Det var inte skönt förrän efter 100 meter. Från början kände jag hur vattnet rev mig på armarna.

Att jag hade hemma hunden var ganska trevligt också. Att han fick slippa att välja mellan mygg-knott-och-bromsar och stekhet bil tillsammans med husse. Han har suckat ganska påtagligt åt flygfäna några veckor nu och när inte bilalternativet kunde finnas så fick han istället stanna hemma i stan där det finns intressanta dofter, bekväma gångvägar och INGA MYGG!
(De hade gjort något ärende inne i Lycksele och hunden visade påtagligt hur mycket trevligare det var att gå i stan än ute på gamla risiga hyggen.)

Och igår var jag på en vigsel och det var också trevligt.
Unga människor som vill leva tillsammans och deras släktingar och entusiastiska vänner.
(Men det var väldigt mycket fotograferande och filmande hela tiden och det tyckte jag var lite jobbigt. Upplever man själva riten då, som mediaproducent menar jag?)

Cecilia N

// Elisabet säger: att stickning kan vara lika avancerat som avancerad rymdfysik, det är jag övertygad om.
Ännu mer övertygad om den saken blev jag när jag läste här hur Cecilia beskrev .., ja, läs själv!

Det bästa i veckan för Ann ...

Det absolut roligaste förra veckan var INTE besöket på Gekås i Ullared, men väl besöket hos marknadschefen med sambo och djur på hemvägen.

Dessutom fick jag agera notarius publicus och dra vinnarna i Glädjelotteriet. 

(Elisabet säger: helt fenomenalt skötte den vikarierande notarius publicus sig! Ja, hon uppvisade rena Dramaten-talangerna! Länk till filmen finns i Ulrikas inlägg här under.)

Det gav mersmak. Ganska snart kanske det kommer fler filmer med undertecknad som programledare...

Ann

VD

Obs!
Elisabet säger så här: har ni inte läst Anns filosofi vad beträffar hennes verksamhet, så tycker jag att ni ska göra det! Det är bara så klockrent! 

Ulrika berättar om sin glädje ...

Den här veckan har varit väldigt tung jobbmässigt med enormt mycket pappersarbete och en massa stress, men ändå är det helt andra saker som liksom "står ut". Och att det är så är jag väldigt tacksam för. Att jag liksom lyckas hitta solfläckar här och där och helt gå upp i dem just där och då, några exempel:

 - En häääärlig kvällsutflykt till sjön Färviln, med fika och en glad hund som badade och badade och underbar utsikt! Solen värmde gott, det var alldeles lugnt och stilla och det doftade så gott!

 - Vinsten i lotteriet - ååh så glad jag är över den superfina sjalen!!
(Finns att köpa här ...tack igen Ann! säger Elisabet..).

- Kärleken mellan Max och hans husse.

- Att Max och Rally är såna bästisar.

Veckans bästa för Turtlan ...

Veckans bästa för mig får bli gårdagens åskväder! Kanske ett märkligt val men jag fascineras så ibland av vädrets makter.

Ovädret kom in från andra sidan sjön.
Det blev grått och svart. Rejäl blåst och ett ösregn!!!
Mer och mer blixtar som lyste upp hela himlen från öst till väst.
Flera blixtar på samma gång.
Det mullrade och small mest hela tiden.

Vi stod under altantaket och spanade. Det var ett otroligt skådespel som höll på länge runt om oss.

Veckans bästa kan också bli ikväll då vi ska gå på Packmopedsturnéns konsert.
Det är sista året de kör sin tur här i länet med omnejd. Det går ju bara inte att missa!

Vi får väl se om de vinner över åskvädret?

Turtlan

Och så ett eftermiddagsfönster ...

... från Skåne och från Kerstin Hedgren.

Nästan som en tavla är det - såååå vackert -!

Veckans bästa ...

Någon som vill vara med?

Mejla i så fall det du tyckte var bäst från den här veckan som har gått, till bisse151@gmail.com, så lägger jag in det hela allt eftersom.

Gärna bild till, men har du ingen, så är det okej.

Förra veckans glädje handlade bland annat om ..., lille Cosmos som fick träffa sin blivande dagmatte för första gången .., och om hästen Fiéri som visserligen drabbats av lynfangit, men inget annat hemskt elände .., ellem från Skellefteå hade besökt släkten i Nykarleby i Finland och ätit surströmming och bjudits på jordgubbar ..., turistguiden Jenny hade fått beröm från turister som visats runt .., i Göteborg blev Ann bjuden på namnsdagsfika .., Ulrika förlovade sig med "den underbare Marcus", han som har så lurviga armar ..., i Mantorp hade Anne hittat drösvis med kantareller ..., Eva från Tyresö gladde sig åt barnbarnet - att allt ordnade sig med flygresan söderut - ..., Cecilia N i Härnösand menade att detta att läsa om andras glädje, det gjorde att hon själv tvingades reflektera över vad som varit positivt ..., Eva på Frösön hade varit på utflykt till Fäviken och valpen Otis hade träffat sina syskon ..,  och Gunbritt - även hon från Östersund - vittnade lyriskt om barnbarnet Vera med sina långa pianofingrar!

Ja, ungefär så var det.

Vi lottade ut en bok av fyra (sponsrade av Motvillig Blogg) och det blev Gunbritt Ekberg i Skellefteå som vann.

Ett extralotteri blev det också när vi fick storartat besök från Göteborg - det var Ann och hennes man som tittade förbi - och med sig han hon vackra, vackra sjalar och en av dem lottades också ut och den vinsten gick till den nyförlovade madamen i Västmanland.

Sju-noll-noll-piiiip.

Då blir det frukostbrödbak till gästerna som - efter Bruce Springsteenkonserten i Göteborg - sover gott i husvagnen.

Igår vräkte regnet ner och det åskade och mullrade och borta var högsommarvärmen!

Nu - söndagmorgon - strålar solen från absolut klarblå himmel.

Söndagsfönstret ...

"Det här fönstret är tillägnat PV.

Tänker på hans garagesida där det mesta också ser ut att finnas eller om det nu "fanns saker.... ?"

På stugan har vi nämligen en bod som här kallas för boa'.

Halva är en vedbod med allehanda saker. Gamla flytvästar, hinkar, kräftburar, burk med fiskenät, åror och annat diverse.

Den andra sidan är mer som en snickarbod. En bänk med verktyg på, i och under. Ett skruvstäd, färgburkar och diverse redskap. På väggen hänger ett gammalt köksskåp med ett Zingomärke från 70 talet. Spik och skruv i alla dimensioner och mycket annat.

Behöver man något så brukar det finnas. Bra att ha saker och det är alltid bra så här i skogen när det ska fixas med något.

Hälsningar från en stuga vid en sjö i en skog.

Turtlan."

Lördag

Från Smålands mörka skogar kommer pv:s storebror med fru på besök.
Ja, övernattning.
Med sig har dom kilovis med gröna druvor, allt från egen odling på altanen.

 

Med sig har dom även hunden Mylta.

Hon är jämnårig med harry, är av nästan likadan blandning, men ser helt annorlunda ut.

Mylta är mindre och har klara drag av drever, men en mer lurvig sådan.

Åååå, så förälskad harry blir! 

Nära, nära Mylta ligger han och slickar hennes tassar och uppe på huvudet.

Då Myltas husse och matte har åkt till Göteborg för att lyssna till Bruce Springsteen, får vi vara hundvakt. 

Det går jättebra.

Mest hela dagen har vi tittat på OS-sändningar - ett linjelopp på cykel som varade i flera timmar - och det har varit simning och rodd.

Och så har vi lekt vårdcentral och kollat våra blodtryck.
Trots att jag har glömt eller helt enkelt struntat i min blodtrycksmedicin i nästan en veckas tid, är trycket rekordlågt! 

Det märks att man har semester.

Några mitt-på-dagen-fönster ...

... mest för att den rara och omtänksamma avsändaren faktiskt fyller år idag!

Så här skriver hon:

"Elisabet, vännen!

 

Jag vill skicka dig ett fönsterkort från Visby som jag alldeles nyss vandrat i och besökt. 

En underbar stad som ligger mig så varmt om hjärtat.

 

En varm kram,

Anita."

 

Och här hittar ni hennes blogg 

 

Och hennes hemsida - som handlar om släktforskning -.

Det är inte bara Anita som fyller år idag, det gör även vännen Bettankax i Lund! 

Till er båda säger jag: åååå, ett jättejättevarmt grattis!

Alla orkar inte ...

... titta på OS-invigningen.

pElle .., han lägger sig på älsklingsplatsen uppe på soffan Ektorp och sover gott.

Dagens fönster ...

 

... finns på Fårö på underbara Gotland! 

Påpasslig fönsterfångerska var den här madamen.

Klockan 22.00

Invigning av OS i London.

Gissa, om nån ska sitta framför tv:n!

Och så ett eftermiddagsfönster ...

Det finns - helt ärligt - inte ord för hur glad jag blir när fönsterbilder kommer susande genom rymden!

Och när bilderna kommer från barn och kusiner ..., ja, då blir man så glad så det finns liksom inga gränser och då tänker kanske någon att ..."jaha, skulle det va nåt att bli glad för ..?".

Jo, det är det.
Det betyder att just i den stunden som fönstret fångades, så kom nån människa ihåg att en annan människa tycker att det nu är så himla kul att få ett helt fönster på bild!

Just så är det.

Så till kusinen Barbro - dotter till den underbara moster Gunvor - vill jag bara säga: åååå, I love You!

Och Barbro - detta energiknippe - skriver så här:

"Hej, här kommer ett fönster med halva hundar.

Bilden tog jag hos min farbrors granne i Kakabeka Falls, Ontario - Kanada,  där jag var tillsammans med min syster tidigare i sommar.

Jag själv syns bakom de små hundarna."

Såna som har satt spår ...

Bilden från hemtidningen.

Igår berättade jag om grannen Margareta Nilsson och allt vad hon kom att betyda för ungarna på Ringvägen hemma i Malå .., vilka spår den kvinnan satte i oss och hur mycket hon lärde oss!

En pusselbit i Malå och i säkerligen nästan allas uppväxt, det var även Åke Burwall som drev Bok & Pappershandel och även fotoaljé.

Hur många familjer i Malå har inte bilder där det längst ner i ena hörnet står Ateljé Åke Burwall?

Bilden här ovanför är tagen av Åke och det är självaste bloggmadamen i unga år som ståd där lite blyg och pillrar med fingrarna.

Nu är Åke död.

Nittionio år hann han bli .., denne alltid så genomsnälle man som var organist i bland annat Missionskyrkan och på ålderns höst kunde spela lite fel, men det gjorde inget.

Och när man kom cyklande längs Uddvägen kunde man se att på Burwalls gräsmatta, där fanns det små, små sällskap med blåklockor .., där hade Åke inte klippt alls.

Det vittnar väl om ett gott hjärta?

Dagens sommarpraterska ....

... är fotbollsspelaren Marta, ni vet, hon från Brasilien som har spelat för Umeå.

Just nu är hon i London och tävlar för hemlandet - Brazil -!

Här kan ni läsa om henne.

Dagens fångst ...

En riktigt stor sandsik - det är andra gången vi får en sån här krabat - men den här var nog tredubbelt så stor som den förra!  Hamnkaptenen Tommy sa att den blir perfekt om man steker den i ugnen på inte alltför hög värme, så det ska vi testa.

Och medan pv fjällar och rensar, går pElle omkring vid benen på oss och jaaaaamar och jaaamar!

Två ynka, små torskar - inte större än sillar - får bli till frukost till sigge och pElle.
När harry kommer i närheten av pElles fisk, får han sig en rejäl lusing.

I morgonkväll - om vädret är bra - ska Anders göra oss sällskap ut med båten för fisketur.

L y c k a.

Dagens fönster ...

"Jag vandrar omkring i Gamlestan i Lysekil när jag får syn på det. 
Fönstret...
 
Direkt tänker jag förstås på dina "Herr och Fru prickigt djur" som följer dig på din livsresa, och som brukar sitta på en hylla och titta ut över världen - nu i landet Halland.
 
Hade för mig att djuren var av arten giraff, precis som den i detta fönster - men kanske var Herr och Fru istället kattdjur.?

Solen är för dagen nästan outhärdligt varm och egentligen skulle jag ju sitta nere vid havet och svalka mig i skuggan (om den går att finna) - men fotoglädjen tar över. 

En ny plats = nya motiv."
♥ SoF

Och så ett kvällsfönster ...

... från Norrbotten - från Guys sommarstuga vid Storavan -.

Glöm inte att ta en titt på hans fantastiska bilder!

Bara så ni vet ....

Jag  ä l s k a r   Mottagningen.

Helt klart ...

... , det bästa och roligaste och mest tänkvärda sommarprogrammet, enligt mitt sätt att se det!

Marika Carlsson, var namnet.

Och tack till dig Turtlan, som tipsade om detta!

// Bilden från sveriges radio.

Landet Halland ..., eftermiddag.

På väg hem igen. Blåklockor i mängder.

I fem timmar blir jag nere på stranden.
Gör ingenting.
I n g e n t i n g.

Jo, läser en bok som jag en gång har fått av en bloggvän ..., och brassestolens handtag går sönder ..., och jag dricker medhavd saft och sitter där och tittar på världen omkring mig.

"Möjaliv med Emmy och Enok", är bokens titel. Den jag läser på stranden.

 Där är småbarn som gör sandslott och där är pappor som stänker vatten på sina små söner och där är andra pappor som säger att .."nu ska vi fånga krabbor, kom här!"

Sista timmarna vänder jag solen ryggen och tittar ut över havet och horisonten.
Det känns som när jag bodde hemma i Malå och satt nere vid sommarstugan och såg över sjön .., bort mot Franks till. Och Bjurhs. Och vassruggen där mitt ute på sjön där pappa brukade släppa stövarna och så rodde han hem igen och dom fick simma.

Jag tänker på 60-tal och sommar och minns en film som mamma tagit .., vi sitter i motorbåten, pappa håller i rodret och ler mot kameran och han har beigefärgade shorts och där är mina systrar och jag själv - jag är kanske sex år och håller i en docka som heter Margareta - och jag viftar lite med dockan och i nästa sekvens har vi gått i land och är på en holme och pappa har ordnat längdhoppstävling och alla utom mamma hoppar och pappa vinner förstås och nu är han ännu gladare.

Alltid dessa tävlingar!
Kappspringning och längdhopp och stå på händer eller på huvudet.

Och jag tänker på lekkamratens mamma - Margareta - som lärde alla gatans barn att spela kort.
Femhundra och vist och annat viktigt och hur hon nästan alltid hade en tryckkokare på spisen och Burda-mönster på köksbordet.
Hennes pappa eller mamma hade hängt sig när Margareta var ung - det visste man på något konstigt vis - vi pratade aldrig om det hemma hos henne och jag kände mig så älskad av denna människa; det var som om hon behandlade oss ungar som vuxna.

Ofta såg man henne stå ute vid klädstrecket och ordna med fisknäten.
Eller på knä vid rabatten, den mot gatan till.
Hon cyklade alltid, hade kanske inget körkort?
Och hade beigefärgad kappa, mer som en trenchcoat och alltid, alltid ytterdörren låst.
Inte en enda gång på alla år såg jag henne bära kjol eller klänning!

Margareta brukade säga att "vissa män var så  v i r i l a".
När hon sa det, var det som om hon såg så glad ut.

Min pappa var en sån man, förklarade hon.
"Jag brukar se honom när han kommer gående längs vägen vid femtiden, ja, när han slutat för dagen och ryggsäck har han nästan alltid, jo, han är en sån man ..." sa hon.

Viril - det lät som namnet på en blomma; en slingerväxt ..., och jag såg som pappa i ett nytt ljus.
Och den där advokaten från Skellefteå som Margareta sett i byn, han var också en sån, fast utan ryggsäck.

Femtio år senare sitter jag på en strand i landet Halland och när jag tänker på allt det här, översköljs jag av värme över dessa människor som kom att betyda så mycket i ens barndom och på ett sätt också i ens vuxna liv.

Grannar som bara fanns där och som gav av sig själva.
Människor som - utan att dom tänkte på det - blev till viktiga bitar i det pussel som bildar en människas liv.

Det var väl ungefär vad jag tänkte på idag.

Torsdag klockan 07.30

På väg ner till stranden för morgondopp.

Där nere ser jag ett äldre par i säkert 80-årsåldern på väg ut i vattnet .., dom håller varandra i handen och går försiktigt - försiktigt .., med myrsteg liksom ..., simmar lite och så upp igen.

"Tänk Elisabet om vi får ha det så ...", säger pv, när vi själva har klivit upp ur vattnet.

Alldeles övertygad är att jag mitt liv inte blir så långt, men jag är nöjd ändå.

Och den här dagen tycks bli lika fin som igår .., klarblå himmel och ett stilla hav.

Nu ska vi ta kaffetermos med oss och slå oss ner på en slät klipphäll nära vattnet.

Å, vilken glädje att få några såna här dagar under sin semester!

Morgonglädje ....

Om mamma som inte är hemma och pappa på ...., kan man lyssna till här.

Eller den här ...

Och det bästa av det bästa ..., aldrig har jag smajlat mer när det varit Allsång på Skansen!
Underbart, var det!

Apropå gårdagens äventyr ...

En av mina absolut bästa vänner - Agnetha hemifrån - berättar i en kommentar om hennes äventyr till havs.

Det tröstar kassaskåpshjärtat.

Bilden visar ännu ett "kassaskåp", nämligen rara vännen Ulrika på besök på pv:s större båt.
Det var på Ven.
Här står hon och funderar över hur i all världens dagar hon ska ta sig över det enorma gapet mellan båt och kaj. 
"Kom du, jag tar emot dig!" säger pv.

Här kommer Agnethas kommentar.

"Hej!

Läste i din blogg om din båtresa, känner igen mig.

Vi hade båt tidigare och jag är så rädd att vara ute på vatten så det var en fasa varje gång vi skulle ut med båten. 

Så småningom slutade jag följa med och Jonny fick åka ut själv vilket han inte tyckte var så roligt så till slut sålde han båten.  

En vacker sommardag packade vi fikaväskan och Emelie fick ta med en kompis, vi skulle åka ut till en ö som heter Gåsören och fika där. 

När vi lämnat Killingören, där vi hade båten, och kom ut på havet så blåste det lite grann och jag blev hysterisk. Jonny fick vända om till bryggan och där blev det fika. 

Flickorna var väldigt besvikna kan jag ju säga. 

En annan gång var vi faktiskt ut till Gåsören och när vi skulle hem så mötte vi Finlandsfärjan, det kändes som jag satt i en kork, så liten kände jag mig. 

Efter det var jag inte ut på nån båttur mer.


Kram Agnetha."

Dagens fönster ...

Underbara ungar vet vad som gör mamma glad!

Igår ett fönster från AP och Ekerö, idag ett från semestrande storasyster på Kreta.

Mammahjärtat tar stora skutt av glädje!

Och här är vinnaren ...!

Ett enda pris - och vinnaren får alltså välja bland fyra pocketböcker - skänkta av den rara Lena.

Stort grattis till vinnaren och lika stort tack till givaren!

På begäran ...

Ann i Göteborg, som ska börja med LCHF på allvar, bad att få en bild på den alldeles nybakade citronkakan som jag precis har tagit ur ugnen.

Så här ser den ut.

Till detta blir det vispad grädde, jordgubbar och röda vinbär, ja, när pv kommer hem från konserten i någon kyrka lite norröver.

LCHF ...?

Nä.

Inte mycket.

Om kassaskåp och gaseller.

Så här är det: i nästan fyrtiofem års tid har pv ägnat somrarna åt segling. 

Han är vig som en akrobat, klättrar lätt som en plätt rakt upp i stora masten och skuttar likt en gasell på såväl hala som branta klipphällar.

För mig är det precis tvärtom.

Å, så jag önskar att jag också vore graciös och smidig, men det är verkligen som pv sa - då i början när jag gjorde honom sällskap på den större segelbåten - att jag gav kassaskåpet ett ansikte. 

Just så är det! 

Och idag när vi tar lilla Askeladden och fikapåse med oss och ger oss ut på havet, då blir det där så otroligt tydligt. Efter en dryg timmes seglande och inte en enda makrill på kroken, föreslår pv att vi ska lägga till vid Fågelholmen, den som ligger rakt ut från stranden här i Stensjö. 

Så det gör vi. 

Han hittar nån slags järnringar som sitter fästade i berghällen och så ligger båten där och pv skuttar med lätta steg uppför hällen som i princip är lodrät och jag funderar över hur jag - för det första - ska ta mig i land, och för det andra .., hur i all världens dagar ska jag ta mig upp?

Det funkar inte .., och jag hoppar (läs: glider ...) i vattnet, simmar en bit bort och klättrar/kryper upp för slemmiga och hala klipphällar och så kommer jag liksom ovanifrån i stället och det stinker av intorkad fågelskit och jag sitter där uppe och stirrar ner mot båtens för och tänker att oj, oj, oj.

Men på nåt underligt vis tar jag mig ombord och sen blir det kaffe och bullar och det är ofattbart varmt, nästan hett .., och pv badar och jag hoppar i och ska försöka ta mig upp med hjälp av den lilla, lilla, smala stegen som hänger på båten, men stegen viker sig inåt och undertill och det känns pinsamt, men så ändrar pv på arrangemanget och inte är det någon graciös gasell som tar sig ombord, men det löser sig! 

Det allra bästa med pv, det är att han är tålmodig och snäll och oerhört omtänksam.

När han säger att jag ska dra i "fallet", drar jag till så att repet eller linan eller vad den kallas, ja, den flyger längst upp i masten och blir sittande där uppe.

Då tar pv båtshaken och försöker kroka i den, men det vill sig inte alls .., och jag säger att ..."man skulle ha en spik eller nåt som hakar fast i linan" och då kommer pv på att han kan ta en fiskekrok och sätta den längst ut på båtshaken och så virar han fast kroken och ser man på .., då fungerar det! 

"Tack för tipset, det var påhittigt!" säger han snällt.

Och sen går vi med hjälp av elmotor - som inte låter ett dyft - till den lilla hamnen och en äldre farbror som pysslar i sin båt, han säger ..."fantastiskt, alldeles ljudlös är den!" och när jag ska hoppa över till bryggan, då går det faktiskt riktigt galant och inte känner jag mig som en gasell .., men det är inte långt ifrån heller.

Väl hemma - då är vi stekheta igen - tar jag vattenslangen och står ute på gräsmattan och duschar ISKALLT och harry springer runt, runt och pv är livrädd att ska jag vända slangen mot honom.

Om jag gör det?

Bara lite, lite ,-)

Dagens sommarpratare ...

... är Marika Carlsson.

Om henne kan du läsa här.

Gårdagens värd var Eskil Erlandsson.

Om det programmet (frånsett musikvalet) tyckte jag väldigt mycket.