torsdag 12 december 2013

Dagens fönster ....


Hej!

Fångade några fönster på Karlstad Teater till dig. Fönstren och de de speglar sig i, finns i salongen där man kan ta en fika i pausen.

- Kanske heter det Spegelsalongen?
- Vad vet jag. Fint är det där i alla fall.

Turtlan

onsdag 11 december 2013

En kväll att minnas ...

Klockan 18.00 börjar serveringen av julbordet på Skepparstugan i Steninge och det är pv, Gösta, Sonja och jag själv som kommer dit och där är nästan fullstatt och vid ett långbord intill vårt, där sitter mest bara bekantingar från affären, ja, vid andra bord också.

Så många varma leenden och hejanden tror jag mig inte ha mött under en enda kväll i mitt liv!
Det är som att bada i ett hav av kärlek.

"Men känner du alla ...?" frågar Gösta.

"Ja, jag har bott här i mer än tjugo år och hon känner långt fler än jag gör ..", svarar pv leende.

Det är jobbet förstås - världens bästa jobb - det vill säga, om man tycker om att ha med människor att göra,  och känner dem gör man inte .., men man vet vilka dom är, kanske inte till namnet, men känner igen dem i alla fall.

Julbordet är hur fint som helst och jag äter mig - som vanligt - mätt på sill och gravad lax, ja, jag är faktiskt inte det minsta intresserad av kötträtterna och inte av ris á la malta eller köttbullar och prinskorv .., för mig är sillen det absolut bästa!

För pv är det tvärtom.
Han äter inte sill, dricker inte julmust, tycker inte om Janssons, men älskar spjäll och köttbullar, julskinka och ris á la malta.


Julmusten är förresten  u n d e r b a r  och heter Zeunerts.

Vi sitter kvar en bra stund och småpratar (detta underbara småprat!) .., Gösta på min högra sida och pv och Sonja på andra sidan bordet. Det är mycket prat och hög stämning .., och när vi ska till att betala och åka hem, visar det sig att Gösta redan har varit framme till kassan - vi blir helt enkelt bjudna -!

Tack ni underbara människor - Gösta och Sonja - som alltid är så vänliga och omtänksamma.





Bästa Vännen ....


Så innerligt älskad är han.

(Om man klickar upp bilden kan man nästan klappa honom. I alla fall om man sitter vid en lite större bildskärm.)
Igårkväll ...

.. när jag kom hem från affären, då var jag så totalt slut på.
Ont - ont-ont.

Men så slog jag mig ner i loppisfåtöljen och följde Nobelbanketten och det var det mest fantastiska i musikväg jag någonsin har varit med om och jag började nästan gråta och jag kände också en sån stolthet över vårt land som kan bjuda på en sån här övermåttan härlig fest med så mycket glädje!

Från 02:07 och tio minuter framåt ....., befann jag mig i himlen.

Och jag tänkte på hur duktiga alla är .., sångerskorna, kören, dirigenten .., dom fina servitörerna som kommer nerför trappan och är så stiliga och klarar av det hela utan att dråsa i golvet .., den som har ordnat med ljussättningen på väggarna .., blomsterarrangemangen .., valet av musik, ja, rubbet!

Nu har jag suttit och tittat på det om igen och tårarna har runnit i en strid ström!

Tänk, vad musik kan åstadkomma!

(Och i samma hall satt vi och såg sonen och hans klasskamrater komma gående nerför samma trappa ..., och tårarna rann då också .., det var när han var klar polis.)
Vad man kan längta efter .... 


Vad jag själv saknar ...., den där stunden med en liten Anders och mamma.

En av kunderna i affären där jag arbetar, det är en ung tös från Kassel i Tyskland som arbetar som au-pair här i Halland, ja, inte långt härifrån.

Den tösen är så rar och fin .., mjuk och försiktig .., och jag brukar försöka hinna småprata lite med henne, så där när vi möts i kassan. Jag har frågat henne om var hon kommer ifrån, om hon trivs bra i vårt land .., om hon har några syskon (jo, en bror) och om hon ska åka hem nu i jul?
Inte bara för att jag är så förfärligt vetgirig, utan mest kanske för att det kanske inte är så enkelt att komma till ett annat land och ibland känna sig lite ensam och jag minns när AP var i Australien eller när Maria var i England, då hade jag gärna önskat att någon hade småpratat lite med dem, eller helt enkelt sett dem.
Det är nog lika mycket därför.

Jo, åka hem, det ska hon.
Den nittonde december lämnar hon landet Halland, men återvänder efter nyår.

Vad längtar hon efter ...? frågar jag.

Hennes svenska är ännu inte flytande ("men när jag pratar med mina föräldrar, då blandar jag ihop svenska och tyska ord och då skrattar min mamma ....", säger hon) , men hon förklarar att jaaaa, det hon saknar mest är kanske maten.

"Maten ...?" säger jag.

Ja, hon tycker nog att vår mathållning är lite underlig .., så där som falukorv, t.ex, säger hon och smajlar lite förläget.

Bratwurst och surkål. Lånad bild från Wikipedia.

Och allra mest, förutom familjen, längtar hon efter .., nu ska ni få veta det: en riktig bratwurst!

Det hade jag inte förväntat mig.

Och om jag inte har sagt det tidigare, så säger jag det nu: ååå, vad jag tycker om henne!
Dagens fönster ...


.... fångades i Särdal, i ett sommarhus alldeles nära havet.

Och då menar jag "alldeles nära".

Bakom immigt glas skymtar strandskator som nog väntar på sommar och sol och bättre utsikt.

tisdag 10 december 2013

Idag ...


... såg det ut så här nere vid havet.

Dis och dimma.

Och alldeles omåttligt vackert.

Till alla som kommenterar ....

Plötsligt översvämmas min mail av skräppost i oanade mängder!

Nu får det bli ordverifiering ett tag .., så jag slipper detta elände.

Och ni stackare får kämpa med krångliga kombinationer!
Ett kvällsfönster från Mexico ...


Inte riktigt en fönsterbild, men utsikten från vår bungalow på Isla Holbox, Mexiko.
Kanske kan behövas som motvikt till snö-och ruskbilder.

Kram
Anna-Lena och John
Det som värmde våra hjärtan ...


Nu har ni nästan en hel vecka på er att fånga det där ögonblicket som värmde hjärtat lite extra mycket!
Dragning nästa onsdag den 18:e december.

Ett ark med tio gammaldags julklappsetiketter - från 60-talet -, är förstapriset.
Det är Röda Korset som har givit ut dem och intäkterna går förstås till dem.
Harry sponsrar och etikettterna är underbara och jag känner igen dem från min ungdom!


Den sista underbart väldoftande lavendelpåsen lottas också ut!
Tillverkad av den storartade Ann i Göteborg och det är återigen Sigge som sponsrar och liiite hoppas han att nån som har katt vinner, men så viktig är ju inte jag själv.

Nu är ni varmt välkomna med era bidrag!

Förra veckans vinster postades igår.
Det var chokladpraliner som gick till sportiga jenny ..., det var en rosa gästhandduk i linne till Babsan i Uppsala och en grön lavendelpåse till Ingela i Ystad.

Stort grattis till vinnarna!

Och så är det ju som vanligt .., mejla till bisse151@gmail.com .., så lägger jag in era bidrag allt eftersom.

Tisdagsfönstret ...


Är det alls möjligt att ha en bättre arbetsmiljö än Ulrika i Västmanland?

Jag tvivlar starkt.

Och tack snälla för att du har fönsterhåven med dig!

måndag 9 december 2013

Det man minns ...


"Maken X avled i maj i år.
De kunde bo kvar i huset livet ut tack vare barn, grannar och inte minst en kompetent och varmhjärtad hemtjänst.
Efter sig lämnar de framför allt tacksamhet, men även ett välskött linneförråd och en myckenhet av djupfryst äppelmos."
Barnen

// Från hemtidningens sida över nyligen avlidna.
Och jag tänker på hur olika det är med vad man kommer ihåg.
Och vad som sätter avtryck.
Alldeles varm i hjärtat blir jag av all djupfryst äppelmos.
Det bästa för ellem i Skellefteå ...


Hej!

Det bästa var nog 1:a Adventshelgen då jag åkte till Vasa. 
Anledningen till att jag for var min mosters begravning. Det är ju tråkigt men 93 år gammal och på god väg in i sin demenssjukdom kan en snabb hjärtinfarkt vara ett värdigt slut på ett strävsamt liv. 

Vid minnesstunden fick jag träffa kusiner och kusinbarn och en kusin hade jag inte träffat på 15 år. Efteråt följde jag en kusin och hans fru hem till byn där vi brukar vara på somrarna. Där sov jag över och blev bjuden på en delikat älggryta mm. 

Tyvärr var det inte väder som inbjöd till så mycket utevistelse, pga storm och vågrätt snöfall men en liten promenad blev det i alla fall. Då fångade jag ett gammalt fönster i uthuset vid mammas föräldrahem. De andra två fönstren är från båten och från hotellet jag sov på fredag natt. Det har du fått förut men nu var det i vinterskrud.
Kram Lis-Marie
Getinge tur och retur ...


Tid på vårdcentralen vid tiosnåret.
Det blir gott om tid för småprat och jag upptäcker plötsligt att fåtöljerna har små titthål.
En radio spelar lågmäld musik .., en äldre man slår sig ner intill mig och försöker rätta till sin fåtölj - som sitter ihop med min - och då blir det ännu mera prat och skratt.
Allra mest pratas det om stormen Sven och dess biverkningar.
På väg till Getinge såg jag massor med stooora träd som blåst omkull och ett hustak var delvis raserat och bråte låg lite här och där!


Efter diverse provtagningar upptäcker jag dom här raringarna i väntrummet.
Det är min chefs svärmor och svärfar och det ska jag säga er, att mer underbara människor finns inte!
Då blir det ännu mera småprat .., ja, medan jag tar på mig kappan och halsduken.


I femtiotre år har dom varit gifta.


Och på Elvys väst sitter en vacker snöflingebrosch!



När man nu ändå har lämnat sina viktuppgifter till den barska damen från sjukhuset, då kan man ju faktiskt slappna av lite .., så jag tar omvägen via Slöinge när det bär av hemåt.
Till Solhaga Bageri.


Känner ni doften av nybakat bröd ...?



Och deras lussekatter är jättelika, luftiga och övermåttan ljuvliga!


Där finns förstås också pepparkakor och även färdig pepparkaksdeg på rulle.
En sån köper jag hem .., och lite annat gott .., grovt bröd, till exempel.

Nu återstår några timmar i frihet, innan det är dags att ge sig av till affären.
Snön är försvunnen .., småfåglarna ska ha mat och jag ska lägga in ett Det-Bästa-Bidrag från en rar madame i Skellefteå!
Måndagsfönstret ....


"Detta är ett halländskt julaträd och förr var det levande ljus men det var alltför farligt. Nu lyser det upp hos oss medan jag haltar runt med rollatorn.

Kram från Eva i Tyresö,"

//Tack snälla Eva! säger jag.

söndag 8 december 2013

Ett kvällsfönster från Babsan ...


Tack snälla! säger jag.
Och så blev det då dragning ...



Snart blir det rena långfilmerna .., sex minuter den här gången, men så var ni ovanligt många som skvalpade omkring i byttan - hela fjorton stycken - varav två var herrar!

Nu hoppas jag att vinnaren av chokladen verkligen får den.
Marmeladen till Monet i Frankrike har ännu inte nåt vinnaren och lär väl inte göra det heller?
Har den alls kommit till dig mossfolk?
Aja baja posten, om ni börjar norpa våra vinster!

Grattis till er tre som vann!
Och en riktigt skön andra advent önskar vi er!

Det bästa för Rexxie i Västerås ....


Bryn Terfel från Wales ...

Hej hopp!

Precis som du förutspådde så blir Berwaldhallen och Stemme & Terfel i sista akten av Valkyrian mitt DBIV (och skulle nog gissa på att det blir DBIÅ (Det Bästa I År) också om inget alldeles oerhört inträffar(typ 100 miljoner på Lotto eller något sånt).

Såg dessutom Nina Stemme i Salome på fredag kväll direktutsänt på bio från Stockholmsoperan, så det blir nästan två DBIV den här gången.

Kram //// Anders



Förlåååååt Anders, men jag kan bara inte låta bli att lägga in den här filmen med underbare Bryn Terfel! Jag såg honom på tv för många år sedan och föll pladask!
Vilken charmig krabat .., så många rävar bakom öronen och vilken röst!

(Och det är ju detta jag vill hinna vara med om innan jag sluter ögonen för gott. En gång SKA jag stå där och vifta jag med!)

Här sjunger han lite mera elegant, tillsammans med Kjell-Olof Feldts svägerska Anne-Sofie von Otter.
Och så var det dags för Efit ....

Ett foto i timmen, alltså.
Aldrig går dagarna så fort som just då!
Andra deltagare hittar du här.


Vid 7-tiden ligger jag i sängen och lyssnar till P1 och Språket.
Intill mig ligger någon annan och sover ljudlöst, så där så jag får väcka honom och kolla så att han verkligen lever. Jodå.


Vid 8-tiden har den ljudlöse stigit upp och tagit harry på promenad.
Själv far jag runt med dammsugaren i sängkammaren och när jag passerar min sida, tittar jag ut genom fönstret och tänker att jag måste fylla på fröautomaterna till alla småfåglarna.


Vid 9-tiden upptäcker jag att linnejackan måste slängas i maskinen.


Kring 10-tiden förbereder jag mig för att göra chokladgodis, alltså måste jag röja lite på arbetsbänken. I fönstret står sånt som betyder mycket för mig; en ängel från äldsta dottern .., Kapten Haddock som har tappat en arm .., en plastgubbe som påminner om sonen som alltid lekte med såna .., där är en tupp från Portugal, inhandlad av AP och ett får som mest liknar ett marsvin - från min syster i Australien - och den finaste julklapp jag fått av henne.


Vid 11.00 ... ägnar jag mig åt chokladgodistillverkning och i soffan Ektorp sitter någon och rättar matteprov, allt medan harry ligger nära-nära husse. Stafett på tv.
Liiiite svårt är det med rättningskoncentrationen.


12.00 piiiiip ... har matteläraren skalat en clementin.


Kl.13.00 tittar vi på stafetten och önskar att Norge aldrig hade återlämnats.
Tjugo minuter senare, när Hellner gått i mål, kommer jag ju ihåg Efit. 
När jag passerar köksfönstret, är detta vad jag ser. 
Regn och rusk!


Vid 14.00 tar jag mig en titt på papperen från Ortopedmottagningen i Halmstad.
Tre sidor är det.
Man kan tro att det är en general som har författat brevet. 


Vid 18.00-tiden har jag hunnit med att somna på soffan Ektorp .., laga middag, diska och sedan läsa DN från första till sista sidan. Jag har även hunnit med att upptäcka att jag totalt glömt bort Efit-bilderna! Ajabaja! 


Kring 19.00-tiden. 
Ja,  käre tid vilken inspirerande Efit, den som tittar in här borde få medalj! 
Han som har rättat matteprov tar igen sig.
Det gör även harry och sigge nilsson. 

Sen går det ett par timmar ....
Vi tittar på Allt för Sverige och hoppas att mannen med basrösten ska vinna, men så blir det inte.
Och trots allt är nog ett släktkalas i Skåne något av det bästa man kan vara med om, så jo, det är helt okej.


Vid 21.00-tiden .., då tar sig husets herre an matteproven igen. 
Och det är becksvart ute och snart dags att göra natt.
Det bästa för Lisbeth i Stockholm ...


 God morgon Elisabet!

Nu vet jag att jag verkligen är här och knackar på dörren i sista sekunden för att få vara med i lotteriskålen. Men den här gången måste jag få skicka ett bidrag. Som alla andra hoppas jag på chokladen såklart. För här kom då äntligen våra barnbarn och de lyckades landa på Arlanda trots Sven som såg till att andra flighter blev inställda. 
 
Lyckan är total denna helg när vi passar på att fira minstingens 2-årsdag och en för tidig julafton. Vi har hunnit med ett besök på Junibacken och vi hade så genuint roligt bland alla barn och utanför fönstret så snöade det. 
 
När vi kom hem pysslade vi med julpynt, pepparkaksbakning och minstingen tullade omkring och klappade katter och Roxy och sjöng ”Tipp, tapp, tipp, tapp” och mitt hjärta svämmar över av kärlek till de här två små. Tänk så mycket glädje de ger oss!

Lisbeth (Fönsterbilden är tagen på Junibacken på Djurgården)


lördag 7 december 2013

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Hinner jag?

Veckans absolut bästa för mig blir musikalen Shreck på vår fina gamla teater uppsatt av Värmlandsoperan (de heter numera Wermland Opera men jag föredrar det gamla namnet)
Jag, kära kompis B och E & H bänkade oss på rad 4.


Åååå så bra det var! Superproffsigt! Fantasifulla, färgglada och underbara scenkläder. Proffsig scenografi och tempo hela tiden. Roligt och pruttigt. Träsktroll pruttar ju vet ni väl. Fnissigt i salongen då.

Om ni har sett den så vet ni. Har ni inte så går den året ut. Passar alla från 6-7 års åldern och uppåt.

På köpet får ni besöka en fin gammal.teater.
Mitt betyg blir Fem Gröna Tummar upp.

Turtlan
Och så ett kvällsfönster ...


... från madame Hedgren i Skåne.

Tack och bock! säger jag.
Mitt eget bästa ....


Något av det som gjorde mitt hjärta så varmt .., det var verkligen kontakten med skellefteåpojken Anton som släktforskar och som skickade över nånting som mest av allt liknade en skattkista, ja, i form av min pappas släkt sju generationer bakåt.

Och en bild kom också! 
Här står pappas farbror, Jonas Gustaf Nilsson, född 1876.
Hos honom och hans syster Lotta kom pappa och hans syskon (vi vet inte hur många av dem, faster Anna-Maria som var yngst hamnade hos en moster till henne) när föräldrarna dog i unga år och lämnade fem barn utan vare sig mamma eller pappa.


Hos denne Jonas Nilsson lär väggklockan som sitter på väggen här i det gula huset, ha funnits.
Den som tickar och tickar och slår jämna och halvslag.
Idag är det förresten trettiosju år sedan pappa dog.


Annat som gjorde hjärtat glatt var promenaden ner till havet för en stund sedan.
Hög, klar luft.
Doft av saltvatten.

Och fikastunden igår tillsammans med arbetskamraten Lena och när hon erbjöd sig att skjutsa mig till sjukhuset på onsdag, då jag ska sövas och så ska det gås in i mitt protesknä.
Sååå omtänksamt av henne!
Det bästa för Gunnar i Jämtland ...


Att snön har kommit så att det blir lite ljusare de få timmar som solen orkar upp över horisonten.
Om 14 dagar vänder det...!

Gunnar.
En lördag i december ...


Det blir en dag som innehåller det mesta; strålande solsken .., snöfall .., hagel .., solsken igen och så börjar allt om från början.
Mitt på dagen åker vi till Särdal och tittar till en sommarstuga.
Jodå, den har klarat sig bra efter stormen, men längs kustvägen - mest i närheten av Steninge - ser vi flera stora träd som dråsat i backen och vid vandrarhemmet ligger en jättelik björk med roten rakt upp i luften nästan.


På väg till lilla båthamnen är detta vad vi ser.
Nästan Jesus-kommer-moln.


En liten hund (en west highland white terrier) springer omkring alldeles för sig själv bakom min rygg där jag står och tar bilden.
Ingen husse eller matte syns till .., ingen bil är i närheten .., så jag lockar på hunden som kommer skuttande och viftar så glatt på svansen och på halsbandet finns ett telefonnummer inristat - hur praktiskt som helst är det - och jag slår numret och en kvinna svarar.

Jo, det är hennes hund, men den ska ju vara tillsammans med sin husse?
Någon husse ser vi inte .., och jag säger att han kanske har glömt att han tog med sig hunden .., vi mötte två bilar, kan husse möjligen ha befunnit sig i en av dem ...? frågar jag och beskriver bilen.
Jodå.

Så hon ringer upp och efter några minuter kommer husse tillbaka och han säger att nädå, inte hade han glömt hunden inte ...., men det tror jag nog vad jag vill om.
Nåja, allt slutade väl och hunden var underbart fin och go!


Nära Särdal .., nu har vi tittat till sommarstugan och ska åka hemåt.
Vid kvarnen som skymtar i mitten av bilden, finns en liten affär - ett besök där rekommenderas varmt om någon av bloggvännerna har vägarna förbi -.



Såååå fina hus alleles nära havet! 
Och mängder av stenmurar.
Förstås. 



Och en dramatisk himmel som hela tiden skiftar i utseende.
 
  
I väntan på ..., eller kanske bara en fågel som håller koll.






Inne i sommarstugan står strandskator och försöker hålla värmen.

Så var det den här förunderligt vackra lördagen i början av december.