måndag 17 februari 2014

Dagens fönster ...


Jaha, ja .., den bilden togs under den där perioden när jag hade upptäckt alla foto-appar i min mobil.
Och somliga tyckte att detta var förskräckligt och själv tyckte jag (och tycker ännu) så mycket om dom här möjligheterna.

Tänk, så många konstnärer som målar av naturen på ett sätt som inte alls stämmer överens med verkligheten ..., ändå står vi där och gapar av hänförelse.

Jodå.

Jag ska nog ta mig an det här igen ,-)

söndag 16 februari 2014

Litet brev till Kungen ..

Snälla kungen, kunde du inte tänka dig att bespara oss den där pinsamma känslan när lite nervösa reportrar ska intervjua dig och blir virriga och ömsom säger "du" och i nästa sekund "konungen"?

Jag menar, du skulle stiga skyhögt i min aktning om du bara log mot reportern och sa ..."hörru, säg du!"

Nu har jag ju själv - i det här inlägget -, kallat dig för såväl du som kungen, men det sista är bara för att du ska känna dig lite hemma, om vi träffas på riktigt, då blir det du.

Tack för ordet, hörrudu.

Med vänliga hälsningar
Elisabet Nilsson, Halland.

Och nu blir det dragning ....



Sju stycken är med den här omgången.

Det är ....

Ulrika i Närke (å, det känns underligt att inte skriva Västmanland ...) som har varit på mini-holiday och haft det bra. Intressanta samtal och mycket glädje.

Lena i Gävle .. som har varit på tredagarstur till Tallin!

Hos Eva i Jämtland ...
  
Eva på Frösön .., hade gått på solskenspromenad!

Lill-Karin ....

Eva i Tyresö ..., kände glädje över barnbarnet Lill-Karin som själv fixade pannkakssmet och åt  hela tjugoen pannkakor (det jag kallar för småplättar)!




Turtlan hade sett en föreställning med 123 Sctung och rekommenderade den som hade möjlighet att göra detsamma.

Birgitta - Lilla B - hade via FB fått kontakt med en barndomsvän från landet Halland!
"Jag kom till och med ihåg telefonnumret från den tiden, ja, till henne - det var 191 -", skriver Birgitta och låter glad.

Slutligen hade den STORARTADE Ann i Göteborg fått ett mindre roligt besked - "du har diabetes!"  - och nu börjat ett nytt liv - lchf-livet - och tänka sig, redan hade hon märkt skillnaden!

Stort tack till er som var med och delade med er av glädjen och grattis, grattis till vinnarna!
Dom där sandalerna ...



För säkerligen tio, tolv år sedan, om inte mera, köpte jag mina allra första sandaler, det är dom som syns på bilden. Jag köpte dem i Ystad hos massösdamen och kom att älska dem innerligt!

Ja, helt ärligt kom sandalerna att bli som en del av mig själv.
Hela somrarna gick jag omkring i dem .., dom blev mjuka och lena och var säkerligen inte särskilt fotriktiga - helt platta -, men ååå, så jag älskade dem!

Sandalerna fick vara med på äldsta dotterns bröllop (ja, jag har inte gått kursen i vett & etikett och ville inte ha högklackade fin-skor) .., dom har följt med på resor till Kreta, Samos, London, Kefalonia, Bohuslän, Stensjö, Floda, Stockholm, Danmark .., dom har vilat i lena sanden i Ystad när jag om kvällarna tog dopp i havet nere vid Saltsjöbadens hotell och om vintrarna hängde dom på en krok på väggen i lilla 1:an på Regementsgatan.
Så där som en tavla.



Något år efter det allra första sandalköpet (det blev flera), kom jag till Stockholm och strosade då omkring i Gamla Stan.
Det var då jag - av en ren händelse - upptäckte Roberta Settels Sandalbutik, ja, det var ju därifrån mina sandaler kom från början och jag studsade till av glädje .., öppnade dörren och gick in.


Där inne stod då Roberta själv .., en till åren kommen kvinna, lite indianlik tyckte jag .., och jag berättade om sandalglädjen och frågade om jag fick fånga hennes vänstra hand på bild och ja, det var inga problem.

Och Roberta berättade vänligt om sig själv.
Här kan man läsa om just detta.
Obs! (Man får skriva in Roberta Settels i sökrutan .. jag har gjort nån miss där så jag inte kan länka direkt till rätt inlägg).



Alldeles nyss, när jag satt i soffan Ektorp och bläddrade i dagens morgontidning .., upptäckte jag den här annonsen.

Och jag tänkte ..., om du Roberta Settels bara visste vilken glädje dina sandaler har givit mig!

Tack! säger jag.




Dagens fönster ...


... speglar sig i det gamla ekskåpets glasdörr, det skåp som en gång stod i pv:s farmors och farfars hem i Bjärlöv i Skåne. (Så pv är alltså till hälften skåning).

Ute blåser det rejält .., jag öppnade sängkammarfönstret så där som jag brukar göra när jag stiger upp ..., stod där en stund .., lutade mig ut ..., hörde småfågelkvitter .., kände vinden mot ansiktet .., hörde dååånet från havet och tänkte att ..., jo, det här blir en bra ledig söndag - snart stafett - men först frukost.

lördag 15 februari 2014

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...



Om ni inte har varit på en föreställning med 123 Schtunk så vill jag varmt rekommendera det!

Häromkvällen besökte de min stad och bjöd på många många skratt, en dos tungmod och högsta kvalité med sin föreställning Raskens. Just det, Vilhelm Mobergs kända verk.

I sommar spelar de i Varberg under några veckor. Under våren är de på turné. Om de har vägarna förbi där ni bor passa på att gå! Jag njuter än av vår roliga kväll häromkvällen.

Fett bra.... som folk som är något yngre säger.

http://www.schtunk.se/

Turtlan
Dagens fönster ...


... finns i Jämtland.

"Solen morgonspeglar sig i grannens fönster ...", skriver Gunnar. 

Tack snälla!
Idag fyller Anne i Mantorp år! 

Anne - en bokslukerska av rang -!

Hurra, hurra, hurra, hurra! 

Och tänk, det verkar som om hon på allvar funderar på en resa söderut, till landet Halland! 

Så roligt det ska bli! 

(Och Rexxie .., dig väntar vi fortfarande på!)

 


Igår såg jag ett Lyckligt Par ...

En kastrerad sigge son kanske spanar efter någon att älska ...


Den som har läst här en längre tid, vet att jag brukar leta efter Lyckliga Par.
Ja, inte direkt leta så där påtagligt, men ..., ja, i alla fall brukar jag lägga märka till om några ser mer harmoniska ut tillsammans än andra.

I fjol, när vi semestrade i Grekland, upptäckte jag ett sådant par - pensionärer från södra Sverige -, och till slut frågade jag dem, jo, sa kvinnan, "vi är nog världens lyckligaste par, jag är glad varje morgon jag vaknar och ser honom intill mig!"
Den mannen och kvinnan levde som i en bubbla där ingen annan behövdes - så såg det ut -.
Hela dagarna satt dom intill varandra och läste var sin bok .., småpratade nästan oavbrutet (med varandra) och knappt en enda gång såg jag dem verka intresserad av omgivningen runt omkring dem.

Det var så totalt annorlunda mot för pv och jag själv .., jag låg i solen och läste, han hade en solstol en bra bit därifrån, helt dold av parasoller .., och så satt vi tillsammans vid lunchen.
Var vi ett olyckligt par?
Nej, inte alls, men den som satt i sin solstol en bit ifrån, kanske trodde att det var så?


Igår i kassan hade jag en man i 45-årsåldern framför mig.
Han hade köpt två buketter tulpaner.
Den  mannen och hans fru eller sambo,dom  har jag funderat över förut .., jag vet nämligen inga som tycks så uppenbart förälskade i varandra!

Vad handlar det om?
Jo, sättet hur dom ser på varandra med sån uppenbar värme! 

Strax efter mannen uppenbarade sig hans kvinna och hon hade också köpt en Alla-Hjärtans-Present och så tittade han åt sidan och upptäckte vem som stod där .., utbrast ..."men älskade!" .., strök henne över kinden .., och så gapskrattade dom åt att den där överraskningen .., av den blev det ju intet!

Då kunde jag inte hålla mig, utan sa att jag så ofta tänkt på dem som ett ovanligt lyckligt par och mannen log, lade armen om kvinnan och sa ..."ja du Elisabet, det kan jag säga att vi är!"

I tretton år har dom varit tillsammans.
Å, så jag hoppas att resten blir lika lyckligt.


Det bästa för Ulrika i ....., ja, var är du?

Veckans bästa för mig:

Minisemestern på annan ort i början av veckan, i väldigt trevligt och roligt sällskap. 
Stickning, god sömn, bastu, långa intressanta samtal, många skratt. 
 

Idag är det Efit ...
Ett foto i timmen.
Andra som är med hittar du här ...


Kl. 8.00
Eftersom jag har en förmåga att närapå notoriskt glömma Efitdagarna, så har jag den här gången använt mig av ett annat system.
Kom-ihåg-lapp-systemet.


Kl. 9.00 .., sitter husets herre och läser tidningen framför kaminen där elden sprakar som bäst.
Harry njuter av ett varmt parkettgolv .., från tv:n hörs prat från super-g i Ryssland.
Här tittas minsann på olympiska spel från morgon till kväll!
Eller i alla fall så är tv:n påslagen.


Kl.10.00 .. ligger sigge och harry fortfarande i Gunnars Rum och tar igen sig.


Kl.11.00 är det dags för stafett för damerna! Heja Sverige! 


Kl.12.00 försöker jag lugna nerverna efter det dramatiska slutet i OS-stafetten! 
Tittar ut. 
Det har slutat att regna.
Och jag tänker .., vad finns det i hela världen som kan skänka så mycket spänning som idrott?
Nej, jag kan inte komma på nånting.


Kl.13.00 funderar vi på att dricka kaffe, men se, i kaffeburken är det tomt.


Kl. 14.00 ... då har jag tagit hand om rester och stekt upp bitar av broccoli, strimlad vitkål, röd paprika, purjolök och gårdagens lammfärs. Allt kryddas med spiskummin och så en flinga av den här chilin som är en gåva från Västmanland och Birgitta Palm - Andersson. En enda liten pytteflinga smulades ner .., smaken sitter i ännu. 


Vid 15-tiden fyller jag på solrosfrön till hungriga småfåglar.
Solen tittar fram! 


 Vid fyratiden upptäcker jag att det spirar i rabatten ...


Klockan 17.00 tar pv paus från all sport .., tänder en brasa i kaminen och ägnar sig åt backgammon på surfplattan.
Nu blir det hockey ..., och jag, som hejade och hoppade som en galning när Kalla gick i mål, har nog slitit sönder nån magmuskel (hade jag nån sån, det visste jag inte!! och har nu så ont så här blir inget mer skrivet .., nu ska jag vila på soffan Ektorp. 
Det blir hockey igen. 

Tack för idag ni som har tittat in!

fredag 14 februari 2014

Ännu mera glädje ...


Ett hjärtevärmarkort från madamen på Frösön .. , hon som är så påhittig!


Och så kör en bil upp på infarten och jag går till fönstret för att ta mig en titt, för bilar här, ja, det hör inte till vanligheten.
Å, det är ju Sonja och Gösta!
Så länge sedan vi sågs och så roligt att ha dem här!
Harry,  han blir alldeles till sig av glädje och att Sonja dessutom har hundgodis i fickan gör ju inte saken sämre.


Tulpaner hamnar på köksbordet!


Och semlor har dom köpt på affären i Haverdal - världens godaste -!
En sparas till pv.



Sist av allt en hälsning från herr NP som varit krasslig ett längre tag, ja, t.om legat på sjukhus.
Men idag är han pigg.
Det bästa för Ann i Göteborg ...



Det bästa i veckan var när min underbara lokalsambo Eva sa till mig:
-Det syns att du äter LCHF nu.
-Jaså?
-Ja, dina “brödpåsar” under ögonen är borta.
-Brödpåsar?
-Ja,när man äter socker och stärkelse är det vanligt att man blir svullen på olika ställen i kroppen och påsar under ögonen är ett väldigt tydligt tecken.Man blir ofta svullen i magen också. Själv hade jag en bula på magen, som försvann efter ett tag med LCHF. Jag är antagligen lite känslig mot gluten utan att veta om det. Men nu är dina “brödpåsar” borta.
 
Bilden visar en riktig brödpåse sydd i lin. Den är inte min utan kommer härifrån.
Men det är klart, om nån vill ha en så syr jag förstås genast en Ler
 
Bästa hälsningar
Ann
Det bästa för Lilla B i Västmanland ...

En kväll här i veckan dök det upp ett överraskande meddelande på Facebook. Det kom från min gamla lekkamrat hemma i den halländska byn. Vi har inte haft kontakt på säkert 50 år. Åh så roligt!

Jag kommer förresten fortfarande ihåg hennes telefonnummer:  191. Det var tant Iris som kopplade ihop sladdarna på telefonstationen...

Birgitta /Lilla B
Mitt eget bästa ..


Nej, det bästa var inte promenaden tillsammans  med harry nere vid havet, då, när jag räknade till sammanlagt ett tiotal svanar (däribland flera fjolårsungar), även om det var bra det med.

Nej, det bästa var i morse.

Det var när jag iklädd vita nattlinnet (som verkligen är av linne), tog på mig kappan och så gick jag ut i mina sandaler och fyllde på med frön till fåglarna.

Solen hade kommit upp .., jag hörde småfåglarna kvittra och mina ben var skelettvita och nästan äckligt självlysande .., men ändå .., det var en sån känsla av att .., ja, men snart kan jag sätta mig ute på stentrappan på morgonen och dricka kaffe och möta solen.

Märkvärdigare än så var det inte.

Det bästa för Eva på Frösön ...


Hej!
Det bästa i veckan:

Tisdag morgons härliga solskenspromenad på isen. Bara jag, Otis och en man som satt och pimplade. Så fridfullt. Och tänk, solen värmde!




Alla spännande OS-tävlingar. Skidåkningen står högst på måste-se-listan. Det blir en och annan stund framför TV:n dessa dagar.

Kram Eva
Idag ....


... är det som ni kanske vet, Alla Hjärtans Dag.

Egentligen är jag den sämsta av sämsta när det gäller engagemanget för såna här jippon, men ändå .., jag önskar er alla en riktigt fin dag .., och hoppas att den blir så där som ni vill ha den.

Varm och go.

Och så påminner jag om Det Bästa.
Dragning blir på söndag och ni är mer än välkomna med bidrag!

(Bilden visar en nybadad västerbottensmadame, men det var inte idag det.)


Dagens fönster ...


Från den jordnära, fästingforskande och vänliga madamen i Västmanland, kommer här ett fönster.
(Ja, det finns flera såna damer i det landskapet ...).

Så här skriver hon: "Det snöar. Utsikt från andra våningen."

Inget onödigt svammel här inte.

Efter ett kämpigt år är hon i alla fall tillbaka på banan igen.
I växthuset, tänkte jag skriva.

Jag tror att hon är efterlängtad.

torsdag 13 februari 2014

Själv bor jag i landet Halland ...

Och ååå, vad jag tycker synd om dem!
Fem timmar på jobbet ...

På lagret står drivor med rosor och tulpaner!

Och det är som vanligt när jag har förmiddagspasset, det är mejeriet, brödet, avlösning av kassan .., och det är att göra i ordning för fikat.

Vi är fyra som sitter i det lilla personalrummet och det pratas om allt möjligt; men mest om giraffen som nu är död och har blivit lejonmat.
En av oss fyra tycker att det är hemskt, men jag förstår inte alls det förfärliga i det hela?

Om vi nu nödvändigtvis ska ha djurparker i vårt land, då kan vi omöjligen ha hur många djur som helst? Om ingen annan park med vettig djurhållning vill ha den här giraffen och den riskerar att hamna på cirkus eller i något annat elände, ja, vad är då alternativet?

På Facebook har detta diskuterats livligt.
Människor är våldsamt upprörda och tänk, så hemskt, att giraffen blev lejonmat!

Då tänker jag så här: är alla som nu är så upprörda vegetarianer eller veganer?
Äter dom öht något kött?
I så fall .. ,vad är skillnaden?
Är en gris eller en ko mindre värd än en giraff?

Nej, jag förstår inte upprördheten, inte om man själv äter kött.
Gör man av etiska skäl inte det,  DÅ, tycker jag att det är en helt annan sak, annars är min uppfattning att det hela handlar om ren och skär dubbelmoral.

Jodå, vi kan äta kött, och vi kan grilla kotletter och filéer mest hela sommaren, men lejon får äta nånting som vi helst inte ser vad det är och på inga villkors vis en giraff.

Och måste vi alls ha djurparker?
Det är vad jag undrar över.


Efter frukosten fyller jag på i juicehyllan och går sen ut på lastbryggan och slänger kartonger i balpressen. När jag åkte till affären i morse, var det snöslask och elände .., nu, är det solsken och blå himmel!

Sommartid sitter alltid en hel drös med små pilfinkar och väntar på att vi ska slänga grönsaker eller att några brödsmulor ska falla till marken .., och där är alltid en sädesärla som håller ut låååångt in på hösten.
Men idag, är där tyst och stilla.

Och nu är det skidskytte på tv och snart kommer pv hem och sen ska han på krogen ikväll för avtackning av en kär kollega och för mig stundar ledig helg, men först ska morgondagens pass klaras av.

Just så.

Torsdagsfönstret ...


Det kan hända att det här fönstret har visats tidigare, men i så fall får det bli en repris.

Ulrika  - som är ute på vift, utan annan kompass än magkänslan -, höll i håven

onsdag 12 februari 2014

Krattade lite på förmiddan ... 


Tänkte att det faktiskt kändes som vår.

Det skulle jag nog inte ha gjort.
Ledig dag ...

På väg till Slöinge.

Dessa lediga dagar som blir till små lysande stjärnor i ens liv!
Guldstjärnor!
Glädjestunder!

Tar bilen och kör till Slöinge och hämtar upp det platta, lilla paketet från England.
Dvd-filmen "Kinshasa Symphony", just det.
Pratar ganska länge med butiksägaren, en kvinna i 50-årsåldern kanske .., mest pratar vi om detta med att lämna ut paket och kunder som tycker att det är helt okej att komma utan vare sig legitimation, avi eller sms-nummer.

Hur många säger inte ..."legitimation, men du känner väl mig ..?" och hur många tycker inte att det är är fullkomligt självklart att han/hon ska få hämta ut sin äkta hälfts paket, utan att ha med sig dennes legitimation?
Att jag kanske har beställt nånting som jag absolut inte vill att min man/fru/sambo ska veta om, kanske en överraskning .., kanske ett rekommenderat brev från en jurist som jag kontaktat i något ärende ...?, så kan det vara, men det tänker få på.

Och att en fotostatkopia på ett körkort eller ett pass skulle vara giltigt som id-handling .., nej, så är det inte!
Om detta pratar vi en stund.


På väg hem passerar jag stensättningen just innan (eller efter) Vastad.
Jag har sett dem otaliga gånger när jag varit på väg till bageriet, men har aldrig stannat till - inte förrän idag -.


I Ugglarp svänger jag höger ner mot havet och parkerar inte långt från stranden.
Solen skiner!
Ute bland vågorna ser jag sjöfåglar och harry har fullt sjå med att undersöka alla nya dofter.
Det kraaaaaasssar under skorna när jag går mot vattnet!


Hemma igen.

Curling på tv .., solen i moln.
Det bästa ....


Den här veckans förstapris är en gammal Husmodern från 1935, inhandlad på loppis, till det facila priset av trettiofem öre, ja, det var vad den kostade i nyskick, alltså.

I Finland kostade samma tidning 4 finska mark .., och inom parentes står det (På järnvägarna: 4:50 Fm).

Ååå, jag älskar gamla tidningar!


Bara detta att titta på annonserna!
Och jag kommer ihåg kvinnan som var kund i affären i Ystad och som en gång hade arbetat på Spirellafabriken i Malmö!


Min mamma hade en korsett av det märket.


LCHF var nog inte upfunnet just då, 1935.

Tröstpris vet jag inte riktigt vad det blir .., vi får se.

Välkomna nu med era bidrag! 
Dragning på söndag.

Det är förstås ett ålderstecken ....


... att jag numera - när jag läser hemtidningen på nätet - går direkt till avdelningen "dödsfall".
Dagens fönster ...


I en av alla mina mappar - så där måttligt sorterade - låg ett grönt hus och vilade sig.

Bilden är tagen är säkert fem, sex år sedan, men jag tycker så mycket om den.

Jo, det får bli lediga-dags-fönstret.

tisdag 11 februari 2014

Älskar jag mitt jobb ...?


Svar: ja!

Allra mest när en liten kille på fyra år följer sin mamma till kassan och när det blir deras tur, så säger han ..."du, jag har byggt ett torn!"

Vilken tur att jag hade kameran i lådan intill!