Onsdag ..

En fin dag. Inget bad, men däremot en sväng in till stan för att bli klippt. Håret tunnades även ut, vilket sannerligen var behövligt, då det nu blivit så tjockt och otympligt. Ovanligt få kunder i salongen. Jag frågade om det var lågsäsong och frisörskan menade att det faktiskt var färre kunder än vanligt. Utanför salongen stod en trottoarpratare med texten att där fanns (finns) lediga klipptider. 

På eftermiddagen hade vi våffelkalas tillsammans med Ulf och Eva från Tyresö ., deras dotter Maja med make och dotter Karin. Vi satt i skuggan av eken (det var  v a r m t   ute) och Karin klättrade likt en apa högt upp i eken och just det, att klättra i träd i sin barndom, blev det prat om. 

Klättra i träd? Hemma i Malå hade vi mängder av björk och asp, men inte en ek så långt ögat nådde och jag minns inte ett enda träd som var klättervänligt. Pv berättade om en stor kastanj på hyreshusets område i Ljungby - den klättrades det i - men även på lyktstolpar. 

I flera timmar blev vi sittande ute och vi hann prata om det mesta. Om att växa upp på olika internatskolor (England och Argentina, bland annat) och känna sig i det närmaste oönskad som barn .., om kungahuset .., om Gunnar -  familjens nyopererade hund .., om fåglar och ekorrar .., om den amerikanske presidenten som önskar sig ett Nobelpris .., ja, lite sånt och även om talmannens Sommarprat. 

Och det brinner i södra Europa. Stackars, stackars människor att leva i detta inferno och stackars alla brandmän - förstå hettan -!

Dagens fönster ...

"Två fönster från Olof Viktors .." skriver annannan som just nu är (eller var) på besök hemma i Skåne. 

Olof Viktors var ett favoritställe för mig, ja,  under åren i Skåne och inte är det långt från Ystad heller, kanske 1.5 mil eller möjligen 2? 

Så här skrev fönsterfångerskan: 

"Vi var där igår! Idag vid Backagården vid Löderup. Vi fyller bilen med mina föräldrars samlade ägodelar under förmiddagen, lastar av på Erikshjälpen och kör vidare till något trevligt ställe med kaffe!"

// Tack annannan! Och lycka till med ditt föräldrahem!

Bästa hittills ...

När regnet äntligen tackat för sig, blir det soligt och fint. Pv säger att han ska åka rullskidor hemifrån och till Skallkroken och kanske kunde vi mötas där, kanske ta ett dopp? Så det gör vi. Jag passerar honom knappt halvvägs och han ser ut att vara trött och slut på, men eftersom jag tidigare gjort misstaget att parkera vid sidan om och då frågat om han var så färdig att han ville ha lift (han blev upprörd, hur kunde jag tro att han ville det!), struntar jag i den tanken, tutar en gång och kör förbi. 

"Jag  hoppades att du skulle stanna och fråga ...", säger han när han väl kommit till hamnen och jag säger som det är, att nä, då får han faktiskt visa det tydligt. 

Men innan han kommer hinner jag ta en simtur; inte alls till stenen som skymtar i mitten av bilden, dit simmade jag i fjolsomras (och tillbaka förstås), men nu var det blåsigt och nej, jag får träna upp mig först. Ljuvligt i havet! Inte en enda brännmanet såg jag och det är ju det bästa av allt. 

På stranden hade MÄNGDER med illaluktande tång flutit i land och fiskmåsar spatserade omkring och letade förstås något ätbart. 

Vid bryggan stod småttingar och försökte fånga krabbor. 

Så var det.

Byter kanal ...

Nu är det sommar och många ordinarie programledare går på semester. Det känns som om nära bekanta tackar för sig och i deras ställe dyker andra upp. Det är då jag ibland byter kanal. Idag t.ex från Nyhetsmorgon i 4:an till SVT och Morgonstudion. 

Där intervjuas Diamant Salihu som återigen sitter i sin bil och berättar om vad som har hänt - eller det han känner till - angående gripandet av den så kallade "Jordgubben", Ismael Abdo. Korrespondenten Tomas Torén (ofta sedd i reportage från Turkiet) är på hemmaplan och sitter i studion hos Priscilla Haddad. 

Bra USA-korre-vikarie tycker jag att Regina Svedberg Ågren är och Linus Fremin ger tips på en ny dansk serie som jag inte tänker missa - Begravda hemligheter -. Börjar på onsdag hos tv4 play,

Här hemma sitter pv och läser krimboken av den danske författaren Jens Henrik Jensen - bokens titel är "Mörkermännen" -, inhandlad på Höganäs bokhandel när vi låg inblåsta där för en tid sedan. Det ösregnar ute och då är det ju en välsignelse att ha nånting att läsa. 

Själv kämpar jag på med Sofi Sarenbrants "Vila i frid" från 2012 som emellanåt känns som att titta på Morden i Midsomer. Två, kanske t.om tre mord inom loppet av några kapitel. Här kan man ta del av hur det ser ut, eller rättare sagt, det är en förhandsgranskning. Ser att det här är den första boken i serien om polisen Emma, men just nu tycker jag att den känns aningen rörig och att personerna ofta blir till schabloner, men jag har mycket kvar att läsa, så det kanske ändrar sig. På Lottens bokblogg kan man läsa detta om "Vila i frid". Själv skulle jag - efter vad jag har läst fram tills nu - ge den en 3:a.

I slutet av augusti kommer jag att tillbringa ett antal dagar i Stockholm, i väntan på att pv återvänder från körresan till Åland. (Därefter blir det en resa norröver, men tillsammans). 

Den här utställningen på Nationalmuseum finns med på det jag vill hinna med, liksom fågelmålaren Lars Jonsson på Liljevalchs och så den stora utställningen som fått så mycket beröm på Nordiska Museet. 

Nu kommer pv med halv-11-kaffe.

Dagens fönster ...

Sommartid, då är det som om fönsterkorken tjoppar upp, då kommer det som en liten ström av fönsterbidrag. 

Vet ni hur glad man blir?!

Så här skriver dagens avsändare, som är storbaderskan från Skellefteå, nämligen ellem. 

"Idag blev det en utflykt till Lövångers kyrkogård, där mina svärföräldrar är begravda. Vi konstaterade att det är 60 respektive 61 år sedan de dog. Efteråt blev det fika på Saluhallen. Ett mysigt ställe med lokalproducerade matvaror och hantverk. ellem"

(E: Det fick bli ett annat typsnitt, ty när jag skulle byta till mitt eget här på bloggen, halverades texten, det blev bara halva ord. Så underligt! Nå, tack ellem! I Lövånger har jag nog aldrig varit, men jag vet att mina barns pappa delvis tillbringade något år där, då hans pappa var bilskollärare i just Lövånger.)

Ny bädd ...

Så typiskt katter! Man köper fina bäddar och ändå är det tomkartonger eller bananlådor med skrufs i eller bara någon avdankad dagstidning .., jo, sånt går an!

Eller som på AP:s bild .,. en alldeles för liten korg, men perfekt att sitta i och drömma sig bort. 

Jag vet  i n g e n  katt som har så sval och len päls som Vickan.

AP tog bilden.

Söndagsfönstret ...

Ååå, så jag tycker om att besöka olika bibliotek! Och så länge den känslan har funnits hos mig! 

Från det gamla biblioteket i Malå, beläget på gamla "arbetsstugan" och med äcklig toalett i korridoren - en toalett som kändes smutsig och med en kedja med en bakelitgrej längst ner, som man drog i för att spola. 

Där arbetade tant Elin och senare tant Margareta, granne till oss. 

Och så det nya biblioteket i Malå där jag var en ytterst flitig besökare. Lånenumret var 17. 

Läste böcker av R F Delderfield, Pearl Buck, Herman Wouk och Lars Widding och en hel drös andra. 

Ett litet bibliotek fanns också på Malmvägen i Sollentuna och vilken lycka när jag upptäckte det; det var 1973 och jag kände mig så vilsekommen och långt hemifrån. Biblioteket blev en slags bekant trygghet. 

Ystads bibliotek var som himmelriket. Ljust, öppet, såååå fint! Och tänk, biblioteket i Höganäs som blev till ett mentalt ankare, då när vi för en tid sedan låg inblåsta med båten, då vindarna var för starka. Och så nu, den lilla filialen till Halmstad, den i Harplinge Det var där jag fångade fönstret med öppettiderna.

Hur glad blir jag inte när den här bilden kommer genom rymden och landar hos farmor. Viggo på biblioteket i Bunkeflostrand, tillsammans med storebror och mamma. 

Tack Maja att du visar dem den glädjekällan.

Lördageftermiddag ...

Regn och mera regn och det pratas om hur mycket som hamnat i regnmätaren .., femton millimeter hos friherrinnan och tjugofem här hos oss. Jag undrar om jag en enda gång har kollat vår? Nej, det har jag inte. Regnar det så regnar det, men pv har koll. 

För att göra nånting annat än att sitta inne, så tar vi bilen och kör till Antikt & Unikt i Getinge. Det är vansinnigt trångt i den lilla butiken och att passera bordet med dessa glas - som är som en pyramid - känns som ett vågspel. Där finns hur mycket porslin och serviser som helst, lite tavlor, smycken, dukar, prydnadssaker, men jag behärskar mig och köper bara fyra olika äggkoppar - mest med tanke på när pojkarna från Skåne kommer - och kalaset går på 20 kronor. 

Kläder finns där också; mest klänningar. 

Efteråt kör vi till biblioteket i Harplinge och på väg dit, längs E6:an, räknar pv hur många elbilar som kör om oss. Inte för att hålla koll på hastigheten, men mer för att se om andelen (elbilar) ökat. 

Själv tittar jag mest på vilket land respektive bil kommer ifrån. Är det många cyklar där bak på bilen (eller husbilen), då är den nästan alltid tysk. 

Intill biblioteket fanns tidigare något som man har trott har varit ett vårdhem, en förskola eller rent av en skola, men allt revs i höstas. 

Nu är det ett nybygge på gång och från marken sticker en massa olika rör upp (vatten, el, avlopp etc) och det blir ett stort bygge och jag fascineras över hur byggarna håller koll så att allt blir rätt. 

Ingen bibliotekarie är på plats; det är bara vi och min före detta arbetskamrat Cornelias mamma som spankulerar bland bokhyllorna. Pv hittar del 4 av deckarserien Oxen och jag själv väljer en bok om Halmstads historia i bilder (1942 - 1992), samt en deckare - Vila i frid - av Sofie Sarenbrant (henne har jag aldrig läst tidigare). Läser recensioner av boken .., lite blandad kompott är det. "Förutsägbar", menar några och det känns ju så där. 

På bilden här ovanför slogs jag av två saker. Längst uppe till vänster tycker jag att omslaget påminner mycket om Marianne Bokblads bok "Pigan" , tänker att det kanske var samma illustratör?

Och nere till höger, där kommer jag ihåg en diskussion som vi hade antingen här, kanske på Facebook eller instagram, det handlade just om ordspråket "Din vilja sitter i skogen", alltså något en förälder kan säga till sitt barn och då var frågan .., upplevdes det mer som ett mindre "hot", eller var det något positivt?

Det var sådant jag tänkte på under biblioteksbesöket. Och nu är vi hemma och pv ska titta på fotboll.  Östers IF ska möta Mjällby AIF och pv är trogen sitt Öster från Växjö. Det blåser friskt ute, ekorren har varit på besök och i ugnen gräddas just nu en fläskpannkaka.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som var den värmländska madamen Annica. Tack! säger jag.

"Hej!

Kanske inte så spännande fönster men från en underbar ö i östra Vänern som heter Brommö.

En nästan helt bilfri ö som är perfekt cykla runt på. Vid färjeläget finns ett fint gammalt magasin med ett museum över öns historia.

Jo här har det funnits ett glasbruk på 1800-talet som hade uppåt 400 st anställda. Bland annat tillverkade man fönsterglas.

Men fönstret på bilden är nytt så men det kanske är förståeligt.

Så klart kan man köpa Kling glass i väntan på färjan.

Annica på cykeltur häromdagen."

Var växte du upp ...?

Den frågan ställde jag i juli 2015 och ett av svaren var från Ann i Göteborg. Jag tycker att den texten var som att få bilder till en roman! Så här skrev hon: 

"Jag är född i Malmö och bodde där tills jag började läsa i Lund 18 år gammal.

Vi bodde granne med Folkets Park och där tillbringade jag många timmar på sommarloven. Det var gratis inträde på dagarna och jag och min kompis Eva bänkade oss framför Barnteatern varje dag. Där visades små pjäser och akrobatik och danser. Sen gick vi hem och härmade allt på gårdens gräsmatta.

Vi bodde överst i ett 4-våningshus och i vår trappa bodde fru Dahlskog, som hade astma och ändå rökte Havanna II-cigarrer, som jag brukade springa till Brobergs tobaksaffär och köpa åt henne. Hon var skvallertanten i huset och hade alltid dörren öppen lite grand så att hon skulle hålla koll på alla. Cigarrlukten gick rakt ut i trappan och pappa retade sig så på detta och hostade alltid lite extra när han gick förbi hennes dörr!

Under henne bodde snälla tant Kjellberg. Hennes man jobbade på Hemmets Journal och de fick hem Kalle Anka-tidningen innan den kom ut i affärerna. Jag fick alltid låna och läsa dem innan de gav dem till sina barnbarn, om jag lovade att läsa försiktigt! Och det gjorde jag!

På första våningen bodde en ilsken tant om inte tyckte om barn och som kastade vatten på oss om vi lekte för nära hennes fönster.

Jag är ju endabarn, men hade många lekkamrater på gårdarna i kvarteret. En, kompisen Eva, har jag hittat igen på Facebook och nu håller vi kontakten. Hon bor kvar i Malmö!
Från studierna i Lund bar det av till Göteborg och här stannar jag nog!"

Dagens fönster ...

 När jag letade blåregnsbilden här under, då råkade jag snava över det här fönstret som ju verkligen är ett glädjepiller! Så här skrev avsändaren, som var Babsan i Tranemo. Det är alltså fångat i juli 2014.

"Efter att ha travat runt i Linköping utan att hitta nåt särskilt intressant att fotografera, så hittade vi av ren tur, till det som kallas för Gamla Linköping.

Dit hade fraktats gamla byggnader från staden, när rivnings och nybyggnadsfasen inleddes under 50-60-talen.Visst kan man tycka att dessa friluftsmuséer är lite tillrättalagda (i alla fall för oss som gillar ruffigare miljöer), men det finns oftast fina detaljer att fotografera.

Här fanns en hel del intressant, av både det ena och andra. Bl.a. den här leksaksaffären, vars fönster nu flyger genom cyberspace till dig Elisabet."

Tack Babsan! Hoppas att det inte gör något att ditt bidrag kommer i repris!

Torsdagkväll ...

EM-fotboll för damer på tv och pv sitter som gjuten i fåtöljen. Sen ringer Maria och undrar om vi inte kan gå och äta på Lilla Napoli - den legendariska pizzerian i Falkenberg - när hon och Emma kommer på besök vecka 29. Kollade redan igår, men precis alla tider är upptagna! Ja, man bokar den tid man vill att den första pizzan ska vara klar. "Tokfullt hela dagen, testa en annan dag!" blir resultatet när man klickar sig in på olika tider. 

Halvmulet ute idag och solsken mellan varven. För elva år sedan, då var vårt blåregn - inhandlat på Åbergs Trädgård i Ystad - så här liten. 

Nu ser den ut så här och skickar ut skott långt uppe på taket. Blåregnet blir som ett slags parasoll och i fjol försökte en duva ruva i ett bo som den byggt där under allt det gröna, men det blev aldrig några småttingar. 

Jag  ä l s k a r  blåregnet!

Dagens fönster ..., nu rättat!

Tidigt i morse plingade det till i min mobil. Det visade sig vara fönster på ingång, nu från Schweiz. Så här skriver avsändaren, som var annannan. 

"Zürich är som en gryta och universitet ligger en bit upp. Det här fönstret vetter mot centrum nedanför. Dessutom är det här på tredje eller fjärde våningen i en byggnad med jättehögt i tak. Ett fönster stod öppet och man hörde kyrkklockorna!"

// Tack Annannan! säger jag, som tänker .., å, sicken lycka att höra kyrkklockorna!

Gårdagen ...

På väg hem från Halmstad (inköp av den godaste fisksoppan ever-ever!), beslutar vi oss för att titta in hos pv:s moster Sonja. Sonja är nu nittiotvå år och jag har känt henne sedan våren 2008, alltså i sjutton år. (Bilden från kanske 2008 - 2009).

Pv ringer och undrar om hon kan tänka sig att bjuda på kaffe, så håller vi fikabröd?

Jo, det kan hon. 

"Då kommer vi om tio minuter ..", säger han. 

Så det gör vi. Kaffet har ännu inte satts på, så pv går in i köket och fixar den saken, dukar fram koppar och assietter och sedan blir det någon timmes prat vid vardagsrumsbordet. 

För var gång vi hälsar på Sonja, märker vi hur hon liksom har krympt och hon påminner allt mer om en liten fågelunge. Att minnet sviktar, det säger hon själv och det är väl i allra högsta grad mänskligt, då, när man bara har åtta år kvar till hundra.

På vardagsrumsbordet ligger ett stor A4-kuvert fyllt med utskrifter av bilder på släktingar till Sonja, där är ättlingar till den som en gång utvandrat till Amerika och där är släktträd som visar hennes mor, - och farföräldrar och på ett av arken är Sonjas alla syskon (och dom är många!!) uppräknade och yngst av dem alla är Sonja. Kanske hade hon tio syskon? Minst. Uppvuxen i Markaryd i Småland och hennes mamma hette Amri och var den som höll ihop familjen och hushållet .., allt medan pappan var någon slags gårdsförsäljare och sålde vävskedar.

Pv frågar om Sonja har någon hemtjänst? Nej, det har hon inte och vill inte ha heller. Hon är gammal distriktssköterska och vill väl klara sig själv.

Men .., efter viss övertalning, ska han idag agera just hemtjänst och har iordningställt skurhink, såpa, skurtrasor och annat och klockan tio nu på förmiddagen ska han agera hemtjänst och ni kan tro att det tog tid för henne att acceptera detta. 

Själv tänker jag rensa ogräs på hennes uteplats. Bilderna t.v visar  denna underbara Sonja under tidigare år. Uppe till vänster tillsammans med de tre barnen, Mats, Ann och lilla Maria. 

Och nere till höger, Sonja och Gösta. 

För övrigt kan berättas att sommarens simturer blir allt längre. Igårkväll nere hos oss. Inte en kotte på stranden då heller .., och pv som stod och höll koll, medan jag simmade fram och tillbaka. 

På väg hem (tar väl 1 minut med cykeln) upptäckte jag blommande almöke i solnedgångsljuset .., såå vackert var det!

Efteråt tittade vi på EM-fotboll och jag började läsa boken som ellem i Skellefteå tipsat om; "Pojken på utsidan", författad av Jeanine  Cummins. 

Boken fanns inte inne på bibblan i Harplinge, men dagen därpå, då hade den kommit på plats. 

Det handlar om Irland 1959 och resandefolket. 

Det här tror jag är en bok som jag kommer att tycka om.

Dagens fönster ...

"Hej!

Här kommer ett fönster från midsommardagens lilla utflykt till Bjurbäckens slussar.

Här serveras alltifrån kaffe, nybakade bullar till sallader, glas och mycket mer därtill.

Fullt med folk denna soliga dag. Här innanför fönstret finns köket där det jobbades för fullt.

Annica på tur."

//Tack Annika som tog dig tid! säger jag.

Vilket underbart program ....

Så mycket värme ... på så många plan ., och så många tankar dessa kvinnor delar med sig av. Har du ont om tid, så har du gott om tid på dig - dokumentären finns på SVT-play fram till 2027 och är gjord av estniskan Anna Hints.

Tisdagmorgon ....

Nu är tiden inne för prakt,- eller strandlysing. I många år har jag irriterat mig över hur dom sprider sig som öknens gräshoppor i rabatten, men nu tycker jag plötsligt att .., ja, men dom är ju riktigt fina!

Och lätta att dra upp är lysingen också; om man vill gallra lite. 

Tittar på Nyhetsmorgon och får veta att det idag kan bli upp emot trettio grader på vissa ställen i vårt land. Fyrtioåtta i Spanien eller Portugal. Vilken fasa!

Något annat. Länkade jag någonsin till Emil Jensens midsommardagsprat i "Tankar för dagen" ? 

Gjorde jag det inte, så finns länken här Sååå bra. Tyvärr känner jag igen mig i en hel del.

Dagens fönster ...

... fanns i det gamla huset som en gång fanns i Minnesota, USA och visar hur det kunde se ut hos en svensk familj som emigrerat västerut. Och precis som Elliot konstaterade, var där "väldigt många bord" i det stora rummet med öppen spis för matlagning och annat.  

Noterat ...

För andra dagen på raken är jag Ankarets första kund. Klockan är bara sju på morgonen. Överallt i butiken ser jag sommarjobbande ungdomar och synd är det ju att ingen bär namnskylt; det blir så opersonligt. 

Kör hemåt. I Särdal ligger mängder med tackor och smålamm och drar sig på ängen. Lammen är antingen svarta eller beigefärgade och på deras ryggar - i ullen - spatserar kajor och pickar och har sig .., kanske är där insekter eller är det ullen dom vill åt?.

Hitom Steninge ligger en död mård på min väghalva. 

Och vid Glassvik en överkörd skatunge.

Sedan Anders och pojkarna tackade för sig nu på morgonen, har jag hunnit med mycket. Kört ett antal maskiner fintvätt (allt har torkat), klippt ner i rabatten, ryckt upp ormbunksplantor som vägrar ge sig .., dammsugit, renbäddat, städat badrummet, lyssnat till Klas Erikssons Sommarprat som handlade om detta att förlora ett barn som inte ens hans komma till världen. 

Halvlåg i solstolen och lyssnade. Kände tacksamhet. Denne Klas Eriksson var så sympatisk i "Över Atlanten" och han utstrålade samma värme i programmet. 

Vid 1-tiden kom pv och hans bror åter från Göteborg. Brodern sade hej, nu vill jag hem och bada och bygga på min stenpir och vips, var han försvunnen. 

Tjugofem grader i skuggan. För tolv år sedan var pv, Emil och jag själv på Kreta och åt världens godaste omeletter. Hur varmt är det på samma ställe idag? Tar en titt. Aha, ungefär som här. Tur att jag inte lever i ett land med olidlig värme. Kanske dumt att härja på som en furie i den här värmen, man får väl skylla sig själv.

Noterar ännu mera att Tremastarblomman spridit sig i rabatten, vilket gör mig själaglad. När den fick stöttning, blev det sååå mycket bättre.

Detta var eftermiddagens notering. I dagens mejl från min syster i Australien berättar hon om väninnan som troligen har covid och är riktigt rejält dålig. Covid ...? Hur många av oss tänker på covid numera?

Ny vecka, ny giv ...

Klockan är halv sex på morgonen och jag har - efter att ha legat och snurrat i sängen någon i timmes tid - lämnat mitt sovsällskap (den äldre av pojkarna) - och sitter nu ensam i soffan Ektorp och tittar på någon gammal repris av underbara "Kvartersdoktorn", samtidigt som det knappas på tangentbordet.

Soffan på bilden, den bekantade jag mig med igår på High Chaparall och jag tyckte att den var så fin, så fin. Och apropå soffor, så kan jag berätta att innan helgen, då dammsög jag i uterummet och upptäckte då något som liknade utspillt kaffe under en ena kortsidan på soffan. På golvet, alltså. 

Första tanken var att det var någon katt som kissat där, men se det var det inte .., när vi tippade soffan så vi bättre skulle se vad det handlade om, så visade det sig att där inne under överdraget, där upptäckte pv ett getingbo! 

Det var inte stort, som ett större ägg kanske, men där var full aktivitet och stackars getingar blev såklart förvirrade när vi föste ut boet, tog bort överdraget och plötsligt var deras hem borta. Nu har vi fått hålla dörren till uterummet helt stängd och förvirrade getingar försökte ideligen att ta sig in, men vi tror - eller i alla fall hoppas - att vi har visat att soffan Ektorp inte är tänkt som bostad.

Den här bilden förklarar hur bilden här ovanför kom till. 

På väg tillbaka till bilen, efter en nästan heldag bland pistoler och pang-pang och häftiga skådespel, guldvaskning och annat, tittade jag in i det här gamla huset och det var där den vackra soffan stod. 

Till min förvåning såg jag att Elliot också tittade in där, då hade vi andra börjat gå mot bilen. 

"Visst var det fint, även om det var väldigt enkelt ...?" sa jag. 

"Jaa, men det var väldigt många bord där ...", svarade han. 

Det hade jag inte tänkt på själv.

Idag åker sonen och pojkarna ner till Skåne igen. Tre övernattningar har det varit. Plötsligt ska här bli tomt och tyst; inga svärd eller pistoler eller små eller lite större barnskor ska då översvämma hallen och inga jackor ligga slängda på golvet (mest för att vi inte har några krokar i lämplig hänga-upp-höjd), ja, det blir som vanligt igen. 

Pv åker tillsammans med sin äldre bror till Göteborg, det är något årsmöte vad gäller .., inte vindkraft, utan något annat (företaget heter Liquid Wind) och kommer hem ikväll. Alltså blir jag alena här hemma. Tänker lyssna på någon av de Sommarpratare jag missat och lite annat. 

Detta blev ett spretigt inlägg, men hjärnan kanske inte vaknat ordentligt ännu.