Elisabet

Bästa hittills ...

När regnet äntligen tackat för sig, blir det soligt och fint. Pv säger att han ska åka rullskidor hemifrån och till Skallkroken och kanske kunde vi mötas där, kanske ta ett dopp? Så det gör vi. Jag passerar honom knappt halvvägs och han ser ut att vara trött och slut på, men eftersom jag tidigare gjort misstaget att parkera vid sidan om och då frågat om han var så färdig att han ville ha lift (han blev upprörd, hur kunde jag tro att han ville det!), struntar jag i den tanken, tutar en gång och kör förbi. 

"Jag  hoppades att du skulle stanna och fråga ...", säger han när han väl kommit till hamnen och jag säger som det är, att nä, då får han faktiskt visa det tydligt. 

Men innan han kommer hinner jag ta en simtur; inte alls till stenen som skymtar i mitten av bilden, dit simmade jag i fjolsomras (och tillbaka förstås), men nu var det blåsigt och nej, jag får träna upp mig först. Ljuvligt i havet! Inte en enda brännmanet såg jag och det är ju det bästa av allt. 

På stranden hade MÄNGDER med illaluktande tång flutit i land och fiskmåsar spatserade omkring och letade förstås något ätbart. 

Vid bryggan stod småttingar och försökte fånga krabbor. 

Så var det.