annannan: visst kan jag det! Sigge kom ju hit i december 2009, jag hade fått knäprotesen och skulle bli här i fyra månader. Då var pElle redan kung i huset. Sigge var tuff till en början, puttade undan pElle från fåtöljen eller soffan och Tog Plats. Sen ändrades det hela. Han blev mer en utekatt och när han kom in, valde han pannrummet (vi har kattlucka) eller att ligga själv i gästrummet. Så dog ju pElle och det har tagit nästan ett halvår innan sigge är där han är nu. Först kom han in allt oftare och jaaaaamade på sitt eget lite fåniga vis (han låter verkligen som en kastratsångare) .., började se gästrummet som sitt .., och nu har han tagit steget in i vardagsrummet och kommer upp i soffan. Han har aldrig en enda gång hoppat upp av sig själv i mitt eller pv:s knä, men ligger gärna nära. Jag kan hålla i honom och klia honom i öronen (det bästa han veta) och han ligger kvar, men alltid liiite spänd. Idag var första gången som han lutade huvudet mot mitt bröst och slappnade av. Han är ingen gullekatt, men jag tycker om hans integritet och att han verkligen går sin egen väg. Ungefär så :)
Det är allt väldigt likt vår katt, det. Hon kan komma och lägga sig på mitt bröst om jag ligger och vilar middag under filten från Klippans Yllefabrik (hon ÄLSKAR den filten plus att hon eventuellt inte riktigt fattar/tycker att det är mig hon ligger på när filten är emellan?), men aldrig annars. Tätt intill däremot, nästan alltid numera. Hon kommer närmre och närmre, men fort går det inte - vi har bott ihop i över tre år nu!
annannan: ja, det är ungefär så som din kisse ..., kanske om nåt år eller så, att sigge blir lite mer tillgiven. Han vill nog, men vill väl bestämma själv. Egentligen är han lite som jag själv, när jag tänker efter :)
6 kommentarer:
Kan du inte berätta lite om Sigges integrering i familjen? Jag ser att han långsamt tar plats sedan den gamle revirhållaren försvunnit.
annannan: visst kan jag det!
Sigge kom ju hit i december 2009, jag hade fått knäprotesen och skulle bli här i fyra månader.
Då var pElle redan kung i huset.
Sigge var tuff till en början, puttade undan pElle från fåtöljen eller soffan och Tog Plats.
Sen ändrades det hela.
Han blev mer en utekatt och när han kom in, valde han pannrummet (vi har kattlucka) eller att ligga själv i gästrummet.
Så dog ju pElle och det har tagit nästan ett halvår innan sigge är där han är nu.
Först kom han in allt oftare och jaaaaamade på sitt eget lite fåniga vis (han låter verkligen som en kastratsångare) .., började se gästrummet som sitt .., och nu har han tagit steget in i vardagsrummet och kommer upp i soffan.
Han har aldrig en enda gång hoppat upp av sig själv i mitt eller pv:s knä, men ligger gärna nära.
Jag kan hålla i honom och klia honom i öronen (det bästa han veta) och han ligger kvar, men alltid liiite spänd. Idag var första gången som han lutade huvudet mot mitt bröst och slappnade av.
Han är ingen gullekatt, men jag tycker om hans integritet och att han verkligen går sin egen väg.
Ungefär så :)
Det är allt väldigt likt vår katt, det. Hon kan komma och lägga sig på mitt bröst om jag ligger och vilar middag under filten från Klippans Yllefabrik (hon ÄLSKAR den filten plus att hon eventuellt inte riktigt fattar/tycker att det är mig hon ligger på när filten är emellan?), men aldrig annars. Tätt intill däremot, nästan alltid numera. Hon kommer närmre och närmre, men fort går det inte - vi har bott ihop i över tre år nu!
Haha jag trodde att inlägget skulle handla om vad man pratar (snackar) om, men det är kanske också ostbågar etc :-)
annannan: ja, det är ungefär så som din kisse ..., kanske om nåt år eller så, att sigge blir lite mer tillgiven. Han vill nog, men vill väl bestämma själv.
Egentligen är han lite som jag själv, när jag tänker efter :)
benved: ,-))
Inga ostbågar här inte.
Skicka en kommentar