Lite senare ....

Så har vi tittat på programmet med SVT-programmet med Kungen och Silvia och det kan jag ju säga, att oj, vad kungen ska vara lycklig att han har haft denna omtänksamma och till synes sååå varma kvinna vid sin sida. I vanliga fall är jag ingen större fan av Pernilla Månsson Colt som programledare  men se här, här tyckte jag att hon var jättebra!

Igårkväll såg vi ytterligare några avsnitt av det norska programmet där människor bor så otillgängligt till som det väl bara är möjligt. Kanske ligger den där tågan och envisheten nedlagd i norrmännens gener? Ja, jag är så fylld av beundran! Lägg därtill att - åtminstone jag själv - blir mentalt jordad av såna program. Lugnt och vilsamt ..., där människor får berätta om sin tillvaro. Varje avsnitt är cirka 40 minuter långt och tänk, om sånt här visades i akutens väntrum ..., så mycket ljuvligare än det ständiga tv4-skvalet!

Mest hela dagen hare regnet  v r ä k t  ner! Nu är det ett vackert ljus, men det blåser friska vindar. Pv har gått i säng, ja, redan innan klockan var halv tio. (Bilden togs tidigare, inte ikväll). Och pv upptäckte idag att vi har nog besök av råttor under diskbänken. I morgon tänker han ta bort listen och försöka utröna var ingångshålet är .

I Haverdal - 8 km härifrån - och i Skipås (halva sträckan) har det tydligen varit råttinvasion och det var väl bara en tidsfråga innan vi skulle få besök. Katterna verkar helt obekymrade; har väl annat att tänka på, kan jag tro.

Tisdag och hela inlägget bara försvann ....

Kanske är jag för trött?  Börjar om, men skriver kortfattat, mest om det bästa idag. 

Att det i postlådan låg ett brunt kuvert med två kattungar på baksidan och när jag försiktigt - men inte tillräckligt varsamt - öppnat kuvertet, upptäckte jag där en bok av Doris Lessing, en bok som handlar om hennes katt Rufus. 

"Historien om Rufus skrev Doris Lessin 1987. Den publicerades för allra första gången i Sverige, i två avsnitt i Tidningen Vi. Vi som alltså fick begå världspremiären."

Ett fint akvarellkort av Laila Wikström följde också med. Minns ni Laila? Hennes kort fanns att köpa i presentaffärer och ja, nästan överallt och ofta med frodiga damer på bilderna och med texter av Ulla Ekh. 

Så här kunde det till exempel stå. "Juni. Vita spetsar. Sommarflor. Hattbanden flyger i vinden. Syrener doftar."

Tack annannan! Så vänligt av dig!

Det bästa är också att katterna numera är så hemtama. Så här ser det ut när vi sätter oss i bilen för att åka in och handla, eller som idag, när vi skjutsade hem en trött Sonja efter lunchen med pv:s bror och hans fru. 

"Jaha, ni kan åka, nu vet vi ju att ni kommer hem snart ...!" tror jag att katterna tänker. 

Att det i postlådan även låg ett paket med Släppträskbröd hemifrån, betydde mycket. 

Nu ska jag vila. Längre än hit räcker inte orken.

Helgen och lite annat ... 

Efter ett dygn i Skåne .. med fotbollsfest nära havet och en massa småttingar och lite större barn och mammor och pappor och mor, - och farföräldrar ..., åkte vi hemåt på lördagförmiddag.

Kammarkören hade konsert i Halmstad (den sista konserten för säsongen), pv hade ont i sitt finger (men har fått en rejäl kur med antibiotika) och mitt hjärta hackar och har sig och min fina kalender, den är mest fylld med datum för återbesök. Det är som ett nytt liv. Ett annorlunda liv. 

Det känns .., ofattbart; detta att man närapå ofrivilligt hamnar på akuten för att man har flimmer, tillbringar dagen där, får nya mediciner och sen blir man så dålig så det är inte sant. Totalt orkeslös. Nu återstår en dryg vecka, sen väntar ultraljud av hjärtat och  därefter står elkonvertering på agendan. Ja, ja, bara att vänta och se vad som händer. 

Bilden längst uppe togs utanför korvkiosken inte långt från Ängelholm. Blev så glad av skylten och vägbeskrivningen, men också av den unge mannen som fixade min varma korv med bröd .., han som var uppvuxen i Gävle, men med ursprung från Kurdistan. Det var han som gärna hade velat ägna sig åt att sälja bilar, i stället för korv, bensin och lite godis.

Den här bilden togs inne i korvkiosken.

Ser fram emot fotbolls-VM ..., har inga större förhoppningar om avancemang, men roligt ändå att vi är med. "Vi" ..,-).

Ben ...., en annorlunda man.

Söndagkväll. 

Inget särskilt i tv-tablån och jag tog ett skutt till svt.play och valde ett program i den digra högen av dokumentärer från Norge .., ni vet, där människor bosatt sig nästan vid världens ände, eller i alla fall så otillgängligt att det knappt är möjligt. 

Och efter en stunds tittade satt vi som fågelungar med gapande näbbar och bara häpnade över vilken tåga somliga människor tydligen är födda med. Som hos denne Ben Ward; britten som valde ett annat sorts liv. 

Två avsnitt blev det om denne man. Så naket .., bara sååå intressant! 

Här är det första avsnittet.

Dagens fönster ...

Igårkväll när det var sängdags, ställde jag upp fönstret helt och hållet och oj, oj, oj vilken symfoni som som uppenbarades! 

Stod en bra stund och lyssnade ..., hörde göken (ovanligt ihärdig i vår, tycker jag) och såklart herr Koltrast och så sjöfåglarna nerifrån havet.

Sen kom ett störtregn.

Fredagkväll i landet Halland ...

Och vi ser LUPINER  nästan överallt! De flesta är blålila med lite ljusare topp, som de här på bilden. 

Och har vi någonsin hört fåglarna kvittra som de gör just nu? 

Nej, det tror jag inte. 

Imorgon blir det resa till Bunkeflo, övernattning och hem igen på söndag, då Kammarkören har konsert i Olaus Petrikyrkan, samma kyrka som där Gösta jordfästes. 

Bäst idag? 

Jo, men solklart den nittiosjuårige mannen på Sonjas korttidsboende .., han som iklädd snygga jeans och blå t-shirt satt i dagrummet och vittnade om att han hade krångel med att komma ut på nätet med sin mobiltelefon. 

Näst bäst? 

Fastighetsskötaren i 45-årsåldern kanske som, när vi åt lunch på boendets restaurang, kom fram till oss och sa att "ni vet väl om att dessert ingår ..?"

Nej, det visste vi  i n t e. 

Då kom han bärandes på var sin dessertskål med innehåll och hämtade även skedar till oss. Bara så där!

Och inte att förglömma mötet med f.d. malåborna Egon och Eva-Britt Ebbestål. Vi möttes av en händelse utanför sjukhuset här i Halmstad och oj, så roligt det var! En länk till något som har varit. En slags trygghet. Så mycket Malå. 

Bilden: 97-åringen.

Onsdagkväll ....

Igår tio timmar på akutmottagningen och ny medicin fick jag mot det ännu ihållande flimret och jag tror att det är det nytillkomna lilla pillret som heter Bisoprolol som gjorde mig hysteriskt trött så snart jag rörde mig .., ja, jag orkade gå 20 meter, sedan fick jag pausa. Tänkte att det ju vore ju smart att i stället ta pillret på kvällen, men det är klart .., det är väl på dagen det är mest som man behöver den (att man rör sig).

Nåväl. Kan säga att det var såå vänlig personal (alla kvinnor) på akuten (som hade hand om mig) ; inte minst läkaren, en 26-årig kvinna med ett estniskt förnamn. När har jag någonsin varit med om att en manlig läkare kommit in med en halv kopp kaffe, nyponsoppa och en polarkakemacka? Aldrig!

När det var dags att lämna akuten, upptäckte jag två män vilka satt i väntrummet när vi kom på förmiddagen. Den ene (som hade så snyggt bälte som passade till hans skor) var nog i 75-årsåldern och satt nu och väntade på Resam. Han tycktes ledsen. Innan vi blev inropade hörde jag hans fru säga att "vi får väl ställa in ..." och mannen torkade ideligen sig om pannan, kanske hade han feber. 

Nu satt han ensam i foajén, så jag pratade lite med honom och han berättade att han väntade på transport till Varberg. Vi önskade varandra lycka till. 

Nära utgången satt en annan man; säkert mer än åttio år och storvuxen. Den mannen hade varit så trött och slut på och i väntrummet lade han sig ihopkrupen på en dubbelstol och försökte sova, då tidigare på dagen. Det gick väl så där.

"Jag frågade om det inte fanns en säng att få ligga på, men det fanns inte..?" sa mannen och var så ledsen. 

Nu var även han på väg hem. Eller hem? Till Varbergs sjukhus. Klappade om honom och önskade lycka till. 

"Ja, det är magen ...", sa han med bedrövad stämma.

Det är förunderligt hur lätt det är att skippa allt alldagligt prat när man är är sjuk .., allt det oväsentliga liksom försvinner när man möter människor som är i samma sits. Upplevde precis detta vid infarkten 2021.

Inväntade pv (konsert i Ränneslöv kyrka) hos Eva och Ulf som så vänligt hämtade mig vid sjukhusets huvudentré och dessutom skjutsade mig till apoteket i Söndrum. 

Låg sedan på deras trädgårdssoffa .., och fick ljuvliga rester från dagen innan då de haft besök av Ulfs bror med fru. 

Och idag. Ja, då åkte pv iväg tidigt till hamnen .., förberedde för mastning av båten och en timme senare anslöt hans bror, plus två treviga typer - Mats och Göran - med typiska 50-talsnamn. 

Nu är allt på plats. Masten, bommen, seglen (ihopvirade) och i morgon ska pv röja nere i båten och har vi tur, kan vi kanske övernatta där i helgen. Härligt! 

I eftermiddag har det VRÄKT ner regn, vilket sannerligen  var behövligt. Det regnar ännu. Fönstret till uterummet är öppet och regnet smattrar mot plasttaket .., känns skönt. Det behövdes. 

Tog ett dopp i havet tidigare idag .Det var inte långt ifrån att tårarna började rinna ..., den där känslan av att inte orka, den försvann HELT i vattnet! Låg i längre än tidigare .., bara  l å g  där och tog in allt. 

Kände mig så lycklig. 

På väg hem konstaterade vi att måhända har kommunen givit upp kampen mot de så hatade lupinerna. Sååå vackert det var!

 Dagens fönster ...

... fångades av Anna och visar innergården där hon nu bor i Stockholm. Jättehärligt, tycker jag. Och vackra fönster och titta, viken jättelång stupränna, som dessutom blir en perfekt avslutare till lägenheterna intill! 

Tack Anna!

 Tre bilder från den 3:e juni 2015

Lilla underbara Nelly, vad jag kan sakna dig, precis som jag saknar Harry, pElle och Sigge!

Och så någon som letar något ätbart i rhododendronblomman.

Tisdag i början av juni. 

Igår bad i havet - eller ett hastigt dopp -. Varmt i luften. Kallt i havet. Pv som fixat stagen till masten, den som - hopefully - ska komma på plats i morgon eller senare i veckan. Besökte biblioteket i Harplinge och återlämnade en bok och lånade en annan. På väg hem kryssade jag mellan kaj, - och kråkbarn vilka trippade lite hit och dit på vägbanan och hundkäxen är på gång, men ack, så spröda, inget att plocka stora sjok av ställa på altanen. 

Några timmar senare var det dags för fotboll mellan Norge och Sverige och efter den matchen, senare på natten, drabbades jag av hjärtflimmer som av och till varar ännu .., ja, jag skyller på de norska spelarna som var så himla bra. Vilken utskåpning. Tack Alexander Isak som ändå ordnade ett mål. 

Låg nu på morgonen och lyssnade - återigen - på Naturmorgon i P1 som sändes från Missenträsk hemma i Västerbotten. Det handlade bland annat om dikning av myrar .., om storlom och smålom och Nornan, den fina orkidéen, ja, så här är det .., att Naturmorgon är min ständigare räddare under tidiga morgnar när jag vaknat, känner mig pigg, men ändå somnar om efter tio minuter. Och så börjar allt om igen. Under programmets gång hörde jag ordet respondera. Tänkte .., att det ordet använder jag aldrig, även om jag vet vad det betyder.

Idag besök hos Sonja .., pv ska titta in till de elever han haft i Gullbrandstorp vilka nu går ut nian, ja, för att önska dem lycka till med vidare studier och ett besök hos arbetsterapeuten blir det också. Sist av allt, klockan 18.00 ikväll, blir det konsert i Ränneslöv, ja, för Kammarkören. Till Ränneslöv, som ligger öster om Båstad, är det ungefär fem mil enkel väg.

Dagens tyska fönster ...

Och vacker vy mot det som liknar en kyrka, tycker jag mig ana. 

Tack Tommy! Snällt av dig!

Ett tips från juni år 2016 .... 

Och den som berättade om ett "så underbart program", det var annannan i Porto. 

Det visade sig vara en dokumentär av Sveriges Radios Anton Karis och handlar om pianisten Jan Johansson och hans skiva "Jazz på svenska". Denne A.K. gick för övrigt i pension 2019.

Här en länk till programmet som uppenbarligen gjorde sånt intryck på mig.

Och här en sida med idel länkar till några av denne Anton Karis reportage.

Ett kvällsfönster från Halland ...

Ännu en rhododendronbild från Lena i Falkenberg, men detta "träd" finns på baksidan av huset. 

Så otroligt fint! Fönsterfångerskan skriver att när huset köptes för tjugofem år sedan, då fanns det sex såna här "buskar" och alla var tydligen sprungna från en och samma planta. Fyra är kvar. Måste ni klippa och forma det, eller sköter dom sig själva,? Det undrar jag. 

Tack Lena! säger jag.

I sjunde himlen ....

Så har vi varit på sånggudstjänst i lilla fina Steninge kyrka och med oss i bilen hade vi Eva från Tyresö. Den halvlånge fann dock för gott att bli hemma. Fullsatt i kyrkan och framför oss farmor eller mormor med en 6-årig liten lintott till kille som hade ungefär hundratusen myror i benen! När en enda sång återstod, hörde jag honom sucka och så sa han ..."Nej! Inte en till!"  Den minste besökaren i kyrkan var en liten baby som var invirad i sin mors sjal och hon - mamman - sjöng i kören och den minste sov precis hela tiden!

Bakom oss satt en äldre dam, en liten flicka och hennes pappa. 

Flickan hade med sig leksaker i plast; det var afrikanska djur och dessa stod i grupp på det här "stället" där man kan ha sin psalmbok och på bänkdynan just bakom mig, där låg minsann en noshörning!

Helt underbart! 

Härlig musik bjöds vi på och bäst var som alltid gospeldelen där vi alla fick sjunga med och det var nästan så att jag började gråta, så roligt var det!

Skjutsade hem Eva och på hemvägen lyssnade vi till Sportradion och Elitloppet på Solvalla. Så spännande det var!

Nu middag (ugnstekt lax) med härlig sallad, romsås och kokt potatis/broccoli.

Man kan ju undra ...

Längs hela gärdsgården, den som går mellan grannens tomt och vår, växer höga och frodiga syréner! 

Själva gärdsgården (som jag älskar) är inget som pv har åstadkommit och den sista lilla biten ner mot Ejdervägen, där är det en stenmur.

Nåväl, nu på morgonen när jag satt ute på stentrappan och funderade över livet och försommaren, tänkte jag att .., dessa grannar vars tidigare ägare till huset planterade syrénerna, får dom alls någon glädje av all syrénblomning? 

Eller, är det bara en grön vägg av blad sett från deras sida? 

Under alla mina år här i Stensjö, har jag i alla fall aldrig sett sån frodig blomning som i år!

Dagens fönster ...

... fångades av Lena Stensson i Falkenberg, bara två mil härifrån. 

Så här skriver hon: 

"Hej, fångade köksfönstret i morse. Nu är de som vackrast, synd att de så snabbt blommar över. 

Med vänliga hälsningar Lena."

//E: Rhododendron var ju inget som fanns hemmavid i Malå, men här vimlar det av dem! 

Nästan alla grannar har flera stycken av dem, men inte en enda en har sett ut så här - mer som ett träd -! 

Så fint! Och tack Lena! Så vänligt av dig.

Minns ni inköpslistorna ...?

Den här listan kom från Eva i Värmland, det var i början av juni 2012 och så här började hennes rader: 

"Hej Elisabeth!

Skickar ner en inköpslista som jag hittade i dag på Coop i Karlskoga.
Man kan undra om den som har handlat äter ute varje dag.
Lagar inte folk mat?"

En alldeles underbar kommentar kom då från mossfolk. 

Den löd så här: 

"En kontorsnisse, det tror jag.
Säkert jobbar han på det som en gång var Bofors.
Fil till frukost, sju dagar i veckan. Och frukt är bra att ha. Luncherna äts ute. Alltid.
På det som hette mässen eller på golfrestaurangen. Sena arbetsdagar.
Bara kvällsmacka när han kommer hem. Med mjölk.
Eller eventuellt te med mjölk i. Bor ensam. Runt 50 år. Minst.
Och det är en "han", det syns väl. ;)"

Lördag ...

Igårkväll när vi satt och tittade på film, hörde jag plötsligt hur det var kattbråk ute på tomten.Att höra katter hota varandra, är vedervärdigt .., det låter som om döden är nära.

Jag sprang ut .., upptäckte den grå grannkatten som förr kom och hälsade på, men nu var det andra tongångar. 

Vickan var livrädd och tittade fram under soffan i uterummet .., medan Paddan var lite kaxigare och den grå hade inga som helst planer på att gå hem till sig. 

Det gjorde den till sist .., jag tog in våra katter och dessa tycktes nöjda att någon räddat dem från mera bråk. 

Tidigare på dagen låg Vickan och kurade under stora rabarberblad. Det tog tid innan jag fann henne.

Lördag ..

För en tid sedan, kanske 2 månader, beställde jag i ett anfall av galenskap, den klänning som syns längst uppe till höger på bilden. 

Det var exakt den som syns på bilden och kostade då ungefär 480 kronor om jag minns rätt. 

Företaget hette något annat, men mejladressen till företaget är samma som till "Norra Göteborg", någonstans i Nederländerna. 

Klänningen var ANSKRÄMLIG. Färgerna stämde inte alls med bilden, tyget var mer som i något slags nylon .., så billigt! 

Retursedel följde inte med och det visade sig vara hopplöst att returnera och mejlen mellan mig och mannen i Nederländerna gick fram och åter, ja, jag erbjöds en mindre summa pengar som ersättning och till slut tröttnade jag, sa att jag struntar i pengarna, det här är det i särklass sämsta företag jag någonsin haft att göra med och att dom borde skämmas ögonen ur sig, etc. Klänningen ska jag skänka till Röda Korset i Falkenberg.

Nu ser jag samma klänning i den här annonsen. Företaget Norra Göteborg har mejladress till Nederländerna. Att den nu ska ha kostat 1500 kronor tror jag inte ett dugg på.

Dagens fönster ...

"Här står fönstren på glänt för dig!"

Ja, så skriver madamen i Porto och jag säger  t a c k, tack och drar upp bilden för att titta lite närmare. 

Och funderar över om det här med det allerstädes närvarande kaklet, fortfarande används flitigt på husen.

Dagens tyska fönster ...

"Ja, du får mer än gärna fånga några fönster när ni kommer till Goslar ...", sa jag till mina barns pappa för några dagar sedan. 

Igår kom den här bilden på familjechatten och jodå, det var helt okej att lägga in den här. 

Om den tyska staden Goslar kan man läsa här. 

Ja, inte läsa, men ta del av,

Hoppas på flera fönster!

Sjutton stycken ...

... krabbor alltså, fångades idag av Edvin och hans morfar, som ju är pv .

Vilket bra sätt att umgås på! Spännande och roligt och på slutet kom Hilda och hämtade Edvin, men lite fika på båtklubbens veranda hann vi också med. 

Edvin som tidigare var en väldigt tystlåten liten herre, är nu en pratglad pojke som i slutet av juli blir 8 år och tänk, snart stundar den allra första skolavslutningen. Spännande.

För övrigt?

Ja, efter att ha sovit urdåligt natten mot idag, har jag ändå varit förvånansvärt pigg. Klippt gräset på östra och norra sidan och oj, så skönt att ha det gjort. 

Ja, lite på södra sidan hanns också med och vid vedboden. Älskar att klippa gräs! Det är som med mejerikylen på jobbet; man ser ett direkt  resultat av ens arbete, även om det inte varar så länge. Ännu blommar styvmorsviolerna i små, små sällskap. Bra så. Rensade ogräs också. Kvickrot i mängder, för att inte tala om ormbunksungdomar på väg upp för att ta över!

Så fick vi spontant besök av grannen Annelie, så vi satt ute under parasollet och pratade om olika SVT-program och om "Tankar för dagen" i Sveriges Radio. Annelie framhöll JesperValdensten (kanske inte just det här avsnittet) och Tomas Sjödin (likadant där; jag bara länkade till ett i högen) och själv har jag missat så många den senaste tiden, så jag måste lyssna ikapp. Ett av alla som jag aldrig glömmer, är i alla fall detta.  Och detta.

Något extravagant fikabröd hade vi inte hemma, men Garants danska rågbröd fanns i alla fall, plus en åldersstigen Kvibille ädelost och röd salladslök, de två sistnämnda i tunna, tunna skivor på en bädd av ruccola och annan sallad. Det tyckte Annelie om och å, jag blev så glad. 

Ett dopp blev det också idag. Nästan ljummet i vattnet .., så där så man inte drog efter andan. Blir nog ett längre bad i morgon. Så var det.

En lång natt, men härlig morgon ...

Så var det dags igen för en vaknatt och inte förrän jag bytte sovställning och lade mig åt andra hållet, nära Paddan och stoppade in min högra hand under hennes mage, kom sömnen. 

Då var klockan lite efter fyra på morgonen. Man kan undra varför det blir på det viset. Kaffe vid 20-tiden, är måhända en förklaring?

Nåja, är man pensionär är det ju ingen fara. 

Frukosterade i ensamhet (pv var redan ute och byggde) och råkade då, på sociala medier, lyssna till något så underbart vackert! 

Det är Oulun kammarkör i Österbotten som står vid ett monument i Vasa, om omgivna av skir grönska och så sjunger dom sången "En sommardag i Kangasala", även känd som "Jag gungar på högsta grenen". (Ja, inte känd för mig, men uppenbarligen för många andra). Tala om något som gick rakt in i hjärteroten! Ni som har instagram kan söka på oulun_kamarikuoro (ska man gissa att det är Oulun kammarkör?) så kan ni lyssna där. Hittade den nu också på facebook och lade in en länk där.

Torsdag idag. Pv ska hämta Edvin (mattetösen har dansuppvisning, därför ingen lektion) och tillbringa tid vid båtmasten i hamnen, ja, det blir säkert bra. Edvin, 8 år i juli, är intresserad av hur allt fungerar, så där finns nog att göra och filura på. Kanske kommer pv:s bror med kompis i helgen och hjälper till att få masten på plats. 

Gläder mig åt att friherrinnan, som igår var på mammografi/ultraljud, då hon upptäckt något knölliknande i bröstet, fick besked att detta högst troligt rörde sig om ärrvävnad. Sååå skönt för henne!

Nystart en onsdag i slutet av maj ...

Glädjen hos pv är så stor,ja, detta att ha blivit gipsbefriad.

När det var dags för sänggående igårkväll, letade jag fram den allra mjukaste handduken (den som vi köpte i lilla, lilla butiken på väg till havet i Gerani) och så lindade vi om de nu befriade fingrarna, så där så dom fick lite skydd under natten. 

Tänka sig vad Biltemas silvertejp är bra!

Det hela var mest bara för att skydda fingertopparna, så inte pv av misstag skulle slå dem mot väggen eller sängkanten. 

Jodå, det fungerade bra! 

Knappt hade han ätit frukost, förrän han var igång med bygget igen. 

Och eucalyptusbladen ska bytas ut idag. Fnösktorra är ordet för dagen. 

Berättade för pv att jag tidigt på morgonen lyssnade till Söndagsintervjun med såväl Sven Nordqvist (Pettson och Findus ..), som Frida Stranne. 

Den senare är bördig från Halland och oj, vilken integritet den kvinnan hade! 

Måste lyssna ikapp fler av de inbjudna, det händer nämligen att jag somnar ifrån efter 20 minuter och får börja om från början och så där håller det på. 

Inte undra på att katterna numera hellre ligger i pv:s sovrum, eller som Vickan, i uterummet. 

På bordet i "mellanrummet" såg det ut så här, när jag passerade. 

Det bordet ska målas i en ljusgrå kulör. På Olof Viktors Café och Bageri i Glemminge (utanför Ystad) fanns bord i exakt den färgen .., kanske finns de kvar ännu? 

Letar bilder från bloggen som ska visa just den kulören. 

Jo, här var en! Här tillsammans med Anders och fika i caféet. 

Hittar ännu ett inlägg som - bland annat - handlar om Olof Viktors. 

Det skrevs den 15:e juli 2010 och handlade om min sista kväll i Ystad, ja, i min lilla 1:a. 

Pv var där och var mig behjälplig, han hade ännu inte blivit gråhårig (vi hade ju inte varit tillsammans så länge då, haha ...), men var lika solbränd som vanligt. 

Så var det.

Dagens fönster ...

Här kommer ännu ett fönster fångat av Bodil på Hemköp, nu på semester för att fira 10-årig bröllopsdag på den grekiska ön Skiathos! 

(Men Mange och Bodil har varit tillsammans mycket, mycket längre än så .., det tog väl bara tid för herrn att fria ,-).

Fönstret är beläget i ett litet kapell på toppen av en ..., ja, stor klippa ett litet berg, välj själva. 

Minns jag rätt skrev Bodil att det var 200 trappsteg upp till toppen! Inget för mig alltså, som dessutom inte är någon vän av höga höjder.

Där gäller det att ha bra skor och bra balans. 

Modiga damer på väg ner, ja, säkert herrar också. 

Någon som varit där?

Tack Bodil! Fönster mottages tacksamt!

Kväller och fingerböjning ...

Gipset borttaget, liksom de två stiften som drogs ut med en liten avbitartång. Tjopp! sa det, så åkte först det ena stiftet och därefter det andra. Dessa satt på långfingret. 

Nu övar herr pv flitigt att böja och sträcka och säger att han tycker att det känns .., tja, ganska bra. 

"Titta!" säger han och visar att han fingrarna rör sig någon liten millimeter. 

Men hu, pekfingret ser ju inte direkt trevligt ut. 

Sällan eller aldrig har jag väl hört så mycket surr i ett väntrum, som idag. Tre äldre-äldre personer, en kvinna och två män och oj, så många gemensamma bekanta de hade! Kvinnan var lite rundlagd och såg så glad ut .., och pv konstaterade efteråt att "ja, inte kunde man tro att hon var över åttio!"

Intressant sedan att göra honom sällskap in till arbetsterapeuten. Hon påminde väldigt mycket om Turtlan i Karlstad; kanske var det därför jag tyckte att hon var så rar. Korta händer .., inte små direkt, men tvära. Hon tycktes varm och fin. Bruna ögon och hade samma namn som båten i Karlstad - Amalia. 

- Varför jag följer med in? 

Ja, främst för att jag tycker att det är så oerhört intressant och såklart att jag frågar om det är okej, ja, för såväl pv som den han ska träffa. Läkaren förklarade så bra och jag frågade henne hur det känns att ha ett yrke där man så påtagligt kan förändra människors tillvaro? 

Jo, så var det ju, men så var det också annat som liksom förtog det hela. Dessa ständiga besparingar .., på personalsidan .., men även rent materiellt .., "att vi inte kan köpa in det allra bästa som behövs till operationerna för att man i stället väljer något som är 5 öre billigare per platta hos en annan fabrikant", till exempel. 

Så åkte vi och handlade, hämtade ut apotekspaket till friherrinnan på Hemköp,  kom hem och stöööp på soffan Ektorp. H u r  kan man bli så trött, jo, kanske för att jag steg upp vid femtiden även idag och man kan fundera vad som nu tagit åt en? Satte mig på stentrappan och bara  t o g  i n  allting ..,  släppte ut katterna .., fyllde på vatten till fåglarna ..., fixade sedan frukost till mig själv och lät pv sova ut .

Visst är den lilla blomman vacker? Det är en jordgubbsblomma.

Dagens fönster ...

"Lördag förmiddag hos frissan i kvarteret." 

Så skriver annannan och jag fascineras av allt detta kakel som det vimlar av i Porto, ja, kanske i hela Portugal. Det där gröna på vänster sida av bilden ...,oj, så fint tillsammans med det mörkare gröna runt fönstren/fönsterna!

Tack annannan! säger jag.

Idag ..... och igår.

... är det så dags för att pv att bli befriad från gipsen på sin vänstra hand. 

S o m   han har längtat efter detta!

Att få doppa handen i ljummet vatten ..., försöka böja pek,- och långfinger, ja, allt detta som var så naturligt för fyra veckor sedan. 

Och kanske entledigas jag från att flera gånger per dag knäppa upp knappen i skjortan, den längst nere vid manschetten på den gipsade handen? Eller att skära upp kött eller pizza, men allt detta är ju bagateller. 

Och så två bilder som kom till familjechatten igår. 

Då hade Anders och Viggo cyklat till en park någon kilometer eller två från hemmet och där fick Viggo vara med om nånting nytt och spännande, ja, för honom, alltså. 

Väldigt spännande! 

"Viggo, vad är det du har i muggen ....?" frågade pappan. 

"Det är såna som ska bli grodor", blev svaret. 

"Jaha, grodyngel, alltså ...". 

Efteråt fick de små liven återvända till vattnet.

Tänk, vad det betyder med såna här små filmer till familjechatten! 

Det är ju ett sätt att få följa med.

Och AP körde söderut och hälsade på hos Tristan, som hela tiden höll sig intill henne! 

Hästglädjen håller i sig, även utan egen häst. Nu rider hon någon annans och gläds åt att Tristan har det så bra.

Och den äldsta skickar solnedgångsbilder från Malå. Tre månader kvar nu.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Bodil, min före detta chef (eller i alla fall gift med chefen) och under min tid ansvarig för kontoret på Ankaret: 

"Hej Bettan! Här kommer ett fönster från Skiathos till dig. Hoppas att det ger dig nån glädje! Och vet du, i morgon firar vi 10 år som gifta på samma hotell som vi gifte oss på."

Tack snälla Bodil! säger jag.