Kväller ....

... efter en bra dag. 

Skjutsar friherrinnan och A-M till affären, packar i varorna och så hem till Steninge med såväl damerna som all maten. Telefonsurrar med Eva i Tyresö som - om det nu inte räckte med allt det andra hon drabbats av - har fått ett våldsamt kliande eksem runt halsen. Den Halvlånge maken som i år fyller åttiotvå, är i stan (Sthlm) och spelar badminton. Det gör han två gånger per vecka och pv har spelat mot honom och det var kämpigt .., en är tämligen storvuxen, den andre kort i rocken. 

Satt därefter ute i solen en stund, men omgavs hela tiden av den grå katten; den med teddypäls. Jag har nog aldrig varit med om en sån pratig katt och till slut uthärdade jag inte längre .., gick in  (den sprang före och visste tydligen precis, som hade den bott hos oss i åratal!), så skar jag rökt skinka i bitar tillsammans med lite ost och allt gick ner, nästan genast. Att man inte bör mata främmande katter, det vet jag, men det hjälps inte .., den är ju uppenbarligen hungrig. 

Efteråt blev jag så trött .., så det blev helt sonika en "gubbvila" på soffan och den grå katten (jag vet inte ens om det är hon eller han)  hoppade upp i fåtöljen, kurade ihop sig på den gröna Klippanfilten och så låg vi där på var sitt håll och vilade i någon timmes tid. Sedan hade den fått nog och skyndade sig ut genom dörren. För mig är detta livskvalitet av allra bästa slag.

Hade dessförinnan pratat med den rara ellem i Skellefteå, vars make Mats dog i lördags efter att ha drabbats av lunginflammation, ja, dessförinnan hade han fått amputera sitt andra underben, så det har varit mycket nu. Tanken var att skicka ett kondoleanskort, men det kändes så .., tomt, så det blev ett samtal i stället. 

Ellem känns som en stor, trygg ek, med rötterna rejält i jorden. Jag frågade vad hon hade tyckt bäst om hos Mats och hur han var som människa. Och hon berättade om hur sjuk han hade varit den sista tiden och hur det blev och när allt tog slut. 

När vi sagt hejdå, kom efter en stund ett litet sms. Så här stod det  ..., och jag läste och log: "Hej igen! Jag tänkte på dig när jag plockade ihop kläderna till Mats. Såg framför mig bilden på din mammas strumpklädda fötter och tänkte att strumpor och skor behöver han inte ha". (Ja, han var ju som sagt amputerad). Bilden är från 2008 i april när mamma lämnade jordelivet.

Och ellems rader skrevs apropå när mamma skulle läggas i kistan och personalen på boendet frågade vilka skor hon skulle ha på sig? "Skor ....? sa jag häpet. Varför skulle hon ha skor när hon ligger i en kista? 

Personalen förklarade att .., ja, men det var det vanliga tillvägagångssättet, men för mig kändes det helt absurt. Vi struntade i skorna.

Så mamma fick ligga så vackert i sin kista, med blå kjol, nylonstrumpor och fötterna pekandes åt var sitt håll. (Vi hade nämligen öppen kista i Pingstkyrkan i Ystad). 

Ellems Mats, som vi aldrig hann träffa, blev sjuttiotre år. 

Men vad har då bilden längst upp med texten att göra? Jo, jag tänkte på den värme som ellem utstrålar och hur jordnära hon är. Så var den här dagen.

Dagens fönster ...

... fångades i Malmö i helgen. 

Fönstret satt i en liten, liten stuga i Slottsparken - närmare bestämt på "Sagolekplatsen", byggnad 618". 

Undrar verkligen hur det var gjort .., själva bilderna på fönstret.

Visst är det läckert ...!

Efteråt .... 

Så här blev det. Härlig lördag tillsammans med Anders, Maja och pojkarna och på kvällen kom Sara, före detta klasskamrat till Anders från Ystad, samt hennes son Oliver. Full fart blev det  på framför allt 3-åringarna som sprang och var läskiga figurer och hade svärd och absolut inte ville leka med dockor. 

Elliot och jag själv låg i dubbelsängen och jag frågade om vi skulle be kvällsbön och det tyckte han var en bra idé. Sen höll vi varandra i handen och jag tänkte att detta är ju pricken över i, i tillvaron. 

Söndagmorgon, det vill säga idag, var det tidig handbollsträning klockan 09:00. 

"Farmor! Jag vill åka med dig!" ropade Elliot och så satt han där intill mig och sa plötsligt - när vi såg en flock kajor flyga iväg - "farmor, är det där STANNFÅGLAR ..:?" ¨

Det var knappt att jag trodde mina öron.

I hela mitt vuxna liv har jag försökt få först två döttrar och en son intresserad av fåglar - utan resultat -. Helt ärligt har vare sig Edvin, Elliot eller Viggo (inte heller Emil och Emma) visat minsta lilla intresse, men detta tog jag som att litet, litet frö kanske såtts! Hurra! 

Körde sedan till Västerstad till min syster med familj för att gratulera systerdottern Rita på hennes bemärkelsedag. Min äldsta syster såg trött ut och någon koll på varför vi skulle fira, det hade hon inte. Inte heller att hon själv ska fylla åttiofem år i september. Och varför var nu inte Harry med? 

Hämtade hårborsten från badrummet och borstade hennes hår som mest liknade Einsteins .., det stod åt alla håll och kanter och jag kände att kanske skulle det vara tovigt, men inte alls! Det var mer som änglahår .., sånt som vi hade i julgranen i vår barndom och  det var långt och sprött, men hon vägrar i sten att uppsöka ny frisörska - hennes tidigare har flyttat eller helt enkelt slutat med sitt värv -. 

Så skulle det bli hemfärd för min del. Om denna kan man göra en kortfilm eller långfilm som visar hur en kvinna på 72 år och som har alldels för bråttom skriver in "Halmstad by" på gps-displayen (eller jag skrev enbart Halmstad och då kom väl någon slags valmöjlighet upp, men det såg jag inte) och som sedan irrar Skåne runt och till slut tror att hon har tappat allt förstånd. Tanken från början var att fylla på el i Mellbystrand vid Ica Maxi, men med alla extramil längs småvägar i skogen och ute vid leriga åkrar, och upptäckten att man inte kör åt rätt håll .., ja, så sinade det raskt i bilens batteri. 

Allt löste sig till slut (kunde fylla på hos Q8 på Hallandsåsen), men innan dess tyckte jag mig höra att det susade i huvudet. Lättnaden, när batteriet efter laddning visade på 12 mil kvar .., var oändlig. Och allt var som sagt mitt eget fel. (Å andra sidan fick jag njuta av ett oehört vackert landskap och ställen där jag aldrig någonsin satt min fot!)

Bilden från min systers kylskåpsdörr.