Tack och adjö!
När jag för några dagar sedan såg Gustav Fridolin och Åsa Romsom i en tv-intervju, då sa jag till pv att "han vet om att han får vara kvar, men inte hon ..." och jag tror att det var så.
Han skrattade nästan hysteriskt - det var som om han inte kunde hålla igen glädjen -.
Nej, jag tycker inte att Åsa Romsom är den mest lyckade ministern, men oj, vad det måste kännas inombords att bli offentligt utbytt. Ungefär som om kunderna skulle rösta och säga "nej, vi vill inte ha Elisabet kvar, vi vill ha nån annan" och så skulle man tvingas så där inför alla och se glad ut.
Och ja, jag inser att det är hårda bandage om man vill bli politiker eller ha en annan hög position i samhället, men är vi inte alla små människor längst inne och nog måste det kännas lite hemskt?
Tror jag.
6 kommentarer:
Jag tänkte genast att kvinnor oftast döms efter en hårdare måttstock än män. Det är många kvinnor genom åren som fått sluta för något som man bara viftat bort när det gäller män.
Fast i det här fallet känner jag ju inte till detaljer, tänkte bara spontant att det blir hon som får gå.
Precis så var det med drevet efter Parisattackerna i höstas. Vad hon än sa fick hon det "manliga drevet" att gå igång, värst så klart på Facebook.
"Det ska fan vara kvinna" för att citera en berömd teaterdirektör.
PV
Bloggblad: det var ungefär så jag tänkte också!
Pv: nog tror jag att kvinnor döms hårdare, men i just det här fallet tror jag själv att ett byte blir bra. Men det förtar ju inte känslan av att bli ratad. Utbytt.
Såg en liten grej från Wisti idag på fb: "Alla partier borde ha delat ledarskap medllan en man och en kvinna. Då behöver man aldrig skylla på mannen om det går dåligt". Så sant.
Trodde att detta var ett skämt men så var det inte ... Att han har mage att stanna kvar och se extra självgod ut. Så mycket för delat ledarskap.
Det är trist, för Åsa Romson har verkligen fått ta mycket skit. I "vanliga" media, men ännu värre i sociala diton. Fy f*n så mycket förakt och obehagliga "skämt" jag har läst på olika ställen, även från bekanta och släktingar. Så jag skäms, faktiskt. Att hon har klantat sej är inget att diskutera, men inte ska man behöva schavottera på det viset för det.
Man kan tycka att det är trist att bara hon behöver gå, men inte han. Fast jag är glad, och hoppas att han behåller sin ministerpost. Det är den utbildningsminister som jag har satt mest hopp till under hela mitt yrkesliv, en med insikt och tidsenlig syn på skola och lärande.
Skicka en kommentar