söndag 23 april 2017

Idag är det  EFIT - ett foto i timmen - .....
Tack Ulrika som påminde mig!
Och här är andra som är med.


Lite efter 8.00 är frukosten avklarad och eftersom jag gjort i ordning det hela (äggröra, bacon osv), tar pv hand om resten. Det är tur att han inte är anställd som diskare på någon restaurang .., det tar evigheters evighet för den mannen att diska.
"Men så blir det rent också!" brukar han säga med en blinkning åt mitt håll.
Jaså, på det viset.


Klockan 9.00 ligger jag på soffan Ektorp och läser morgontidningen.
I tjusiga bilagan faller jag pladask för en röd ursnygg matta, designad Barbro Nilsson. 
På mitt konto finns just idag inte den summan.
Inte i morgon heller.

Just innan jag svängde vänster in på "vår väg", nere vid skylten, tog jag fram mobilen.

Vid 10.00. 
Det är nu fem veckor sedan min krånglande knäprotes byttes ut. Fem veckor av strul och överdjävulsk värk och trötthet och lite depp. Eller mycket.
Den senaste veckan tycker jag att det har gått åt rätt håll och jag har sneglat lite mot min el-cykel.
Kanske .., kanske skulle man ...?
Och det är helt förunderligt hur man känner sin kropp! Jag visste att det skulle fungera och visserligen vågade jag inte cykla nerför backen mot vägen till, men resten gick bra!
Ut på kustvägen .., in på Svanvägen där dalmatinern Elsa hoppade och skällde så glatt bakom staketet och så vidare mot Skipås och hem igen. Och nej, jag hade inte högsta växeln inne, utan körde på hälften.
Väl hemma sticker det lite i knät .., lite ovant var det, men ljuvligt!
Och jag kände mig nåt så vanvettigt lycklig!
Och  s t a r k !


Strax före 11.00
Lika intressant och spännande som det amerikanske presidentvalet var, lika spännande är den här omgången av det franska valet. Kan man inte franska - och det kan jag inte - är man förstås hänvisad till vår svenska press/tv. Spännande blir det hur som helst.
Och nu blir det elvakaffe.
Sånt håller disk-mannen styvt på.
Helst med en giffel till.
Hela förmiddagen har han tillbringat på taknocken, där han kämpar med solfångarna.


Vid 12.00 - tiden är pv uppe på taket och försöker få igång solfångarna, ja, efter strömavbrottet som varade någon halvtimme eller mera. Solfångarna ger oss varmvatten från april - september, om det nu inte är helmulet veckovis. Nu tänker vi cykla till affären/mitt jobb, om jag orkar. Dit är det åtta kilometer lite drygt, men blir det för tungt, tar jag paus.


l. 13.00 är vi fortfarande hemma; det strular med solfångarna och pv pillrar på olika knappar i pannrummet, allt medan jag tittar till småkycklingarna i köksfönstret.
Förvisso är påsken tillända, men om man nu är små påskpynt som nästan hela året tillbringar sin tid en pappkartong i en garderob .., hur kul är det då att så snart ens egen högtid är över, ja, att då raskt åka tillbaka i kartongen? Nej, just det. Alltså får dom vara kvar någon vecka till Minst.


Klockan 14.00 har vi givit oss av till affären i Haverdal.
Vilken medvind vi har! Vi nästan flyger fram och jag - som har elcykel med sex olika steg - cyklar mest på trean. Kul att träffa kunder och i kassan står Johanna, denna pärla!
Hemåt blir det värre. Ååååå, sån hemsk motvind! Pinnar på hela vägen .., passerar rara kunden Karin som hojtar att hon idag har fått en kyckling, eller rättare sagt, så har någon av hennes hönor nu blivit mamma. I Skipås hör jag såväl strandskata som gransångare .., ser en skatunge med kort-kort stjärt och i hagen på vänster sida - mot havet till - går en flock ulliga får.
När jag kommer hem orkar jag inte ta mig upp för hela backen; vacklar nästan in på tomten, men har i alla fall kraft att fånga bilden av fjärilen och dom söta pyttesmå tulpanerna.



Vid 15.00-tiden tar jag igen mig på soffan Ektorp.
Och så kommer jag plötsligt ihåg en sommardag år 2003 och jag låg på stranden i Ystad och höll ena benet över det andra - som var uppdraget - och just då kom mannen som är pappa till mina barn och som jag då varit tillsammans med i nästan trettiofyra år, men inte längre ..,  han kom ner på stranden och sa "ja, jag körde förbi på väg hem men kände igen den där foten som spretade upp mot himlen - eller sättet att alltid ha ett ben uppdraget på stranden - och tänkte att det måste vara du?" och det var det. Och så blev det lite småprat bara.
Eller kanske var det året därpå?
Det var i alla fall ett steg i nån slags normaliseringsprocess.


Klockan 16.00 är jag så trött så jag vet inte hur jag ska hålla mig vaken ikväll?
Den där cykelturen tog på krafterna och på familjechatten (där mina tre barn, mina barns pappa och jag själv håller till) skriver jag: "finns öht ordet måtta i vår familj?"
Nej, det tror jag inte.
Om några minuter är broccolin färdigkokt.
Helt ärligt tror jag mig vara världsmästare på att sönderkoka just broccoli.


Klockan 17.00 står jag vid köksfönstret och tittar ut över den lilla "lunden" som är i slänten och jag är så glad över nunneörten som breder ut sig så fint! Och tänk, alldeles självsådd! Nog är naturen mästerlig när det gäller att göra det vackert!


Klockan 18.00 åker vi till "friherrinnan" på tioårskalas, ja, det är hennes hund som fyller år.
Friherrinnan är - om någon inte vet det - en före detta arbetskamrat från affären, men nu har hon sedan några år tillbaka gått i pension.
Tar en titt i rabatten, den mot väster och mot havet till, där ser det ut så här.
Vallmon är på gång .., gullvivor och påskliljor blommar!



Klockan 19.00 ... är vi hemma igen.
Så här är det: vi delar garage med grannen, ja, där är en vägg mellan oss och den här högra delen, den hör till grannen, dom som är här mest på sommaren. Tidigare bodde där Gun och Göran och på deras garagegolv kunde man lätt som en plätt utföra kirurgiska operationer, så kliniskt rent och välstädat var det där.
I vår del - eller pv:s del - ser det annorlunda ut.
Kaos, är en lindrig beskrivning.
För att åtminstone rädda förhållandet ..., tvingade jag honom att skaffa en presenning och hänga för och tänk, det fungerade!

Och nu är klockan snart åtta och vi ska titta på Mästarnas mästare .., kanske blir detta det sista för idag? I morgon - jag är ju ändå hemma och rehabiliterar mig - ska jag titta in hos er andra. Så där mer på riktigt.

19 kommentarer:

Annika sa...

Tittar in på din dag. Alltid lika roligt när nån annan tar hand om disken.

Ulrika sa...

Jaa vad roligt att du är med! :-)

Elisabet. sa...

Annika Roos: ja, fast jag tycker om att diska! Problemet är att vi har helt olika frukostvanor. Han sitter lääääänge vid köksbordet och läser tidningen och blockerar då min väg till diskhon :)
Själv kan jag omöjligen läsa vid ett bord, jag måste ligga raklång och för att undvika irritation, har vi löst det så att jag dukar av och han diskar - på helgerna -.

Ulrika: tack vare dig! Kram!

Vonkis sa...

Så himla kul att det fungerade med elcykeln och att knät höll! Hoppas du får en minst lika bra fortsättning på dagen :-)

Elisabet. sa...

Vonkis: ja, UNDERBART! Jag älskar min elcykel, men var sååå emot den från början.

Efwa - Medea sa...

Visst är det franska valet spännande! Vi lär sitta bänkade framför tvn ikväll och titta på valvakan. Vi är inte franska medborgare så vi kan inte rösta, men titta på hur resultatet blir kan vi ju iallafall. Det lär ju bli valvaka även nästa söndag eftersom troligtvis ingen kommer att få egen majoritet idag.

Elisabet. sa...

Efwa - Medea: sanslöst spännande! Jag önskar att jag kunde franska bara!

Annika S sa...

Hallå, tack för titten och kul att läsa dina små berättelser till dina bilder. Det blir så mycket mer levande.
Jobbigt med en krånglande knäprotes, hoppas du får ordning på knät nu.
Själv ska jag snart operera mitt andra knä (högra) snart :-(

/Annika
https://auroraaurum.wordpress.com/

Ulrika sa...

Jag med. Broccolin, alltså. . :-/

Jag känner igen det där med brist på måtta...haha
Jag sitter knappt ihop och jag VET att det kommer en djävulsk räkning men jag ger mig ändå ut och går många km.
Nåja.
Det är så ljuvligt just där och då!

Carro sa...

Vilken vacker fjäril.

Micke sa...

Trevligt med småberättelser till varje bild. Tokigt med solfångarna, är det några elektriska eller cirkulerar vatten i dessa?

Jag måste köpa mig den där el-cykeln jag tänkt 1-2 månader nu!

Majsan sa...

Kikar in och ser hur Din dag varit :)

Versch sa...

Härligt att ge sig ut på cykeln, ännu mer härligt när man fixar det efter en sån op. Bra jobbat! :)

Ariella sa...

Kikar in på din dag

Annika S sa...

kikar in igen
det är svårt att ta det lugnt när man är van att vara igång

Bert Bodin sa...

"Om några minuter är broccolin färdigkokt."

Jösses! Broccoli ska man ju bara koka i högst två minuter, så att den behåller sin fina klargröna färg. Häll bort vattnet snabbt. Klicka i lite smör, lite salt och några sockerkorn. En helt ny dimension av broccoliupplevelse.
😉
Och fjärilen är ett Påfågelöga. Fin!

Elisabet. sa...

Carro, Micke, Majsan, Versch, Ariella och Annika S: tack för rara ord!

Bert Bodin: ja, det är inte det att jag inte VET att det är kort koktid, men jag glömmer bort mig och gör annat i stället ,-) Men tack för tipset ändå.

Kattis sa...

Gör inte presenningen att man blir mer nyfiken, och verkligen undrar vad som gömmer sig där bakom?

Elisabet. sa...

Kattis: säkerligen .., men grannen vet varför 😉.