Tisdag ....
%20(1).jpg)
Bilden: Nu sätter dom små penséerna fart!
Så är det vardag igen. En tisdag. Ingen körsång för pv:s del, då körledaren är bortrest. Vi äter frukost och tittar på Nyhetsmorgon där Jan Björklund intervjuas om sitt kommande arbete som riksmarskalk. Det blir nog bra, tänker jag. I nästan hela mitt liv har jag röstat på folkpartiet och jag har alltid tyckt att denne herr Björklund verkar så sympatisk. (Ja, jag vet .., det är inte därför man röstar på ett parti, men å andra sidan skulle jag aldrig rösta på ett parti med en till synes osympatisk partiledare.)
Såg en glimt från Agendas partiledardebatt där Centerns nya partiledare Anna-Karin Hatt gav SD-ledaren ett resolut svar-på-tal angående något som hade med EU att göra. Jo, hon kan nog bli bra. Jag tror verkligen att hon kan lyfta Centerpartiet.
Vardag, ja. Tvättmaskinen ska snart få träda i tjänst .., pv sitter och tittar på sin mobil och Sigge, som legat nära mig hela natten, har i snart en timmes tid suttit vid fönstret här bakom soffan och spanat på små ekorrar vilka kalasar på solrosfrön.
.jpg)
"Nej, nu cyklar jag till hamnen och gör klart med stagen och bommen och allt det andra ...!" säger pv.
Själv utlovar jag 11-kaffe och kanske ett dopp i ett betydligt varmare vatten än Vätterns iskalla fem plusgrader.
Bilden visar ett av träden på torget i Hjo och dom här underbara färgerna fick mig genast att åka baklänges i tidsmaskinen .., ty just de här färgerna fanns i i en ryamatta i mitt barndomshem.
Det var något så kontemplativt, detta att sitta vid ett bord och trä den böjda nålen med rätt färg på garnet och så knut-efter-knut-efter-knut, enligt ett visst schema.
Mattans mönster var designat av Ingrid Skerfe-Nilsson och nog är det underligt att man kan glömma hur mycket som helst från det som hände sextio år tillbaka i tiden, men ryamattans designer, hennes namn kommer man ihåg.
I minnets arkiv, där är det minsann inte mycket logik, ja, vad beträffar vad som sparas eller inte, i alla fall inte i min hjärna. Barndomskamraternas telefonnummer, jodå, dom sitter ännu som gjutna .., (men jag kan fortfarande inte pv:s mobilnummer!), liksom klasskamraternas alla namn (Elsy Ingrid Gunilla, t.ex) .., och bilarnas registreringnummer (AC 40420) och vilka cigaretter tant Dagny rökte (Bill utan filter). Sånt sitter ännu. Hur tänkte Skaparen där? Det kan man fundera på.
6 kommentarer:
Apropå minnen - Jag kommer fortfarande ihåg telefonnumret till oss i Kiruna i början på 50-talet. 12451 sitter som en smäck. När vi flyttade till Luleå 1955 fick vi förstås ett nytt. Det har jag inget som helst minne av. Men så flyttade vi tillbaka till Kiruna 1961 och fick då nummer 23525. Och vår vana trogen med 'fram-och-tillbakaflyttandet, så kommer jag inte ihåg vad vi hade för nummer när vi kom till Luleå igen 1967. Märkligt, va?
Vi pratade om exakt det här med minnen igår. Jag kommer ihåg alla mina favorithästars födelsedagar, barndomskompisars telefonnummer och registreringsnumret på Volvon mina föräldrar hade när jag var i tonåren.
Makens telefonnummer kan jag faktiskt, men barnens tycks omöjliga att lära sig. Och det här med att jobbdatorn kräver regelbundna lösenordsbyten…
Ert 3:e telefonnummer skulle sitta lätt hos mig också, det har en slags melodi och då läser jag det som tjugotre-femhundratjugofem. Nästan som ett plu-nummer. I min barndom hade vi 43 i tfn-nummer, sedemera 10043, så flyttade vi hem från Sthlm och fick då 11111, men såg ingen annan råd än att byta, så många som trodde sig han ringt efter taxi och så många småbarn som fastnat med pekfingret i nummerskivan!
Läser och ler. Ja, det är förunderligt det där minnet och förunderligt är det ju, att jag ännu efter sju års frånvaro från butiken, fortfarande kan en hel drös med 4 eller 5-siffriga plunummer, men inte ETT ENDA mobilnummer, frånsett mitt eget. Exets och barnens bankkonto-nummer kan jag också, även om dom nu är inaktuella.
Förutom gamla telefonnummer - jo, jag satt i en "snör-växel" i min ungdom så minns jag postnummer ... mitt medlemsnummer i Bonniers bokklubb kunde jag länge men nu har äntligen min överbelastade hjärna lämnat det ...
I min barndoms by fanns bara socialdemokrater och folkpartister. Röstade någon på högerpartiet eller kommunisterna var den personen konstig. Trots att jag bara röstat på Folkpartiet en gång, och då lokalt, vill jag att de ska finnas kvar. Hellre mittenpartier än ytterkanter. Det var bara ett personligt tyckande.
Skicka en kommentar