Elisabet

Vid tretiden på morgonen ...

Tillsammans med Elliot har jag natten mot idag legat i pianorummet, det som en gång kallades för "Gunnars Rum". Hela natten har fönstret stått på glänt och Sigge har varit så jobbig .., "varför ligger du nu plötsligt här matte .., i ett annat rum .., i en annan säng än den vanliga?"

Han har vägrat att gå ut, men hela tiden jamat och haft sig. Förmodligen irriterad över att allt är så annorlunda. När han äntligen hoppar upp i sängen (som nu är som en dubbelsäng), tittar han förvånat på gossen intill mig .., och lägger sig ner en liten stund. 

Utanför fönstret - i syrénbuskaget - har i ett par timmars tid pågått den allra ljuvligaste serenad. Det är gärdsmygen som underhållit och den låter nästan som en kanariefågel! Lämnade sängvärmen, tassade ut på gården i bara nattlinnet och spelade in konserten. Den ska jag lyssna till under kulna vinterdagar.

Nu, när klockan snart är kvart i sex och alla sover (utom Sigge, som sitter i fönstret och tittar mot fröautomaten till ...) har nästan allt fågelkvittret upphört. Allt som hörs är väggklockans tickande och knattret mot tangenterna. Nej, nu hör jag lille Viggo prata uppe i det som är mitt sovrum. 

Just så är det här i gula huset på kullen, den här lördagen .., den tionde maj.